Nu är en del av det tunga gjort och som vanligt har jag överlevt det. Pappas begravning blev fin och stilla och vi samlades hos mig efteråt - vi de närmaste som bestod av barn och barnbarn. Boendet är städat och jag har som äldsten fått förtroendet att svara som bouppgivare och ta emot dödsboets räkningar. Det går bra men med vårtrötthet och annat blir man lite låg emellanåt . Konstigt nog så saknar jag Skaldjuret Gunvald mer än pappa , men hon var faktiskt mer närvarande än min gamla dementa far.
Det blev lite turbulent då jag polisanmälde de otrevliga mejlen jag fick från moderathatare men jag är positivt överraskad av hur man bemöter det från polishåll. Jag och min anmälan blev inte avskriven och arkiverad utan man arbetar aktivt med det, jag har till och med haft hembesök av urtrevlig polis. Hans budskap var att man alltid skall anmäla sådant som känns som hotfullt. Att man är politiskt engagerad innebär INTE att man skall tåla hot mer som en "negativ bonus", man skall inte behöva vara försedd med pansarhud eller stå ut med mer än vad alla andra gör. Marlene Lund Kopparklint kommunalråd i Karlstad skriver i sin blogg om detta http://marlenekopparklint.blogspot.se/2014/03/om-att-bli-utsatt-for-hot-och-vald-som.html.
Konstigt hur likt livet är vårväder - ena dagen hagel och drivis, nästa skiner solen och det är gott att leva. Nu är det ljummet i luften solen värmer och det gör gott i själen att bara vara på altanen och se på hur tulpanerna växer. Surögda Ester vakar över oss från sitt hörn av staketet, medan jag gäspar och skriver. Idag blev jag så pigg så jag deltog i Värmlandsradions musiktävling om 80-talet och vann minsann biobiljetter. Sådana grejor bevisar för mig själv att kuggarna i mitt huvud sakta kommit igång efter en lång dvala. Det blir bättre framöver det är jag säker på och jag vill tro att min simtur i ekluten är färdig för den här gången.
Tack alla bloggpolare som stöttat mig - ni har visat att det finns inte bara näthat ute i cyberrymden utan värme och kärlek. Ert support gör livet enklare och ger mig en trevlig mental korsett. Redo igen för livets mysterier!
torsdag 27 mars 2014
tisdag 18 mars 2014
Troll spricker om man sätter dem i solsken
sa en mycket klok vän till mig. Jag antar att samma sak gäller med nättroll också även om jag tror mer på att göra anmälan mot dem. Man får gå efter sin egen känsla och därför har jag gjort en personlig polisanmälan mot just sådana hatspyende troll som begått hemfridsbrott i min personliga mejl.
Natten mellan onsdag och torsdag förra veckan rasslade cirka trettio meddelande in i min mejlbox och de var sannerligen inte trevliga varken i ordval, innehåll eller med de bilder som illustrerade med all tydlig önskvärdhet vad de ville understryka i texten. Att avsändarna skrev med ett glödande hat mot moderaterna (i Karlstad) gick inte att missa, inte heller på vilken politisk sida "skribenterna" anser sig höra. Det enda som är ett mysterium är hur all denna sörja hamnat hos mig i min privata mejl istället för i moderatkansliets det vet nog varken jag eller polisen.
Analyser har givit vid handen att jag inte är personligt hotad och det är ju bra, mindre bra är att det finns en nätkultur som gör att man kan vräka ur sig vad som helst mot andra partier och att det dessutom är ganska vanligt att det sker. Jag tycker det är vedervärdigt oavsett vilket parti som får dessa mejl och vilka nättroll som ligger bakom utskicken - det är oacceptabelt punkt slut!!
Man kan undra hur många andra privatmejl som fyllts med denna dynga för att ägaren tillhör ett visst parti, för jag är övertygad om att jag inte är unik på något vis mer än att jag är jag och moderat. Mina intressen är inte så politiskt upphetsande och spektakulära heller. Jag brinner för äldrefrågor, drömmer om att starta hospice och håller i caféverksamhet. Inget av detta är särskilt världsomstörtande och kommer nog aldrig att bli det heller - fast jag är ju moderat och det kanske kvalificerar mig för att vederfaras denna attack å partiets vägnar.
Nu har jag som sagt gjort en personlig polisanmälan mot dessa personer som gjort intrång i min mejl och jag sitter och känner mig nöjd med det. Visst är jag medveten att "leda saken i åtal" som polisen sa kan vara svårt trots namn och ip-adresser på avsändarna - men jag vill markera vad jag anser om kulturen som grasserar på nätet. Lika så vet jag att det hela tiden kommer nya troll och att de inte är rumsrena veta jag också , men jag sätter ner foten nu för det räcker och blir över. Så här mycket dynga har jag inte sett sedan jag tillhörde Aftonbladets bloggportal där angrepp och utspel kunde vara hur grova som helst utan åtgärd. Här skriver jag om min personliga del men ingen organisation, förening eller enskild skall behöva ta emot sådana budskap - ingen
MIN PERSONLIGA MEJL ÄR INTE TILL FÖR MENTALA SPYOR FRÅN NÅGON ! ÖVERTRÄDELSER KOMMER ATT BEIVRAS!
Vill ni ha lite kultur? Gå in på Sandgrund (irl eller på nätet) och beskåda den 95-åriga konstnären Gerd Göran´s skapelse "näthat". Den är enorm och består av ett stort nät full med munnar som spyr ur sig ormar, paddor spindlar och hat. Den är mycket bra och talande.
Natten mellan onsdag och torsdag förra veckan rasslade cirka trettio meddelande in i min mejlbox och de var sannerligen inte trevliga varken i ordval, innehåll eller med de bilder som illustrerade med all tydlig önskvärdhet vad de ville understryka i texten. Att avsändarna skrev med ett glödande hat mot moderaterna (i Karlstad) gick inte att missa, inte heller på vilken politisk sida "skribenterna" anser sig höra. Det enda som är ett mysterium är hur all denna sörja hamnat hos mig i min privata mejl istället för i moderatkansliets det vet nog varken jag eller polisen.
Analyser har givit vid handen att jag inte är personligt hotad och det är ju bra, mindre bra är att det finns en nätkultur som gör att man kan vräka ur sig vad som helst mot andra partier och att det dessutom är ganska vanligt att det sker. Jag tycker det är vedervärdigt oavsett vilket parti som får dessa mejl och vilka nättroll som ligger bakom utskicken - det är oacceptabelt punkt slut!!
Man kan undra hur många andra privatmejl som fyllts med denna dynga för att ägaren tillhör ett visst parti, för jag är övertygad om att jag inte är unik på något vis mer än att jag är jag och moderat. Mina intressen är inte så politiskt upphetsande och spektakulära heller. Jag brinner för äldrefrågor, drömmer om att starta hospice och håller i caféverksamhet. Inget av detta är särskilt världsomstörtande och kommer nog aldrig att bli det heller - fast jag är ju moderat och det kanske kvalificerar mig för att vederfaras denna attack å partiets vägnar.
Nu har jag som sagt gjort en personlig polisanmälan mot dessa personer som gjort intrång i min mejl och jag sitter och känner mig nöjd med det. Visst är jag medveten att "leda saken i åtal" som polisen sa kan vara svårt trots namn och ip-adresser på avsändarna - men jag vill markera vad jag anser om kulturen som grasserar på nätet. Lika så vet jag att det hela tiden kommer nya troll och att de inte är rumsrena veta jag också , men jag sätter ner foten nu för det räcker och blir över. Så här mycket dynga har jag inte sett sedan jag tillhörde Aftonbladets bloggportal där angrepp och utspel kunde vara hur grova som helst utan åtgärd. Här skriver jag om min personliga del men ingen organisation, förening eller enskild skall behöva ta emot sådana budskap - ingen
MIN PERSONLIGA MEJL ÄR INTE TILL FÖR MENTALA SPYOR FRÅN NÅGON ! ÖVERTRÄDELSER KOMMER ATT BEIVRAS!
