Statsministerns partiledartal i Almedalen var inte mycket att hänga i julgranen. Mycket av det min mormor kallade "lova runt och hålla tunt" fanns i konceptet som hans talskrivare använde. Många saker lovades som skulle göra livet lättare för populasen i Sverige. Sedan berättade han om flickan med svavelstickorna (oops) menade förstås: flickan med läxan. H C Andersens flicka frös ihjäl i en snödriva medan Löfvens flicka klarade sin läxa med hjälp av en snäll granne, "same shit but different". Att jag kallar statsministern för mytomansk är för att han bara berättar sagor, ljuger och aldrig håller sina löften. Dronten var en utdöd fågel som inte kunde flyga dessutom var den rätt tunggumpad och utrotades lätt för det. Löfvens tal lyfte inte heller ikväll och förklaringen till det är säkert för att han inte är någon talare. Stämningen var inte vidare rolig runt scenen så jag tog mitt pick och pack och drog så snart jag kunde, Enda mysfaktorn under talet var Thorwaldsson som satt och sken på en främre bänkrad, sådan var dock inte Ylva Johansson där fanns inga mysfaktorer alls.
Vad har jag mer gjort idag?
En ordentlig frukost vid ett seminarium om kärnkraft blev en bra start på dagen. Därefter följde ett om radikalisering och terrorism som kunde varit intressantare om vi inte levde i landet lagom där naiviteten lyser igenom i många aspekter och invånarna inte klarar av att oroas - därför så blir de oroliga. Mona Sahlin lyckades dessutom röra ihop nazism med religionsfrihet på ett förvånande sätt.
Dagens sista sit-in var hos SKL och handlade om framtidens infrastruktur och vem som skulle betala för den.
Nu skall jag vederkvicka er med lite skvaller om sådant jag hört på mina strövtåg.
Björn Rosengren har haft problem med prostatan! Den var fyra gånger så stor som en normal prostata och det är sant för han sa det själv till någon annan gentleman medan vi köade för insläpp till Spegelsalen på Wisby Hotell.
Johan Hakelius som är min favoritkrönikör är den enda man jag känner som klär i babyblå smalspårig manchesterkavaj och heteronormativ hund och han är utomordentligt trevlig att prata med. Jag har tagit ett kort på honom att ge till Anybody men utan hund.
Carl-Jan Granqvist såg pigg och solbränd ut när han bjöd in på mingel med äppeldricka och rotfruktschips.
Madam Pascalidou stegade förbi mig medan en äldre herre med kamera diskuterade om jag kom ihåg att han fotograferade mig förra året, det gjorde jag så han skulle skicka bilderna till mig. Han var söt och han är upphovsman till flera bildböcker.
Nu säger jag god natt för nu är jag rejält trött och behöver sova. Skickar också en dunderkram till bonussonen Janne för det han gör åt mig och sin pappa.
måndag 29 juni 2015
söndag 28 juni 2015
Känd från tv
Nu är jag i Almedalen med guds försyn och uppspärrade ögon. Massor med kändisar och sådana som vill bli kända var på det STORA invigningsminglet. Så var även jag - med ett glas rose (jag hatar den drycken)men eftersom alternativet var ljummen Loka mötte jag den fåniga poseringsnoblessen med den drycken . Jag behöver inte att utsätta mig för sådana utmaningar så nu får det vara bra. Jag är tillräckligt känd för den jag är och nu även känd från tv.
Såg ni Center-Annies tal i Almedalen så såg ni säkert när tv zoomade in en vacker kvinna i sina bästa år och med en klädsam rosa frisyr, det var jag så klart! Annie levererade bra och pratade om borgliga värderingar på ett fint och nyanserat sätt även om hon och jag inte riktigt har samma uppfattning i migrationsfrågan omfattning.
Jag är inte riktigt varm i kläderna än men har mjukstartat med att bo in mig i ett krypin på gångavstånd till allt, sedan har jag gått guidad tur ombord på Sigyns efterträdare Sigrid - kärnavfallsfartyget. Det var mer än intressant och roligt med en mycket engagerad guide som rätade ut flera frågetecken. Vidare bevistade jag ett seminarium hållet av EU-kommissionen om greklandskrisen , migration och EU-ländernas flyktingmottagande. Intressanta frågor som formulerades väl och som jag skulle vilja veta mer om.
Nu är jag risigt trött och skall sova min skönhetssömn för att tackla en ny dag som er tant i vimlet i Almedalen. Jag ser och hör allt!
Undrar om man som besökare i Almedalen kan lämna medborgarförslag? Jag tänker nog göra det oavsett om man får eller ej - "sätt upp en replift från Hästgatans början upp till ringmuren" - lyder förslaget. Den backiga branta promenaden uppför den gatan varje dagen är verkligen dödande för motivation ,knän och humör
God natt kära läsare från er tant på nätet..
Såg ni Center-Annies tal i Almedalen så såg ni säkert när tv zoomade in en vacker kvinna i sina bästa år och med en klädsam rosa frisyr, det var jag så klart! Annie levererade bra och pratade om borgliga värderingar på ett fint och nyanserat sätt även om hon och jag inte riktigt har samma uppfattning i migrationsfrågan omfattning.
Jag är inte riktigt varm i kläderna än men har mjukstartat med att bo in mig i ett krypin på gångavstånd till allt, sedan har jag gått guidad tur ombord på Sigyns efterträdare Sigrid - kärnavfallsfartyget. Det var mer än intressant och roligt med en mycket engagerad guide som rätade ut flera frågetecken. Vidare bevistade jag ett seminarium hållet av EU-kommissionen om greklandskrisen , migration och EU-ländernas flyktingmottagande. Intressanta frågor som formulerades väl och som jag skulle vilja veta mer om.
Nu är jag risigt trött och skall sova min skönhetssömn för att tackla en ny dag som er tant i vimlet i Almedalen. Jag ser och hör allt!
Undrar om man som besökare i Almedalen kan lämna medborgarförslag? Jag tänker nog göra det oavsett om man får eller ej - "sätt upp en replift från Hästgatans början upp till ringmuren" - lyder förslaget. Den backiga branta promenaden uppför den gatan varje dagen är verkligen dödande för motivation ,knän och humör
God natt kära läsare från er tant på nätet..
fredag 26 juni 2015
De (o)frivilliga
Är det några ord som jag går fullständigt bananas på så är det IDEELL och FRIVILLIG och alla deras böjningsformer. En gång i tiden spydde jag på ordet kränkt som användes i tid och otid för att bevisa allas rätt att vara förorättade för varje möjlig skitsak som man kände sig utsatt av. Jag skiter på ren svenska i om någon tar anstöt av att jag anser att man som ideell och frivillig används som plåster när inte samhällskroppen håller ihop och varken tid,pengar eller personal finns
Dagligdags hör man om åtgärder som behöver göras till exempel från vår regering - ideella samfund kommer alltid upp i åtgärdspaketen. Man lutar sig tungt mott trossamfund, föreningar och andra ideella krafter som till syvende och sist består av frivilliga. Frivilliga är ofta någon med rättspatos, en "god människa" , har ett intresse som överensstämmer med vad sin förening står för eller gör, äldre och ofta anhörig till någon som behöver frivilligheten. Yngre har inte tid för de skall förändra världen på annat sätt.
Enligt NE så betyder ideell - "något som verkar för ett gott syfte utan vinstintresse (som inte kan räknas i pengar). Frivillig är någon som gör saker av egen fri vilja. Lätt som en plätt alltså eller? När går frivilligheten över i tvång, plikt, eller helt enkelt något som var en gång, därför att man varken syns, hörs eller efterfrågas. Man bara förutsätts vara till hands och göra saker som man inte vill eller orkar med längre bara för att.........
Ta frikyrkorna som ser till att romska tiggare får tak över huvudet och mat när det är kallt vilka gör arbetet förutom någon pastor - de frivilliga och de är få, gamla och vill gärna ha lite mer hjälpande händer för att täcka upp och kanske få vara lediga någon dag/natt. De sliter drivna av sin människokärlek (tror jag).
Pappan som på frivillig basis tränar knattelaget i fotboll med 12 knattar, får plötsligt förstärkning med 20 nya knattar från flyktingförläggningen. Han ställer upp men det blir svårt i längden för han talar inte något av språken hans nya spelare talar och de medföljande syskonen och föräldrarna vill gärna lägga sig i hans träning. Ledig tid försöker han få tag i begagnade fotbollsskor till de nyanlända samt förklara att han inte ämnar peta flickorna som spelar i laget. Vid resor till bortamatcher blir han ifrågasatt som rasist då han nekar de nya spelarnas föräldrar att åka med i bilarna som fraktar laget. Hans fru lagade och tvättade gamla fotbollströjor samt bredde smörgåsar till spelarna som aldrig hade matsäck med. Det paret var mycket slitna när säsongen var över men på avslutningen fick de presenter - hon fick blommor och ett tvättmedelspaket och han fick en flaska whisky, en lämplig gåva till en nykter alkoholist. Deras barn gladde dem mest genom att förklara att fotboll var inte deras grej för de ville spela hockey istället. Föräldrarna är nu mer ivriga matchåskådare, inget annat.
De vanliga organisationerna som Röda Korset och Rädda Barnen tror jag har en medelålder på 75 år på sina frivilligarbetare, många är otroliga eldsjälar men även de blir gamla och dör som alla gör. Nya yngre fyller inte upp de hål som blir när någon försvinner. Dessa människor (oftast kvinnor) skall samla in pengar till behövande, besöka ensamma och hålla tusen bollar i luften för sina medmänniskor trots att man kan svikta i sitt värv. Man är inte frivillig längre man gör något för att man måste och inte vill känna sig ovänlig eller lägga ännu tyngre lass på sina medarbetare.
De mest utsatta frivilliga är nog ändå anhöriga - de får bli frivilliga oavsett om de kan, vill eller orkar dessutom blir de det för att andra tycker så. Visst älskar man sitt barn eller sin make men sådant kan bli ett rent helvete som gör att kärlek blir till hat.
Föräldrarna till det funktionshindrade barnet "orkar" lite till när valet är mellan att ha barnet hemma eller på ett demensboende där ålderskillnaden mellan barnet och de andra boendena är ca 60 år.
Den äldre kvinnan som går med kryckor sedan många år hon har heller inget val så hon framlever ett begränsat liv i hennes och makens lägenhet. Sjukhuset och kommunen har beslutat att han är färdigvårdad trots att han efter 2 stora stroke är rullstolsbunden och inte kan tala samt behöver hjälp med allt. Han har hemtjänst både på dagen och natten och nu är inte längre deras hem ett hem utan också en arbetsplats som skyddsombudet har utformat för vårdpersonalen. Hon sover i soffan i vardagsrummet för i sängkammaren sover maken i sängen från landstinget. Tre gånger per natt vänder man mannen och väcker henne när man passerar in till sängkammaren. Toalettbesöken för henne är också svåra - först skall man backa ut patientliften ur badrummet och sedan tar hon sig med svårighet upp på den förhöjda toalettstolen för hon är väldigt kort. För att hon frivilligt gifte sig med denne mannen för 50 år sedan och haft det ganska gott med honom så är hon ofrivilligt bunden till honom och deras lägenhet - hon vågar inte gå ut mer än när hemtjänsten är där om han skulle krampa även om hon inte kan göra något mer än larma. Hon har inte råd med eget boende och vill inte skilja sig, kommunen har inte heller annat boende än på demensboende, men där hör han inte hemma för han är inte dement. Det enda hon ser fram mot är att hon skall få avlastning en vecka i månaden för då skall hon sova utan att bli störd.
Jag vet en gammal man som sköter sin dementa hustru som är mycket pigg i kroppen men i övrigt lider av alzheimer i långt framskridet stadium, det finns inget demensboende i deras närhet så han får hela tiden göra nödlösningar för att hon inte skall skada sig. När han skulle till optikern så låste han in sin fru samt stängde av strömmen så hon inte kunde sätt på spisen eller gå ut och gå vilse. Han satt hos optikern med ångest för att han gjort som han gjort "tänk om han skulle bli sjuk" och inte någon visste om henne.
Det förekommer tyvärr våld inom förhållande där någon är sjuk på något sätt och det är oförsvarbart jag vet det. Det hindrar inte att jag kan förstå hur det fungerar just när det inte fungerar. Tänk att redan före frukost ha svarat 10 gånger på vilken dag det är eller förklara att katten är död sedan många många år. När tvättmaskinen är full med böcker eller brödrosten brinner med en kaktus som innehåll. Jag blir så trött på den här skiten med FRIVILLIGHET!!!!
Om en enda surögd minister rapar om frivillighet då vet jag inte vad jag gör. Nu yrar vår statsminister om det där frivilliga flyktingmottagandet också är han dum eller? Vi tvingas bli frivilliga vi längst ner i kedjan oavsett om det är vård, omsorg, bostäder åt romer eller annat på hemmaplan som skickas vidare med olika direktiv, regering - kommun - DE FRIVILLIGA.
Tycker ni jag låter bitter och arg? Utmärkt för jag är båda delarna. Frivillighet får aldrig tas för given och inte heller vara en självklarhet när man skickar signaler vidare uppifrån och ner utan att ha en tanke på den där människan längst ner - den frivillige! Gör ni det så danar ni en ofrivillig tvångsansluten.
Dagligdags hör man om åtgärder som behöver göras till exempel från vår regering - ideella samfund kommer alltid upp i åtgärdspaketen. Man lutar sig tungt mott trossamfund, föreningar och andra ideella krafter som till syvende och sist består av frivilliga. Frivilliga är ofta någon med rättspatos, en "god människa" , har ett intresse som överensstämmer med vad sin förening står för eller gör, äldre och ofta anhörig till någon som behöver frivilligheten. Yngre har inte tid för de skall förändra världen på annat sätt.
Enligt NE så betyder ideell - "något som verkar för ett gott syfte utan vinstintresse (som inte kan räknas i pengar). Frivillig är någon som gör saker av egen fri vilja. Lätt som en plätt alltså eller? När går frivilligheten över i tvång, plikt, eller helt enkelt något som var en gång, därför att man varken syns, hörs eller efterfrågas. Man bara förutsätts vara till hands och göra saker som man inte vill eller orkar med längre bara för att.........
Ta frikyrkorna som ser till att romska tiggare får tak över huvudet och mat när det är kallt vilka gör arbetet förutom någon pastor - de frivilliga och de är få, gamla och vill gärna ha lite mer hjälpande händer för att täcka upp och kanske få vara lediga någon dag/natt. De sliter drivna av sin människokärlek (tror jag).
Pappan som på frivillig basis tränar knattelaget i fotboll med 12 knattar, får plötsligt förstärkning med 20 nya knattar från flyktingförläggningen. Han ställer upp men det blir svårt i längden för han talar inte något av språken hans nya spelare talar och de medföljande syskonen och föräldrarna vill gärna lägga sig i hans träning. Ledig tid försöker han få tag i begagnade fotbollsskor till de nyanlända samt förklara att han inte ämnar peta flickorna som spelar i laget. Vid resor till bortamatcher blir han ifrågasatt som rasist då han nekar de nya spelarnas föräldrar att åka med i bilarna som fraktar laget. Hans fru lagade och tvättade gamla fotbollströjor samt bredde smörgåsar till spelarna som aldrig hade matsäck med. Det paret var mycket slitna när säsongen var över men på avslutningen fick de presenter - hon fick blommor och ett tvättmedelspaket och han fick en flaska whisky, en lämplig gåva till en nykter alkoholist. Deras barn gladde dem mest genom att förklara att fotboll var inte deras grej för de ville spela hockey istället. Föräldrarna är nu mer ivriga matchåskådare, inget annat.
De vanliga organisationerna som Röda Korset och Rädda Barnen tror jag har en medelålder på 75 år på sina frivilligarbetare, många är otroliga eldsjälar men även de blir gamla och dör som alla gör. Nya yngre fyller inte upp de hål som blir när någon försvinner. Dessa människor (oftast kvinnor) skall samla in pengar till behövande, besöka ensamma och hålla tusen bollar i luften för sina medmänniskor trots att man kan svikta i sitt värv. Man är inte frivillig längre man gör något för att man måste och inte vill känna sig ovänlig eller lägga ännu tyngre lass på sina medarbetare.
De mest utsatta frivilliga är nog ändå anhöriga - de får bli frivilliga oavsett om de kan, vill eller orkar dessutom blir de det för att andra tycker så. Visst älskar man sitt barn eller sin make men sådant kan bli ett rent helvete som gör att kärlek blir till hat.
Föräldrarna till det funktionshindrade barnet "orkar" lite till när valet är mellan att ha barnet hemma eller på ett demensboende där ålderskillnaden mellan barnet och de andra boendena är ca 60 år.
Den äldre kvinnan som går med kryckor sedan många år hon har heller inget val så hon framlever ett begränsat liv i hennes och makens lägenhet. Sjukhuset och kommunen har beslutat att han är färdigvårdad trots att han efter 2 stora stroke är rullstolsbunden och inte kan tala samt behöver hjälp med allt. Han har hemtjänst både på dagen och natten och nu är inte längre deras hem ett hem utan också en arbetsplats som skyddsombudet har utformat för vårdpersonalen. Hon sover i soffan i vardagsrummet för i sängkammaren sover maken i sängen från landstinget. Tre gånger per natt vänder man mannen och väcker henne när man passerar in till sängkammaren. Toalettbesöken för henne är också svåra - först skall man backa ut patientliften ur badrummet och sedan tar hon sig med svårighet upp på den förhöjda toalettstolen för hon är väldigt kort. För att hon frivilligt gifte sig med denne mannen för 50 år sedan och haft det ganska gott med honom så är hon ofrivilligt bunden till honom och deras lägenhet - hon vågar inte gå ut mer än när hemtjänsten är där om han skulle krampa även om hon inte kan göra något mer än larma. Hon har inte råd med eget boende och vill inte skilja sig, kommunen har inte heller annat boende än på demensboende, men där hör han inte hemma för han är inte dement. Det enda hon ser fram mot är att hon skall få avlastning en vecka i månaden för då skall hon sova utan att bli störd.
Jag vet en gammal man som sköter sin dementa hustru som är mycket pigg i kroppen men i övrigt lider av alzheimer i långt framskridet stadium, det finns inget demensboende i deras närhet så han får hela tiden göra nödlösningar för att hon inte skall skada sig. När han skulle till optikern så låste han in sin fru samt stängde av strömmen så hon inte kunde sätt på spisen eller gå ut och gå vilse. Han satt hos optikern med ångest för att han gjort som han gjort "tänk om han skulle bli sjuk" och inte någon visste om henne.
Det förekommer tyvärr våld inom förhållande där någon är sjuk på något sätt och det är oförsvarbart jag vet det. Det hindrar inte att jag kan förstå hur det fungerar just när det inte fungerar. Tänk att redan före frukost ha svarat 10 gånger på vilken dag det är eller förklara att katten är död sedan många många år. När tvättmaskinen är full med böcker eller brödrosten brinner med en kaktus som innehåll. Jag blir så trött på den här skiten med FRIVILLIGHET!!!!
Om en enda surögd minister rapar om frivillighet då vet jag inte vad jag gör. Nu yrar vår statsminister om det där frivilliga flyktingmottagandet också är han dum eller? Vi tvingas bli frivilliga vi längst ner i kedjan oavsett om det är vård, omsorg, bostäder åt romer eller annat på hemmaplan som skickas vidare med olika direktiv, regering - kommun - DE FRIVILLIGA.
Tycker ni jag låter bitter och arg? Utmärkt för jag är båda delarna. Frivillighet får aldrig tas för given och inte heller vara en självklarhet när man skickar signaler vidare uppifrån och ner utan att ha en tanke på den där människan längst ner - den frivillige! Gör ni det så danar ni en ofrivillig tvångsansluten.
fredag 8 maj 2015
Det var så roligt , jag måste skratta.......
Livet är verkligen en resa i en berg-och-dalbana ibland för alla någon gång.Det har i mitt fall varit uppförsbacke med dålig motor och handbromsen hårt åtdragen - dessutom har själen varit felvallad med dubbla lager klistervalla. Turligt nog finns ändock härliga utförsbackar med glid och vackra omgivningar. Men idag har jag nästan skrattat på mig åt små men ändå viktiga guldägg att lägga i minneskorgen min.
Just idag för 63 år sedan föddes jag här i Karlstad. Jag hoppas att jag liksom alla barn borde vara , världens vackraste unge. Idag började dagen med att maken meddelade att vi skulle ut på stan och förnya min garderob som en födelsedagspresent så det är gjort nu. Ett tidigt blomsterbud kom med en vacker blomsterbukett från släkten i Alingsås och en otrolig mängd gratulationer har rasslat in i datorn från raringar på alla håll och kanter. Telefonen ringde också och enligt displayen var det från Apoteksbolaget. Hann tänka tanken att det var något krångel med min eller makens mediciner men så var det inte. När jag svarade fylldes mitt öra med skönsång - Apotekskören sjöng och gratulerade mig! Säkert något smart pr-snille som kommit på det men jag blev så glad ändå för det. Jag skrattade och hade hur roligt som helst. Tack så mycket för sången den gjorde verkligen min dag ljus.
