Sjunger Telias lov

Jag har i vanlig ordning när min dator krånglar, packat ner den och alla tillbehör i min blå Dramaten och styrt kosan till Teliabutiken. Personalen känner mig sen mina första inköp av mobil och vet hur stor teknisk idiot jag är. Där stod jag med ett mobilt bredband som stängde av sig en gång i minuten och censurerade all min verksamhet på nätet.

Min dator blev raskt inskriven på akuten och jag satte mig på ett kafe i närheten med en stor kopp choklad med vispgrädde. En timme senare var min dator åtgärdad, den funkar alldeles utomordentligt och jag har ett jättesött vitt mobilmodem med blå lampa i usbporten. Personalen förklarade vad de gjort utan att det fastnade i mitt sinne och de önskade mig som vanligt välkommen åter. Vi har verkligen (iaf jag) tur med servicenivån i den butiken - alla är störtvänliga.

Synd att jag och mina leder är ovänner bara. Sista dagarna värker fingerlederna så otroligt och tummarna är värst.Tålederna började spöka någon dag senare och nu gör vänster knä och båda armbågarna så ont så jag är gråtfärdig. Får nog ringa min doktor i morgon det är nog ett dunderskov av min atrit som slagit till. Ont gör det så sannslöst. Nu ska jag inte gnälla mer, det hjälper inte. Jag har det ganska bra ändå, jag sitter i en varm lägenhet trots att det är -18 utanför mitt fönster. Ska förståss på mammografi också , en extrakoll för min moster och min kusin har ju genomgått eller genomgår sin cytostatika och strålbehandling för bröstcancer. Det gick fint för min moster och det kommer att gå fint för min kusin det känner jag på mig. Själv är jag inte orolig att ha den cancern, oroa mig skulle jag bara göra om det var min dotter som hade den.

Nu skall inte fan målas på väggen - nu glädjs jag att jag fick hjälp med mitt bredband.Doseringen av glädje och plåga skall jag se till att hålla jämn i mitt liv. Glädjen får överbrygga det dåliga som kan inträffa även om dagens glädjeämne "bara" består av trevligt bemötande och ett fungerande bredband.