tisdag 30 november 2010

Telia diskriminerar inte tekniska idioter!

När min telefon tappar rösten,mobilen lider av kontaktproblem och datorn goes bananas då går jag den (inbillar jag mig) upptrampade stigen till MIN teliabutik. Idag fick jag jubelbingo och ramlade in i den oanonnserade 4G premiären.

Jag är nu lycklig ägare till en ny fin hpdator med 4Gmodem alldeles gratis.Butiken delade ut 20 st totalt bland privatpersoner och företagare. En bor nu hos mig och just nu tittar jag bara på den och njuter av anblicken. Senare skall jag börja peta med den och sakta flytta in i den. Jag kommer säkert att upptäcka något som jag inte förstår eller inte kan koppla in men det gör ingenting för jag vet var jag skall gå då.

Hoppas tjejerna och killarna i min butik är införstådda med vad det innebär att jag har denna fina nya dator - jag kommer att besöka dem lika ofta som en nybliven förälder springer på BVC. Skillnaden är att små barn växer till sig och deras föräldrar också - jag och min dator växer ihop och behöver ständig tillsyn och vård. Den får jag i min teliabutik och jag ser den nya datorn istället som en vink om att telia tycker om små tjocka tanter som lider av teknisk idioti och att man alltid är välkommen dit.

Nu skall jag snart till min doktor som sköter om mina leder och när medicinen verkat så skall jag spela vackra symfonier på datorn och njuta.

Härmed meddelas att Telia har INTE betalat någon reklam i min blogg och kommer aldrig att göra det heller, men jag är såå glad så det måste jag skriva om. Alla klagar när något inte funkar - därför tycker jag man skall uppmärksamma det som är bra och trevligt.Teliabutiken i Karlstad är kanonbra säger en liten tjock granntant.

måndag 29 november 2010

Sjunger Telias lov

Jag har i vanlig ordning när min dator krånglar, packat ner den och alla tillbehör i min blå Dramaten och styrt kosan till Teliabutiken. Personalen känner mig sen mina första inköp av mobil och vet hur stor teknisk idiot jag är. Där stod jag med ett mobilt bredband som stängde av sig en gång i minuten och censurerade all min verksamhet på nätet.

Min dator blev raskt inskriven på akuten och jag satte mig på ett kafe i närheten med en stor kopp choklad med vispgrädde. En timme senare var min dator åtgärdad, den funkar alldeles utomordentligt och jag har ett jättesött vitt mobilmodem med blå lampa i usbporten. Personalen förklarade vad de gjort utan att det fastnade i mitt sinne och de önskade mig som vanligt välkommen åter. Vi har verkligen (iaf jag) tur med servicenivån i den butiken - alla är störtvänliga.

Synd att jag och mina leder är ovänner bara. Sista dagarna värker fingerlederna så otroligt och tummarna är värst.Tålederna började spöka någon dag senare och nu gör vänster knä och båda armbågarna så ont så jag är gråtfärdig. Får nog ringa min doktor i morgon det är nog ett dunderskov av min atrit som slagit till. Ont gör det så sannslöst. Nu ska jag inte gnälla mer, det hjälper inte. Jag har det ganska bra ändå, jag sitter i en varm lägenhet trots att det är -18 utanför mitt fönster. Ska förståss på mammografi också , en extrakoll för min moster och min kusin har ju genomgått eller genomgår sin cytostatika och strålbehandling för bröstcancer. Det gick fint för min moster och det kommer att gå fint för min kusin det känner jag på mig. Själv är jag inte orolig att ha den cancern, oroa mig skulle jag bara göra om det var min dotter som hade den.

Nu skall inte fan målas på väggen - nu glädjs jag att jag fick hjälp med mitt bredband.Doseringen av glädje och plåga skall jag se till att hålla jämn i mitt liv. Glädjen får överbrygga det dåliga som kan inträffa även om dagens glädjeämne "bara" består av trevligt bemötande och ett fungerande bredband.

torsdag 25 november 2010

Var ligger skillnaden?

Enligt många undersökningar så söker inte arbetslösa alls så många arbeten som har trott. En del arbeten kan man inte söka för att man inte har eller tror sig inte ha de kvalifikationer som eftersöks.Andra arbeten söks inte för att man inte tycker det verkar roligt med dem. Unga klienter som lever på socialbidrag söker ofta under fem eller ännu mindre lediga arbete, en del söker inte arbeten överhuvudtaget utan lever på understöd.En vanlig orsak man uppger för att inte söker arbeten är att man inte vill flytta från hemorten.

Jag kan förstå till viss del att är man 40 år har familj och villa så vill man kanske inte flytta och dra upp ungarna från skola och vänner. Något jag inte förstår är däremot när ungdomar i 20-års åldern väljer att bo hemma hos föräldrarna och underhållas av föräldrar eller socialen medan de väntar att drömjobbet skall ramla ner från himlen eller att de skall bli upptäckta och berömda utan att visa framfötterna på något vis. Talangscouter åker sällan runt och knackar dörr i samhällen bara för att få chansen att upptäcka någon stjärna.

För 100 - 150 år sedan sålda unga allt de hade och köpte en enkel biljett på någon båt med destination Amerika. De fick en vidrig överfart i enkla bås ombord och en del dog på resa. När de väl kommit till Amerika sökte man jobb - vilka jobb som helst trots att man inte var bekant med språk och seder.

Nu orkar vill inte eller våga man inte flytta tjugo mil,utan man stannar hemma och väntar på att drömjobbet ramlar ned från himlen och slår en i skallen.Kanske kan även undret ske att en talangscout knacka dörr för att upptäcka någon som blir berömd och känd.

Var finns lite våga-vinn tankar numera, varför är folk inte nyfikna på det som kan finnas längre bort? Det är väl inte så att vi har en ung befolkning av fegisar?

UPPLYSNING:Publicerar detta efter två dagars slit med modem som kopplar ur hela tiden. Inlägget varesig rättat eller genomläst.Skall och gnälla hos Telia i morgon

onsdag 24 november 2010

Jag förstår inte

En romsk utvecklingsstörd 14 årig flicka säljs av några år äldre "vänner"som prostituerad till omkring 100 vuxna män. Hon får smörgåsar eller hamburgare då och då som enda betalning.

Flickans fostermor (hon är placerad i familjehem)polisanmäler det som skett och det blir en utredning där allt schabblas bort och ingen av sexköparna förhörs trots att det finns namn och telefonnummer. Det blir några småstraff för hennes "vänner" utom för en man som också agerat hallick åt denna arma flicka - han frias.

En romsk rättegång där äldre män med livserfarenhet agerar domare har dömt den manlige hallicken enligt romsk lag dels ett straff där man exkluderas ur sin familj och inte får ha någon kontakt alls med någon i gruppen under två år. Han har även fått betala ett stort "skadestånd" till flickans pappa.

Vad gör man med denna flicka då? Hon som står på en 8-årings mentala nivå och som varit med om så fasansfulla saker? Hon lever nu hos sin mamma och syster och går i skola. Det är konstigt att flickan som det inte var bra för att bo hemma, hon mår tydligen så bra trots det hon gått igenom att hon skickas hem igen dit det inte fungerade. Pappan som inte lever med mamman och sina barn har fått ett hederrelaterat skadestånd av en av hennes hallickar. Vad gör man med flickan? Får hon någon terapi?Bearbetas hennes trauma på något vis får hon hjälp överhuvudtaget? Jag räknar inte skadeståndet som skall upprätta familjens (pappans) heder.

Jag vill förstå, jag vill bli upplyst och det är för att jag inte förstår om man gjort något för flickan i fråga. Vad har gjorts för flickan och vad görs i framtiden det är frågor jag vill ha svar på. Här sitter jag och förstår inte om man gjort något mer än sett till att pappan fått sin heder tillbaka när det viktigaste är en utsatt flickas möjlighet att klara sig någolunda trots att hon är lite vingklippt redan från början.

Har nog gjorts för denna lilla tilltufsade unge? Gör något NU annnars.

måndag 22 november 2010

Vart har alla kiosker tagit vägen?

När jag växte upp i det lilla brukssamhället där alla arbetade på fabriken så handlade man i kiosken. Det fanns tre stycken på gångavstånd från huset där vi bodde men i olika väderstreck.Westerlunds kiosk var välsorterad, den hade veckotidningar,och båda kvällstidningarna. Det fanns läsk,godis,frukt och cigaretter i lösvikt. Sommartid såldes det massor av glass. På godisfronten kunde man frossa i tvåöres och femöres godis i alla fasoner, färger och smaker. Vi som var stamkunder bland ungarna vi kunde få köpa trasigt godis (skrot kallat)och fick då en jättepåse full för femtio öre.

Parkkiosken sålde bara Aftonbladet av kvällstidningarna (det passade inte med Expressen bland riktiga arbetare enligt ägaren)men hade pappas favoritcigaretter -Lucky Strike. Godiset var liknande det hos Westerlunds men det gick inte att få köpa skrot,den kiosken blev den man bara frekventerade när pappas rökverk tog slut.

Hagakiosken tillhörde Pressbyrån var ansedd som dyr och lite fisförnäm att frekventera.Deras plusvärde låg i att de hade fin konfektyr i vackra kartonger och exklusiva modemagasin. Ingenting av detta intresserade oss ungar det var ouppnåeliga eller ointressanta ting för oss.

Farbror Fernströms korvkiosk var nog drömstället ändå, den hade inget godis men den hade alla sorters korvar,buljong, gott mos och det viktigaste av allt -Farbror Fernström. Jag vet inte hur många timmar om dagen han stod i sin lilla korvkiosk alltid lika vänlig och generös med spruckna korvar till oss som hade lite pengar att spendera.

Farbror Fernström var handikappad, båda hans knän hade krossats i ett fall på hans tidigare arbetsplats och han saknade en tumme. Vi ungar hjälpte gärna honom med snöskottning eller skräpplockning för belöningen var smaskiga portioner med gott mos och sprucken korv.

I min barndom var det så att bara de med något handikapp fick driva kioskrörelse och det var en gest från samhället där sjukpensioner eller livräntor var små om de överhuvudtaget betalades ut. Mina kioskägare och kiosker är borta sedan länge men jag saknar dem mycket.

Dagens kioskersättning (om den finns) kallas jourbutik och där hyr man senaste dvdn,köper Alvedon, kondomer, graviditetstester och rullgrillad korv medan man fyller i senaste V75-raden.

Nostalgin sköljer över mig när jag tänker tillbaka, jag vet att det inte ligger i tiden och förmodligen inte heller skulle vara lönsamt med gammaldags kiosker. Jag saknar den mänskliga servicen från den tiden och kontakten,men nostalgi kan ingen leva på - varken handikappade kioskägare eller jag, en unge uppväxt på 50- och 60-talet.

lördag 20 november 2010

Matfabriken

Vid en biståndsfrukost denna morgon berättade en kock och lärare för restaurangelever om mat från Indien. Hon berättade om en resa hon gjort med några elever från skolan här i Värmland till den stad som för hette Madras.Det var en intressant skildring av matlivet i denna indiska stad men de efterföljande frågorna blev mer intressanta än själva ursprungsämnet.

Någon frågade om restaurangskolan använde närproducerade ingredienser, om ekologiskt var ett krav för födoämnena eller om allt åtminstone var svenskt.Svaret blev nej rakt igenom och även på frågan om man gjorde allt från grunden och t ex lärde sig stycka och ta reda på de köttstycken som skall användas i matlagningen. Tyvärr är det många elever som går in i sitt yrkesliv med det kravet att fisken skall vara urbenad och filead när man skall börja matlagningen. Likaså så skall grisen, kalven eller lammet levereras färdigstyckat för annars klarar inte dessa blivande kockar att tillreda en måltid. De klarar inte att få inför sina ögon att den blivande maten har varit levande. Många kan inte en gång ta hand om en stendöd lax och göra mat av den - det är motbjudande att tvingas arbeta med döda djur. Kött i tråg går alltid bra sa lärare och nästan alla eleverna är köttätare. Jag förstår ingenting av detta - hur kan man välja ett yrke som man inte kan tänka sig att lära sig från grunden?

Vad är det för kockar man utbildar nu? Hur kan man arbeta med något som man ljuger för sig själv om? Kött kommer INTE från fabriken - kött kommer från djur (om vi inte förfaller till kannibalism), inser man inte det så skall man inte vara vanlig kock och inte heller skall man äta kött.

Jag har hört om livslögner flera gånger , idag hörde jag om yrkeslivslögner. Skyddar vi våra ungar för mycket från vardagens verklighet eller vad är det som är på gång? En kock skall kunna bereda kött från grunden - det enda de slipper är att avliva eller slakta djuret ifråga. Men att inte kunna ta hand om köttet är ett hån mot djuret som bistått med det och det är min åsikt.

torsdag 18 november 2010

Tänkvärt förmedlat av min vän Kjell

Förre kulturchefen här i staden brukar skicka mig aforismer och annat tänkvärt. Det är tänkvärda meningar och ibland får man ett gott skratt på köpet. Min favorittänkare heter Stig Johansson och det är underbara "tänkligheter"han kommer med så här serverar jag några av mina favoriter av honom :

Var alltid efterklok - först då har du ju alla fakta.

Att någon har en skruv lös är sällsynt - vanligare är det med en fastrostad.

Visst finns det bekymmersfria dagar i ens liv - de flesta infaller före potträningen.

Lyssna inte alltid på vad folk säger - såvida du inte vill höra de senaste fördomarna.

Undrar ni vem denne Stig Johansson så kan jag inte hjälpa till med upplysningar - jag har inte en susning om det. Men uttrycka sig det kunde han.
Det finns fler som man tillmäter visa visdomsord och mina absoluta favoriter alla kategorier är från Herbert Hoover i det ena fallet : Välsignade äro de unga, ty de skola ärva statsskulden. Den andra upphovsmannen är "Okänd" och han är suverän med detta tankekorn :Jag kan ingenting,men jag är en djävul på att delegera.

Smaka och njut av dessa tankekorn och fröjdas. Ord med udd är härliga att ta i sin mun.Vassego!

tisdag 16 november 2010

Inte som alla andra men jag får duga - tycker jag

Värmland hade ingen konstvetenskaplig förening och det tyckte jag var en allvarlig brist. För 5 år sedan startade jag en sådan för att fylla tomrummet efter ett sådant forum. Vi har cirka 100 medlemmar som vi underhåller med 10-12 föredrag om året - alla handlar om konst i en eller annan form.Vi gör utfärder inom landet och en konstresa utomlands.Nästa resa blir till Prag eller Budapest.

Jag har hela tiden raggat föredragshållare själv och kriterierna är tre; Föredragshållaren skall vara kunnig, ämnet h*n pratar om skall vara intressant och dessutom skall föredragshållaren vara gratis. Det har funkat hela tiden oavsett om det varit CarlJan som pratat mat i konsten eller om det varit den berömde psykiatrikern som pratat över ämnet "Galenskap och konst".

Programmet måste hela tiden varieras så jag blev mycket glad idag när jag fick till en ny programpunkt till våren.Bland berättelser om stora konstnärer och fantastisk konst så har jag petat in en tatuerare. Han skall berätta om tatueringars historia, symbolspråket och hur i vår kultur tatueringar har varit en klassmarkering.Det skall bli hur spännande som helst förutom att det blir annorlunda upplägg på detta föredrag. Ingen i föreningen vet att deras ordförande har en pegasus på ryggen så de kommer säkert att fundera över hur jag fick den här ide'n - men de får undra.

Den här ide'n tycker jag är mycket bättre än den som en förhoppningsfull medlem föreslog - ta hit Björn Ranelid han är så underhållande. Hon förstod inte att med en förening som omsätter 4000 kr om året och har ett föreningsbidrag(hade iaf förra året)på 1300kr då finns inte utrymme för någon posör som tar massor med pengar för att visa upp sig.

