Att börja ett nytt liv

En del måste börja om sitt liv för att de har fått sitt liv förstört av andra.Jag skulle tro att Sven Otto Littorin är en sådan man som måste starta om på nytt efter allt han varit med om.Andra bryter upp ur förhållanden, från sin bostad eller från en annan livsstil.

I går reste barn och barnbarn hem från oss efter en hektisk helg och vi startade våra nya liv samma dag. Vi gick powerwalking klockan sju på morgonen sedan gick vi likadant på kvällen - vi var otroligt duktiga! Allting är relativt det vet jag så "power"kan vara en lätt överdrift men vi "walkade" i alla fall.Mannen i mitt liv fick gåstavar som jag ställde in korrekt och med tunna träningsbyxor,Tingsrydströja och joggingskor fullbordades klädseln.Min outfit var inte så snygg men hel och ren var jag i knallblå moderattröja och shorts.

Vi skall till Sicilen efter valet och jag har varit lite orolig för hur kära maken skulle ta sig fram så det här var ett led i att få honom att gå längre än 100 meter med vilopaus när vi åker om två månader. Vi gick inte särskilt långt - det var inte så viktigt - men jag har fått igång min man. Vi gick på gångvägen hemifrån till gamla stenbron ca 300 meter bort och vilade på bänken där, sedan vände vi hemåt igen. Maken kände sig trygg med stödet från sina gåpinnar och han hasade inte fram fullt upptagen med att titta på sina skor.

Tack alla vackra lättklädda kvinnor som springer och tränar runt Gubbholmen - ni är medicin för en neurologiskt sjuk man. Jag har en man som med spänst och klar blick promenerar runt med sina gåstavar. Han får en annan hållning och ni väcker den kokette hanen i honom. Han skall minsann inte hasa runt som en gammal sjuk gubbe , nej han blir en reslig man som låter ögat fröjdas av er fägring.

Jag är inte sotis eller något, tvärtom så glädjs jag åt hans små kommentarer i stil med "såg du så fina muskulösa ben hon hade?" Maken ser och tar intryck av sin omgivning och sporras av den. Inför kvällsturen hade han säkert lite mer förväntningar om kvinnlig fägring min man och de kom lite på skam. Inga långbenta brudar så långt ögat såg, bara tre killar som fiskade och några hussar som vallades av sina hundar. När vi anlände till vilobänken satt a-laget där med sina burkar och flaskor men de makade på sig och gjorde plats för oss med. En animerad diskussion om mygg och ishockey blev följden av vårt stopp hos dem.

Vi har sovit som stockar och vi skall snart iväg på morgon/förmiddags-promenaden som inte har gått av stapeln än. Först sov vi länge och sedan väntar vi på vaktmästaren som skall dyka upp och byta eluttag någon gång på förmiddagen.Hoppas att makens iver håller i nu och att vackra kvinnor förgyller vår framfart även i framtiden. Fungerar detta så får mannen i mitt liv en grundkondis och då mår både han och jag bättre. Bäst är att jag slipper bära honom runt Sicilien - nästan två meter och 120 kilo är mycket make att släpa på. Gåstavarna skall jag packa ner i bagaget när vi åker de blir ett bra hjälpmedel då gubben upplever att de är bra för hans balans.

Nu går vi strax ut till ett sundare och aktivare liv och det är bara Surögda Ester som är skeptisk - hon hatar husses stavar.