Min äldsta dotter "Flickan Som Skrattar I Vinden" skrev mycket om det mesta och i olika former. En gång skrev hon en dikt som handlade om Längtans Blå Cykel. Denna cykel var en fiktiv möjlighet att fly när allt var grått och trist. Den cykeln skapade man själv och efter behov och förutsättning - cykeln behöver inte vara en cykel.
Jag tog fram min "cykel" idag för jag behövde den verkligen. Mina utslitna gamla vinterstövlar fick en omgång med blåmetallic billack och blev störtläckra. Den påfågelblå sidenklänningen (jo det är äkta siden)blev en tunn utanpåväst att ha över min tråkiga vinterkappa och av nederdelen sydde jag en jättekeps modell John Lennon. Med vlieseline och lakansväv inuti blev den jättefin. Skärmen skar jag till ur en glassburk i plast som jag klädde över med med samma vackra siden.
Ingen av dessa prylar kommer att funka särskilt länge men just nu och här behövde jag dem. Jag är jättefin med mina blåa outfitar (tjusigt ord)och skiljer ut mig från alla Nemisvarta människor i exakt likadana kläder oavsett om deras fysionomier passar för det.
Jag känner mig lite piggare nu med min längtansblå cykel och trots allt hyllar jag tesen: HELLRE ÄR JAG ETT ORIGINAL ÄN EN KOPIA AV DEN GRÅ MASSAN.
Ahh .. vi använder samma taktik för att muddra upp oss ur deppträsket ser jag! Själv har jag målat en alldeles vansinnig Bag-Lady i starka färger och håller på med en lika idiotisk Dancing Queen .. till ingen nytta alls annat än som färgchock och mudderhjälp.
SvaraRaderaKan jag få till en bild så ska jag maila över någon av dem till dig .. :-)
OOh tack! Om jag får någon att fotografera mig och kan få iväg fotot så skall du få ett - annars blir det ett på Gunvald.
SvaraRaderaUnderbara kreativa människa!
SvaraRaderaDu har min beundran! =)
Kreativ o kreativ det är en ren överlevnadsgrej det jag gör. Det ger ingen baksmälla men jag är ju beroende.
SvaraRadera