Var ligger skillnaden?

Enligt många undersökningar så söker inte arbetslösa alls så många arbeten som har trott. En del arbeten kan man inte söka för att man inte har eller tror sig inte ha de kvalifikationer som eftersöks.Andra arbeten söks inte för att man inte tycker det verkar roligt med dem. Unga klienter som lever på socialbidrag söker ofta under fem eller ännu mindre lediga arbete, en del söker inte arbeten överhuvudtaget utan lever på understöd.En vanlig orsak man uppger för att inte söker arbeten är att man inte vill flytta från hemorten.

Jag kan förstå till viss del att är man 40 år har familj och villa så vill man kanske inte flytta och dra upp ungarna från skola och vänner. Något jag inte förstår är däremot när ungdomar i 20-års åldern väljer att bo hemma hos föräldrarna och underhållas av föräldrar eller socialen medan de väntar att drömjobbet skall ramla ner från himlen eller att de skall bli upptäckta och berömda utan att visa framfötterna på något vis. Talangscouter åker sällan runt och knackar dörr i samhällen bara för att få chansen att upptäcka någon stjärna.

För 100 - 150 år sedan sålda unga allt de hade och köpte en enkel biljett på någon båt med destination Amerika. De fick en vidrig överfart i enkla bås ombord och en del dog på resa. När de väl kommit till Amerika sökte man jobb - vilka jobb som helst trots att man inte var bekant med språk och seder.

Nu orkar vill inte eller våga man inte flytta tjugo mil,utan man stannar hemma och väntar på att drömjobbet ramlar ned från himlen och slår en i skallen.Kanske kan även undret ske att en talangscout knacka dörr för att upptäcka någon som blir berömd och känd.

Var finns lite våga-vinn tankar numera, varför är folk inte nyfikna på det som kan finnas längre bort? Det är väl inte så att vi har en ung befolkning av fegisar?

UPPLYSNING:Publicerar detta efter två dagars slit med modem som kopplar ur hela tiden. Inlägget varesig rättat eller genomläst.Skall och gnälla hos Telia i morgon