Jag är hopplös på att inse livet är ett tivoli med både spöktåg,berg-och-dalbana och karusell. Ofta ingår ett litet zoo och lite annorlunda människor som tillsammans försöker sjunga och spela med i livets stora orkesterverk också.
Alla som deltar i detta spel är dåliga på att ta regi men många vill dirigera sin omgivning.
Jag dirigerade en underbar herrmiddag och hade en förtrollad afton med fantastiska och unika män. Det varmt roligt och mysigt. Massor av totalt oväsentlig information har fördelas mellan oss som delade denna måltid - och vi har skrattat så tårarna trillat.Under helgen har jag gråtit lika mycket som jag skratt när jag delat sorg och förtvivlan med människor jag älskar.
Trots att livet ibland känns riktigt eländigt så är det en fantastisk plats att befinna sig på/i och jag njuter av pärlorna - de finns och kan bevaras.i minnet. Nu försöker jag att tänka positivt fast jag har insett att vi inte kommer iväg till vårdcentralen för att få våra influensavaccinationer idag. Det är försent nu - maken har troligen redan influensa och är totalhängig, men mig biter inget sådant på(PEPPAR PEPPAR).
Om en stund skall jag på vattengympa för min artrit men det känns inte särskilt kul att gå genom ett strilande iskallt regn för att bada.Men men allting går - eller allting flyter är nog ett bättre uttryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar