Första gången det var Pridefestival i vår stad fanns det mentala kallhyggen som kastade tegelstenar på tåget av glada människor som gick under regnbågsflaggan.Jag var inte med i den paraden för jag hade antecknat om den på fel datum.
Året efter paraderade jag och det var lugnt och utan störningar. Vi hade poliseskort hela tiden men det var nog vädret som var på vår sida när man är ute efter skydd mot påhopp. Det var kallt och regnet forsade ner, blåsten tog effektivt död på alla paraplyer. Jag tror aldrig jag varit så förtvivlat blöt men det var ändå inte svårt att gå där med mina vänner. Älskande och älskade vänner skall man givetvis stå upp för - det gör de ju för mig.
Redan förra året så lovade jag medverka detta år och paraden blir av den 10 juli. Helgen som varit utmärkte sig några ynkryggar sig genom att tidigt på söndagsmorgonen ringa Pride-generalen och uttala många otrevliga saker, bland annat så dödshotades hon.Direkt efter det ringdes en kamrat till henne upp och där lovade man henne omskolning från moderat till sverigedemokrat.
Man kan inte avfärda det som skedde som ren fyllegrej det är att göra det lätt för sig. Man använde personlig vetskap när man hotade och man har letat rätt på vad andra sysslar med,politisk hemvist och vart man bor och vilket telefonnummer som gäller.
Ynkryggar och fega skitstövlar viker jag mig aldrig för - och ingen skall hota mina vänner. Alla har rätt att vara den de är och älska vem man vill. Kan jag inte visa vad jag tycker på annat sätt än genom att gå i Prideparaden så gör jag det. Den 10 juli går jag i Pride-tåget i Karlstad det är självklart och jag hoppas vi blir många då.
I slutändan hoppas jag att det blir så naturligt att bara få vara den sexuella varelsen man ändå är så att varken hot och Pridetåg behövs. Utopi är det säkert att hoppas så men tänk att bara vara en i ett tåg som en av många andra människor. Vanliga, unika och kännande människor som bara vandrar fram för att man bara är en människa. Vänner kan man inte få för många av - vänner som ser mig för den jag är, inte för vad jag är.
I take a walk on the wild side with my friends July the 10. I'm pride.
torsdag 17 juni 2010
onsdag 16 juni 2010
En kändis i din soffa vore kanske något?
Jag är en obotlig anglofil - jag älskar England som land, roliga föreningar där ,handböcker i allt möjligt och omöjligt som ges ut där - kort sagt det är anglofil jag är.
Bland alla "magazines" som är utgivna där, finns flera om korsstygnsbroderier.Jag är ingen fena på sådant men det finns handböcker om det också. Man kan ladda ner eller prenumerera på beskrivningar hur man gör en egen soffkudde med sin personliga idols porträtt på.
"It was an offer I couldn't refuse".Jag knappade raskt in mig på www.crossstitchermagazine.co.uk. Vid första anblicken fanns de alla där - gamla godingar som John Wayne och Frank Sinatra.The Boss konterfej fanns liksom fotbollsspelaren Wayne Rooney. Bland utbudet av kvinnlig fägring skymtade Madonna förbi.
Efter att ha tittat igenom porträttkatalogen har mitt syprojekt lagts på is.Finns inte Anders Borg med bland idoler med sexappeale då kvittar det.Nu kan jag i lugn och ro fundera på om maken kanske vill ha en kudde med Lassie eller vår egen katt Ester på. Annars kan jag faktiskt göra en sådan där vacker bonad med tankespråk på som jag skänkte till min moster förra året.Jag broderade på fri hand "En stor kuk är en klen tröst i en fattig familj".Min moster blev väldigt tagen av gåvan och hon verkar inte ha hämtat sig än.Undrar vem som vill ha mitt nästa mästerverk, kanske moster vill ha en pedang till den första.
Finns det någon här på nätet som kanske kan översätta Anders Borgs nuna i korsstygn? Du som kan kontakta mig genast för jag behöver något att göra - i hängmattan, på stranden och definitivt i solen.
Jag vill luta mitt huvud mot Anders Borgs kind, det är väl inte för mycket begärt?
Bland alla "magazines" som är utgivna där, finns flera om korsstygnsbroderier.Jag är ingen fena på sådant men det finns handböcker om det också. Man kan ladda ner eller prenumerera på beskrivningar hur man gör en egen soffkudde med sin personliga idols porträtt på.
"It was an offer I couldn't refuse".Jag knappade raskt in mig på www.crossstitchermagazine.co.uk. Vid första anblicken fanns de alla där - gamla godingar som John Wayne och Frank Sinatra.The Boss konterfej fanns liksom fotbollsspelaren Wayne Rooney. Bland utbudet av kvinnlig fägring skymtade Madonna förbi.
Efter att ha tittat igenom porträttkatalogen har mitt syprojekt lagts på is.Finns inte Anders Borg med bland idoler med sexappeale då kvittar det.Nu kan jag i lugn och ro fundera på om maken kanske vill ha en kudde med Lassie eller vår egen katt Ester på. Annars kan jag faktiskt göra en sådan där vacker bonad med tankespråk på som jag skänkte till min moster förra året.Jag broderade på fri hand "En stor kuk är en klen tröst i en fattig familj".Min moster blev väldigt tagen av gåvan och hon verkar inte ha hämtat sig än.Undrar vem som vill ha mitt nästa mästerverk, kanske moster vill ha en pedang till den första.
Finns det någon här på nätet som kanske kan översätta Anders Borgs nuna i korsstygn? Du som kan kontakta mig genast för jag behöver något att göra - i hängmattan, på stranden och definitivt i solen.
Jag vill luta mitt huvud mot Anders Borgs kind, det är väl inte för mycket begärt?
måndag 14 juni 2010
Hemma hos verklighetens folk
Göran Hägglund myntade begreppet "verklighetens människor" och det tycker jag är ett bra uttryck. Kd tillhör Alliansen och vi kampanjar tillsammans inför valet ute i verkligheten just nu med torgmöten och andra aktiviteter och det är mycket roligt.
Med förhoppning om att kunna göra något lokalpolitiskt för det parti jag tillhör - Moderaterna - har jag sagt att jag gör vad som helst utom att knacka dörr. Jag vill inte trängas med Jehovas Vittnen,Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga(mormonerna),dammsugarförsäljare och annat löst folk så därför gör jag precis det - jag knackar dörr!
Så fantastiskt många iderika och engagerade människor det finns om man frågar efter deras åsikter om vad de tycker är viktigast här och nu att förändra på deras plats på jorden. Att få en möjlighet att få sätta ord på vad som är viktigt för eller bra/dåligt för var och en man frågar är roligt, intressant och tankeväckande.
Vi noterar och tar till oss det som förmedlas av stadens medborgare och det är många bra saker som kommer upp och som engagerar.Tråkigt är bara hur hemmablind man själv är, men samtidigt så får man nya ögonöppnare hela tiden. Många och bra sådana. En del saker är så små och självklara att man skäms för att man inte sett det uppenbara behovet för dem i närmiljön eller att man själv inte ansett sig behöva dem för egen del.
Det är roligt att möta människor där inte jag och mitt parti är medelpunkten utan en presumtiv väljare och dennes åsikter. Det viktigaste är faktiskt att få folk att se att vi är intresserade av att få veta vad de tycker och vilka förbättringar som bör göras.
Med huvudet fyllt av nyväckta samhällsfrågor och något ömmande fötter så skall jag nu förbereda mig för gruppfotograferingen för moderaternas valkampanj. Jag kommer inte att paradera i dräkt och pärlhalsband det vet jag. Jag får inventera garderoben efter något raffigt och fluffa till frisyren så blir det nog bra.
Igår kväll kunde jag ha bankat den lokala valkampanjsledaren i roten för då skedde porträttfotograferingen utan att vi var förberedda. Preliminärt så framstår jag inte som någon elegant påfågel jag ser mer ut som en rugguggla (den feta varianten)och ljussättningen var också fel.
Funderar på om inte kommunfullmäktige efter valet behöver lite glitter och glamour så det blir nog något sådant till dagens fotosejoure. Leopardstilettosarna, rosa tights och en leopardtunika,den rosa rosenväskan ,en glad frisyr så är jag redo för omvärlden. Hoppas att omvärlden är redo för mig bara men det tror jag den är.Undrar om det är för mycket med en ros bakom örat? Kanske skall jag ha den i munnen i stället. Vi får se om några timmar vart jag placerar blomstret - succen är given hur jag än gör, det är jag säker på. Min outfit kommer att slå alla andras på det gruppfotot är min övertygelse.
Med förhoppning om att kunna göra något lokalpolitiskt för det parti jag tillhör - Moderaterna - har jag sagt att jag gör vad som helst utom att knacka dörr. Jag vill inte trängas med Jehovas Vittnen,Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga(mormonerna),dammsugarförsäljare och annat löst folk så därför gör jag precis det - jag knackar dörr!
Så fantastiskt många iderika och engagerade människor det finns om man frågar efter deras åsikter om vad de tycker är viktigast här och nu att förändra på deras plats på jorden. Att få en möjlighet att få sätta ord på vad som är viktigt för eller bra/dåligt för var och en man frågar är roligt, intressant och tankeväckande.
Vi noterar och tar till oss det som förmedlas av stadens medborgare och det är många bra saker som kommer upp och som engagerar.Tråkigt är bara hur hemmablind man själv är, men samtidigt så får man nya ögonöppnare hela tiden. Många och bra sådana. En del saker är så små och självklara att man skäms för att man inte sett det uppenbara behovet för dem i närmiljön eller att man själv inte ansett sig behöva dem för egen del.
Det är roligt att möta människor där inte jag och mitt parti är medelpunkten utan en presumtiv väljare och dennes åsikter. Det viktigaste är faktiskt att få folk att se att vi är intresserade av att få veta vad de tycker och vilka förbättringar som bör göras.
Med huvudet fyllt av nyväckta samhällsfrågor och något ömmande fötter så skall jag nu förbereda mig för gruppfotograferingen för moderaternas valkampanj. Jag kommer inte att paradera i dräkt och pärlhalsband det vet jag. Jag får inventera garderoben efter något raffigt och fluffa till frisyren så blir det nog bra.
Igår kväll kunde jag ha bankat den lokala valkampanjsledaren i roten för då skedde porträttfotograferingen utan att vi var förberedda. Preliminärt så framstår jag inte som någon elegant påfågel jag ser mer ut som en rugguggla (den feta varianten)och ljussättningen var också fel.
Funderar på om inte kommunfullmäktige efter valet behöver lite glitter och glamour så det blir nog något sådant till dagens fotosejoure. Leopardstilettosarna, rosa tights och en leopardtunika,den rosa rosenväskan ,en glad frisyr så är jag redo för omvärlden. Hoppas att omvärlden är redo för mig bara men det tror jag den är.Undrar om det är för mycket med en ros bakom örat? Kanske skall jag ha den i munnen i stället. Vi får se om några timmar vart jag placerar blomstret - succen är given hur jag än gör, det är jag säker på. Min outfit kommer att slå alla andras på det gruppfotot är min övertygelse.
Mobbningsanmälan
Nyheterna meddelar både i radio och tv att anmälningarna om mobbning har ökat med 70%. Man tror att det blivit så för att man nu kan göra sin anmälan via nätet och slipper att konfronteras ansikte mot ansikte när anmälan görs. Bra så , en bra början mot detta hemska som sker i alla möjliga situationer.
Nu undrar jag bara över hur det känns att göra anmälan på nätet om man är mobbad - på just nätet.
Det är bara att titta i vissa bloggar - mobbning, förtal och ärekränkningar förekommer. Många gånger tror vissa att offentliga personer är fria att mobba, liksom att offentliga personer har rätt att mobba hela omgivningen utan åtgärd. Börjar man tänka efter före och inte ta oss rätt att häva ur oss saker i tid och otid om andra, så kanske en del slapp att mobbas eller kränkas.
Nätet är fantastiskt men kan vara en lätt väg att ställa till ett helvete för andra, och du kan kränka andra bakom ett nickname. Nätet är alldeles förfärligt, fantastiskt, förskräckligt.
Nu undrar jag bara över hur det känns att göra anmälan på nätet om man är mobbad - på just nätet.
Det är bara att titta i vissa bloggar - mobbning, förtal och ärekränkningar förekommer. Många gånger tror vissa att offentliga personer är fria att mobba, liksom att offentliga personer har rätt att mobba hela omgivningen utan åtgärd. Börjar man tänka efter före och inte ta oss rätt att häva ur oss saker i tid och otid om andra, så kanske en del slapp att mobbas eller kränkas.
Nätet är fantastiskt men kan vara en lätt väg att ställa till ett helvete för andra, och du kan kränka andra bakom ett nickname. Nätet är alldeles förfärligt, fantastiskt, förskräckligt.
fredag 11 juni 2010
Återanvändning eller bara mediekåthet
En glad kille från Vämlandsnäs som var grisbonde, skrattade och pratade sig in i tittarnas hjärtan för några år sedan. Hans vänner hade anmält honom till Bonde söker fru.Han gjorde succe med sin breda dialekt och pigga uppenbarelse.
Året efter sprattlade han med benen i Let's Dance och sedan var han med i Kändisdjungeln och vann där. I år är han en av deltagarna i Fångarna på Fortet.Jag har inget emot Karl-Petter Bergvall som han heter men har inte ansvariga på tvkanalen varken ansvar eller nytänkande när man plockar ihop folk till de olika programmen? Återanvändning i all ära och roligt är det med de som "går igenom tvrutan" på grund av sin personlighet, men någon måtta får det väl vara.
Jag vill tro att Karl-Petter ställer upp för att han tycker det är roligt och inte för att han är så mediakåt så att han bara vill exponera sig - däremot tvekar jag om motivet hos en annan deltagare. Tomas Bodström - advokat,fd justitieminister, valarbetare, debattör, deckarförfattare(nå ja) make och pappa skall också deltaga. Programmen spelas in i Frankrike mitt under årets svenska valupptakt men Bodström är ju omvittnat flexibel så det blir nog bra med det.
En kändis jag saknar i denna smeten är Linda Rosing - varför är hon inte med? Kan vi inte få se henne i hjärnornas kamp försöka komma på en plan eller lösa en ekvation som leder till vinst? Oooppps! Jag glömde hon skall gifta sig i sommar, tråkigt att hon inte tänkte på det tidigare och sökte om sponsring av bröllopet via det programmet. Tänk att få se Linda och blivande maken vigas i en trapets över huvudena på tigrarna som strövar runt på borggården. Fader Fourat kan viga de lyckliga tu och sedan firas de ner på sagda borggård.
Björn Ranelid (som på grund av någon grov planeringsmiss inte är med) kunde stå där efter att ha tjatat tigrarna in i apati och ta emot brudparet för eskort till bröllopssviten - en cell med roliga djur eller något annat intellektuellt stimulerande. Det blir en braksucce även om jag inte skall se på något program.
Det finns snart bara en såpa som jag kan stå ut med men jag är lika säker på att den också kommer att bli annekterad av pseudokändisar och fd kändisar och det är ICA-såpan. För någon vecka sedan såg jag Gudrun Schyman skymta förbi, men där går gränsen definitivt för vad jag tål. Tänk skräckscenariet att ICA-Stig bjudit in Bonde-söker-fru-Karl-Petter att grilla spädgris medan Björn R utgjuter sig om grisar i poesin och Tomas Bodström har ett symposium i kylrummet om djurskyddslagstiftning. Problemet är att klämma in Linda Rosing i någon roll, ett mycket stort problem faktiskt.Enda arbetet för henne vore kanske att recensera dvd-er och filmer som finns i affärens videouthyrning - hon har ju sett en massa sådana - iaf början på dem.
Undrar hur många "kändisar" som får nytt liv eller konstgjord andning under det kommande året och i vilka program? Motivationen att investera i ny tv eller att utöka mitt tittande är minimalt som utbudet är nu men det kanske bara gäller mig?
I en tidning jag läst stod det att Karl-Petter Bergvall är den största kändis som kommit från Säffle men då är minnet kort. Har man glömt till exempel TINA THÖRNER? Tjejen som började med att vara kartläsare och sedan fortsatte att utveckla sina ideer. Hon är innovatör, medarbetare i skolutvecklingsprojekt, inspirerar och föreläser om personlig utveckling.Tina har nu fått arbetet som världens första kvinnliga stallchef inom raceing, hon är en fantastisk förebild och visar verkligen att KVINNOR KAN - OCH VILL.
Inget ont om en glad grisodlare från Säffle men jag håller Tina högre , vilken kvinna!
