söndag 14 juli 2013

Söndagar får man sova länge har jag hört.

Surögda Ester vår gamla innekatt har fått mer och mer later alltefter hur hon åldras. Sedan vi nätade in vår altan har hon blivit drottningen av vårt kvarter (tror hon). Hon har oinskränkt makt och överblick över cykel- och gångbanan, alla som använder den och även hundar, katter och igelkottar. De enda som vägrar underordna sig är skatorna som till hennes stora irritation bara skrattar åt henne på andra sidan nätet eller högt uppe i det närmaste trädet. Ester vägrar att slappna av i sin vakthållning av sitt rike så klockan tre i natt väckte hon personalen (mig) för att jag skulle öppna palatsporten. Det regnade så med en sur blick på mig som givetvis var ansvarig till detta svansade hon in och lade sig hos mannen i hennes liv till lika min lagvigda. Vi sov drygt två timmar så var det dags igen. Det regnade ännu mer så det blev marsch in i sängkammaren igen men jag nappade till mig morgontidningarna från hallmattan för att få nyheterna först. Det går inte att läsa med en STOR ihoprullad katt mitt i tidningen även om man kämpar på. Jag gav upp och satte mig med datorn istället för att kolla gårdagen.

Igår var jag med i Pride-tåget i vår stad för fjärde gången och det var bra och kändes bra som vanligt. Drömmen för mig är förstås att sådana manifestationer inte skall behövas - sådana som skall få oss att se alla människors lika värde som just människor bland andra människor. Det var så många vackra personligheter där som markerade eller provocerade för rätten till sin särart och det gjorde de med sin klädsel, banderoller och appeller. Några tror jag bara ville provocera ingenting annat, som de unga socialisterna med sin stora fana som förkunnade :" Vi i arbetarklassen kn*llar med vem vi vill". Så klart blev jag som vanligt just så provocerad så jag öppnade min stora trut och meddelade att "Jag är en moderattant och jag kn*llar bara med dom som vill kn*lla med mig".  Jag är barnslig det vet jag och står för det också. Jag är lite osäker på vad gänget från Djurens Rättigheter gjorde i tåget med sina plakat där de önskade att alla minkar skulle få leva men det är inte min grej att ifrågasätta deras motiv - själv har jag tre minkpälsar i garderoben som jag trivs med. De är över femtio år och auktionsfynd jag gjort.

Prideparaden gick igenom hela stadskärnan och slutade i Sandgrundsparken där det var tal, underhållning och en fantastisk stämning. Jag gick hem efter att första kommunalrådet hållit sitt tal om att alla var välkomna i vår stad oavsett vad eller vem man var. Ett kort och kärnfullt tal - bra. Vägen hem blev smärtsam då 1½ timmes promenad i Birkenstock (lider fortfarande av Almedalsfötter) givit mig en stor vattenblåsa under höger stortå. Alla som stannade kvar till slutet sa att det var mycket trevligt och det tror jag absolut det var. Själv njöt jag i hemmet av kroppkakor och fötter i högläge.

I Anybodys blogg undrar hon över begreppet kultur och därför vilja stolt meddela att min dotter är en av Värmlands största kulturarbetare. Vem hon är och vad hon gör? Hon heter Liza och arbetar som mejerist på landskapets enda yoghurtmejeri - där är det noga med kulturen, inget får gå fel för då förstörs yoghurten. Kultur är i sanning mycket och med olika innebörd för olika individer.


https://www.facebook.com/VarmlandPride
http://www.nwt.se/karlstad/article1341214.ece
http://anybodys-place.blogspot.se/2013/07/kultur-en-oppen-dorr-eller-en-stangd-o.html
http://anybodys-place.blogspot.se/2013/07/jag-klar-av-mig-naken.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar