Jag har dragit på mig en politisk arbetsskada. Efter att ha hanterat och lagt ihop 6000 valsedlar i buntar med valsedel för riksdag ,landsting och kummunval (som skall ligga tillsammans i de kuvert) som skall delas ut till alla hushåll i Sverige.
Nu har jag så ont i plockararmen och skulderbladet så jag är övertygad om att den kommer att ramla av i natt . I morgon skall jag nattvandra i centrum med några moderatkvinnor. Undrar om mina ben ramlar av då också?
Nu gör det till och med jätteont att blogga. Jag är sjuk !!!!! Om ni finner behov att trösta mig så lägg gärna blommor och choklad i min brevlåda. Champagne går utmärkt med - jag har hört att det är smärtstillande. Skynda er jag lider. För guds skull säg inte att det är självförvållat det är bara trams.
PS. Chokladen bör vara från Östermalmshallen, den är bäst där.
måndag 9 augusti 2010
söndag 8 augusti 2010
Äter inte socialdemokrater ?
Kvinnorna i Moderaterna har sammanställt en fin liten kokbok med sina egna favoritrecept. Vi delade ut den till människor som var ute och lördagsshoppade i stadens centrum. De flesta blev glada och tog emot den. Jag räckte fram säkert den hundrade boken mot en dam med den vanliga frågan :Får jag ge dig en kokbok alldeles gratis med trevliga recept?
Hon svarade genast argt : "Jag behöver den inte för jag är socialdemokrat" och knuffade undan mig. Så tydligen äter inte socialdemokrater något.
Jag har många gånger undrat varför man på vissa blogger utmålar varandra som monster bara för att man inte har samma politiska uppfattning. Nu ser jag att det är så i verkliga livet också, flera ansåg att kokboken inte dög för att den var gjord av moderater.
Är vår politiska färg det som gör hur man behandlar varandra och har vi glömt att vi är människor allihopa. Ger politiken oss rätt att häfta på meningsmotståndare både diagnoser och kriminella prefix. Det är så tröttsamt alltihop.
För övrigt vill jag rekommendera denna gratiskokbok och jag slår ett slag för den smarriga getostsalladen. "Go Midda" på er.
Hon svarade genast argt : "Jag behöver den inte för jag är socialdemokrat" och knuffade undan mig. Så tydligen äter inte socialdemokrater något.
Jag har många gånger undrat varför man på vissa blogger utmålar varandra som monster bara för att man inte har samma politiska uppfattning. Nu ser jag att det är så i verkliga livet också, flera ansåg att kokboken inte dög för att den var gjord av moderater.
Är vår politiska färg det som gör hur man behandlar varandra och har vi glömt att vi är människor allihopa. Ger politiken oss rätt att häfta på meningsmotståndare både diagnoser och kriminella prefix. Det är så tröttsamt alltihop.
För övrigt vill jag rekommendera denna gratiskokbok och jag slår ett slag för den smarriga getostsalladen. "Go Midda" på er.
Nu blir det kärvt Mona
Bland de underlåtelsesynder som vi vanligt folk får sota för men som det krävs att vi skall ha överseende med när det gäller Mona Sahlin är att köra runt med en bil med körförbud. När bilen i omgångar var oskattad och/eller obesiktad så var det bara elakheter från andra som gjorde det till en stor sak. Hon hade bara glömt det så enkelt var det.
Det kommer att bli ännu jäkligare nu för henne. Förr så kom det ett meddelande från Trafiksäkerhetsverket att det var dags att beställa tid för bilprovning, men från och med 1 juli är det nya regler. Bilprovningen är avreglerad och staten skickar inte ut påminnelser längre det får vi ordna själv som bilägare om vi inte förlitar oss på reklamutskick från de nya privata aktörerna. Stackars Mona - vem skall hjälpa henne komma ihåg nu när det är besiktningsdags? Vem skall hon nu skylla på om bilen får körförbud?
Det kommer att bli ännu jäkligare nu för henne. Förr så kom det ett meddelande från Trafiksäkerhetsverket att det var dags att beställa tid för bilprovning, men från och med 1 juli är det nya regler. Bilprovningen är avreglerad och staten skickar inte ut påminnelser längre det får vi ordna själv som bilägare om vi inte förlitar oss på reklamutskick från de nya privata aktörerna. Stackars Mona - vem skall hjälpa henne komma ihåg nu när det är besiktningsdags? Vem skall hon nu skylla på om bilen får körförbud?
lördag 7 augusti 2010
Röda prickar
Senaste veckorna har det gjorts reklam för produkter som gör att du undviker generande röda prickar efter din intimrakning! Vafalls - det trodde jag var något som jag utsattes för när jag skulle föda barn eller då jag genomgick gynekologiska ingrepp.