Vill ni ha lite kultur? Gå in på Sandgrund (irl eller på nätet) och beskåda den 95-åriga konstnären Gerd Göran´s skapelse "näthat". Den är enorm och består av ett stort nät full med munnar som spyr ur sig ormar, paddor spindlar och hat. Den är mycket bra och talande.
fredag 7 mars 2014
Strået som knäckte åsnans rygg
Det känns overkligt och jag fylldes med en konstig tomhet när min far dog. Han hade det kämpigt när han blev ensam för drygt två år sedan med demens och andra ålderskrämpor. Det har varit lugnt och skönt sista halvåret då pappa äntligen fick demensboende. Vilket fantastiskt ställe Eken på Björkhagsgården är! Personal som fick sina boende att må så gott de kunde och där trygghet och värdighet verkar vara ledord. Pappa fick en fin tid där i slutet på livet.
För cirka två veckor sedan berättade pappa för sin personal att han längtade till sin fru och att han levt färdigt, sedan stängde han ner den 85åriga verksamheten som hette John. Han slutade att äta och tog endast emot dryck - sedan gick det fort. Min pappa har varit död i två dygn, han är tvättad och finklädd för den sista resan till Körsbärsdalen. Han åkte i finkostymen och nya slipsen hade han till en fin skjorta. Det känns bra att ha rustat honom så i alla fall för mig.
Jag har gråtit en skvätt för att trots att vi vetat och faktiskt väntat på att pappa skulle följa efter mamma så är man lika oförberedd ändå. Konstigt men så är det. Kören i vinden blir bara större och större, Flickan som skrattar i vinden och hennes fästman, min mamma och nu min pappa - en gång kommer jag också vara en av dem.
Mitt tomhetshål har jag fyllt med allt administrativt som dyker upp i samband med att någon dör, begravningsbyrå, vart vi skall hålla begravningsakten e t c, e t c. Jag har sovit som en stock då jag varit både fysiskt och psykiskt trött så jag hade inte alls något emot att ta min morgonpromenad trots regnet som slog mot fönstren. Luften blir frisk och syrerik när den tvättas i regnet.
I morgonritualen innan promenaden ingår att jag fyller på i Esters matskål och sedan tänder jag Gunvalds sollampa. Samma ritual varje morgon med undantaget att jag tände lampan hos en död Gunvald! Hon låg där med slappa labbar och hängande huvud och hennes vackra färger var blekare och gråare än man kunde tro var möjligt.
Åh vad jag har gråtit över min sköldpadda - jag grät värre än det strilande regn som sköljde ner
på min låååånnga promenad, gråten bara vällde fram. Visst är det skillnad på en pappa och en sköldpadda och det går inte att jämföra känslorna, troligen fick jag helt enkelt nog. Det har varit mycket ett längre tag nu så visst någon gång brister det. Det finns ingen begravningsplats när man bor i lägenhet men hon skall begravas i blåsippskullen hos min syster. Nu vilar Gunvald i frysen inlagd i bubbelplast och i en chockrosa låda så länge.
Kanske finns det plats för en liten vacker sköldpadda i Körsbärsdalen, jag väljer att tro det så, så får det bli.
Pappa och ni andra i Körsbärsdalen!!!! Var snälla och kolla vart ni sätter fötterna - Gunvald är hos er!
Nu vill jag inte ha mer besök av Döden nu vill jag gå ut i livet och våren.
För cirka två veckor sedan berättade pappa för sin personal att han längtade till sin fru och att han levt färdigt, sedan stängde han ner den 85åriga verksamheten som hette John. Han slutade att äta och tog endast emot dryck - sedan gick det fort. Min pappa har varit död i två dygn, han är tvättad och finklädd för den sista resan till Körsbärsdalen. Han åkte i finkostymen och nya slipsen hade han till en fin skjorta. Det känns bra att ha rustat honom så i alla fall för mig.
