lördag 26 februari 2011

En ledsen pojk

Han var säkert inte mer än tio år ,grabben som stod hos bovärden. Han var ledsen och hans underläpp darrade. Han stod där och bad snällt att någon skulle öppna dörren till lägenheten där han bodde. Han blev otroligt ledsen när han fick veta att bovärdarna inte hade nycklar och att ingen kunde hjälpa honom att ta sig in i hemmet.

Tårarna rann på honom när han berättade att mamma skulle vara hemma halv två men nu var klockan strax fyra utan att mamma fanns innanför dörren. Killen hade ingen nyckel för att mamma var rädd att han skulle tappa den.Förr hade barn vars föräldrar inte var hemma ofta en nyckel i ett band om halsen, och de kallades följdaktligen nyckelbarn. Den här pojken höll en mobil i handen och den sa han att han försökt ringa mamma på många gånger.I mammans telefon svarade bara en telefonsvarare att hon var upptagen men det var hon hela tiden trots att hon skulle vara både ledig och hemma.

Grabben visste precis vad mamma arbetade med och vart, problemet var bara att han inte visste det nya numret till växeln på mammas arbete. Han visste inte heller att man kunde gå vägen via växeln.Bovärden fortsatte att hjälpa pojken medan jag satte upp anslag om att jag ville köpa en begagnad träningscykel. Klockan tickade förbi tiden då kontoret skulle stänga och jag skulle gå därifrån då bovärden fick tag i mamman. Hon hade haft en såå intressant klient så hon stängde av mobilen för att inte bli störd och tänkte inte på att underrätta sin son om att hon var försenad. För övrigt var det 20 minus ute.

Det var tur att jag inte visste vilket husnummer mamman och hennes son bodde för då hade jag gjort mig olycklig på henne. Pojken fick sitta kvar hos bovärden och hon trollade fram mjölk och smörgås åt honom medan han väntade på sin mammma. Jag kunde inte göra så mycket men jag talade om för pojken var jag bodde och om han inte hade något att göra efter skolan fick han gärna komma och titta på Gunvald Sköldpadda.

Inte vet jag om jag är särskilt lockande men en sköldpadda drar säkert - det är bättre att ledsna pojkar får komma hit och beskåda Gunvald, än att gå ute i kyla och mörker.Min dörr skall vara öppen för alla.

2 kommentarer:

  1. Heders till dig som ger grabben en framtida "rastplats" om han skulle behöva det. Och lika mycket heders till bovärden som hjälpte honom och gav honom lite att äta.
    Mamman däremot skulle jag gärna ge en spark där bak.... med spikskor!
    Ninnie

    SvaraRadera
  2. Spiksko var en bra ide'. Jag blir så ledsen när man ser barn som har det tungt - han har varit här och hälsat på redan.

    SvaraRadera