För det första så tror jag att denna intimrakning är en uppfunnen grej för vem vet jag inte riktigt. Jag vet däremot genom att ha arbetat med kvinnor som prostituerat sig för att kunna underhålla sitt missbruk - att man gör så för att "kunden" gillar att få illusionen av en förpubertal kvinna. Man låtsas att man ännu ej fått sin könsbehåring och samtidigt ger man ett fräscht intryck.
Grova skämt ger vid handen att riktiga karlar rakar pungen med sliprondell och det kan kanske kittla sexlivet vad vet jag.Jag vet däremot att jag vid könsligt umgänge aldrig letat röda prickar på partnern och jag tror inte han har gjort det på mig heller. Punkten om GENERANDE prickar faller platt därför, eftersom vi inte bryr oss eller aktivt söker efter dessa.
Vid drickhyllorna i min lokala ICA-handel står nu ett skyltställ med de olika produkterna som skall hjälpa mig att slippa bli generad och generas - vad sägs om en after-shave för att komplettera all annan smörja för den intima hygienen. Jag undrar vad som hände med den gamla ideen om att underlivet hölls rent och fint med vanligt vatten utan andra tillsatser. Vid känsligt underliv kunde olja användas kommer jag också ihåg.
Kanske är jag hopplöst omodern och kanske förstår jag inte vådan av generande röda prickar på ett ställe där ingen ser dem (inte ens jag själv)men jag tycker det är löjligt det här. Försöker kosmetikafabrikanterna att skapa nya skönhetsideal för de som är osäkra på att de och deras kroppar duger? Det här stör mig och jag tycker synd om de osäkra som bombarderas med denna reklam för dessa dyra (onödiga) preparat. Man kan undra när nästa innovation på området kommer och vad det är som lanseras då. Kanske en liten permanent eller färgningskit för de som behållit sin buske.
Ett frisyrprogram kanske också är på sin plats, med olika uppsättningar, löshår eller kamningsförslag. Jag fortsätter nog med min klassiska stil jag - mittbena mitt mellan benen.Mitt hårnät blir även i fortsättningen SLOGGI i standardmodell utan några krusiduller men med stadig midjeresår.Klassiskt är aldrig fel säger modeoraklen (och jag).
För det första så tror jag att denna intimrakning är en uppfunnen grej för vem vet jag inte riktigt. Jag vet däremot genom att ha arbetat med kvinnor som prostituerat sig för att kunna underhålla sitt missbruk - att man gör så för att "kunden" gillar att få illusionen av en förpubertal kvinna. Man låtsas att man ännu ej fått sin könsbehåring och samtidigt ger man ett fräscht intryck.
Grova skämt ger vid handen att riktiga karlar rakar pungen med sliprondell och det kan kanske kittla sexlivet vad vet jag.Jag vet däremot att jag vid könsligt umgänge aldrig letat röda prickar på partnern och jag tror inte han har gjort det på mig heller. Punkten om GENERANDE prickar faller platt därför, eftersom vi inte bryr oss eller aktivt söker efter dessa.
Vid drickhyllorna i min lokala ICA-handel står nu ett skyltställ med de olika produkterna som skall hjälpa mig att slippa bli generad och generas - vad sägs om en after-shave för att komplettera all annan smörja för den intima hygienen. Jag undrar vad som hände med den gamla ideen om att underlivet hölls rent och fint med vanligt vatten utan andra tillsatser. Vid känsligt underliv kunde olja användas kommer jag också ihåg.
Kanske är jag hopplöst omodern och kanske förstår jag inte vådan av generande röda prickar på ett ställe där ingen ser dem (inte ens jag själv)men jag tycker det är löjligt det här. Försöker kosmetikafabrikanterna att skapa nya skönhetsideal för de som är osäkra på att de och deras kroppar duger? Det här stör mig och jag tycker synd om de osäkra som bombarderas med denna reklam för dessa dyra (onödiga) preparat. Man kan undra när nästa innovation på området kommer och vad det är som lanseras då. Kanske en liten permanent eller färgningskit för de som behållit sin buske.