Jag har gråtit en skvätt för att trots att vi vetat och faktiskt väntat på att pappa skulle följa efter mamma så är man lika oförberedd ändå. Konstigt men så är det. Kören i vinden blir bara större och större, Flickan som skrattar i vinden och hennes fästman, min mamma och nu min pappa - en gång kommer jag också vara en av dem.
Mitt tomhetshål har jag fyllt med allt administrativt som dyker upp i samband med att någon dör, begravningsbyrå, vart vi skall hålla begravningsakten e t c, e t c. Jag har sovit som en stock då jag varit både fysiskt och psykiskt trött så jag hade inte alls något emot att ta min morgonpromenad trots regnet som slog mot fönstren. Luften blir frisk och syrerik när den tvättas i regnet.
I morgonritualen innan promenaden ingår att jag fyller på i Esters matskål och sedan tänder jag Gunvalds sollampa. Samma ritual varje morgon med undantaget att jag tände lampan hos en död Gunvald! Hon låg där med slappa labbar och hängande huvud och hennes vackra färger var blekare och gråare än man kunde tro var möjligt.
Åh vad jag har gråtit över min sköldpadda - jag grät värre än det strilande regn som sköljde ner
på min låååånnga promenad, gråten bara vällde fram. Visst är det skillnad på en pappa och en sköldpadda och det går inte att jämföra känslorna, troligen fick jag helt enkelt nog. Det har varit mycket ett längre tag nu så visst någon gång brister det. Det finns ingen begravningsplats när man bor i lägenhet men hon skall begravas i blåsippskullen hos min syster. Nu vilar Gunvald i frysen inlagd i bubbelplast och i en chockrosa låda så länge.
Kanske finns det plats för en liten vacker sköldpadda i Körsbärsdalen, jag väljer att tro det så, så får det bli.
Pappa och ni andra i Körsbärsdalen!!!! Var snälla och kolla vart ni sätter fötterna - Gunvald är hos er!
Nu vill jag inte ha mer besök av Döden nu vill jag gå ut i livet och våren.
torsdag 27 februari 2014
Ibland måste man vädra ut i skallen för att inte bli komplett galen
Det har varit mycket nu - men det tycks det alltid vara i mitt liv. Norén påstår att "kaos är granne med gud" och det är en grav feltolkning av livet. Kaos är inneboende(permanent) hos mig. Trots det finns det ljus i mörkret. Jag har vänner, min man älskar mig trots att jag är som jag är. Mina skator är på gång med sitt nybygge då deras trevåningspalä med balkong försvann när bostadsbolaget tog bort deras träd i höstas. Jag älskar skator för deras skönhet och deras idoga arkitektura flit, de är också ett säkert förebud om vår.
Mina rabatter ser förskräckliga ut men tulpanerna sticker uppkäftigt upp sina skott ur marken och massor av snödroppar är utströdda i gräsmattan. Sådana små tecken och annat glädjer mig när jag går mina morgonpromenader. Mörkret dunkar mig ändå alltför ofta omilt i ryggen. Men det ska väl bli bättre antar jag. Jag har trots allt hamnat på kommunfullmäktigelistan här i kommunen, och jag har vänner som bara finns där i alla tider även om jag är en jobbig djäkel.
Min pappa har det bra på demensboendet men han glider längre och längre bort från oss. Han har berättat hur mycket han saknar sin fru - vår mamma , för personalen, i övrigt pratar han inte med någon. Idag kom ett samtal från boendet och sköterskan bad att jag skulle komma för ett samtal med doktorn. Hon var så snäll och vänlig och pratade kringelkrokigt med mig om gamla far utan att säga rakt ut vad hon ville. Till slut frågade jag om det var "det palliativa brytsamtalet" det gällde och fick då svaret ja. Så märkligt att jag skall på ett vis ge mitt tillstånd eller samförstånd till att låta pappa dö som han vill. Det är ett mycket lätt beslut för det är nog nu för stackars pappa han skall få sluta det lilla liv han har på ett värdigt sätt bland folk som tar varligt i honom och bemöter honom med den respekt han förtjänar. Det är också ett svårt beslut för det är vår pappa (eller de skröpliga resterna av honom) som vi pratar om. Jag och syskonen vet vad som gäller ändå så kom allt över oss så plötsligt. Vi åker ut till pappa på lördag med semla och kramar fast vi inte ser något igenkännande i hans blick, det är nog mest ett dåligt samvete som gör att vi åker dit. Han är vår pappa och det kan ingen ta ifrån oss eller honom.
Snart skall jag åka iväg med min vän Staffan och gå på opera, i förrgår var jag med en vän och min dotter Den Vackra Fru Johansson på ishockey och tjejkväll.
Det här är saker som bevarar mitt arma förstånd och livet går vidare lite lättare efter dessa andningspauser. Det blir vår snart både ute och inne. Nu mot operan.
Mina rabatter ser förskräckliga ut men tulpanerna sticker uppkäftigt upp sina skott ur marken och massor av snödroppar är utströdda i gräsmattan. Sådana små tecken och annat glädjer mig när jag går mina morgonpromenader. Mörkret dunkar mig ändå alltför ofta omilt i ryggen. Men det ska väl bli bättre antar jag. Jag har trots allt hamnat på kommunfullmäktigelistan här i kommunen, och jag har vänner som bara finns där i alla tider även om jag är en jobbig djäkel.
Min pappa har det bra på demensboendet men han glider längre och längre bort från oss. Han har berättat hur mycket han saknar sin fru - vår mamma , för personalen, i övrigt pratar han inte med någon. Idag kom ett samtal från boendet och sköterskan bad att jag skulle komma för ett samtal med doktorn. Hon var så snäll och vänlig och pratade kringelkrokigt med mig om gamla far utan att säga rakt ut vad hon ville. Till slut frågade jag om det var "det palliativa brytsamtalet" det gällde och fick då svaret ja. Så märkligt att jag skall på ett vis ge mitt tillstånd eller samförstånd till att låta pappa dö som han vill. Det är ett mycket lätt beslut för det är nog nu för stackars pappa han skall få sluta det lilla liv han har på ett värdigt sätt bland folk som tar varligt i honom och bemöter honom med den respekt han förtjänar. Det är också ett svårt beslut för det är vår pappa (eller de skröpliga resterna av honom) som vi pratar om. Jag och syskonen vet vad som gäller ändå så kom allt över oss så plötsligt. Vi åker ut till pappa på lördag med semla och kramar fast vi inte ser något igenkännande i hans blick, det är nog mest ett dåligt samvete som gör att vi åker dit. Han är vår pappa och det kan ingen ta ifrån oss eller honom.
Snart skall jag åka iväg med min vän Staffan och gå på opera, i förrgår var jag med en vän och min dotter Den Vackra Fru Johansson på ishockey och tjejkväll.
Det här är saker som bevarar mitt arma förstånd och livet går vidare lite lättare efter dessa andningspauser. Det blir vår snart både ute och inne. Nu mot operan.
måndag 17 februari 2014
Jag har rannsakat min lever och mina njurar
. . . . som de gamla grekerna sa när de funderade över sig själv. Jag har kommit på att jag är bra på en del och mindre bra på annat. Nästa steg blev att jag funderade på vad jag vill med mitt liv och hur jag kan påverka det - det var intressant att se på mig själv med klara ögon.
Viktiga saker i mitt liv är min familj, mina vänner och alla intressen jag har. Mina intressen är många men nu skall jag lära mig att prioritera dem för att se vilka som jag verkligen brinner för och det är inte så svårt som jag trodde att göra det. Nu mår jag bra med den insikten, den ger mitt hjärta ro.
Mitt hår har sedan några dagar en djup flamingofärg och det blir jag glad av liksom flera i min omvärld. På väggen har jag ett inramat brev från Hillevi Engström som också gör mig glad. Att vakna till en värld som badar i solsken är fantastiskt glädjande. Idag är det just ett sådant solsken och morgonpromenaden var lätt att göra i ljuset och med skatornas bobyggande i mitt synfält.
Vi skall äta på stan idag jag och min luggslitne riddare sedan blir det nomineringsstämma till kommunfullmäktige, en spännande dag således, som kan summeras i vårt pillow-talk.
Det är vackert ute och världen går inte under för att allt inte blir som man tänkt sig. Gå ut ni med och se alla vackra människor som befolkar vår jord (det finns mindre vackra också det vet jag) men njut av guldkornen för de är bara era!
Ha en bra dag - det skall jag ha!
Viktiga saker i mitt liv är min familj, mina vänner och alla intressen jag har. Mina intressen är många men nu skall jag lära mig att prioritera dem för att se vilka som jag verkligen brinner för och det är inte så svårt som jag trodde att göra det. Nu mår jag bra med den insikten, den ger mitt hjärta ro.
Mitt hår har sedan några dagar en djup flamingofärg och det blir jag glad av liksom flera i min omvärld. På väggen har jag ett inramat brev från Hillevi Engström som också gör mig glad. Att vakna till en värld som badar i solsken är fantastiskt glädjande. Idag är det just ett sådant solsken och morgonpromenaden var lätt att göra i ljuset och med skatornas bobyggande i mitt synfält.
Vi skall äta på stan idag jag och min luggslitne riddare sedan blir det nomineringsstämma till kommunfullmäktige, en spännande dag således, som kan summeras i vårt pillow-talk.
Det är vackert ute och världen går inte under för att allt inte blir som man tänkt sig. Gå ut ni med och se alla vackra människor som befolkar vår jord (det finns mindre vackra också det vet jag) men njut av guldkornen för de är bara era!
Ha en bra dag - det skall jag ha!
lördag 8 februari 2014
Jag önskar jag vore Zlatan
Alla har sett reklamfilmen med en stencool Zlatan och jag vet att han säljer bilar med sin medverkan. Det är inte fordonsförsäljare, fotbollsspelare eller reklampelare jag vill bli - bara en människa med hans utstrålning och attityd. Om jag vore en politisk Zlatan med hans spelintelligens och samtidigt möjlighet att med sitt kroppsspråk visa sin fuckoffrustning. Att stolt deklamera att man vill leva och dö i Sverige - ett bra Sverige.
Jag blir aldrig en politisk Zlatan eller en vardagsdito det vet jag. Mitt öde är att vara Stina op de Weegh - Lundström och vilja mycket och försöka att arbeta för att några av mina drömmar skall bli verklighet, jag får helt enkelt göra så gott jag kan för det jag tror på eller vill ska ske.
Onsdagens Café M blev det smörgåsar på hembakta rosenbröd och en kryddkaka efteråt. Trevliga människor som alltid kom och de fick höra Värmlands MUF-ordförande Artur Hulu berätta om sociala medier och hur man använder dem. Nu på onsdag har jag bjudit in en hemlig gäst som blir mycket intressant att höra på. Någon som arbetat mer än 30 år inom sin verksamhet har säkerligen mycket att berätta. Tänk om man fick sätta lapp på luckan igen !
Svenska Rallyt har pågått i vår stad men jag är inte så imponerad så det stör - mycket buller och oro och rädda älgar som flyr ut på vägarna eftersom deras skog är invaderad av rallyentusiaster av alla kategorier, fulla, nyktra, svenska och utländska i en salig röra. Tänk att stå i kyla och mörker för att se bilar dåna förbi som släpper ut en massa avgaser i vår fria natur. Nå ja det är bara en gång om året och själv håller jag mig hemma så slipper jag se på materialsporten där ute i naturen.