Året efter sprattlade han med benen i Let's Dance och sedan var han med i Kändisdjungeln och vann där. I år är han en av deltagarna i Fångarna på Fortet.Jag har inget emot Karl-Petter Bergvall som han heter men har inte ansvariga på tvkanalen varken ansvar eller nytänkande när man plockar ihop folk till de olika programmen? Återanvändning i all ära och roligt är det med de som "går igenom tvrutan" på grund av sin personlighet, men någon måtta får det väl vara.
Jag vill tro att Karl-Petter ställer upp för att han tycker det är roligt och inte för att han är så mediakåt så att han bara vill exponera sig - däremot tvekar jag om motivet hos en annan deltagare. Tomas Bodström - advokat,fd justitieminister, valarbetare, debattör, deckarförfattare(nå ja) make och pappa skall också deltaga. Programmen spelas in i Frankrike mitt under årets svenska valupptakt men Bodström är ju omvittnat flexibel så det blir nog bra med det.
En kändis jag saknar i denna smeten är Linda Rosing - varför är hon inte med? Kan vi inte få se henne i hjärnornas kamp försöka komma på en plan eller lösa en ekvation som leder till vinst? Oooppps! Jag glömde hon skall gifta sig i sommar, tråkigt att hon inte tänkte på det tidigare och sökte om sponsring av bröllopet via det programmet. Tänk att få se Linda och blivande maken vigas i en trapets över huvudena på tigrarna som strövar runt på borggården. Fader Fourat kan viga de lyckliga tu och sedan firas de ner på sagda borggård.
Björn Ranelid (som på grund av någon grov planeringsmiss inte är med) kunde stå där efter att ha tjatat tigrarna in i apati och ta emot brudparet för eskort till bröllopssviten - en cell med roliga djur eller något annat intellektuellt stimulerande. Det blir en braksucce även om jag inte skall se på något program.
Det finns snart bara en såpa som jag kan stå ut med men jag är lika säker på att den också kommer att bli annekterad av pseudokändisar och fd kändisar och det är ICA-såpan. För någon vecka sedan såg jag Gudrun Schyman skymta förbi, men där går gränsen definitivt för vad jag tål. Tänk skräckscenariet att ICA-Stig bjudit in Bonde-söker-fru-Karl-Petter att grilla spädgris medan Björn R utgjuter sig om grisar i poesin och Tomas Bodström har ett symposium i kylrummet om djurskyddslagstiftning. Problemet är att klämma in Linda Rosing i någon roll, ett mycket stort problem faktiskt.Enda arbetet för henne vore kanske att recensera dvd-er och filmer som finns i affärens videouthyrning - hon har ju sett en massa sådana - iaf början på dem.
Undrar hur många "kändisar" som får nytt liv eller konstgjord andning under det kommande året och i vilka program? Motivationen att investera i ny tv eller att utöka mitt tittande är minimalt som utbudet är nu men det kanske bara gäller mig?
I en tidning jag läst stod det att Karl-Petter Bergvall är den största kändis som kommit från Säffle men då är minnet kort. Har man glömt till exempel TINA THÖRNER? Tjejen som började med att vara kartläsare och sedan fortsatte att utveckla sina ideer. Hon är innovatör, medarbetare i skolutvecklingsprojekt, inspirerar och föreläser om personlig utveckling.Tina har nu fått arbetet som världens första kvinnliga stallchef inom raceing, hon är en fantastisk förebild och visar verkligen att KVINNOR KAN - OCH VILL.
Inget ont om en glad grisodlare från Säffle men jag håller Tina högre , vilken kvinna!
Hjältar kör rostig SAAB
Cyklade i väg för att helghandla - affärerna ligger sällan där det är enklast eller efter busslinjerna.Det är skönt att vara ägare till en ful men trampvänlig cykel då.
På min hemväg hade jag en stor potatispåse bak på cykeln, korgen på styret var full med varor och jag hade en bärkasse med de lätta varorna på styret. När jag var cirka en kilometer hemifrån och då jag befann mig mitt i en gatukorsning gick botten ur kassen och allt for ut på marken.
