Det är alldeles för lite Halleluja nu för tiden

När jag precis ramlade in i tonåren så fanns det ett sommarnöje som var gratis,spännande och alldeles väldigt förbjudet att gå till för oss ungar som inte hörde till. Varje sommar hade de olika frikyrkorna en egen allians som ställde upp ett jättestort cirkustält på allmänningen nära den gamla domarringen.

Det var sång orgelspel och spännande människor som förkunnade sin tro och folk kom både från Karlstad , Forshaga och Deje för att höra om Jesus och förkunna sin tro. Filadelfiatanterna hade nya klänningar och en knut i nacken som inkluderade en lösvalk för att ge höjd och volym innan hårsprayens dagar. Jag och min bästa kompis kallade valken för "rulle för de frälsta" och vi visste att man gjorde stora pengar i Tollnerts målaraffär där de salufördes.

Så vi fnissade och hade roligt på vår bänk när någon pastor åkallade Herren eller fru Olsson började tala i tungor. Vi satt där två flickor (nej ganska många) i våra kortkorta klänningar och några hade faktiskt OP-stövlar i äkta plast i sommarvärmen.Det fanns killar på bänken längst bak och trots att de inte heller var speciellt religiösa de heller så satt där kväll efter kväll. Ingen av oss var nog inriktade på att möta Herren vi hade helt andra mål med bönemötena. Killarna var där för att spana in "Sångarflickorna" som kvittrade om sin tro som några värmländska Supremes. Vi tjejer var där för att se honom, bara honom ,och gud så vacker han var. Han och hans familj bodde hos någon broder och syster i församlingen och han fanns i tältet varje kväll. Han var cirka 15 år och hans pappa var pastor i en församling i Vänersborg som jag minns det. En kille med ögonfransar som Bambi och en mun som Paul McCartney och till det vågigt mörkt hår.

En förkunnare vars ord vi hör varje kväll och efter några veckor känner igen ordagrannt tar udden av budskapet, detta syntes till slut i att bakre bänkens manskap blev glesare och glesare för att som jag tror sluta att komma dit.

Ibland känner jag igen detta förkunnande i politiken trots att man inte har Hallelujatält längre.Kanske behövs politiska Hallelujatält för att locka de tveksamma att komma och lyssna. Bjuds det på tårta och kaffe eller sockerdricka efteråt tror jag på attraktion hos en del om det bara är tjusigt folk med dragkraft som håller i linorna.

Jag saknar det förbaskade tältet med underhållning spänning och mystik det gör jag. Kanske blir det så i dessa tider att man tänker tillbaka på tiden då "oskulden och friden" rådde i våra hjärtan.

Hur det gick med den vackre predikargossen? Jo han gifte sig med kompisens lillasyster och är föreståndare för en mellansvensk Systembutik. Sångarflickorna vet jag ingenting om, där låg inte mitt intresse - de fick säkert bra liv de också.

Kan ni inte hålla med ni som var med på den tiden? Det är alldeles för lite Halleluja nu för tiden.