I morgon tänker jag bjuda in alla som vill komma hem till mig på kaffe med något lite till. Tack så mycket Lena som bidragit med en av huvudingredienserna till det som serveras - rabarber till pajen! Lite nyfiken är jag på vilka som kommer, det blir så fantastiska möten när människor möts, alla har ju något speciellt i sin personlighet och spännande erfarenheter i sitt bagage,
Utan att undanta alla andra så vore mina "drömgäster" tre kvinnor så olika så öppna och så fantastiska. De är Beatrice Ask, Linda Skugge och min vän Anybody. Beatrice Ask för att hon och hennes grupp vågade ta fram och lägga den onämnbara frågan om att lagstifta mot organiserade tiggeriet. Tack för det och ditt lugna sakliga framförandet i Agenda - du var så bra! Linda Skugge för den förebild hon var för mina tjejer och hennes skriverier om att skaffa jobb/det finns jobb. För henne skulle jag berätta om min dotter Den Vackra Fru Johansson som vägrade vara arbetslös när firman hon arbetade på slog igen - nu mjölkar hon kor i sitt nya arbete, vilket kanske inte är det första man tänker på att göra. Ett jobb är ett jobb är ett jobb. Sist men inte minst min vän Anybody som finns där förstår är logisk, analytisk och dunderklok i en förvirrad värld.
Det händer saker hela tiden runt mig och i min lilla värld och det jobbiga är det som är riktigt nära. Mannen i mitt liv är färdigstrålad sedan länge och medicinerar för sin lungcancer, cortisonet gör att hans lungor arbetar med lite bättre kapacitet men tumörer sitter där den sitter. Täta kontroller gör att läkarna har full uppsikt över den och att inga metastaser ser man till. En svårt infekterad "sockertå" har skötts efter konstens alla regler på vår privata vårdcentral Hästdoser med antibiotika, dränering och borttagande av dött kött hävde den begynnande blodförgiftningen, Efter en månads behandling så har det växt ut fint men tunt skinn på tån, så för tre dagar sedan firade vi med att sätta på en sandal på foten med gott resultat. Det är lättare att gå ut när man slipper ha raggsocka med blå plastsocka utanpå som skodon. Mannen slipper dessutom att bli omkörd av sniglar i kurvorna när han är ute med sin rollator.
Jag har varit på Senior-Mässa och har insett att jag nog inte uppfyller kriterierna för vad en senior är eller gör. Utställarna var från olika färjbolag som erbjöd kryssningar till Åland, olika finska hamnar och även till Baltikum. Sorry jag är inte intresserad av att dansa, dricka paraplydrinkar och gå iland för att se saker som andra bestämt att jag gillar. Företrädare för 4 olika begravningsbolag fanns också på plats liksom "Familjejuristen" som kunde hjälpa mig med testamentet. Det som finns i mitt dödsbo när jag trillar av pinn går nog att fördela utan deras hjälp och med mitt eget skrivna testamente så det intresserade inte mig ett dugg. Men Fonus skall ha en eloge för sin behagliga, skrivvänliga reklampenna. Den ligger bra i handen och det var synd att jag inte tog två, men sån't är livet. Pensionärsföreningarna var också där men där vet jag var jag hör hemma så det var inget för mig heller.
I övrigt är jag med i lokalpolitiken och landstingspolitiken gör det jag gillar i det politiska livet men anser att DÖ inte är något att dö för. Intressant var det att vara ombud för M-seniorerna vid deras årsstämma i Göteborg, många intressanta föredrag om allt från Chalmersforskning till Leif Mannerströms informativa föredrag om kost för äldre. Trevlig karl som gav mig komplimanger för mitt tjusiga hår.
Seniorerna verkar för att bara för att man kommit i en viss ålder så har man inte passerat bäst-före-datum för det. Man har sin plats i politik och samhälle och kan bidraga med sin kunskap och sin livserfarenhet. Det finns trots allt inga bättre konsulter än äldre när man ska ta tillvara äldres rätt och rättigheter.
I morgon lördag har jag beställt vackert väder och hoppas att få se några av er här. Öppet hus från kl.14.00, ta gärna växelpengar med er för jag har en bössa från Röda Korset stående framme där allt går till Nepal. Visste ni att jag delar födelsedag med Henry Dunant grundaren till Röda Korset?
Min adress är som vanligt Hantverkaregatan 33 i Solens stad - Välkomna!
Förhoppningsvis min länk till det jag skrev om Linda Skugge :
http://granntanten-granntanten.blogspot.se/2010/09/underbara-provocerande-linda-skugge.html
Just idag för 63 år sedan föddes jag här i Karlstad. Jag hoppas att jag liksom alla barn borde vara , världens vackraste unge. Idag började dagen med att maken meddelade att vi skulle ut på stan och förnya min garderob som en födelsedagspresent så det är gjort nu. Ett tidigt blomsterbud kom med en vacker blomsterbukett från släkten i Alingsås och en otrolig mängd gratulationer har rasslat in i datorn från raringar på alla håll och kanter. Telefonen ringde också och enligt displayen var det från Apoteksbolaget. Hann tänka tanken att det var något krångel med min eller makens mediciner men så var det inte. När jag svarade fylldes mitt öra med skönsång - Apotekskören sjöng och gratulerade mig! Säkert något smart pr-snille som kommit på det men jag blev så glad ändå för det. Jag skrattade och hade hur roligt som helst. Tack så mycket för sången den gjorde verkligen min dag ljus.
I morgon tänker jag bjuda in alla som vill komma hem till mig på kaffe med något lite till. Tack så mycket Lena som bidragit med en av huvudingredienserna till det som serveras - rabarber till pajen! Lite nyfiken är jag på vilka som kommer, det blir så fantastiska möten när människor möts, alla har ju något speciellt i sin personlighet och spännande erfarenheter i sitt bagage,
Utan att undanta alla andra så vore mina "drömgäster" tre kvinnor så olika så öppna och så fantastiska. De är Beatrice Ask, Linda Skugge och min vän Anybody. Beatrice Ask för att hon och hennes grupp vågade ta fram och lägga den onämnbara frågan om att lagstifta mot organiserade tiggeriet. Tack för det och ditt lugna sakliga framförandet i Agenda - du var så bra! Linda Skugge för den förebild hon var för mina tjejer och hennes skriverier om att skaffa jobb/det finns jobb. För henne skulle jag berätta om min dotter Den Vackra Fru Johansson som vägrade vara arbetslös när firman hon arbetade på slog igen - nu mjölkar hon kor i sitt nya arbete, vilket kanske inte är det första man tänker på att göra. Ett jobb är ett jobb är ett jobb. Sist men inte minst min vän Anybody som finns där förstår är logisk, analytisk och dunderklok i en förvirrad värld.
Det händer saker hela tiden runt mig och i min lilla värld och det jobbiga är det som är riktigt nära. Mannen i mitt liv är färdigstrålad sedan länge och medicinerar för sin lungcancer, cortisonet gör att hans lungor arbetar med lite bättre kapacitet men tumörer sitter där den sitter. Täta kontroller gör att läkarna har full uppsikt över den och att inga metastaser ser man till. En svårt infekterad "sockertå" har skötts efter konstens alla regler på vår privata vårdcentral Hästdoser med antibiotika, dränering och borttagande av dött kött hävde den begynnande blodförgiftningen, Efter en månads behandling så har det växt ut fint men tunt skinn på tån, så för tre dagar sedan firade vi med att sätta på en sandal på foten med gott resultat. Det är lättare att gå ut när man slipper ha raggsocka med blå plastsocka utanpå som skodon. Mannen slipper dessutom att bli omkörd av sniglar i kurvorna när han är ute med sin rollator.
Jag har varit på Senior-Mässa och har insett att jag nog inte uppfyller kriterierna för vad en senior är eller gör. Utställarna var från olika färjbolag som erbjöd kryssningar till Åland, olika finska hamnar och även till Baltikum. Sorry jag är inte intresserad av att dansa, dricka paraplydrinkar och gå iland för att se saker som andra bestämt att jag gillar. Företrädare för 4 olika begravningsbolag fanns också på plats liksom "Familjejuristen" som kunde hjälpa mig med testamentet. Det som finns i mitt dödsbo när jag trillar av pinn går nog att fördela utan deras hjälp och med mitt eget skrivna testamente så det intresserade inte mig ett dugg. Men Fonus skall ha en eloge för sin behagliga, skrivvänliga reklampenna. Den ligger bra i handen och det var synd att jag inte tog två, men sån't är livet. Pensionärsföreningarna var också där men där vet jag var jag hör hemma så det var inget för mig heller.
I övrigt är jag med i lokalpolitiken och landstingspolitiken gör det jag gillar i det politiska livet men anser att DÖ inte är något att dö för. Intressant var det att vara ombud för M-seniorerna vid deras årsstämma i Göteborg, många intressanta föredrag om allt från Chalmersforskning till Leif Mannerströms informativa föredrag om kost för äldre. Trevlig karl som gav mig komplimanger för mitt tjusiga hår.
Seniorerna verkar för att bara för att man kommit i en viss ålder så har man inte passerat bäst-före-datum för det. Man har sin plats i politik och samhälle och kan bidraga med sin kunskap och sin livserfarenhet. Det finns trots allt inga bättre konsulter än äldre när man ska ta tillvara äldres rätt och rättigheter.
I morgon lördag har jag beställt vackert väder och hoppas att få se några av er här. Öppet hus från kl.14.00, ta gärna växelpengar med er för jag har en bössa från Röda Korset stående framme där allt går till Nepal. Visste ni att jag delar födelsedag med Henry Dunant grundaren till Röda Korset?
Min adress är som vanligt Hantverkaregatan 33 i Solens stad - Välkomna!
Förhoppningsvis min länk till det jag skrev om Linda Skugge :
http://granntanten-granntanten.blogspot.se/2010/09/underbara-provocerande-linda-skugge.html
fredag 23 januari 2015
TANT VAR DET HÄR!!!!
Ibland förfaller jag till längtan till tiden jag tillbringade som bloggare på Aftonbladets bloggosfär. Inte till själva stället som sådant för det var ett otäckt ställe med mentala knivhugg och smutskastning mellan bloggarna och med förkärlek hängde man gärna ut varandra utan att någon åtgärd från ledningen. Nej vad jag längtar efter var den virituella värld som Anybody skapade för att vi skulle få vår katharsis och få leva ut våra tokigheter . Det var ett paradisträsk där vi levde ut våra tokigheter och vältrade oss i mental gyttja och hade det kul för vi visste vad allt stod för där. Själv tillbringade jag min asyl där med att spela tutilur, dricka paraplydrinkar och dansa poldance iklädd neonfärgad bikini och stilettoskor. Det var mycket renande att vältra sig i detta virituella träsk - men det var då det.
Poledance var det något som jag såg att man har öppnat en studio för i vår stad. Jag är inte säker på om man kan gå in där och vara åskådare när det dansas eller om man lär ut hur man uppför this piece of art för andra. En sak jag säkert vet är att jag har tantifierats så till den milda grad utan att märka det så jag gjorde inte som jag skulle ha gjort tidigare i livet - jag gick inte in och anmälde mig utan struttade förbi med broddar på skorna och ett stadigt tag om Dramaten. Jag misstänker det värsta om denna attraktion då studion håller hus i den f.d sex-o-videoshopen. Shopen tillhandahöll dildos, sexiga underkläder (trosor utan gren bland annat) och runkbås med hushållspappersrullar och filmvisning. Det är sant och inga andrahandsuppgifter - jag har varit in där i ett helt annat ärende och såg det även om det var länge sedan.
'Min tantifiering har bara blivit värre trots att den bara smugit på mig utan att jag lagt märke till den. Vid halka har jag numer broddar trots att de klapprar och är gula, färgen har aldrig klätt mig men jag klapprar på ändå och håller mig på benen. I min väska har jag numer en liten påse att förvara broddarna i när jag beträder köptemplens högblankpolerade golv. Igår var det bra att ha broddar för jag hittade en förtvivlad man i en liten uppförsbacke där han satt i sin elektriska rullstol och inte tog sig ur fläcken. Han gungade i sitsen medan jag sköt och vickade på. Vi lyckades komma loss men innan dess stod jag på knä i snön och låg även på magen , ett perfekt fotgrepp hade jag dock under hela operationen
Jag har varit på vernissage också och det var i full snöstorm jag vandrade dit så ingen av mina vackra hattar eller minkpälsar luftades den dagen. Det var tur att det dåliga vädret gjorde att inte det kryllade av kändisar där för hur hade det sett ut om jag blivit påkommen i reflextäckjacka lovikkavantar och TOPPLUVA? Fötterna i präktiga kängor med broddar såg inte så många tror jag men är glad att ingen kunde se mitt präktiga underställ i merinoull. Mina blommiga slamptights ägnade jag inte en tanke vid denna utflykt.
Senaste kommunfullmäktige bevistade jag iklädd svarta långbyxor med dito kavaj och vit tröja och sådana perversa klädidéer har aldrig tidigare förekommit i min värld. Tur att jag har lagt bort mitt pärlhalsband så jag inte kan hitta det för det hade blivit för mycket.
Vet ni vad jag letade efter igår? Min mors fodral med virknålar! Jag vet att jag tog hand om det men vet inte vart det ligger och nu när jag har en del roliga restgarner så kan jag kanske virka mormorsrutor medan jag tittar på Antikrundan.
Nu förstår ni kanske att det går utför med mig att jag nog är en riktig tant, en tant med broddar och präktig klädsel som nobbar poledance, tittar på Antikrundan och handarbetar. Det är inte helt slut ändå - jag har rosa hår och skall fortsätta med att jobba som krokimodell. Kommer våren någon gång blir det genast roligare kläder oavsett om jag sitter i Landstinget,kommunfullmäktige eller i kulturnämnden.
Det är vädret som gjort mig till tant - tror inte ni det? Jag kommer att slå ut samtidigt med vårblommorna det är jag säker på, för man kan väl inte växa in i att vara en tant ? Det räcker att vara en Granntant.
Poledance var det något som jag såg att man har öppnat en studio för i vår stad. Jag är inte säker på om man kan gå in där och vara åskådare när det dansas eller om man lär ut hur man uppför this piece of art för andra. En sak jag säkert vet är att jag har tantifierats så till den milda grad utan att märka det så jag gjorde inte som jag skulle ha gjort tidigare i livet - jag gick inte in och anmälde mig utan struttade förbi med broddar på skorna och ett stadigt tag om Dramaten. Jag misstänker det värsta om denna attraktion då studion håller hus i den f.d sex-o-videoshopen. Shopen tillhandahöll dildos, sexiga underkläder (trosor utan gren bland annat) och runkbås med hushållspappersrullar och filmvisning. Det är sant och inga andrahandsuppgifter - jag har varit in där i ett helt annat ärende och såg det även om det var länge sedan.
'Min tantifiering har bara blivit värre trots att den bara smugit på mig utan att jag lagt märke till den. Vid halka har jag numer broddar trots att de klapprar och är gula, färgen har aldrig klätt mig men jag klapprar på ändå och håller mig på benen. I min väska har jag numer en liten påse att förvara broddarna i när jag beträder köptemplens högblankpolerade golv. Igår var det bra att ha broddar för jag hittade en förtvivlad man i en liten uppförsbacke där han satt i sin elektriska rullstol och inte tog sig ur fläcken. Han gungade i sitsen medan jag sköt och vickade på. Vi lyckades komma loss men innan dess stod jag på knä i snön och låg även på magen , ett perfekt fotgrepp hade jag dock under hela operationen
Jag har varit på vernissage också och det var i full snöstorm jag vandrade dit så ingen av mina vackra hattar eller minkpälsar luftades den dagen. Det var tur att det dåliga vädret gjorde att inte det kryllade av kändisar där för hur hade det sett ut om jag blivit påkommen i reflextäckjacka lovikkavantar och TOPPLUVA? Fötterna i präktiga kängor med broddar såg inte så många tror jag men är glad att ingen kunde se mitt präktiga underställ i merinoull. Mina blommiga slamptights ägnade jag inte en tanke vid denna utflykt.
Senaste kommunfullmäktige bevistade jag iklädd svarta långbyxor med dito kavaj och vit tröja och sådana perversa klädidéer har aldrig tidigare förekommit i min värld. Tur att jag har lagt bort mitt pärlhalsband så jag inte kan hitta det för det hade blivit för mycket.
Vet ni vad jag letade efter igår? Min mors fodral med virknålar! Jag vet att jag tog hand om det men vet inte vart det ligger och nu när jag har en del roliga restgarner så kan jag kanske virka mormorsrutor medan jag tittar på Antikrundan.
Nu förstår ni kanske att det går utför med mig att jag nog är en riktig tant, en tant med broddar och präktig klädsel som nobbar poledance, tittar på Antikrundan och handarbetar. Det är inte helt slut ändå - jag har rosa hår och skall fortsätta med att jobba som krokimodell. Kommer våren någon gång blir det genast roligare kläder oavsett om jag sitter i Landstinget,kommunfullmäktige eller i kulturnämnden.
Det är vädret som gjort mig till tant - tror inte ni det? Jag kommer att slå ut samtidigt med vårblommorna det är jag säker på, för man kan väl inte växa in i att vara en tant ? Det räcker att vara en Granntant.
måndag 5 januari 2015
Bland lyckobrev och fyndlådor
Som liten unge kommer jag ihåg att vid festligheter och marknader fanns det bord eller fiskdammar där man kunde köpa lyckobrev. Det var egentligen påsar som det helt enkelt stod "lyckobrev" på med rosa bokstäver för flickor och blå för pojkar. Jag kommer inte alls ihåg vad det kostade men priset var säkert överkomligt för jag köpte glatt både 2 och 3 brev. Min lillebror hade den sagolika turen att alltid få nästan äkta Dinky Toys-bilar i sina påsar, min kompis Gittan fick alltid vackra smycken. Hon fyllde sitt smyckeskrin (med den dansande ballerinan på locket) med juveler i alla möjliga utföranden. Som vanligt glodde jag alltid ner i påsen på mitt kap som jag då tyckte alltid var en bunt filmstjärnor som aldrig innehöll Tommy Steele eller Elvis Presley. Jag lärde mig aldrig att det var så utan hoppades varje gång att förbannelsen skulle brytas och även jag skulle få ett vackert halsband - till och med en bil i en pojkpåse hade varit attraktiv. Min hög av dubbletter på Doris Day, Mel Tormé och Rin Tin Tin var gigantisk och obytbar när jag äntligen växt ifrån min lystnad på lyckobrev.
När jag flyttade hemifrån till egen lya åkte jag och en kamrat på så kallade bonnauktioner och hade väldigt roligt när vi tågade därifrån med en fyndlåda. En gång betalade jag 5 kronor för en banankartong med en gjutjärnsgryta i fint skick, fyra stora damastdukar och ett dussin nya linnehanddukar - man ansåg att det inte fanns något värde i dessa ting då men de fröjdar mig fortfarande efter fyrtio år.
Fyndlådor finns fortfarande men de är dyrare och man bör inspektera noga vilket innehåll de har och vilken låda som man vill ha. Det har hänt att jag sett något attraktivt som den fina soppsleven och smörknivarna i nysilver som skulle passa till det man har hemma och noterat låda och vad jag vill ge för den. Rätt var det är så ropas lådan ut och man är med i matchen, buden haglar, pristaket är sprängt sedan länge men man är i slutänden lycklig ägare till en fyndlåda. Ett fynd för 400 riksdaler och när man tittar efter dessutom fel låda innehållande saker som man inte vill ha eller inte ens vet vad det är för något.
En sprucken sockerskål, en vev och hålskiva till en gammeldags köttkvarn men utan kvarn är inget som jag kallar fynd även om allt är svept i en trasig tyllgardin. Toppar man det hela med en träsak som ser ut som en tjock skärbräda med djupt inskuret rutmönster tillsammans med en knippe svedda grytlappar då börjar man tvivla på så väl omvärlden och sitt eget förnuft. Man får leva på att man fått tag i två vackra soppterriner en annan gång för bara 20 kronor.
I höstas alldeles efter valet tänkte jag faktiskt på de där lyckobreven och det kändes nästan som om jag hade delat ut de eländiga filmstjärnorna i den blå valstugan på torget till väljarna. Mel Löfven, Doris Romson och Rin Tin Tin Sjöstedt är ingen uppbygglig trio. Det där vägdes upp av att vi utlovades ett extra val som skulle utlysas 29 december trots att jag på inget sätt såg fram mot ett val till efter att ha tuggat mig igenom både EU-val och sedan det sedvanliga valet.
Strax före jul var jag helt inställd på att ett val till klarar jag även om det gnisslade i mitt eget maskineri så jag och mannen i mitt liv åkte på en julturne med hjälp av SJ och ene sonen. Det var mycket lyckat men det var skönt att komma hem till sin egen säng i mellandagarna men det var inget roligt att slå på tv och hamna i en presskonferens där det meddelades födelsen av den så kallade "decemberöverenskommelsen".
Det var som att landa på en stor kaktus med det beskedet när det gällde min egen energi. Jag vågar inte lita på att några överenskommelser hålls i längden med människor som jag personligen inte skulle köpa en begagnad cykel av. Nuvarande regeringen tycker jag annars mer och mer liknar ett av mina bottenapp bland fyndlådor - massor med prylar som jag inte kan hitta någon funktion på, dåligt ihopsatta och en del låter dessutom ganska illa. Ack ja ack ja.
För att bota min politiska melankoli hjälpte jag min dotter "Den vackra fru Johansson" med hennes mellandagsreashopping och äntligen hade jag riktig tur. I ensamt majestät hängde en dunjacka i min storlek och min färg. Färgen heter Very Berry Pink och är något intensivare än min hårfärg. Givetvis köpte jag den och nu hoppas jag på intensiv sol eller regn så jag kan komplettera klädseln med mitt rosa parasoll jag fick i julklapp.
