Sol och väntan

Söndagen var fantastisk - hembjudna till en av mina bröder och hans fru. Det var varmt, det var god mat och det var skönt att vara människa. Hemma varvade vi ner på vår altan med kaffe och lite trädgårdsbruk. Squashen artar sig fint och det blir minst tre stycken grönsaker. Vi gick till sängs nöjda och nedvarvade men väcktes någon gång runt halv ett, av distriktssköterskan där pappa bor.

Pappa och jag tillbringade natten på akutmottagningen innan han togs upp till en avdelning. Han skulle på en datortomografi för att man skulle se om han fått  ännu en liten stroke. Läkaren varnade för att man inte gör något åt någon stroke eller blödning . möjligen ändrar man lite på tabletterna. Det är svårt med äldre som har multidiagnoser.

Undersökningen gav inte mycket men en trevlig sjuksköterska lyssnade på oss barn som besökte pappa och försöker nu få en allomfattande bedömning av pappa. Han kände inte igen oss systrar eller barnbarnet. Han kissar på sig för att han inte hinner på toaletten och han ramlar och har sig med sin dåliga vänster sida. Diabetesen är svår inställd och hans blocksocker åker hiss. Sjuksköterskan tyckte att en sjukgymnast skulle se på pappa och om det fanns något att göra för att underlätta.

Tänk om det fanns en allomfattande geriatrisk klinik för dessa äldre multisjuka - men det finns inte. Tänk att få en individanpassad vård för dessa utsatta människor utan röst förutom anhöriga?

Vi väntar och fruktar beskedet som kommer - vård i hemmet med utökad hemtjänst och välmenta springande och outbildade vårdare. Tänk om pappa kunde få sluta ett ovärdigt liv han inte förstår sig på eller känner till.Under tiden så väntar vi och hoppas att vi själva får något som liknar geriatrisk vård när vår tid kommer. Snart får vi nog hämta en gammal trött man som ingen plats finns för och ta hem honom till sig. Det är inte värdigt.