Vi kampanjade på gågatan som vanligt en lördag och då syntes det hur mycket rallyt drar turistmässigt - men jag hade ingen framgång i att omvända vare sig spanjorer eller fransmän till svenska moderater. Gott kaffe fick de dock.
I morgon söndag har jag som vanligt öppet hus hemma mellan 12.00 - 15.00 - då står min dörr öppen för de som vill ha kaffe, kaka och gemenskap. Jag är så envis så jag tror på möten mellan människor, trots att de flesta som bor i hyreshus inte ens pratar med sina grannar. Välkommen ni som kan och vill. Min vanliga varning utfärdas: Damm- och kattallergiker bör medicinera innan de kommer! Katten gör jag mig inte av med och OS-medalj i städning kommer jag aldrig att få.
Jag blir aldrig en politisk Zlatan eller en vardagsdito det vet jag. Mitt öde är att vara Stina op de Weegh - Lundström och vilja mycket och försöka att arbeta för att några av mina drömmar skall bli verklighet, jag får helt enkelt göra så gott jag kan för det jag tror på eller vill ska ske.
Onsdagens Café M blev det smörgåsar på hembakta rosenbröd och en kryddkaka efteråt. Trevliga människor som alltid kom och de fick höra Värmlands MUF-ordförande Artur Hulu berätta om sociala medier och hur man använder dem. Nu på onsdag har jag bjudit in en hemlig gäst som blir mycket intressant att höra på. Någon som arbetat mer än 30 år inom sin verksamhet har säkerligen mycket att berätta. Tänk om man fick sätta lapp på luckan igen !
Svenska Rallyt har pågått i vår stad men jag är inte så imponerad så det stör - mycket buller och oro och rädda älgar som flyr ut på vägarna eftersom deras skog är invaderad av rallyentusiaster av alla kategorier, fulla, nyktra, svenska och utländska i en salig röra. Tänk att stå i kyla och mörker för att se bilar dåna förbi som släpper ut en massa avgaser i vår fria natur. Nå ja det är bara en gång om året och själv håller jag mig hemma så slipper jag se på materialsporten där ute i naturen.
Vi kampanjade på gågatan som vanligt en lördag och då syntes det hur mycket rallyt drar turistmässigt - men jag hade ingen framgång i att omvända vare sig spanjorer eller fransmän till svenska moderater. Gott kaffe fick de dock.
I morgon söndag har jag som vanligt öppet hus hemma mellan 12.00 - 15.00 - då står min dörr öppen för de som vill ha kaffe, kaka och gemenskap. Jag är så envis så jag tror på möten mellan människor, trots att de flesta som bor i hyreshus inte ens pratar med sina grannar. Välkommen ni som kan och vill. Min vanliga varning utfärdas: Damm- och kattallergiker bör medicinera innan de kommer! Katten gör jag mig inte av med och OS-medalj i städning kommer jag aldrig att få.
onsdag 29 januari 2014
Är det hybris månne eller har jag gjort helt rätt den här gången?
För cirka ett år sedan startade jag Café M i moderatlokalen eftersom jag såg att det saknades en riktig mötesplats för medlemmarna i den lokala moderatföreningen. En gång i vecka samlas vi runt olika aktiviteter, fikar och umgås. Vid större evenemang lagar jag någon enkel mat annars blir det fika med hembakt bröd. Roligt har det varit och nya personer dyker upp varje gång vi har öppet.
Idag var det premiär för den här säsongen och vi skulle få besök av biståndsminister Hillevi Engström - det gjorde att lunchplaneringsådran hos mig fick rusningar innan jag sansade mig och bestämde mig för att göra spenatsoppa. Tio liter soppa med tillbehör som ägghalvor och korv, hembakt bröd med smör och ost fullbordade måltiden. Vilken trevlig tillställning det blev med Hillevi Engström och trettio matgäster. En engagerad minister som berättade om sitt arbete och sedan besvarade frågor från väldigt många och utan undanflykter, höjde verkligen den mänskliga värmen med flera grader för oss som var där.
Så tackade Hillevi för det varma mottagandet och sa att hon aldrig tidigare varit med om ett sådant bra initiativ på någon plats i Sverige som det hon just upplevde - hon talade om Café M och om mig???? Vår biståndsminister tyckte mitt upplägg var så intressant så hon åkte hem med kalendern för vårens caféverksamhet för att kunna få igång något på andra orter. Jag är förvirrat glad det är jag och står för det också - beröm av den kalibern utdelas inte dagligen om man säger så. När Hillevis lokale lots och följeslagare Christian Holm meddelade att man måste hasta vidare så fick han snällt vänta för hon ville smaka min nykomponerade kaffekaka (jag bytte ut vattnet i en sockerkaka mot mycket stark espresso) innan hon for vidare med mitt koncept i väskan.
Hemma igen öppnade jag facebook och milda makaroner så mycket det var där om caféet. Det var bilder från olika gäster , trevliga kommentarer och massor med glada tillrop från kända och okända. Så konstig men härlig känsla som bubblar inom mig och i bakgrundsbruset hör jag "du gjorde rätt, du gjorde rätt". Jante är död och begraven och nästa vecka ska vi snacka sociala medier på caféet - det ser jag fram mot.
Tack snälla Mia som använde sin restaurangvana för att bistå mig. Tack för hjälpen Artur - ingen klär som du i förkläde eller svingar en soppslev med sådan finess som du ! Tack Hillevi Engström som låtit mig förstå vad ordet boostad står för. Jag är superboostad! I morgon är en annan dag det vet jag, här och nu njuter jag av alla berömmande ord jag fått, morgondagen tar jag i morgon.
Idag var det premiär för den här säsongen och vi skulle få besök av biståndsminister Hillevi Engström - det gjorde att lunchplaneringsådran hos mig fick rusningar innan jag sansade mig och bestämde mig för att göra spenatsoppa. Tio liter soppa med tillbehör som ägghalvor och korv, hembakt bröd med smör och ost fullbordade måltiden. Vilken trevlig tillställning det blev med Hillevi Engström och trettio matgäster. En engagerad minister som berättade om sitt arbete och sedan besvarade frågor från väldigt många och utan undanflykter, höjde verkligen den mänskliga värmen med flera grader för oss som var där.
Så tackade Hillevi för det varma mottagandet och sa att hon aldrig tidigare varit med om ett sådant bra initiativ på någon plats i Sverige som det hon just upplevde - hon talade om Café M och om mig???? Vår biståndsminister tyckte mitt upplägg var så intressant så hon åkte hem med kalendern för vårens caféverksamhet för att kunna få igång något på andra orter. Jag är förvirrat glad det är jag och står för det också - beröm av den kalibern utdelas inte dagligen om man säger så. När Hillevis lokale lots och följeslagare Christian Holm meddelade att man måste hasta vidare så fick han snällt vänta för hon ville smaka min nykomponerade kaffekaka (jag bytte ut vattnet i en sockerkaka mot mycket stark espresso) innan hon for vidare med mitt koncept i väskan.
Hemma igen öppnade jag facebook och milda makaroner så mycket det var där om caféet. Det var bilder från olika gäster , trevliga kommentarer och massor med glada tillrop från kända och okända. Så konstig men härlig känsla som bubblar inom mig och i bakgrundsbruset hör jag "du gjorde rätt, du gjorde rätt". Jante är död och begraven och nästa vecka ska vi snacka sociala medier på caféet - det ser jag fram mot.
Tack snälla Mia som använde sin restaurangvana för att bistå mig. Tack för hjälpen Artur - ingen klär som du i förkläde eller svingar en soppslev med sådan finess som du ! Tack Hillevi Engström som låtit mig förstå vad ordet boostad står för. Jag är superboostad! I morgon är en annan dag det vet jag, här och nu njuter jag av alla berömmande ord jag fått, morgondagen tar jag i morgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)