Jag tror jag får pippi

En lapp på vår port från vårt bostadsbolag meddelade att den som ockuperat källarförråd nr xx-xx snarast skulle kontakta bovärden annars skulle man bryta upp låset och utrymma förrådet. När vi flyttade senast fanns inget förrådsnummer med på hyreskontraktet så jag frågade runt och fick rådet att ta något ledigt utrymme vilket jag gjorde. Snart var det fyllt upp till taket med grejor nog för en större loppis. Ingen har varit där på ett år förutom för att ta ut resväskor och sedan knuffa in dem igen efter resor. Jag visste genast att det var "vårt" förråd det var frågan om när jag läste lappen.

 Suckande och stönande plockade jag de två nycklarna som vi har till hänglås och gick till källaren i huset på andra sidan gården. Första nyckeln till skyddsrummet var enkel att använda för det är lägenhetsnyckeln, men sedan stötte jag på svåra hinder. Hänglåset gick utmärkt att få in nyckeln i men den gick inte att vrida runt. Andra nyckeln fick jag bara in en liten bit och inte mer så jag rusade hem och krävde att få mannen i mitt livs nyckelknippa. Jag tog med en stor skruvmejsel också som reserv. Låset gick inte att få upp på något vis, så jag konstaterade att det fick bli tunga artilleriet och jag skulle bli inbrottstjuv i eget bo. En numer död bekant med kriminellt förflutet hade berättat hur man gjorde för att "bryta" så jag följde instruktionerna i minnet. Precis när jag skulle  klippa till kastade jag en blick in genom gallret och såg en gigantisk tavla med två papegojor på. Vi har aldrig ägt en sådan tavla och kommer aldrig någonsin att köpa en heller. Förrådsnumret var rätt men det förråd jag ockuperat för ett år sedan har samma placering men i en annan rad. Jag smög försiktigt ut från källaren och tänker inte avlägga  några besök där på lång tid.

Enligt media så minskar småfågelpopulationen mer och mer i hela Sverige och det stämmer säkert, vanliga fåglar som gråsparvar och talgoxar lyser med sin frånvaro medan måsar och kråkor blir fler och fler även i städer. Uteserveringar och folks dåliga vanor att slänga snabbmatsrester överallt bidrar säkert. Sist mannen i mitt liv och jag åt ute störtdök en stor kråka i en portion med pommes frites och wienersnitzel på bordet bakom oss och rövade med sig stora delar av middagen. Jag kan för mitt liv inte förstå kvinnan som åt upp det som blev kvar på tallriken för jag tror att den kråkan varken hade skött näbb eller klohygienen innan den började sin måltid. Så går det folk och undrar hur man får fågelinfluensa.

Kråkfåglar och måsar tar visst ägg och fågelungar så där kan man säkert hitta bovar i dramat om småfåglarnas minskning - de tar även andungar har jag sett. Måsarna är ändå väldigt ömma föräldrar som vakar över sina ungar, det ser vi dagligen ute på gräsmattan. Små skrikande ullbollar springer runt och föräldrarna cirklar ovanför eller bevakar från något hustak intill. Vanliga flanörer som ses som ett hot mot ungarna blir genast attackerade med störtdykningar under höga skrin. Det blir skitigt och ofräscht mycket snabbt där de håller till men jag är kluven till att skjuta av dessa fåglar som många vill men det är jobbigt med dessa stora skaror av luftråttor.

Surögda Ester har också gjort sitt för att minska på fågelantalet. Tolv år gammal vaknade vilddjuret i henne och hon dräpte sin första fågel - en talgoxe som hade spanat in lite goda smulor på vår altan. Hoppas att den var mätt och nöjd då den togs av daga - och att döden kom snabbt.

Jag såg en rödhake förra veckan, den satt på bänken utanför porten och den var så fin. Måtte den inte bli upptäckt av Ester eller hennes kavaljer Bus som går fritt runt på gården, medan Ester sitter inburad på altanen. Det är inte mycket kött på en sådan liten sångare och vacker dessutom.

Nu skall jag spana in de vackraste fåglarna jag vet : skatorna. Inte sjunger de vackert men så stilrena och eleganta de är och finns det något så fagert som glittrande skator på vit snö? Det är svårslaget.

Nu väntar jag bara på att få se hur häckningen gått för svanarna som förra året lyckades dra upp fem ungar som överlevde till och med vintern. Det blir nog snart premiärvisning av årets kull och då får man hålla sig undan för försvarsinstinkten är stor hos mamma o pappa svan. En väsande, nypande och slående svan får man akta sig för.

http://www.nwt.se/kultur/article1087631.ece

Talgoxe  http://www.youtube.com/watch?v=Ob5jGCAxITo

Rödhake  http://www.youtube.com/watch?v=DBwhR1QZn7E