Pastejen körde jag över, bananerna blev rask till gegga på gatan och hårdbrödet och kexen blev raskt till ströbröd. Förtvivlad försökte jag plocka ihop mina varor och samtidigt få undan min cykel utan att den tippade med varukorgen. En "herre"flinade belåtet när han med sin Audi mosade mina återstående tomater.Jag var gråtfärdig där jag stod och försökte få undan röran och säkert en trafikfara också mitt i korsningen.
Plötsligt var han där sänd från ovan - en medelålders man som parkerade en gammal rostig SAAB för att skydda mig från trafiken. Han satte på alla blinkers och klev ur bilen och konstaterade: Snälle vän du behöver hjälp" . Sedan tog han fram plastkassar ur bilen och hjälpte mig plocka ihop min grejer. När det var gjort önskade han mig en riktig fin fortsättning på dagen, såg till att jag tog mig bort från gatukorsningen och sedan for han sin väg.
Du trevlige man i en rostig metallicblå gammal SAAB, som hjälpte en liten tjock tant ur hennes dilemma omkring 12.15 i korsningen N;a Allen och Norrstrandsvägen i Karlstad. Ville bara tala om att du är en riktig raring (tyvärr glömde jag säga det) och en raring med extra kassar med sig det är mer än hårdvara en regning fredag. Tack så hemskt mycket för att du brydde dig.Ha en fantastisk helg du med - önskar tanten i röd bulldogjacka.
På min hemväg hade jag en stor potatispåse bak på cykeln, korgen på styret var full med varor och jag hade en bärkasse med de lätta varorna på styret. När jag var cirka en kilometer hemifrån och då jag befann mig mitt i en gatukorsning gick botten ur kassen och allt for ut på marken.
Pastejen körde jag över, bananerna blev rask till gegga på gatan och hårdbrödet och kexen blev raskt till ströbröd. Förtvivlad försökte jag plocka ihop mina varor och samtidigt få undan min cykel utan att den tippade med varukorgen. En "herre"flinade belåtet när han med sin Audi mosade mina återstående tomater.Jag var gråtfärdig där jag stod och försökte få undan röran och säkert en trafikfara också mitt i korsningen.
Plötsligt var han där sänd från ovan - en medelålders man som parkerade en gammal rostig SAAB för att skydda mig från trafiken. Han satte på alla blinkers och klev ur bilen och konstaterade: Snälle vän du behöver hjälp" . Sedan tog han fram plastkassar ur bilen och hjälpte mig plocka ihop min grejer. När det var gjort önskade han mig en riktig fin fortsättning på dagen, såg till att jag tog mig bort från gatukorsningen och sedan for han sin väg.
Du trevlige man i en rostig metallicblå gammal SAAB, som hjälpte en liten tjock tant ur hennes dilemma omkring 12.15 i korsningen N;a Allen och Norrstrandsvägen i Karlstad. Ville bara tala om att du är en riktig raring (tyvärr glömde jag säga det) och en raring med extra kassar med sig det är mer än hårdvara en regning fredag. Tack så hemskt mycket för att du brydde dig.Ha en fantastisk helg du med - önskar tanten i röd bulldogjacka.
torsdag 10 juni 2010
Skilda världar - skilda värderingar
Fick fyra tidningar i brevlådan denna morgon.
Först en gåvoprenumeration från min dotter Den Vackra Fru Johansson, från den (o)bygd vi bott tidigare i.Tidningen behandlar i stort sett bara lokala nyheter och kommer ut tre dagar i veckan.
Den andra tidningen är sveriges största lokaltidning och där får jag veta allt som sker i regionen, Sverige och några större utrikeshändelser reflekteras det även över.
DN är den tredje tidningen och den innehåller faktiskt allt jag vill veta om vad som sker i omvärlden.
Fjärde tidningen är ett veckoblad som jag värdesätter mycket mer än jag kunde tro och det är Kyrkans Tidning - aktuell informativ och bra layout.
Gemensamt är att alla dessa tidningar ger information men i olika sfärer men på det sätt jag vill ha den serverad - lätttillgänglig och innehållsrik. Det bästa är att de alla är befriad skvaller om kändisar och kungligheter.
Efter att ha skummat avisorna cyklade jag till min ögonläkare och tjugo över åtta på morgonen trampade jag över Europas äldsta stenbro och mötte "vår ljusnande framtid" som kom raglande iklädda studentmössor.