Ett frisyrprogram kanske också är på sin plats, med olika uppsättningar, löshår eller kamningsförslag. Jag fortsätter nog med min klassiska stil jag - mittbena mitt mellan benen.Mitt hårnät blir även i fortsättningen SLOGGI i standardmodell utan några krusiduller men med stadig midjeresår.Klassiskt är aldrig fel säger modeoraklen (och jag).
fredag 6 augusti 2010
Fy för Gör-Det-Själv
Jag avskyr människor som Pyssel-Ernst och alla andra fantastiska typer som överbefolkar alla TV-kanaler. Ni vet de där som av en utsliten stövel, en trasig banjo och en rostig skottkärra gör en chic cdhylla med komposteringsmöjligheter och funktion som reservaggregat för elen. Jag blir så trött av sådant, jag är och förblir en teknisk idiot så är det bara.
Under veckan har jag skolat in mig på den nya mobilen jag fick när jag förlängde mitt abbonnemang. Den gamla fina mobilen har åkt till himmelen för den var bortom all räddning. Den var tappad i gatan ett flertal gånger , överkörd av bussen och hade fått vissa delar transplanterade från svågerns gamla mobil av samma märke. Sista året hade den en maggördel av tape och kirurghäfta.Nu har jag kommit så långt med nyingen så jag klarar att både öppna den, stänga den och SVARA i den utan problem. Nästa vecka tänker jag lära mig att ringa på den.
I natt ramlade lilla hylla i hallen ned med telefoner och prydnadsfåglar. Jag misstänker starkt Surögda Ester för det men har inga säkra bevis. Hon kom som skjuten ur en kanon och försvann under täcket hos mannen i vårt liv för att gömma sig i samma stund som allt for i golvet.
Vi har betongväggar så jag hade stora problem när hyllan blev uppsatt och jag gjorde slut på en förpackning med spik som bara kroknade när jag försökte slå in dem i väggen. Nöden är uppfinningarnas moder så jag satte upp hyllan med vita fina krokar med klister på baksidan - sådana som man sätter upp i badrummet för att ha handdukar på. Det var ganska mycket tapet som följde med när krokarna gav upp - det blir nog snygg med nya tapeter i alla fall i hallen framöver.
Jag vet inte hur många gånger jag kortslutit saker eller att de slutat fungera bara jag uppenbarar mig i närheten. Envis som en röd gris fortsätter jag dock att ge mig på tekniken, så nu har jag bytt färgpatroner i vår skrivare. Det var hur enkelt som helst så nu står den där fulltankad och fullständigt obrukbar.
Nu har jag lagt bort min cykelnyckel och har letat hysteriskt efter den överallt. Reservnyckel ligger på det där stenkluriga stället så jag inte skall glömma bort var den är. Tyvärr har jag glömt vart det stället är så nu återstår bara att försöka bryta upp låset på cykeln men mannen i mitt liv har gömt verktygslådan. Det har han gjort med flit det vet jag, han säger att cykeln inte kommer att ha skrotvärde om jag ger mig på den med hammaren och att nyckeln hittar vi nog snart.
Min man är glömsk och hänger inte alltid med i det som sker så hans uttalande vet jag inte hur jag skall ta. Förolämpar han mig eller känner han mig väl? Nu skall jag gå till centrum och köpa lite mera vita plastkrokar att ha i reserv, såg att mitt lilla upplag tagit slut. Man vet trots allt inte när behov av dessa rara tingestar kan uppkomma.
Nu sticker jag mot gubbdagis på Clas Olsson för nya underbara tekniska ovationer.
Under veckan har jag skolat in mig på den nya mobilen jag fick när jag förlängde mitt abbonnemang. Den gamla fina mobilen har åkt till himmelen för den var bortom all räddning. Den var tappad i gatan ett flertal gånger , överkörd av bussen och hade fått vissa delar transplanterade från svågerns gamla mobil av samma märke. Sista året hade den en maggördel av tape och kirurghäfta.Nu har jag kommit så långt med nyingen så jag klarar att både öppna den, stänga den och SVARA i den utan problem. Nästa vecka tänker jag lära mig att ringa på den.
I natt ramlade lilla hylla i hallen ned med telefoner och prydnadsfåglar. Jag misstänker starkt Surögda Ester för det men har inga säkra bevis. Hon kom som skjuten ur en kanon och försvann under täcket hos mannen i vårt liv för att gömma sig i samma stund som allt for i golvet.
Vi har betongväggar så jag hade stora problem när hyllan blev uppsatt och jag gjorde slut på en förpackning med spik som bara kroknade när jag försökte slå in dem i väggen. Nöden är uppfinningarnas moder så jag satte upp hyllan med vita fina krokar med klister på baksidan - sådana som man sätter upp i badrummet för att ha handdukar på. Det var ganska mycket tapet som följde med när krokarna gav upp - det blir nog snygg med nya tapeter i alla fall i hallen framöver.
Jag vet inte hur många gånger jag kortslutit saker eller att de slutat fungera bara jag uppenbarar mig i närheten. Envis som en röd gris fortsätter jag dock att ge mig på tekniken, så nu har jag bytt färgpatroner i vår skrivare. Det var hur enkelt som helst så nu står den där fulltankad och fullständigt obrukbar.
Nu har jag lagt bort min cykelnyckel och har letat hysteriskt efter den överallt. Reservnyckel ligger på det där stenkluriga stället så jag inte skall glömma bort var den är. Tyvärr har jag glömt vart det stället är så nu återstår bara att försöka bryta upp låset på cykeln men mannen i mitt liv har gömt verktygslådan. Det har han gjort med flit det vet jag, han säger att cykeln inte kommer att ha skrotvärde om jag ger mig på den med hammaren och att nyckeln hittar vi nog snart.
Min man är glömsk och hänger inte alltid med i det som sker så hans uttalande vet jag inte hur jag skall ta. Förolämpar han mig eller känner han mig väl? Nu skall jag gå till centrum och köpa lite mera vita plastkrokar att ha i reserv, såg att mitt lilla upplag tagit slut. Man vet trots allt inte när behov av dessa rara tingestar kan uppkomma.
Nu sticker jag mot gubbdagis på Clas Olsson för nya underbara tekniska ovationer.
onsdag 4 augusti 2010
Jag vill tacka livet - som gett mig så mycket
Så sjöng Arja Saijomaa för länge sedan. Jag tycker inte om denna sångerska hon är inte min stil men orden bär mer än någonsin nu. Så mycket jag fått uppleva och så många gåvor livet ändå dagligen ger.
Mycket sker oväntat och mycket som man upplever kanske man inte kan värdera och ta till sig för än långt senare. Många saker hade jag inte velat få uppleva men det fick jag ändå. Hade jag varit religiös så hade jag kanske sagt som Jesus - Gånge denna kalk ifrån mig - men det gjorde jag inte för det var ingen ide'.
Livet är så otroligt rikt och flyktigt och jag börjar mer och mer förstå vad Carpe Diem står för. Vi lever här och nu och vi vet inget om morgondagen eller längre fram i tiden. Det som vi har i bagaget av händelser och tidigare erfarenheter kan användas för att gå vidare, men man ska inte stanna kvar i dåtidsgrottan. Man kan inte leva fullt ut i dåtid man stagnerar som människa.
Mitt liv har innehållit allt som tänkas kan, skratt, tårar, passion,tvivel,hat och lycka. Jag har älskat och jag älskar,dessutom vet jag att jag är älskad - en fantastisk känsla. Turen har givit mig vänner och en stor familj och många kontakter med spännande personer.Jag har fått förmånen att bli mamma till två vackra flickor en av dem är Flickan som skrattar i vinden.
Idag tackar jag livet för allt det ger mig. Min dotter den Vackra Fru Johansson föll ju ner i ett fjällstup i Norge och man fick hämta henne med ambulanshelikopter och flyga henne till Stavanger. Jag dog inombords när jag fick beskedet och trodde att att hon kanske skulle skratta med sin syster i vinden hon med. Det gick inte så hon lever. Hon är blåslagen och sönderskrapad och ledbanden i högerfoten har slitits av.Det var den foten som räddade henne för hon fastnade med den i en skreva och blev hängande i den tills hon blev räddad. Ledband kan lagas och hon skall iaf inte börja med balett. Hon är så vacker min dotter så det är inte klokt.
Nu har vi firat mannen i mitt liv för han har sin födelsedag. Vi har firat med mat och dryck med våra härliga vänner.Det har varit härligt.
Jag har sannerligen ett fantastiskt och rikt liv. Jag har ett liv att vara tacksam över och jag mår så bra.
Mycket sker oväntat och mycket som man upplever kanske man inte kan värdera och ta till sig för än långt senare. Många saker hade jag inte velat få uppleva men det fick jag ändå. Hade jag varit religiös så hade jag kanske sagt som Jesus - Gånge denna kalk ifrån mig - men det gjorde jag inte för det var ingen ide'.
Livet är så otroligt rikt och flyktigt och jag börjar mer och mer förstå vad Carpe Diem står för. Vi lever här och nu och vi vet inget om morgondagen eller längre fram i tiden. Det som vi har i bagaget av händelser och tidigare erfarenheter kan användas för att gå vidare, men man ska inte stanna kvar i dåtidsgrottan. Man kan inte leva fullt ut i dåtid man stagnerar som människa.
Mitt liv har innehållit allt som tänkas kan, skratt, tårar, passion,tvivel,hat och lycka. Jag har älskat och jag älskar,dessutom vet jag att jag är älskad - en fantastisk känsla. Turen har givit mig vänner och en stor familj och många kontakter med spännande personer.Jag har fått förmånen att bli mamma till två vackra flickor en av dem är Flickan som skrattar i vinden.
Idag tackar jag livet för allt det ger mig. Min dotter den Vackra Fru Johansson föll ju ner i ett fjällstup i Norge och man fick hämta henne med ambulanshelikopter och flyga henne till Stavanger. Jag dog inombords när jag fick beskedet och trodde att att hon kanske skulle skratta med sin syster i vinden hon med. Det gick inte så hon lever. Hon är blåslagen och sönderskrapad och ledbanden i högerfoten har slitits av.Det var den foten som räddade henne för hon fastnade med den i en skreva och blev hängande i den tills hon blev räddad. Ledband kan lagas och hon skall iaf inte börja med balett. Hon är så vacker min dotter så det är inte klokt.
Nu har vi firat mannen i mitt liv för han har sin födelsedag. Vi har firat med mat och dryck med våra härliga vänner.Det har varit härligt.
Jag har sannerligen ett fantastiskt och rikt liv. Jag har ett liv att vara tacksam över och jag mår så bra.
måndag 2 augusti 2010
Jag har dött tusen dödar - jag är ju mamma
Döden är alltid närvarande i livet och det finns de som anser att det är det som gör livet levande. Jag vet inte riktigt men när min dotter "Flickan som är ett skratt i vinden" omkom så dog en stor bit av mig själv. Jag är hel nu om än sargad och mitt liv är rikt.
Den helg som har varit la all elektronik av i vårt hem av, datorer telefoner ja allt som man gjort sig bekväm med funkade inte längre. Man svär och lever om tycker allt är pest och läser tidningar istället medan man förbannar Telia.
En kväll ringde min gamla mobil som ligger i garderoben (den ligger där laddad för yttersta nödfall)och den har ett nummer som få kan och utnyttjar. När jag fått fram mobilen hörda jag en hulkande stämma som försökte säga ofattbara saker. Det var mina barns far som hickade och grät. Vår kvarvarande dotter "Den Vackra Fru Johansson" är på semester i Norge med sin man och vovve. Hon hade fallit utför en brant och hon flögs med polishelikopter till sjukhuset i Stavanger för att vårdas där.Jag dog och jag dog igen och egoistiskt nog frågade jag varför jag skulle drabbas - jag var så säker på att hon var förlorad denna min levande dotter. Hennes telefon fungerar inte efter fallet men jag fick till slut tag i min måg Herr Johansson. Han var lika förtvivlad han - det gällde faktiskt hans fru en underbar kvinna även om hon alltid är och förblir min (lilla)dotter.
Min älskade unge lever!! Hon kommer hem ikväll, hon kommer på kryckor, har stödbandage här och där och är fullständigt blåslagen men hon hänger ihop och är levande. Jag får se henne och vackrare barn har ingen mamma sett det är jag övertygad om. Mågen är helt knäckt men också tacksam för att hans fru finns kvar. Ikväll ska de berätta hur det hela gick till men det är inte så viktigt, jag vill bara med egna ögon se min levande dotter. Livet är det väsentliga och jag vill kunna följa min dotters levnad det är nämligen föräldraskap för mig.