I morgon skall jag prata med em innehavare av en stor auktionsfirma för att höra om han kan tänka sig att prata om hur man värderar konst av olika utförande och material.Nu har jag alltså en tatuerare, en fotograf som haft bejublade utställningar och någon som skall prata om Moderna Museets grundare - det här blir hur bra som helst.När jag pratat omkull min vän psykiatrikern så blir det mer om konstnärer med psykiska sjukdomar. Jag skall nog knyta ihop det här, det blir inte svårt alls.

söndag 14 november 2010

Skönt med vänner som stöttar i alla situationer

När Wanja Lundby-Wedin valsade runt i alla nyhetsmedia om sittande i styrelser där arbetet utfördes på regelvidrigt sätt och dessutom var stick i stäv med hennes egentliga arbete som LO-boss blev det oerhört jobbigt för henne. Det blev ännu värre när det upptäcktes att hon ordnat finfint arbete i LO-borgen åt maken.Gnället skruvades upp ytterligare några snäpp när hennes lön publicerades - världens högst betalda undersköterska med över en miljon i årsinkomst kallades hon.

När Wanja drog sig tillbaka till sommarstugan för att hon inte orkade med drevet då ställde en riktig vän upp för henne. Mona Sahlin talade för henne och försvarade henne i alla lägen och stred verkligen för sin vän, som kom igen och har samma position då som nu.

Det har stormat runt Mona Sahlin en längre tid, man har krävt hennes avgång och ifrågasatt henne som partiledare och människa. Det måste ha varit kämpigt med trycket oftast från sina egna och i snart sagt var enda tidning med en ledarskribent.

Vid ett mer eller mindre panikartat möte idag meddelade Mona Sahlin att hon avgår - ett klokt besök tror jag för hennes egen skull men jag undrar vilken stöttning hon fått sitta veckorna? De flesta i den innersta kretsen har kastat paj på varandra i sin iver att få vara kvar på det sjunkande S-skeppet (eller ny partiledare om platsen blev ledig) och den interna fighten har verkat som om den varit mycket ful.

Mona Sahlin har nog varit mycket ensam sista veckorna så man hoppades att någon gammal vän skulle stå upp för henne - Wanja Lundby-Wedin kunde väl visa lite tacksamhet mot en riktig gammal vän tycker man. Inte då, hon uttalade sig om hur fel Mona gjorde och att det skadade partiet som hon höll på.

Att ha sådana vänner runt omkring sig det kan inte vara särskilt tryggt - då är man verkligen ensam och bör sluta för sin egen skull. Det finns ett liv utanför politiken också. Try i Mona ,I think you like it!

torsdag 11 november 2010

Ingen Moder Teresa

Ser ni Postkodlotteriet någon gång? Jag har varit med och tävlat där en gång, men vill inte göra det igen även om jag älskar frågesport.Jag har några lotter och det ser man varje vecka andra som också har - vinna massor med pengar och bilar. Alla far ut i lovsånger över c- och d-kändisarna
som åker runt och delar ut stora checkar och blommor i olika städer.

Varför ljuger alla vinnarna så förbannat - det undrar jag. Alla har gått med i lotteriet för en enda sak skull "intäkterna går till välgörenhet" säger de vid intervjun. De ljuger säger jag - om det vore sanning varför ger de inte tillbaka checken de fått och ber att man gör en ny insättning på något av alla insamlingskonton som är knutet till Postkodlotteriet?

I'm only in it for the money, som en travesti på Mothers of Inventions första LP, erkänner jag villigt att det är så. Jag vill ha pengarna, jag vill vinna - massor med pengar så ser min krassa verklighet ut.

Inget tjafs med att fd fotbollsfru , fd dansbanssångerska eller Klimpfjälls-Shakira skall åka land och rike kring och dela ut låtsascheckar mot goda löneanspråk. Inte heller vill jag se Rickard S med kotlettfrilla och nya kostymer le mot mig - jag vill ha PENGAR! De skall komma in på kontot här och nu och utan fjanterier.

Jag tycker det är skandal att vinner man t ex 1000 kr i denna vinstmaskin får man sedan vänta 8-10 veckor på att slanten skall ramla in på kontot. Under väntetiden hinner man ofta betala den summan i avgifter på sin lott.

Jag undrar om Postkodlotteriet klarar procentsatsen för hur mycket som skall in av insamlade medel på de olika organisationernas konton eller fungerar dewt som i senaste skandalen gällande Hem och Skola. Man har sålt sitt namn till ett annat bolag och behåller merparten av vinsten där och slipper sedan hålla på med insamlandet.

Jag är kolossalt trött på insamlingar,på att bli lurad och framför allt på att betala för sådant jag inte vill. Jag blir irriterad av att inse att jag blir lurad att jag betalar massor med löner,kostymer och tv-lokaler för att skänka pengar till välgörenhet eller delta i ett lotteri. Ju mer jag tänker på det desto mer irriterad blir jag.

Tänk om man kunde separera välgörenhet och lotterier från varandra det vore ärligare. Skickar jag 100:- till Altzheimerfonden gör jag det för att jag vill att forskningen om den sjukdomen skall ha den. Det gör jag inte för att jag eller någon annan skall vinna en Ålandskryssning. En sådan kryssning vinner man i ett vanligt lotteri tycker jag.

Jag är faktiskt lika allergisk mot "galor". Visst, det är behjärtansvärda saker dessa galor är till för. Mycket är sponsrat men omkostnaderna är stora ändå för mycket få av stjärnorna som deltar är inte där utan att deras omkostnader och gage betalas.Se Carola lansera sin senaste platta under en bröstcancergala,smsa 100:- till ett visst nummer och vinn en bil värd 409 000:-.Upplägget känns inte alls bra för mig. Kanske är det så för att jag tycker att all forskning skall betalas av staten - på våra skatter - när det gäller sjukdomar och deras botande.

Jag lägger av med Postkodlotteriet nu och jag jag ger bort pengar till insamlingsfonder om och när jag finner det lämpligt. Tror jag mig om att vinna pengar eller saker då köper jag lotter med förhoppning om att bli snuskigt rik.Att få känslan av att plockas på pengar är inte bra alls, nu väljer jag mina mål och medel själv.

Till minne av någon som dött kan man sätta in pengar på en fond man tycker är lämplig. Vi var några vänner som gick samman och gjorde det härom dagen - men det är en helt annan sak.

tisdag 9 november 2010

Ja det snöar och nu måste jag lik förbannat göra en investering i mig själv före jul.

Vädret utanför mitt fönster är vitt och rikligt förekommande.

Katten är grinig på grund av vädret - det är otrevligt att sitta och spana på balkongen nu.Givetvis är det mitt fel att kattens solstol är full med vit väderlek som är kall, så här blängs det å det grövsta på personalen det vill säga mig.

Gunvald Sköldpadda är grinig på katten som skrämt henne rejält genom att ramla ner i terrariet. Hon är också grinig på mig som glömt fylla på i frysen med räkor åt henne och hon nekar i sten att käka fiskbullar.

Mannen i mitt liv sover sin skönhetssömn just nu och som han sover så kommer jag att få Karlstads snyggaste karl alla kategorier. Han ser för övrigt ut som en något bedagad blå gräshoppa när han går runt i sitt nya underställ i rent tunt ylle. Själv anser han sig likna en Stålman utan röd cape. Jag tänker inte diskutera det med honom - känner han sig som en stålman så är han det.

Själv sitter jag i telefonkö till min tandläkare för i natt har jag genom idogt tandagnisslande lyckats med att kapa en av de övre framtänderna.Jag är grinig och jag ser ut som en karikatyr. Dyrt blir det också att räta till mitt smil även om jag har en toppentandläkare.

Ska jag lägga mig bredvid maken och sova fram till april? Ska jag kanske bosätta mig i terrariet med Gunvald ? Eller skall jag sätta mig i snön på balkongen med en grinig katt? Jag har inte besämt mig än ,men att sova bort en tid det tilltalar mig. Först ska jag tala med Tandläkar-David - sedan bestämmer jag.

söndag 7 november 2010

Bröstbilder i olika landsting

Har ni varit på mammografi någon gång? Ni vet den där undersökningen av bröstet där man plattar till en ordinär tutte så den blir 1 mm hög men i gengäld täcker en yta på 1 kvadratmeter. Jag kallas med jämna mellanrum till denna undersökning och det är inget konstigt med det, det har löpt på genom åren.

För några dagar sedan opererades min kusin för bröstcancer och hon har fått börja med cytostatikabehandling direkt efter operationen. Hennes mamma - min moster har också opererats för samma sorts cancer och det är troligen en genetiskt betingad variant det rör sig om. Systrar och systrars barn uppmanas att gå på extra koll för att man skall kunna ställa tidig diagnos.

I Stockholm gick det att få tid med en gång men inte i Värmland.Min andra kvinnliga kusin fick tid och är mammograferad redan. Jag ringde till mammografin i Karlstad och fick besked att jag skall kallas i september 2011 för det är med den intervallen jag skall vara där.Att jag ringde för att min kusins läkare hade uppmanat henne att ta kontakt med oss och skicka iväg oss på undersökning bet inte för fem öre. Läkarnas påstående om att det var genetiskt betingad cancer var lika ointressant."I Värmland gör vi inte så" var det besked jag fick.

När jag framhärdat med min begäran så fick jag veta att jag kunde beställa tid på någon vårdcentral så kunde man undersöka brösten där och OM läkaren fann det nödvändigt kunde h*n skicka en remiss till mammografimottagningen. En läkare skulle bedöma remissen och sedan skulle jag KANSKE få en annan tid än den jag var preliminärbokad för 2011 i september.

Jag är inte orolig för att ha fått cancer men fruktansvärt ilsken på dåligt bemötande på sjukhuset. I morgon ringer jag min privata vårdcentral och pratar med min läkare. Jag vet att där får man vänligt och korrekt besked och eventuellt så får jag en remiss.

Varför skall detta vara så olika hur sjukvården bedrivs på olika ställen i Sverige och varför betraktas samma sjukdom på så varierade sätt? Genetiska betingelser är väl likadana oavsett var jag bor i landet eller har jag missat något.

fredag 5 november 2010

Min längtans blå cykel

Min äldsta dotter "Flickan Som Skrattar I Vinden" skrev mycket om det mesta och i olika former. En gång skrev hon en dikt som handlade om Längtans Blå Cykel. Denna cykel var en fiktiv möjlighet att fly när allt var grått och trist. Den cykeln skapade man själv och efter behov och förutsättning - cykeln behöver inte vara en cykel.

Jag tog fram min "cykel" idag för jag behövde den verkligen. Mina utslitna gamla vinterstövlar fick en omgång med blåmetallic billack och blev störtläckra. Den påfågelblå sidenklänningen (jo det är äkta siden)blev en tunn utanpåväst att ha över min tråkiga vinterkappa och av nederdelen sydde jag en jättekeps modell John Lennon. Med vlieseline och lakansväv inuti blev den jättefin. Skärmen skar jag till ur en glassburk i plast som jag klädde över med med samma vackra siden.

Ingen av dessa prylar kommer att funka särskilt länge men just nu och här behövde jag dem. Jag är jättefin med mina blåa outfitar (tjusigt ord)och skiljer ut mig från alla Nemisvarta människor i exakt likadana kläder oavsett om deras fysionomier passar för det.

Jag känner mig lite piggare nu med min längtansblå cykel och trots allt hyllar jag tesen: HELLRE ÄR JAG ETT ORIGINAL ÄN EN KOPIA AV DEN GRÅ MASSAN.

torsdag 4 november 2010

Fullständigt inkontinent känslomässigt

Troligen är jag hemskt sliten och trött efter politiska rävspel och valarbete.Jag är så förbaskat trött och gråtmild så jag går runt med rödgråtna ögon och flammigt ansikte.

Jag är lättrörd till max och det mesta berör mig. Idag grät jag över en repris , en film om kärlek. Filmen handlade om Torsten och Ebba som i mycket mogen ålder tog upp sitt förhållande efter drygt 60 år. Att se en vigsel där brudgummen är 88år och bruden var något år yngre blev alldeles för mycket. Jag grät och jag grät och trodde aldrig jag skulle kunna sluta. Visst slutade jag gråta men började om när gamle Torsten dog med Ebbas hand i sin.

