Rörligt eller rörigt intellekt

Jag har alltid varit nyfiken och det har nog varit den egenskapen som lett mig genom livet. Slumpen har väl varit en bidragande orsak också om man ser till hur mitt liv gestaltat sig.

Jag älskar föreningar för där finns alltid ett gemensamt intresse som gör att just den föreningen existerar. Medlemmarna ger massor av spännande av egna erfarenheter och det man delar med sig av ger kedjereaktioner hos de andra som är där, man får nya infallsvinklar och tankar om mycket. Framför allt så stagnerar eller stelnar man inte som människa om man inte går in i ett sällskap för inbördes beundran för då faller allt spännande tänk som ett korthus.

Det är intressant att få dela andras tankar om saker och ting även om man inte delar deras åsikter - det kan däremot vara grunden till roliga diskussioner.

De flesta av "mina" föreningar ligger på det kulturella planet, det är landskapets kulturförening,några konstföreningar,Gustaf Fröding Sällskapet,stadens humanistiska förening, litteraturföreningen och några föreningar till. Den Konstvetenskapliga föreningen bildade jag själv då landskapet hade en skriande brist på en sådan. Under kulturen får jag givetvis sortera in hockeyföreningarna FBK och TAIF. I FBK fostrades en av mina bonussöner och han spelar numer i TAIF(Tingsryd).

Politiskt är jag medlem i den lokala M-föreningen och även i kvinnoföreningen. En del av kvinnorna åker upp till Stockholm och tittar på riksdagshuset och träffar M-kvinnorna i riksföreningen i dagarna.

Det är berikande som sagt att möta andra men ibland kan det vara tufft beroende på hur man själv känner sig eller på grund av orsaker som man helt enkelt inte rår över. Det gäller att ta vara på här och nusituationen så lever man ett rikt om än rörigt liv - man har ju inget annat liv att leva. Hur än dagen blir så "i morgon är en annan dag". Tar dagarna slut och ingen ny kommer till dig - då har du ändå levt ditt liv så gott det gick.

Nu måste jag rusa för jag råkade bli styrelsesuppleant i försäkringsbolaget jag alltid nyttjat.Jag var så nyfiken på hur det fungerade så jag gick dit på en bolagsstämma. Resten är historia.

Plötsligt en dag händer det.........

..man står där och kan eller vill inte förtränga att det är just den speciella dagen. För trettiotvå år sedan födde jag en liten flicka - hon som blev "Flickan som skrattar i vinden". Efter hennes död har hennes födelsedag blivit den dag som jag inte har orkat (eller kanske skämts - jag är inte säker) att syssla med världsliga saker. Inte får jag tillbaka min dotter för att jag vegeterat men det har blivit så ändå.

Detta år bestämde jag mig för att både gå på styrelsemöte i Röda Korset,utbildning i miljönämnen och avsluta med kyrkofullmäktige. Det var inte meningen att allt skulle ske på samma dag och definitivt inte på min första dotters födelsedag.

Dagen började med blommor på graven, middag och sedan körde jag igång med mina självpåtagna förpliktelser.Styrelsemötet färdades jag till på cykel och det var inga problem med det.Sedan var det dags att fara vidare fortfarande på sagda cykel. Då och just då hände det orimligt löjligt hemska.

Precis när min rumpa landade på sadeln så nös jag och gjorde ner mig kapitalt.Avföringen rann nedför mina ben utom den som tog vägen uppför ryggen. Det klibbade och det rann - det luktade dessutom SKIT. Jag har ingen aning hur jag tog mig hem och in i lägenheten.

Min förvånade man fick en en åthutning innan han hann säga något och jag försvann in i badrummet. Allt jag hade på mig skalade jag av mig och slängde i tvättmaskinen som jag omedelbart satte igång. Innehållet skall jag ta hand om under dagen och då får jag kanske slänga de persedlar som inte tål tvätt i 60¤.

Oj vad jag duschade och använde mängder med tvål innan jag var säker på att jag var ren och inte luktade. När jag satt på sängen och klädde på mig rena kläder - då hörde jag hennne, min dotter. Det var inte det att hon skrattade i vinden, inte alls, utan jag hörde ett litet stilla fniss. För min inre syn såg jag jag hennes leende samtidigt och då blev inte livet så eländigt längre.

Många säger sig ha en skyddsängel och jag har min "flickan som skrattar i vinden". Hon är med mig alltid vad som än sker, hon följde med mig när jag omklädd och ren for till kyrkofullmäktige.Jag har mina döttrar - den skrattande flickan och den vackra fru Johansson. Jag är just nu tacksam över det liv jag har. En annan dag kanske jag inte tycker det. Jag tar en dag i taget.

(S)pyfärdig och äcklad

Alla som var unga för 50 år sedan eller tidigare, vi kommer ihåg när de stora "hallelujatälten" dök upp. På någon allmänning eller fält kom alltid olika missionssällskap eller kanske frimicklare som man inte kände till så mycket om. De hade sina hallelujamoments under en vecka på våren och på hösten. Underhållning var varierad - förkunnelse av någon pastor som var känd inom flera mils omkrets,sång av vackra flickor och sist men inte minst tungomålstalande och botbänk där man under förbön blev helad.Allt avslutades med kaffe och gott dopp.Man kunde anmäla sig för att bli medlem och senare dop.

Botbänken var ofta upptagen av någon av kommunens snedseglare som vill möta Herren , bli nyktra och träda in i den sociala gemenskapen.Det var säkert inte sant att de personligen ville allt det där -lika ofta var det någon anhörig som ville rädda en förtappad varelse. Det kunde vara en supande make eller en dotter som rökte eller blivit ogift mor. Det var skrämmande och fascinerande att smyga in på dessa otäcka möten då man med tungomål och böner åkallade den store Guden och drev iväg Djävulen som orsakat allt ont.

All den hemska stämning jag upplevde för så längesedan bubblade upp under helgen och jag skrämdes och skämdes över oss människor och vad vi gör vandra. S-kongressens spektakel när man valde nu partiordförande var riktigt otäckt. Det tungomålstalades, det var dans runt den gyllene kalven och det var extremt äckligt. Var det det här som mannen det gällde tänkte på när han plötsligt och i mitt tycke nästan akut ansökte om återinträde i kyrkan och anslöt sig till Broderskapsrörelsen?

Jag kände mig som åskådare till någon sorts politisk prostitution med många bredvilliga hallickar."Vi/jag erbjuder er vanliga dödliga precis det ni vill ha" lät det som i mina öron, men jag kan ju ha fel, det var nog bara ett vänligt Fia med knuffspel för oss icke inviterade. Tyvärr vill jag meddela att jag inte ställer upp som spelpjäs någon enda gång. Jag tänker ta hand om mig själv utan den (st)hjälp som erbjuds av detta väckelsesällskap från S.

Här sitter jag och äcklas och är arg/ledsen och samtidigt är jag politiskt mycket förvirrad. Jag har i alla tider varit moderat - dock inte via modersmjölken - och lever inte alls upp till det honnörsord som alla moderater har klistrat i pannan : Vi är ju helt EMPATILÖSA - det vet varje AB-bloggare är en sanning.

Det rimmar mycket illa med de känslor som jag har för två av S politiker. Mona Sahlin drev den politik som hon skulle och när allt gick fel hade hon modet att stå för de fel som hon ansågs hade blivit begångna.Den nykrönte S-kungen HJ var den förste att kräva hennes avgång och även hennes kabinett. Mona hade stilen att avsluta sin tid nu i helgen på ett samlat och fint sätt.
Den jag i alla tider tyckte rent illa om är Tomas Östros - och så jag skäms nu som människa utan partibenämningar. Fy fasen hur denne mannen har hanterats av de sina, man tror inte sina ögon. Såg ni bilderna på Östros? En partilojal man och tillika en mycket duktig ekonom enligt de som förstår sådant som genom journalister får veta att han är utsparkad. Stukad och ickesedd stod han där med en enda ros.Usch vad jag skäms som människa.

Medan kung Håkan bärs runt av sina trogna och mottager 22% av invånarna i (S)verige jubelrop sitter jag och funderar på den berusning som heter MAKT och ger utövaren rätt att krossa andra som inte faller honom på läppen utan att det skall bestraffas.
Usch och tvi över smutsig politik och det fegaste omkring den. Jag menar då flinande medlöpare som väntar på bonusar och favörer av något slag,inställsamma fjantar och genuina rövslickare.

Nu skall jag vaxa min överläpp och försöka att inte falla i gråt över hur man nästan extatiskt visade på hur man sätter Mona Sahlin och Tomas Östros ute i kylan - låånngt ute.

Vi människor är vidriga djur och jag tror att man blir värre om man kan gömma sig i politikens eller religionens burka av osynlig och slitstark sort.

Kanske en bild på Gunvald

....skulle vara något för er bloggläsare. Jag skall försöka att följa Anybodys instruktioner , så nu kör vi.

Jag är ett GENI!!!Nu blev det en bild på Surögda Ester också.

Nästa gång skall jag skrytsamt använda teknikn med beskärning av bilder - det gav Any också info om ,men det verkar så skrytsamt att köra allt på en gång. Hoppas ni lade märke till vår dammiga men äkta matta som djuren har som liggunderlag.

Hel,ren och snäll

Var man inte den vackraste flickan i klassen så var det kört när det gällde framgång hos de söta pojkarna.Min fantastiska mormor sa att det räckte långt med att vara hel och ren. Ville man göra sig oemotståndlig så toppade man sig med att vara snäll. Det framgick inte vem man skulle vara snäll emot för att vara åtråvärd eller på vilket sätt man borde vara det, men det kunde inte vara mot dessa rara gossar för man kom aldrig så nära att man kunde försöka visa snällhet.

Hel det var man alltid för det stred mot allt morsan kunde tänka sig att någon av hennes ungar gick ut i trasiga kläder.Ren var man åtminstone på morgonen när man knallade iväg till skolan,under dagen förändrade sig ofta det tillståndet.Mormor tjatade ofta på att man alltid skulle ha rena trosor på sig när man gick ut för man kunde bli påkörd av en bil och hamna på sjukhus. Att hamna på sjukhus i lortiga trosor var tydligen det hemskaste mormor kunde tänka sig och mitt resonemang att man vid en påkörning kanske gjorde både det ena och det andra i brallorna bet inte på den damen.

Vid en ålder av nästan 60 år har jag kommit så långt att jag inte kan luta mig mot de tre dygderna som tidigare generationer höll högt.Mina skavanker och ålderstecken skäms jag inte för men det är kul om man ser några år yngre ut. Anybody visade hur man målade ögonen på ett snyggt sätt trots att man är enögd. En slipad kosmetikaförsäljare i London lyckades sälja en burk foundation och en burk blusher för priset av en medelårsinkomst. Det var ett bra köp för jag fick en borste i äkta gethår på köpet.

Nu har jag köpt två ögonskuggor till vardagsbruk och en mascara för att hålla mig riktigt vacker. Nästa inköp får bli till hushållet och då blir det en ny möbel - ett kassaskåp! Det kostar att ligga på topp men jag tror att man kan räkna kosmetika till stöldbegärligt gods så en möbel av den arten kan vara på plats.

Om jag inte orkar hålla på med underhållet på mitt skal får jag gå tillbaka till mormors huskurer. Jag är inte säker på att jag orkar vara snäll men hel skall jag försöka vara i fortsättningen också. För säkerhets skull får jag se till att alltid ha rena trosor på mig - om inte annat får jag ha ett reservpar i handväskan om jag mot förmodan skulle bli påkörd eller enleverad. Troligen är det ingen som bryr som om mina underbyxor - men det vet man ingenting om.

Bejaka dina lustar

.......det var ett slagord som var gångbart på 60-talet.Troligen var det i första hand ett tillåtande alibi för vissa moraliska övertramp men jag återanvänder det här och nu.

Om någon enda bloggläsare har missat det så har jag och Anybody "gjort" London under två hektiska dygn. Två dygn då vi startade från maxhastighet och sedan ökade vi hela tiden. Min insikt om mig själv har ökat så pass att jag villigt erkänner : Jag är en första klassens shopoholic!Den som inte tror mig kan få titta på min fantastiska garderob inköpt i Camden och Petticoate Lane.

Queen of the Shopping = Anybody, hon har med insikt och varsam hand guidat mig genom Londonmarknadernas underbara områden. Tänk bara att få mig på rätt spår i ett gytter av små bodar så att jag inte missar att förnya mitt förråd av fjäderboor eller snygga mössor tillverkade enbart av silverpaljetter. Tack vare Any så har jag en lila boa nu och en mössa som tack vare sin tyngd aldrig blåser av skallen.

Det är kul att dela sin tid med någon som man faktiskt inte känner så väl mer än i sin egen lilla bloggvärld och se hur det hela faller ut. Det föll ut alldeles utmärkt enligt mitt sätt att se fast Any såg lite underlig ut på flygplatsen. Hon var helt övertygad om att jag packat ner mer än två par trosor och tandborsten i min resväska bara för att vågen slog till med cirka 8,5 kilo i resestarten av totalt tillåtna 10 kilo.Jag åkte hem med samma vikt trots att jag hade shoppat maaassssorrr.

Ett äventyr(för det var det)innehåller så mycket, det kan vara dofter,synintryck känslomässiga intryck som gör allt till en fantastisk härlig känsla. London bjöd på vår - gröna blad, blommande parker som spred berusande dofter. Lika berusande var kryddofter från matstånden eller kläder som doftade rökelse eller något som man helst inte ville veta vad det var.
Att göra små matknyten på en liten pannkaka med gurkstavar,purjolök,plommonsås och "roasted duck" är himmmelskt och det blir inte sämre av att man gör det på Cecilia Hagens favoritrestaurang i London.En jättecrepe med honung och citron på marknaden är också otroligt gott.

