Fy för Gör-Det-Själv

Jag avskyr människor som Pyssel-Ernst och alla andra fantastiska typer som överbefolkar alla TV-kanaler. Ni vet de där som av en utsliten stövel, en trasig banjo och en rostig skottkärra gör en chic cdhylla med komposteringsmöjligheter och funktion som reservaggregat för elen. Jag blir så trött av sådant, jag är och förblir en teknisk idiot så är det bara.

Under veckan har jag skolat in mig på den nya mobilen jag fick när jag förlängde mitt abbonnemang. Den gamla fina mobilen har åkt till himmelen för den var bortom all räddning. Den var tappad i gatan ett flertal gånger , överkörd av bussen och hade fått vissa delar transplanterade från svågerns gamla mobil av samma märke. Sista året hade den en maggördel av tape och kirurghäfta.Nu har jag kommit så långt med nyingen så jag klarar att både öppna den, stänga den och SVARA i den utan problem. Nästa vecka tänker jag lära mig att ringa på den.

I natt ramlade lilla hylla i hallen ned med telefoner och prydnadsfåglar. Jag misstänker starkt Surögda Ester för det men har inga säkra bevis. Hon kom som skjuten ur en kanon och försvann under täcket hos mannen i vårt liv för att gömma sig i samma stund som allt for i golvet.

Vi har betongväggar så jag hade stora problem när hyllan blev uppsatt och jag gjorde slut på en förpackning med spik som bara kroknade när jag försökte slå in dem i väggen. Nöden är uppfinningarnas moder så jag satte upp hyllan med vita fina krokar med klister på baksidan - sådana som man sätter upp i badrummet för att ha handdukar på. Det var ganska mycket tapet som följde med när krokarna gav upp - det blir nog snygg med nya tapeter i alla fall i hallen framöver.

Jag vet inte hur många gånger jag kortslutit saker eller att de slutat fungera bara jag uppenbarar mig i närheten. Envis som en röd gris fortsätter jag dock att ge mig på tekniken, så nu har jag bytt färgpatroner i vår skrivare. Det var hur enkelt som helst så nu står den där fulltankad och fullständigt obrukbar.

Nu har jag lagt bort min cykelnyckel och har letat hysteriskt efter den överallt. Reservnyckel ligger på det där stenkluriga stället så jag inte skall glömma bort var den är. Tyvärr har jag glömt vart det stället är så nu återstår bara att försöka bryta upp låset på cykeln men mannen i mitt liv har gömt verktygslådan. Det har han gjort med flit det vet jag, han säger att cykeln inte kommer att ha skrotvärde om jag ger mig på den med hammaren och att nyckeln hittar vi nog snart.

Min man är glömsk och hänger inte alltid med i det som sker så hans uttalande vet jag inte hur jag skall ta. Förolämpar han mig eller känner han mig väl? Nu skall jag gå till centrum och köpa lite mera vita plastkrokar att ha i reserv, såg att mitt lilla upplag tagit slut. Man vet trots allt inte när behov av dessa rara tingestar kan uppkomma.

Nu sticker jag mot gubbdagis på Clas Olsson för nya underbara tekniska ovationer.