Precis här lade min dator av men sparade det jag tidigare skrivit. Jag har tappat bort resten av vad jag tänkt skriva som avslutning och dessutom så ackomoderar intw ögonen som de ska efter de knasiga ögondropparna. Avslutar nu mitt inlägg ett dygn senare på en apparat som funkar om än blir det en liten rumphuggen kria.
Studenterna som skrålade igår intervjuades på kvällen i tv och man frågade om det var värt 15000 kr för att de skulle ha roligt när de slutade skolan. Alla tyckte det trots att det fanns många som nog inte skulle ha så mycket minne av denna dag då de var fulla. Tråkigt att de flesta tog det som en självklarhet att föräldrarna skulle ställa upp med allt och att bli fulla var lika självklart.Tråkigast är att ingen verka tacksam över att få ta studenten(nåja den är borttagen sedan många år)att verkligen få gå i skola, att föräldrar ställer upp med pengar (som ibland inte finns) för att telningen skall få en dag h*n kanske inte minns. Var har den vanliga gemenskapen tagit vägen som en gammal nostalgisk uv som jag inte kan glömma?
Min framtid är ljus ett tag till och det är jag tacksam för. Sköter jag bara min medicinering på rätt sätt så ser jag så bra att jag får behålla både körkort och den syn jag har kvar på höger öga. Vänster är blint sedan länge. Jag trodde inte jag skulle vara tacksam för en sådan sak som att ha halvtaskig syn på ett öga (med glasögon)men det är jag. Alternativet är sämre och det finns så mycket jag vill se fortfarande. Vi människor lever i skilda världar det vet jag nu.
Först en gåvoprenumeration från min dotter Den Vackra Fru Johansson, från den (o)bygd vi bott tidigare i.Tidningen behandlar i stort sett bara lokala nyheter och kommer ut tre dagar i veckan.
Den andra tidningen är sveriges största lokaltidning och där får jag veta allt som sker i regionen, Sverige och några större utrikeshändelser reflekteras det även över.
DN är den tredje tidningen och den innehåller faktiskt allt jag vill veta om vad som sker i omvärlden.
Fjärde tidningen är ett veckoblad som jag värdesätter mycket mer än jag kunde tro och det är Kyrkans Tidning - aktuell informativ och bra layout.
Gemensamt är att alla dessa tidningar ger information men i olika sfärer men på det sätt jag vill ha den serverad - lätttillgänglig och innehållsrik. Det bästa är att de alla är befriad skvaller om kändisar och kungligheter.
Efter att ha skummat avisorna cyklade jag till min ögonläkare och tjugo över åtta på morgonen trampade jag över Europas äldsta stenbro och mötte "vår ljusnande framtid" som kom raglande iklädda studentmössor.
Precis här lade min dator av men sparade det jag tidigare skrivit. Jag har tappat bort resten av vad jag tänkt skriva som avslutning och dessutom så ackomoderar intw ögonen som de ska efter de knasiga ögondropparna. Avslutar nu mitt inlägg ett dygn senare på en apparat som funkar om än blir det en liten rumphuggen kria.
Studenterna som skrålade igår intervjuades på kvällen i tv och man frågade om det var värt 15000 kr för att de skulle ha roligt när de slutade skolan. Alla tyckte det trots att det fanns många som nog inte skulle ha så mycket minne av denna dag då de var fulla. Tråkigt att de flesta tog det som en självklarhet att föräldrarna skulle ställa upp med allt och att bli fulla var lika självklart.Tråkigast är att ingen verka tacksam över att få ta studenten(nåja den är borttagen sedan många år)att verkligen få gå i skola, att föräldrar ställer upp med pengar (som ibland inte finns) för att telningen skall få en dag h*n kanske inte minns. Var har den vanliga gemenskapen tagit vägen som en gammal nostalgisk uv som jag inte kan glömma?
Min framtid är ljus ett tag till och det är jag tacksam för. Sköter jag bara min medicinering på rätt sätt så ser jag så bra att jag får behålla både körkort och den syn jag har kvar på höger öga. Vänster är blint sedan länge. Jag trodde inte jag skulle vara tacksam för en sådan sak som att ha halvtaskig syn på ett öga (med glasögon)men det är jag. Alternativet är sämre och det finns så mycket jag vill se fortfarande. Vi människor lever i skilda världar det vet jag nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)