Om jag inte opererat bort min livmoder vid 32 års ålder på grund av alla tumörer som slagit sig ner där, så hade jag undantagit den från organ som jag ville donera för transplantation. Min livmoder hade då (så vitt jag vet)burit på fem graviditer som i slutänden gav mig två vackra barn och där ett är i livet. Jag är tacksam för det men vet också att hade jag inte kunnat föda dessa barn så hade jag adopterat.
I Göteborg har man lyckats med att transplantera livmödrar (heter det så?) mellan råttor och de har sedan på vanligt sätt blivit gravida och fött ungar. Man tycker att detta verkar lovande och på sikt skall man kunna göra det med kvinnor som är villiga att få "äkta"barn till vilket pris som helst.Ingen talar om att vid alla sorts transplantationer så äter man avstötningsmedicin resten av livet som kan göra det svårt att bli gravid och/eller kan ge fosterskador.Ska man då kanske i den donerade livmodern sätta in ett donerat ägg som befruktats med donerad sperma för att få ett så kallat "äkta"barn? Jag vill bara säga att det är inte viktigt att vara fysiskt gravid (det är mest en massa krämpor som samlas under nio månader)jag tror att man är lika gravid mentalt när man väntar på en adoption. När barnet kommer och vart det än kommer i från så är det enda som är säkert - livet blir aldrig som det var innan.
I Kenya har man utvecklat transplantationsförsöken vidare och där transplanteras livmödrar mellan babianhonor med gott resultat. Man gör så för att babianerna är mycket lika oss människor - men jag har inte hört om man frågat om dessa våra kusiner gillar vad de utsätts för.
Jag tycker inte om att man håller på med dessa i mina ögon lyxforskningar för att låta någon i ett iland skall få biologiska barn på det vanliga sättet. Jag blir upprörd när experiment görs i länder som Kenya där man har bland de högsta HIV och AIDS antalen per capita. Jag tycker det är viktigare att vi satsar allt på sjukdomsbekämpning där istället för på dessa laborationer.
Kan man inte sluta att vara så självisk och ta hand om de barn som redan finns och som behöver bli älskade för att de är de barn som finns redan och som behöver en familj.
Skall det vara så svårt att tänka och tycka om barnen i första hand och inte var de kommer ifrån.Skall man "tillverka" barn till vilket pris som helst - även om det innebär ett experimenterande som kan påverka barnet på många sätt och ge oanade konsekvenser. Det tycker inte jag - jag tycker det liknar något skrivet av Shelley som berättelsen om dr Frankenstein. Jag tycker det är otäckt och jag tycker forskningen som nu bedrivs är obegripligt och fruktansvärt bisarr. Så tycker jag och det står jag för.Inga anslag till denna lyxforskning!!!
Tillägg: Om transplantationer av livmödrar kommer att ske - vart på prioriteringslistan hos transplantationskoordinatorn hamnar de? Trots allt så dör folk i organkön på grund av att livsviktiga organ som hjärta, lungor och lever inte finns i tillräcklig mängd. En transplantation är otroligt dyr och frågan jag ställer mig då är bara - skall samhället betala för en livmoderstransplantation? Kan man inte underlätta för adoptioner istället det tycker jag är mycket viktigare.
Delar din åsikt!
SvaraRaderaSamhällets resurser måste användas på ett klokt sätt.
:O)
Hej,
SvaraRaderaJag håller med om en del av vad du säger. Särskilt känslan av att de resurserna i Kenya kunde läggas på problem som de möter varje dag. Däremot måste jag tillägga att adoptera är inte det enklaste idag. Det är långa vänta tider och väldigt strikta regler angående hälsa, giftermål, religion etc etc...är du tex infertil pga cancer så är nog din möjlighet att bli godkänd som adoptivföräldrar nära noll. Själv kan jag tycka att man först skulle utreda att möjligheten att använda sig av surrogatmamma (dock ej lagligt i Sverige idag).
Hlsn
Emma
Tack BeBest jag tycker faktiskt så här och det är skönt att se attfler tycker lika. 8-)
SvaraRaderaEmmaLotta du har rätt i att det kan vara krångligt att adoptera och en lång väg att gå är det förvisso. Att det är svårt om man har en cancerdiagnos är också sant men det är inte omöjligt . Man kan få avslag om man har en pågående cancersjukdom men det är enbart av omtanke med barnet - man vill inte att barnet snart skall förlora sin nya mammma. En utläkt cancer där man har läkarintyg på att man är botad är inga hinder. Till syvende och sist är det ingen rättighet man har att få biologiska barn och jag tycker nog att man kan älska och ta emot ett barn som jag personligen inte har fött fram. Surrugatmammor ställer jag mig tvivlande till - det blir en köpmarknad där man betalar (oftast en fattig kvinna)för att hon skall vara en humanoid äggkläckningsmaskin. Hon betalas för att bära någon annans barn med allt vad det innebär av psykiskt och fysikt umbärande. Jag är inte feminist men jag gillar inte tanken på att degradera en medsyster till betald fosterbehållare. Nej tack jag förespråkar adoption i alla lägen. Tack skall du ha för ditt trevliga inlägg.
Hej igen,
SvaraRaderaVill bara förtydliga att jag absolut också tror att man älskar sitt barn lika mycket oavsett om det är buret i magen eller i hjärtat (dvs biologiskt el. adopterat). Jag håller även med att det finns risker med surrogatmödrar....dock kan jag tycka att tex närstående borde kunna få den möjligheten. När min nära släkting kämpade med sin inferlitet så diskuterade vi detta en del och jag som har haft två friska och hyfsat lätta graviditeter bakom mig hade mycket väl kunnat tänka mig att vara "fosterbehållare" för henne. Men till syvende så är ett barn varken en rättighet eller en självklarhet bara en oändlig gåva.
...och tack för en trevlig blogg :-))
Jag rodnar klädsamt för berömmet EmmaLotta, och suger åt mig som en svamp. Tack 8-)
SvaraRadera