För att denna blogg inte skall bli en bland många andra modebloggar så kommer jag bara att i förbigående nämna några små fynd jag gjort och som jag är övertygad om kommer att framhäva mig på ett mycket smickrande sätt - silverpaljettmössan och min fjäderboa är redan nämnd så nu kör vi. Jag har ett par enormt läckra jeanstights med broderade och paljetterade bakfickor på och motivet är fjärilar.Subtilt vill jag lova och de går mycket bra till min top av svarta spetsar i lager på lager.Den svarta tshirten i slinkigt material från punkäffären är inte heller dum - den har ett vackert motiv bestående av en jättelik dödskalle som det växer rosor ur - givetvis är trycket neonfärgat. Den våffelstickade tunikan med fjärilsarmar går inte av för hackor den heller.

För att ni inte skall förgiftas av avund slutar jag min uppräkning över klädinköp där medan jag grämer mig en aning över att jag inte kunde få med mig ett par gummistövlar i rosa med galopperande hästar på i handbagaget.

Även en Granntant måste inse den bistra sanningen - mitt apanage skall inte användas endast till lyx och flärd, det är till för kulturella utövanden också.Att vid ett tillfälle som detta få en handledare som Anybody till sitt förfogande är en skickelse - hon hjälpte mig att bestiga shoppingparnassen med nya friska kulturögon.

Lite smolk i glädjebägaren fick vi erfara sista morgonen, vi hade blivit bestulna!
Det är fruktansvärt att vakna och kliva upp ur sängen då en dm av musklerna på lårens baksidor är borta och hälsenorna fanns det intet ett spår av. Efter lite egenkomponerad morgonyoga klarade vi att äta frukost i matsalen trots handikappet som vi fått.

Underbart är kort men två hektiska dygn var ändå lagomt för en sådan här utflykt och det gör att man kan tänka sig flera små resor framöver.Resan hem förgylldes också av trevliga engelsmän. Den förste demonstrerade makeup och lade lermask på Any som han tog bort med en magnet!!!! medan han berömde hennes unga vackra hud. Sådant är bedårande och befrämjar välbefinnandet hos vilken kvinna som helst. Själv stod jag glatt och tog åt mig för hennes "lovely skin".

I säkerhetskontrollen på flygplatsen stod nästa gentleman. Han gick igenom min resväska med ett instrument som såg ut som en rakad diskborste med en liten putsduk på toppen. Any frågade vad den var till för och han berättade att det var en detektor för sprängämnen som han sedan stoppade i ett avläsningsinstrument.Vid frågan om vad som skedde om testen gav positivt utslag så svarade han bara:"We lay you down on the floor and rippe you naked." Vid våra suckar och tindrande ögon, rodnade säkerhetsmannen och avslutade hastigt undersökningen (han hann dock konfiskera min hutlöst dyra saltvattenspray för ostyrigt hår)men han gav oss ett oförglömligt minne ändå.Anybody har troligen en helt ny syn på mig och är ni intresserad så titta i hennes blogg HÄR.
När jag nu givit er en kort resume av vår fenofantastiska resa så förstår ni säkert att jag hoppas att Anybody kan tänkas göra fler resor med mig och redan idag börjar jag spara för det. Vet ni någon som är intresserad av kroki? Modellen finns här och jag tar alla uppdrag inom cykelavstånd, snuskigt bra arvode mottages med tacksamhet.

Det är roligt med avbrott i det grå men det var skönt att komma hem till min luggslitne riddare,Gunvald Sköldpadda och Surögda Ester. Samtliga mår väl trots att vissa spår tyder på att de haft en mycket märklig mathållning under min bortavaro.

Mer packad än jag är nu kan jag nog inte bli

Om någon skulle ha missat det så skall jag och Anybody till London denna helg. Jag har fyllt kylskåpet med nyttig mat och matlådor till mannen i mitt liv. Han har nu varierad kost som bör räcka fram till midsommar även om släkten hälsar på, Gunvald Sköldpadda har också matlådor med finskuren lax och räkor och Surögda Ester har sin delikatessblandning färdiggjord.

Mannen i mitt liv har fått en motionscykel att träna benen på medan jag är borta - om han gör det är en annan sak. Ester har fått en ny klätterställning med kattgym och bo, dessutom har hon fått en flygelbyggnad på sin kattoalett. Gunvald hon har fått nya klätterstenar och nyskurat terrarium.

Nu har jag märkt upp alla våra äggkoppar med dag, datum, morgon eller kväll och sedan har jag pytsat i makens medicin i dem - jag tror det skall funka så.

Min resväska är packad och ompackad hur många gånger som helst och varje gång har jag tydligen packat ner en katt. Ester ser lika förvånad ut varje gång hon blir upptäckt och förpassad ur packningen. Jag ljuger om jag inte säger att jag är en aning stressad, det blir så när jag inte har full kontroll över det som jag skall sköta. Tyvärr har jag lite dåligt samvete för att jag åker, jag sköter inte om den jag lovade att göra.

Nu tar jag ett djupt andetag kollar min packning en gång till och försöker att inte klappa ihop när tvn visar eländet i Japan eller en gormande Khaddaffi. Jag kan inte göra något i de fallen mer än att tycka att det är hemskt så nu andas jag in, och ut. Framåt midnatt har jag nog slappnat av tillräckligt om jag inte hyperventilerat mig i koma.

Ibland är det jobbigt att vara människa, men ibland är det underbart att vara det. Jag är övertygad om att Anybody ooch jag får det underbart i London, och för att vara kvar i den övertygelsen struntar jag i att kolla väderleken runt Englands huvudstad.

Jag återkommer med en reseskildring när jag återvänt till hemlandet - jag är övertygad om att ni blir gröna av avund när ni får höra om våra upplevelser. Ha det bra medan vi shoppar loss i västerled.

Viltvård eller vild vård

Mitt landskap har vargen som landskapsdjur. Jag kan bara två sådana djur och det kan beror på att de är mina favoriter. Det är som sagt Värmland och vargen och sedan Gotland och igelkotten. Det är stor spännvid mellan mina favoriter och jag kan faktiskt inte riktigt argumentera för varför de är mina favoriter, de är helt enkelt bara det. Båda arterna är hotade och det är människan som är det största hotet i båda fallen.

Ingelkotten lever farligt för att vi har förgiftat mycket av det som utgör födan för deras föda. Värst var det när vi kvicksilverbetade utsäde som smådjur smaskade i sig och sedan åts de upp av "kottarna".Många igelkottar har eldats upp då deras övervintringshögar av ris och löv eldats upp utan att man kollat om den är bebodd. Värst kottedödare är ändå bilarna. Evolutionens läror har inte nått "kottarna" så de reagerar som de gjorde för 100 000 år sedan - vid hotande fara rullar den ihop sig till en boll med alla taggar utåt. Tyvärr imponerar det beteendet inte på en bil så igelkotten omkommer.

Vargen har alltid setts som ett hot och många människor anser sig ha rätt att med alla medel utrota vargen. Man har skrikit på sk skyddsjakt för att det finns alldeles för mycket vargar, de är genetiskt defekta, de tar tamboskap och jakthundar och river och dödar allt vilt så att det inte blir något över för jägarna.

Att t ex förgifta eller tjuvjaga varg på grund av de orsakerna förstår jag inte.Trots allt så är vargen ett rovdjur så den tar bytesdjur det är ställt utom allt tvivel. Får vargen syn på några får i en dåligt stängslad hage så ser han mat ingenting annat. En jakthund den är utsläppt i skogen för att jaga upp och ifatt villebråd så där gör den precis som sin kusin vargen. Skillnaden mellan hunden och vargen är att den ena är ett jaktredskap åt en människa den andra skaffar mat åt sig och sin flock.Hunden kan bli det byte som blir vargmat för att den är lättjagad och finns där i reviret. Slutligen tar vargar älgar och det är helt sant - det är nästan alltid kalvar och försvagade individer.

I viltvårdande (jägare) kretsar har det skrikits högt och länge om skyddsjakt(helst utrotande) av varg. De två sista åren har man i första hand använt två argument - vi måste skydda klövviltet som annars minskats radikalt på grund av att vargarna äter upp det. Den andra orsaken är att alla vargarna lider av "genetiska defekter". Verkligheten är då det är en liten populatin så har man mycket lika dna och det vore önskvärt med lite nytt blod i stammmen. En avvikelse (inte regelrätt defekt) har noterats och det är ett litet bettfel på en eller två dödade individer.

För att rädda älgstammen har vår miljöminister givit tillstånd till vargjakt med ett visst antal dödade vargar. Jag tror att 7000 jägare ställde upp för att döda 20 vargar i hela landet. En varg i vårt län var en så illvillig best så "skickliga,välutbildade" jägare behövde 14 skott för att avliva denna vargtik. Vi hade jägare som vägrade ställa upp på jakten för att det var för få vargar som fick dödas. Vi har också ett beslut från Värmlands jägare att de kommer inte att från och med i höst ställa upp på eftersök efter trafikskadat vilt, det får plågas till döds på egen hand. Jägarna förutsätter nämligen att ALLA vargar kommer att äta upp deras hundar då.