Anybody skriver om föräldrar till barn med särskilda behov,funktionshindrade och utvecklingsstörda. Barn vars rättigheter inte tillgodoses och barn som kan utnyttjas på grund av det , eller inte ses av samma orsaker. De finns runt omkring oss och inte sällan så sköts de av sina föräldrar så långe de orkar och efter det blir det ofta "eget boende".Ett boende många saknar förmåga till att klara då de är små barn i vuxna kroppar.Tillvaron förstås inte av dessa barn men många i omgivningen utnyttjar situationen.
Flickor,kvinnor utnyttjas sexuellt, eget boende får inneboende av missbrukande "vännner". Ekonomin förstörs och man använder detta vuxna barn för att teckna mobilabbonnemang - många utvecklingstörda kan fås till att göra dessa saker för att de inte förstår konsekvenserna och de vill som alla andra vara vanliga och ha vänner. Det här är priset de och deras anhöriga får betala för "vänner"och att vara "som andra".
Mina barn har utvecklingsstörda kusiner, det är två vuxna småbarn som alltid kommer att förbli småbarn.Båda killarna är multihandikappade men på olika vis så de klarar olika saker väldigt olika. Denne ena av dem är mycket social och kontaktsökande medan den andre är autistisk och har en mycket svårinställd epilepsi med dagliga anfall. Den sociala killen förorsakade lynchstämning där familjen bodde tidigare och det cirkulerade listor och en kväll samlades mer än 50 personer runt deras hus och skanderade att huset skulle brännas om inte de och deras son sexualdåre inte flyttade.Alla visste vad det var för fel på grabbarna men en granne tycke sig ha sett genom häcken att grabben lekt med sitt könsorgan när han satt i en solstol i sin egen trädgård.
Ingen har sett den killen göra det som grannen såg (men det är mycket troligt att det är sant)små barn leker med sin kropp och utforskar den.Killen blev stämplad som presumtiv våldtäktsman, grannarna såg villavärdet på sina kåkar rasa och killarnas mamma hamnade på en psykiatrisk klinik. Numer bor familjen på annan ort och isolerat. Den äldre sonen har eget boende med gruppvård och han tillbringar sin lediga tid på ställen som biblioteket, sjukhusentren och apoteket, överallt där han kan träffa människor.
Denne glade kille är ett perfekt offer och han har aldrig stora summor i plånboken eller en dyr mobil för det stjäl "vänner. Hans mobil är en livlina till föräldrarna och han kan sköta den och även smsa på den. Föräldrarna har fram till nu tankat den med 500kr åt gången men nu vet de inte hur de skall göra i fortsättningen. Hans stora hjärta och naiva godhet har spelat honom ett spratt och han förstår inte pengars värde. En tjuga är lika mycket/litet som en tusenlapp, det är helt enkelt en peng.
Vid busshållplatserna gör just nu BRIS reklam för att man skall bli givare per sms. Man frågar helt enkelt: Vill du bli hjälte? Vem vill inte vara en hjälte när man knappt blir sedd annars? Kusinen smsade ordet HJÄLTE a 50 kr till Bris tills hans kort var tömt och inte blev han hjälte för det. Han är och förblir en varm utvecklingsstörd kille med trötta föräldrar som samhället har dålig beredskap och stöd för. Vad blir det av dessa stora barn när föräldrarna är borta eller inte orkar mer. Kolla vart ditt parti står i denna fråga - jag skall fråga mitt och blir jag invald så skall det bli en av mina frågor.
Den helg som har varit la all elektronik av i vårt hem av, datorer telefoner ja allt som man gjort sig bekväm med funkade inte längre. Man svär och lever om tycker allt är pest och läser tidningar istället medan man förbannar Telia.
En kväll ringde min gamla mobil som ligger i garderoben (den ligger där laddad för yttersta nödfall)och den har ett nummer som få kan och utnyttjar. När jag fått fram mobilen hörda jag en hulkande stämma som försökte säga ofattbara saker. Det var mina barns far som hickade och grät. Vår kvarvarande dotter "Den Vackra Fru Johansson" är på semester i Norge med sin man och vovve. Hon hade fallit utför en brant och hon flögs med polishelikopter till sjukhuset i Stavanger för att vårdas där.Jag dog och jag dog igen och egoistiskt nog frågade jag varför jag skulle drabbas - jag var så säker på att hon var förlorad denna min levande dotter. Hennes telefon fungerar inte efter fallet men jag fick till slut tag i min måg Herr Johansson. Han var lika förtvivlad han - det gällde faktiskt hans fru en underbar kvinna även om hon alltid är och förblir min (lilla)dotter.
Min älskade unge lever!! Hon kommer hem ikväll, hon kommer på kryckor, har stödbandage här och där och är fullständigt blåslagen men hon hänger ihop och är levande. Jag får se henne och vackrare barn har ingen mamma sett det är jag övertygad om. Mågen är helt knäckt men också tacksam för att hans fru finns kvar. Ikväll ska de berätta hur det hela gick till men det är inte så viktigt, jag vill bara med egna ögon se min levande dotter. Livet är det väsentliga och jag vill kunna följa min dotters levnad det är nämligen föräldraskap för mig.
Anybody skriver om föräldrar till barn med särskilda behov,funktionshindrade och utvecklingsstörda. Barn vars rättigheter inte tillgodoses och barn som kan utnyttjas på grund av det , eller inte ses av samma orsaker. De finns runt omkring oss och inte sällan så sköts de av sina föräldrar så långe de orkar och efter det blir det ofta "eget boende".Ett boende många saknar förmåga till att klara då de är små barn i vuxna kroppar.Tillvaron förstås inte av dessa barn men många i omgivningen utnyttjar situationen.
Flickor,kvinnor utnyttjas sexuellt, eget boende får inneboende av missbrukande "vännner". Ekonomin förstörs och man använder detta vuxna barn för att teckna mobilabbonnemang - många utvecklingstörda kan fås till att göra dessa saker för att de inte förstår konsekvenserna och de vill som alla andra vara vanliga och ha vänner. Det här är priset de och deras anhöriga får betala för "vänner"och att vara "som andra".
Mina barn har utvecklingsstörda kusiner, det är två vuxna småbarn som alltid kommer att förbli småbarn.Båda killarna är multihandikappade men på olika vis så de klarar olika saker väldigt olika. Denne ena av dem är mycket social och kontaktsökande medan den andre är autistisk och har en mycket svårinställd epilepsi med dagliga anfall. Den sociala killen förorsakade lynchstämning där familjen bodde tidigare och det cirkulerade listor och en kväll samlades mer än 50 personer runt deras hus och skanderade att huset skulle brännas om inte de och deras son sexualdåre inte flyttade.Alla visste vad det var för fel på grabbarna men en granne tycke sig ha sett genom häcken att grabben lekt med sitt könsorgan när han satt i en solstol i sin egen trädgård.
Ingen har sett den killen göra det som grannen såg (men det är mycket troligt att det är sant)små barn leker med sin kropp och utforskar den.Killen blev stämplad som presumtiv våldtäktsman, grannarna såg villavärdet på sina kåkar rasa och killarnas mamma hamnade på en psykiatrisk klinik. Numer bor familjen på annan ort och isolerat. Den äldre sonen har eget boende med gruppvård och han tillbringar sin lediga tid på ställen som biblioteket, sjukhusentren och apoteket, överallt där han kan träffa människor.
Denne glade kille är ett perfekt offer och han har aldrig stora summor i plånboken eller en dyr mobil för det stjäl "vänner. Hans mobil är en livlina till föräldrarna och han kan sköta den och även smsa på den. Föräldrarna har fram till nu tankat den med 500kr åt gången men nu vet de inte hur de skall göra i fortsättningen. Hans stora hjärta och naiva godhet har spelat honom ett spratt och han förstår inte pengars värde. En tjuga är lika mycket/litet som en tusenlapp, det är helt enkelt en peng.
Vid busshållplatserna gör just nu BRIS reklam för att man skall bli givare per sms. Man frågar helt enkelt: Vill du bli hjälte? Vem vill inte vara en hjälte när man knappt blir sedd annars? Kusinen smsade ordet HJÄLTE a 50 kr till Bris tills hans kort var tömt och inte blev han hjälte för det. Han är och förblir en varm utvecklingsstörd kille med trötta föräldrar som samhället har dålig beredskap och stöd för. Vad blir det av dessa stora barn när föräldrarna är borta eller inte orkar mer. Kolla vart ditt parti står i denna fråga - jag skall fråga mitt och blir jag invald så skall det bli en av mina frågor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)