Idag fick jag en extratidning med kyrktidningen den heter AMOS och innehåller artiklar om bland annat kristen tro, när jag kom fram till sidan 19 var det färdigt igen. Artikeln handlade om Angola ett fängelse i USA där män sitter som avtjänar minst ett livstidsstraff.Det finns ett hospice där och de andra fångarna sköter om sina medfångar den sista tiden. Man ställer upp som vårdare och anhörig för att de döende skall få ett värdigt slut och slippa dö ensam. De döda begravdes i anonyma gravar tidigare men nu har fångarna själv byggt en vagn för kistan (som de också tillverkar) och man har ordnat två vita hästar som drar den till den nya kyrkogården. En fånge är kusk och de andra fångarna går efter vagnen i procession.

Jag har förhoppningsvis gråtit färdigt idag annars får jag någon sorts tårkanalskolaps. Nu skall jag sova och sova och sedan skall jag göra något i morgon som inte får mig att böla. Jag vill skratta och må gott och det kommer jag säkert att göra framgent.

TILLÄGG: Länken fungerar tydligen inte men försök gå in på http://www.mypaper.se och klicka på tidningsbilden till höger och börja sedan läs på sidan 19. Men gråt inte!!

tisdag 2 november 2010

Idrottsföräldrar

Mina ungar idrottade alltid som små, bland annat spelade de fotboll. Som förälder blev man tränare,dräkttvättare bilskjutsare,tröstare åskådare vid matcher. Först och sist var man ändå mamma - en fotbollsmamma.

Det var länge sedan jag stod vid en fotbollsplan och hejade,barn växer upp och andra intressen kommer in i bilden - tiden har sin gång. Tiden har skapat nya föräldrar och nya sporter så nyss var var och varannan mamma plötsligt curlingmamma.

Senaste sportföräldern dök upp i tidningarna idag MONA SAHLIN är nog en tennismamma som jag förstår det. Hon skulle väl inte annars ta sonen med sig på Stockholm Open fem dagar i rad på "bjudbiljetter". Det är skönt med mammor som visar gott omdöme och ser tennis med sin son även om han är vuxen.

Jag undrar om sonen var med när mamma blev bjuden till soliga varma öar av festfixare Bindefeldt? Det kanske är vanligt att födelsedagsbarn bjuder på flygresa med fest i ett annat land och fest och flyg är väl alltid gratis när man bjuds utomlands? Det rörde sig nog om en studieresa trots allt så då är det nog bra om inte sonen följer med då.

måndag 1 november 2010

Att ha biljett på livets karusell

Jag är hopplös på att inse livet är ett tivoli med både spöktåg,berg-och-dalbana och karusell. Ofta ingår ett litet zoo och lite annorlunda människor som tillsammans försöker sjunga och spela med i livets stora orkesterverk också.

Alla som deltar i detta spel är dåliga på att ta regi men många vill dirigera sin omgivning.

Jag dirigerade en underbar herrmiddag och hade en förtrollad afton med fantastiska och unika män. Det varmt roligt och mysigt. Massor av totalt oväsentlig information har fördelas mellan oss som delade denna måltid - och vi har skrattat så tårarna trillat.Under helgen har jag gråtit lika mycket som jag skratt när jag delat sorg och förtvivlan med människor jag älskar.

Trots att livet ibland känns riktigt eländigt så är det en fantastisk plats att befinna sig på/i och jag njuter av pärlorna - de finns och kan bevaras.i minnet. Nu försöker jag att tänka positivt fast jag har insett att vi inte kommer iväg till vårdcentralen för att få våra influensavaccinationer idag. Det är försent nu - maken har troligen redan influensa och är totalhängig, men mig biter inget sådant på(PEPPAR PEPPAR).

Om en stund skall jag på vattengympa för min artrit men det känns inte särskilt kul att gå genom ett strilande iskallt regn för att bada.Men men allting går - eller allting flyter är nog ett bättre uttryck.