När man skall göra en Bechamelsås gör man den för att den passar (eller inte stör smaklökarna)tillsammans med vilka maträtter som helst. Den såsen kan serveras fisk, fågel eller olika kötträtter. Fyller sin funktion som sås men inte mer.
Jag kallar personer som också "passar" till allt och inte sticker ut på något vis för bechamelpersoner.Flera sådana har varit kandidater för att leda S-cirkusen om än inte alla.
Den senaste och nu utsedde kandidaten heter Håkan Juholt en man jag sett många gånger i riksdagens debatter - hur kommer jag ihåg honom då? Jag tänker och tänker och till slut kommer jag bara ihåg honom för en enda sak - HANS ÖGONBRYN!! Det är nog inte vad man skall komma ihåg om någon karismatisk och duglig ledargestalt men det är det enda jag kan värka fram ur min hjärna. Nu kan jag bara konstatera en sak: Grattis S ni har just tagit fram en bechamelpersonlighet som er endaste kandidat.
Men men ni får en Bechamelledare men ögonbryn man aldrig glömmer och detta kanske är en gråsosse personifierad i övrigt.
Jag vet inte vad det är med hans ögonbryn som gör honom oförglömlig.Alltid något sa fan när han fick se Åmål, så jag nöjer mig med det.Som moderat får jag gratulera alla sossar till valet för det måste vara vad de vill ha. Grattis till ett par oförglömliga ögonbryn.
Det finns två falanger inom socialdemokratin - en vänster- och en högerfalang Det här går mycket långt tillbaka i tiden - alltsedan Zäta Höglunds dagar.
SvaraRaderahttp://sv.wikipedia.org/wiki/Zeth_H%C3%B6glund
Så länge som SAP hade ett ordentligt grepp om makten, så tvingades dessa två falanger att hålla ihop utåt. Båda falangerna visste, att spricker SAP, så förlorar partiet regeringsmakten.
Idag är läget annorlunda...
SAPs vänsterfalang anser uppriktigt, att partiet endast kan återkomma till makten genom *mer* vänsterpolitik - medan partiets högerfalang lika uppriktigt anser, att partiet endast kan återkomma till makten genom *mindre* vänsterpolitik.
VEM som ska bli partiledare - från vilken falang (eller möjligen en kompromisskandidat) - det är givetvis av stor betydelse för båda falangerna.
SAP söker därför "med ljus och lykta efter någon som inte ställer några större krav på förändring, som kan stå i mitten mellan partiets vänster- och högerfalang" (Anybodys formulering) eller med din formulering en "Bechamelperson" - i syfte att minska risken att partiet spricker (eller att den ena falangens företrädare tvingas el. mer eller mindre frivilligt väljer att lämna partiet).
Att SAPs valberedning (mer än något annat) prioriterar att vaska fram en partiledare som i varje fall inte tydligt ökar risken att partiet spricker - tycker du verkligen, att det är så förvånande?
Johan - Det som förvånar mig mest är att man enligt partiet självt har letat efter en förnyare. Hur jag än ser så kan jag inte hitta något sm helst förnyande i denna bechamelperson. Men det är klart att jag förstår varför Johult blev perfekt som lim och buffert mellan falangerna - han sticker inte ut på något sätt.Han rubbar inte balansen alls.
SvaraRaderaHan är väldigt lik killen som ber om autografer hos dansbanden i Täfteå.
SvaraRaderaDet är nog något med brynen, som du säger.
Jaha, och vad skall han nu åstadkomma då...
Tack för svar, Granntanten
SvaraRaderaTja.. vad tycker du att SAP ska säga?
Såväl vänster- som högerfalangen kan enas kring den vaga formuleringen, att det krävs en "förnyare". "Förnyare" säger ingenting om, vilken sorts förnyelse man har tänk sig...
Vänsterfalangen anser, att partiet ska förnyas genom mer vänsterpolitik - medan högerfalangen å sin sida anser, att att partiet ska förnyas genom mindre vänsterpolitik. :-D
-----
SAP försöker ju maknadsföra sitt parti och få det att låta attraktivt.
Att uppriktigt redovisa, att man letar efter någon som inte ställer några större krav på förändring / en lim-och-buffert person / en Bechamel-person - eftersom det primära för SAP är en partiledare, som i varje fall inte ökar risken att partiet spricker (pga olösta inre konflikter) - det vore ju ingen vidare marknadsföring.
-----
Det är imo knappast förvånande, att SAP inte talar klarspråk om sina problem (och olösta inre konflikter). Det gör inget parti, som inte är tvunget därtill.
Det anmärkningsvärda är oviljan hos svenska politiska journalister att granska och sanningsenligt avslöja de sju partiernas (och i synnerhet vänsterpartiernas) inre konflikter.
Ja du Vally det kan man ängsligt undra - men jag tror svaret på din fråga är : Mycket lite eller ingenting alls.
SvaraRaderaMina högst personliga analyser av varför inte politiska journalister varken säger bu eller bä är nog pur och skär feghet, de har dock nästan en insider på kroken eftersom Juholt kallar sig journalist.
Det är konstigt att jag nästan önskar att S hade nominerat interpellationernas drottning istället för Juholt. Tänk att få se Monica Green som s-ledare - hon har iaf många roliga knytblusar som kan pigga upp stämningen om allt är pest även om hennes inlägg kan ha mycket övrigt att önska.
Jaja S- får troligen ett par minnesvärda ögonbryn att beskåda.
Tack för svar, Granntanten
SvaraRaderaFeghet, hur då? Vad skulle svenska politiska journalister vara rädda för?
Johan@ tyvärr finns det fall där goda journalister som skrivit sanningar hamnar ute i kylan för sina åsikter. De får aldrig möjlighet att komma in på "rätta"ställena efteråt och inbjudningar o information får de först i andra, tredje led. Våra härliga gamla skjutjärnsjournalister trillar av pinn av ålder och kan inte längre leverera politiska sanningar.
SvaraRaderaDet är inte åsikter, som jag efterlyser från Sveriges politiska journalister. Och jag efterlyser inte heller några enstaka lysande stjärnor.
SvaraRaderaJag efterlyser en en normal journalistisk rapportering från kåren och ledarsidorna.
Tänk t.ex. på hur svenska journalister dolde Lars Werners alkoholism för väljarna i åratal.
Tror du verkligen att ledarskribenterna på DNs, SvDs eller Aftonbladets ledarsida skulle bli utfrysta, om de informerade väljarna om konflikter i partierna, alkoholism hos en partiledare, planerade konstitutionella förändringar m.m.?
Vad har goda journalister konkret skrivit, som lett till, att de hamnat ute i kylan?
En intressant notering är att Han Som Bestämde började kleta skit på Juholt.
SvaraRaderaDet kan betyda att han tror att Juholt inte förväntas fortsätta att traska patrull efter alliansen, så som Mona gjorde. Den riktning som Foten tog första steget mot och efterträdarna trampat vidare efter har i praktiken blivit en ökenvandring i den brända jordens politiska landskap som alliansen lämnat efter sig i sin framfart högerut. Det har inte givit det resultat som såväl Göran Persson och Mona Sahlin inbillade sig kunna uppnå.
Man kan bara hoppas att Juholt vågar ta upp kampen för ett rättvist och tryggt samhälle igen! Det har gått röta och husbockar i folkhemmets syllstockar!