Vet ni att det finns fler Granntanter? På nätet finns grannntanter.se som drivs av Camilla Thulin som är en fena på kläder och klädsmak och Karina Ericsson Wärn chefskurator på Kulturhuset, författare och journalist. Undrar om någon av deras läsare råkat ramla in i min blogg och blivit förvånade över att hitta mig, en tjock liten tant med en massa åsikter om kläder konst och det mesta som rör sig i min omgivning. Jag bjuder på det men skall nog smyga in och spana hos Camilla. Hon gav ut en bok för några år sedan som heter "Gör om mig", det är jag inte intresserad av, men kanske hon kan hjälpa till med "Framhäv mig" i all blygsamhet.
I morgon skall jag packa ner de återstående julsakerna i sin låda och sedan blir det vardag igen. Katten skall avgiftas från anka i gele och återföras till torrfodertuggarnas skara igen, helt enkelt för att det är dyrt och jag måste åka till en annan kommun för att handa dessa delikatesser. Mannen i mitt skall avverka några läkarbesök och sedan är det vardag igen.
Nu ska jag sova för i morgon skall jag åka skidor med Calle Halfvarsson.
När jag flyttade hemifrån till egen lya åkte jag och en kamrat på så kallade bonnauktioner och hade väldigt roligt när vi tågade därifrån med en fyndlåda. En gång betalade jag 5 kronor för en banankartong med en gjutjärnsgryta i fint skick, fyra stora damastdukar och ett dussin nya linnehanddukar - man ansåg att det inte fanns något värde i dessa ting då men de fröjdar mig fortfarande efter fyrtio år.
Fyndlådor finns fortfarande men de är dyrare och man bör inspektera noga vilket innehåll de har och vilken låda som man vill ha. Det har hänt att jag sett något attraktivt som den fina soppsleven och smörknivarna i nysilver som skulle passa till det man har hemma och noterat låda och vad jag vill ge för den. Rätt var det är så ropas lådan ut och man är med i matchen, buden haglar, pristaket är sprängt sedan länge men man är i slutänden lycklig ägare till en fyndlåda. Ett fynd för 400 riksdaler och när man tittar efter dessutom fel låda innehållande saker som man inte vill ha eller inte ens vet vad det är för något.
En sprucken sockerskål, en vev och hålskiva till en gammeldags köttkvarn men utan kvarn är inget som jag kallar fynd även om allt är svept i en trasig tyllgardin. Toppar man det hela med en träsak som ser ut som en tjock skärbräda med djupt inskuret rutmönster tillsammans med en knippe svedda grytlappar då börjar man tvivla på så väl omvärlden och sitt eget förnuft. Man får leva på att man fått tag i två vackra soppterriner en annan gång för bara 20 kronor.
I höstas alldeles efter valet tänkte jag faktiskt på de där lyckobreven och det kändes nästan som om jag hade delat ut de eländiga filmstjärnorna i den blå valstugan på torget till väljarna. Mel Löfven, Doris Romson och Rin Tin Tin Sjöstedt är ingen uppbygglig trio. Det där vägdes upp av att vi utlovades ett extra val som skulle utlysas 29 december trots att jag på inget sätt såg fram mot ett val till efter att ha tuggat mig igenom både EU-val och sedan det sedvanliga valet.
Strax före jul var jag helt inställd på att ett val till klarar jag även om det gnisslade i mitt eget maskineri så jag och mannen i mitt liv åkte på en julturne med hjälp av SJ och ene sonen. Det var mycket lyckat men det var skönt att komma hem till sin egen säng i mellandagarna men det var inget roligt att slå på tv och hamna i en presskonferens där det meddelades födelsen av den så kallade "decemberöverenskommelsen".
Det var som att landa på en stor kaktus med det beskedet när det gällde min egen energi. Jag vågar inte lita på att några överenskommelser hålls i längden med människor som jag personligen inte skulle köpa en begagnad cykel av. Nuvarande regeringen tycker jag annars mer och mer liknar ett av mina bottenapp bland fyndlådor - massor med prylar som jag inte kan hitta någon funktion på, dåligt ihopsatta och en del låter dessutom ganska illa. Ack ja ack ja.
För att bota min politiska melankoli hjälpte jag min dotter "Den vackra fru Johansson" med hennes mellandagsreashopping och äntligen hade jag riktig tur. I ensamt majestät hängde en dunjacka i min storlek och min färg. Färgen heter Very Berry Pink och är något intensivare än min hårfärg. Givetvis köpte jag den och nu hoppas jag på intensiv sol eller regn så jag kan komplettera klädseln med mitt rosa parasoll jag fick i julklapp.
Vet ni att det finns fler Granntanter? På nätet finns grannntanter.se som drivs av Camilla Thulin som är en fena på kläder och klädsmak och Karina Ericsson Wärn chefskurator på Kulturhuset, författare och journalist. Undrar om någon av deras läsare råkat ramla in i min blogg och blivit förvånade över att hitta mig, en tjock liten tant med en massa åsikter om kläder konst och det mesta som rör sig i min omgivning. Jag bjuder på det men skall nog smyga in och spana hos Camilla. Hon gav ut en bok för några år sedan som heter "Gör om mig", det är jag inte intresserad av, men kanske hon kan hjälpa till med "Framhäv mig" i all blygsamhet.
I morgon skall jag packa ner de återstående julsakerna i sin låda och sedan blir det vardag igen. Katten skall avgiftas från anka i gele och återföras till torrfodertuggarnas skara igen, helt enkelt för att det är dyrt och jag måste åka till en annan kommun för att handa dessa delikatesser. Mannen i mitt skall avverka några läkarbesök och sedan är det vardag igen.
Nu ska jag sova för i morgon skall jag åka skidor med Calle Halfvarsson.
söndag 21 december 2014
Mentalt marathon
Nästan framme - bara julen är över så.
Den här hösten har bara varit uppförsbacke på alla sätt. Mannen i mitt liv har gått igenom en stentuff cancerbehandling med allt vad det innebär. Vår gemensamma tjurskallighet har drivit oss och nu så går vi på uppföljningar av olika slag som provtagningar, datortomografier och läkarbesök. Landstinget frikort var fixat i ett nafs. Nu skall vänta några månader så får vi se resultatet. Det är oerhört jobbigt att vara inne i den här processen - den suger ur massor av kraft, fast väntan är värre. Väntan är så lååång och man ser inte slutet. Det som gäller är att leva i nuet och se det vi har här och nu och göra något bra av allt det braiga som finns.
Vi har adventsljustakar i alla fönster och det hänger stjärnor i tre av dem. Jag tycker det ser mysigt ut trots att det säkert är snart ett år sedan fönstren tvättades, men vem bryr sig? Våra tomtar står i små grupper här och där och myser och den svindyra ekologiskt odlade halmbocken ståtar på en plats säker för kattangrepp. Det ser inbjudande och trevligt ut utifrån trots att vi faktiskt inte skall vara hemma under julen.
Jag har packat i en vecka nu men blir inte klar ändå för jag är så trött men maken tror att jag kan allt så då kan jag väl det. I morgon bitti ringer klockan 04.00 för min lagvigda anser att man måst e ha tid på sig för att komma till tåget som avgår 06.13. Jag vägrar att öppna någon av väskorna något mer och jag kommer att sätta personligt rekord i att dra väskor. Den ena innehåller två stora glasade tavlor som skall gå till sonen som fyllt 50 och den andra till sonen som gift sig, den innehåller också två datorer. Den ena datorn skall en annan son lägga in program åt sin far och då får han den andra som tack. Andra väskan har jag klädombyten för oss två, dopgåvor till minsta barnbarnet och julklappar till resten av barnbarnen - det blir hur tungt som helst och maken kan bara hjälpa till med att köra en låda löjrom i rollatorkorgen. Tänk vad jag saknar gamla tiders stadsbud - vi hade fått ner bagaget till järnvägsstationen i en så kallad grisblink.
Oavsett om ni vill eller ej så får ni här vår lilla julrundtur i ocensurerat utförande: Imorgon åker vi tidigt med tåg till Göteborg och därifrån med pendeltåg till Alingsås där yngste sonen möter med sin bil. Han kommer bli förvånad över bagaget vi har med men med det åker vi till favoritsvågern och svägerskan och får frukost och lämnar löjrom till dem. Därefter åker vi med sonen till Växjö och tar in på hotell där.
Dagen därpå kl. 11.00 så döps minsta barnbarnet Prinsessan Meja med pompa och ståt som tillkommer just en liten prinsessa.
Julafton kommer sedan och den firas hos sonen i Växjö med hans familj med allt vad det innebär av firande med god mat, umgänge och julklappar.
Juldagen checkar vi ut från hotellet och åker med yngsta sonen tillbaka till Alingsås där vi tar in på pensionat Fransson hos svågern och svägerskan över natten de raringarna.
Annandagen kommer nästäldsta sonen och hämtar oss för att vi skall hälsa på honom i Gråbo. Sedan åker vi till Göteborg för hemresa .
Även om jag tänker positivt så känner jag mig dötrött redan och längtar redan hem till soffan, katten och en kopp tea.
Nu tänker jag bara bra tanker så går det utmärkt - trots allt har jag en man med en utmärkt rollator, det är inte så långt till taxiplatsen och andra har lyckats dra tyngre lass än jag ska göra. Förhoppningsvis har vi mycket mindre att dra på hem eftersom mycket skall delas ut under dessa dagar och vi har undanbett oss julklappar.
När det känns tungt och grått så kan man göra en förnyelse i hemmet för det piggar upp enligt Pyssel-Ernst - så det har jag gjort. I onsdags köpte jag en ny turkos Mirakelmopp då den gamla tagit slut efter trogen tjänst. Nu står den i badrummet och lyser upp med sin granna färg men inte fasen ger den någon känsla av förnyelse inte - Ernst hade som vanligt fel.
Jul blir det och därför önskar jag alla som läser mina litanior en riktigt GOD JUL!
Efter helgen så går det förmodligen lite lugnare till i livet, inget speciellt är på gång utom något som kallas extra val i sandlådan Sverige. Det tar vi då och på återseende.
Den här hösten har bara varit uppförsbacke på alla sätt. Mannen i mitt liv har gått igenom en stentuff cancerbehandling med allt vad det innebär. Vår gemensamma tjurskallighet har drivit oss och nu så går vi på uppföljningar av olika slag som provtagningar, datortomografier och läkarbesök. Landstinget frikort var fixat i ett nafs. Nu skall vänta några månader så får vi se resultatet. Det är oerhört jobbigt att vara inne i den här processen - den suger ur massor av kraft, fast väntan är värre. Väntan är så lååång och man ser inte slutet. Det som gäller är att leva i nuet och se det vi har här och nu och göra något bra av allt det braiga som finns.
Vi har adventsljustakar i alla fönster och det hänger stjärnor i tre av dem. Jag tycker det ser mysigt ut trots att det säkert är snart ett år sedan fönstren tvättades, men vem bryr sig? Våra tomtar står i små grupper här och där och myser och den svindyra ekologiskt odlade halmbocken ståtar på en plats säker för kattangrepp. Det ser inbjudande och trevligt ut utifrån trots att vi faktiskt inte skall vara hemma under julen.
Jag har packat i en vecka nu men blir inte klar ändå för jag är så trött men maken tror att jag kan allt så då kan jag väl det. I morgon bitti ringer klockan 04.00 för min lagvigda anser att man måst e ha tid på sig för att komma till tåget som avgår 06.13. Jag vägrar att öppna någon av väskorna något mer och jag kommer att sätta personligt rekord i att dra väskor. Den ena innehåller två stora glasade tavlor som skall gå till sonen som fyllt 50 och den andra till sonen som gift sig, den innehåller också två datorer. Den ena datorn skall en annan son lägga in program åt sin far och då får han den andra som tack. Andra väskan har jag klädombyten för oss två, dopgåvor till minsta barnbarnet och julklappar till resten av barnbarnen - det blir hur tungt som helst och maken kan bara hjälpa till med att köra en låda löjrom i rollatorkorgen. Tänk vad jag saknar gamla tiders stadsbud - vi hade fått ner bagaget till järnvägsstationen i en så kallad grisblink.
Oavsett om ni vill eller ej så får ni här vår lilla julrundtur i ocensurerat utförande: Imorgon åker vi tidigt med tåg till Göteborg och därifrån med pendeltåg till Alingsås där yngste sonen möter med sin bil. Han kommer bli förvånad över bagaget vi har med men med det åker vi till favoritsvågern och svägerskan och får frukost och lämnar löjrom till dem. Därefter åker vi med sonen till Växjö och tar in på hotell där.
Dagen därpå kl. 11.00 så döps minsta barnbarnet Prinsessan Meja med pompa och ståt som tillkommer just en liten prinsessa.
Julafton kommer sedan och den firas hos sonen i Växjö med hans familj med allt vad det innebär av firande med god mat, umgänge och julklappar.
Juldagen checkar vi ut från hotellet och åker med yngsta sonen tillbaka till Alingsås där vi tar in på pensionat Fransson hos svågern och svägerskan över natten de raringarna.
Annandagen kommer nästäldsta sonen och hämtar oss för att vi skall hälsa på honom i Gråbo. Sedan åker vi till Göteborg för hemresa .
Även om jag tänker positivt så känner jag mig dötrött redan och längtar redan hem till soffan, katten och en kopp tea.
Nu tänker jag bara bra tanker så går det utmärkt - trots allt har jag en man med en utmärkt rollator, det är inte så långt till taxiplatsen och andra har lyckats dra tyngre lass än jag ska göra. Förhoppningsvis har vi mycket mindre att dra på hem eftersom mycket skall delas ut under dessa dagar och vi har undanbett oss julklappar.
När det känns tungt och grått så kan man göra en förnyelse i hemmet för det piggar upp enligt Pyssel-Ernst - så det har jag gjort. I onsdags köpte jag en ny turkos Mirakelmopp då den gamla tagit slut efter trogen tjänst. Nu står den i badrummet och lyser upp med sin granna färg men inte fasen ger den någon känsla av förnyelse inte - Ernst hade som vanligt fel.
Jul blir det och därför önskar jag alla som läser mina litanior en riktigt GOD JUL!
Efter helgen så går det förmodligen lite lugnare till i livet, inget speciellt är på gång utom något som kallas extra val i sandlådan Sverige. Det tar vi då och på återseende.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)