För några dagar sedan berättade lokalavisan om att man hittat totalt 8 älgar avmagrade och döda. Flera magra älgar fanns i området och en jägare som i alla tider jagat där förklarade orsak och verkan bakom det. Det fanns alldeles för mycket älg i området och betet räckte inte till.Stödutfodring var det ingen ide med för det skulle inte hjälpa alls och djuren skulle inte bli något att ha till hösten om de överlevde för hullet skulle vara i underkant.

De allt för många och svältande älgarna finns i området där vargarna äter upp allt villebrådet för jägarna -jag fattar ingenting. Man vill döda vissa djur för att de dödar och äter upp djur som mänskliga jägare vill döda och förhoppningsvis äta upp.

Viltvård för mig är att stödfodra när så behövs, ta bort sjuka skadade individer och se till att oavsett vilket djurart det gäller undvika lidande och det skall vara på naturens villkor. Människans villkor är något helt annat. Vi ska inte göra våld på naturen för att vi betraktar den som våran, den är till låns och skall brukas med varsam hand för alla arters fortlevnad.

Den så kallade viltvård som nu förs på en del ställen ger jag inte mycket för, jag föraktar den faktiskt. Samklang med naturen det skorrar falskt när vi människor skall stå för melodin.

Vill bara berätta att jag har jägarexamen och har jagat och efter att ha sett en del "jägares" skjutförmåga så hyllar jag tesen: DU BEHÖVER ALDRIG ÅNGRA DET SKOTT DU ALDRIG AVLOSSAT! Det är den viktigaste jaktinstruktionen du skall ha med i skogen.

Det närmar sig i expressfart

Nu är det inte många dagar kvar tills jag reser iväg till London med Anybody. Jag längtar så in i bängen efter det. Tänk att bara få lufta sig med någon som känns som en soulsister.

Nu är det en annan dag det vet jag säkert, så nu är jag på språng mot Miljönämnden. Efter det blir det Röda Korset och den fortsatta insamlingen till Libyen. Det är fruktansvärda förhållanden för civilbefolkningen och på sjukhus. Tsunamin och jordskalven i Japan är nya katastrofer men där finns det ändå struktur i t ex hjälparbetet och det är andra som gör förstainsatser där, så jag fokuserar på insamlingen till Libyen. Förhoppningsvis så kan jag göra lite med min insamlingsbössa där.

Lite underhållning måste jag ha även idag.Svt och kunskapskanalen sänder interpellationsdebatter från Riksdagen från klockan 13.00 och det är roligt. Bombastisk män och kvinnor står i talarstolen och orerar för allt de är värda och säkerligen kommer man att få se Monica Green interpellera om precis allt. Det finns ingenting som hon inte har en åsikt om. Hon har en hög unedrhållningscoefficiens där hon står och gnäller full av allvar.Politik hade varit jätteroligt om hon valts istället för Juholt till S-ledare.

Schlagerfest - snarare schlagerpest

Iklädd min gröna vackra kaftan satt jag i soffan för att åse årets Melodiskandal. Jag visste att jag skulle bli besviken men framhärdade som alla år tidigare att se om startfältet mognat och blivit bättre under resans gång.Så var inte fallet!

Mannen i mitt liv var ganska säker på att vi skulle plågas av Tomas di Leva när han såg min klädsel och inget kunde ändra på det. Han satt och väntade på "Spring för livet" med Vargas för hennes mjuka röst och för att hon är så söt. Själv har jag svårt för budbärare av djupa budskap i sådana här forum, dessutom tycker jag att det är en ren parafras på "My name is Luka" med Vega.Hon kommer säkert att sjunga på Festival för systerskap som hålls en vecka runt Internationella kvinnodagen varje år i vår stad.

Min luggslitne riddare ville inte att "han som slog sönder duschkabiner" skulle vinna - vilket han just precis gjorde. Jag har också svårt för falsettsångare som försöker bara vara söta och ta efter alla salig Michael Jacksons moves.Har så svårt för någon som vid 18 års ålder gör slut med tjejen för att kunna satsa på sin karriär och "man har lättare att nå ut till sina beundrare om man är singel". Urk säger jag.

Mitt schlagerhjärta klappade lite extra för Brolle och det är en obotlig kärlek jag när till honom. Tänk att komma från ett litet ställe med fem gårdar där alla är släkt med alla,döpas till KJELL och ha en sådan röst. Jag erkänner villigt att hans frisyr trotsar alla beskrivningar och att han har någon tatuering för mycket - men hans röst är tvärläcker. Brolle kom tvärsist men iof skall någon göra det.

Nu konstaterar vi att det var inget bra på tv och att Melodifestivalen inte skall vara en show utan något som bara skall sändas på radio för då blir det rättvist.

Vi slog över till tv24 och därefter till Kunskapskanalen för att vår gode vän Staffan sa att det skulle vara Åsa-Nisse på någon av dessa kanaler. Tyligen hör jag också illa för det var en stor missuppfattning alltihop. Det var inget program om mannen från Knohult - det var repriser om Juholt!!! Men kanske han kan göra sig i ett buskisprogram i stället för som ledare för Socialdemokraterna. Jag vet inte men det får väl alla utsedda ombud bedöma vid sin kongress. Skönt att man själv slipper göra det. Jag klarar inte en gång att avgöra kvaliten på schlagers.

Bechamelperson?

När man skall göra en Bechamelsås gör man den för att den passar (eller inte stör smaklökarna)tillsammans med vilka maträtter som helst. Den såsen kan serveras fisk, fågel eller olika kötträtter. Fyller sin funktion som sås men inte mer.

Jag kallar personer som också "passar" till allt och inte sticker ut på något vis för bechamelpersoner.Flera sådana har varit kandidater för att leda S-cirkusen om än inte alla.

Den senaste och nu utsedde kandidaten heter Håkan Juholt en man jag sett många gånger i riksdagens debatter - hur kommer jag ihåg honom då? Jag tänker och tänker och till slut kommer jag bara ihåg honom för en enda sak - HANS ÖGONBRYN!! Det är nog inte vad man skall komma ihåg om någon karismatisk och duglig ledargestalt men det är det enda jag kan värka fram ur min hjärna. Nu kan jag bara konstatera en sak: Grattis S ni har just tagit fram en bechamelpersonlighet som er endaste kandidat.
Men men ni får en Bechamelledare men ögonbryn man aldrig glömmer och detta kanske är en gråsosse personifierad i övrigt.

Jag vet inte vad det är med hans ögonbryn som gör honom oförglömlig.Alltid något sa fan när han fick se Åmål, så jag nöjer mig med det.Som moderat får jag gratulera alla sossar till valet för det måste vara vad de vill ha. Grattis till ett par oförglömliga ögonbryn.

Fira Internationella kvinnodagen eller Fettisdagen?

Att fira alla kvinnors i Världens Dag eller en dag för Hetväggen = Semlan kan ställa vem som helst i stort bryderi. Det gäller inte mig en endaste sekund. Det självklara valet är givetvis att fira min bloggkompis ANYBODY*S FÖDELSEDAG!!!! Anybody fyller är idag och det tycker jag är väldigt viktigt.

Hipp Hipp Hurra Anybody!!!! Firandet gör vi i London och present blir det då också. Ha en kolossalt bra dag utan pelletsbärande eller snöskottning. Jag hör säkert av mig under dagen. Kram syrran i anden och dunderkvinna

Unplugged??? Nej äntligen inpluggad

Det sista åren har jag besvärats av röster - de pratar eller sjunger om saker jag inte har intresse av. Jag hör aldrig röster dagtid, bara när jag är mycket trött eller till och med sover - då väcks jag av dessa störande agiterande voicies. Att röster stör mig beror på sjukdom det vet jag men det blir inte bättre av den vetskapen. Sjukdomen är inte min ute mannen i mitt livs - den luggslitne riddaren.

Stroke alltför många och en neurologisk sjukdom gör att hans motorik inte fungerar bra alls.Finpill blir aldrig fint utan rörelserna blir grova. I vår sängkammare har vi en gammal radio av modell bergsprängare ståendes på makens sängbord Den är toppen när han läser cdböcker eller lyssnar på sportresultat.Maken försöker alltid att skruva upp volymen när jag ser ut att sova - och det blir fel varenda gång. Att vrida ljudknappen ett snäpp fungerar inte för fumliga fingrar så ljudet höjs alltid till max och jag vaknar.

Så vidriga röster de har i Karlavagnen - Marcus Birro och Stina Wollter låter vidrigt hemskt på maxljud trots att de säkerligen är både trevliga och empatiska. Den gamla sjörapporten vaccinerar min hjärna med hur det är i Kvarken när det programmet är på och Mixmegapols låtutbud borde förses med gammaldags dödskallestämpel.

Fumliga fingrar, en kraftigt nedsatt hörsel hos maken har fått mig att fundera på separata sängkammare. När nöden är störst så är hjälpen närmast säger de som vet - nu har jag sett att det kan vara så.

Sist vi var och hälsade på svågern och svägerskan fick maken ett par hörlurad för att koppla till datorn. Härom natten fick jag en Lidnersk knäpp letade rätt på hörlurarna, hittade ett lämpligt hål på radion och undret skedde!! Det blev tyst i rummet men ljudet skvalade i hörlurarna.

För andra natten i rad så sover mannen min sin skönhetssömn iklädd nakenhet och hörlurar. Själv hör jag inga röster och det enda som hörs är makens snarkningar. Det är så skönt att ha det så, men väldigt ovant.Risken finns att jag blir bortskämd med tystnad nu när jag fått nattro. Tack kära svåger för den gåvan.

Det enda som behövs nu är att få Gunvald Sköldpadda att låta bli att sköta sin heminredning nattetid.En sak i taget får jag ta i så hon får vänta.

Utpressning

Ibland orkar jag inte och då känner jag mig som en extremt dålig och usel människa. Jag vill gärna hjälpa och ställa upp i de flesta hänseenden - men ibland infinner sig känslan (fast jag vet att det inte är så)att det bara skall vara jag som ställer upp. För att jag ställt upp några gånger i olika sammanhang så skall jag utnyttjas och dräneras på kraft, känslor och pengar jag inte förfogar över.

Jag har det bra här i livet med min fantastiska dotter och maken, min egen luggslitne riddare. Han är något begagnad som jag, men han är min. Mina husdjur är också begagnade - katten Surögda Ester behövdes inte längre så hon blev våran.Gunvald Sköldpadda ställdes ut i en låda bakom en affär första frostnatten. Vi adopterade henne för att det var ett bättre alternativ än att polisen skulle döda henne.De här djuren berikar min tillvaro mycket och mannen i mitt liv trivs också med dem.

Att jag lägger ner tid och pengar på att mata fåglar och de magra strykarkatterna är mitt egna beslut och det klagar jag inte på, det är helt självpåtagna sysslor. Svårast är när man pressar blod ur stenar och hela tiden bombarderar givare med fler och fler (och dyrare)projekt för att man en gång givit något genom en organisation.

Jag har ett litet fadderbarn som har HIV,förhoppningsvis skall hon få ett hyfsat liv och bromsmediciner för det jag betalar i månaden och jag ger ett litet bidrag till ett skolprojekt i Tibet.Släkt och vänner får getter, skolböcker och bybarnmorskor när de fyller år eller på andra bemärkelsedagar. Just nu håller jag på med Röda Korsets Libyeninsamling och jag har fått in bra med pengar.

Min brevlåda svämmar över känns det som av brev om elände som jag skall avhjälpa. Jag tror inte jag är snål eller småsint men jag börjar äcklas av alla personligt skrivna och adresserade tiggarbrev för kvinnor i Kenya, fattiga i Bangladesh sjuka i ...... Jag vet att livet är vidrigt för otroligt många men jag kan inte hjälpa hur mycket som helst.

Kan inte dessa organisationer som sköter bistånd titta på sina trogna givare och kolla att h*n ger varje månad Xkr och tycka att det är bra. Istället ser man bara att här är en blödig idiot som ger just X kr varje månad - det kan vi säkert fördubbla om vi skickar brev med förtryckta insättningsblanketter och tragiska bilder och berättelser.

Jag är dum i huvudet det har jag förstått men Herre Gud jag vill göra mina egna val om hur mina pengar skall förbrukas eller omsättas. Jag har inga pengar mer än de jag förtjänat som krokimodell och nämndarvoden. Jag vill inte gnälla även om jag ser att det är vad jag gör - men som det är nu så får jag dåligt samvete för allt till och med att jag skall åka till London med Anybody över en weekend.Det är barockt jag vet det men det hjjälper inte. Åker gör jag i vilket fall.

Längst innerst i mig vet jag att ingen kan göra allt men alla kan göra något.Varför känner jag så här ändå?Jag har allt jag behöver jag vet det men vill veta varför livet känns som det gör.

En himla käck biskop

Vi har en mycket trevlig biskop i vårt stift.Han är som folk är mest och intresserad av det mesta .En gång höll han ett mycket trevligt föredrag i Konstvetenskapliga föreningen om Gud i konsten.

Den gången när vårt Museum hade utställning om djävulen i olika former så hade biskopen öppet hus i biskopsgården som ligger nästgårds med museet.Han har dragit igång veckor då han inbjudit till diskussioner med människor från olika håll. Det har varit artister och författare - själv har Biskop Esbjörn suttit i köpcentrat och svarat på frågor och diskuterat om livet.

Nu har Esbjörn blivit Sveriges första bloggande biskop. Det är hans egna funderingar om hur tillståndet är i Världen så väl nära som långt bort. Det är en vänlig och klok bloggare och oavsett vart du själv står, eller känner inför tro och religion så läs den gärna. Jag rekommenderar den och inte för att jag gillar Esbjörn - den är helt enkelt läsvärd.

Gack sta och läs! Try it you like it.