söndag 19 december 2010

Jag kan inte förändra världen , men alla kan försöka sätta guldkant på en bit av den

För snart ett år sedan träffade jag en bloggvän efter att ha vunnit biljetter till förpremiären av Björn Skifs Show. Det blev en underbart rolig dag med min nyvunne vän och vi shoppade och gjorde roliga saker. Jag köpte bland annat en italiensk stickad kappa med pälskrage. Det var det vackraste plagg jag sett.Här berättar jag mer om den utflykten och om mitt kappköp.

Det har varit mörkt och kallt och djuren far illa så därför har jag matat allt jag kan Sista dagarna har jag stått med mina kassar vid älvkanten och jag har haft "my amazeing dreamcoat" på mig.Den skall inte längre hänga längst inne i garderoben till glädje bara för någon mal.Den skall användas för den glädjer mig och jag mår bra av att ha den på mig.På huvudet har jag en fin minkhatt som jag ärvt och på fötterna har jag ett par lila moonboots. Det är fläckvist elegant och mycket komfortabelt helt och hållet och jag mår bra så.

Igår hade jag öppet hus för mina herrar i herrmiddagsgänget med hemlagat julbord och några singeldamer därtill. Det var otroligt roligt att se när den legitimerade kattvakten och vår globetrotter upptäckte varandra och gemensamma intressen. Roligt var det också att se den nära 70-årige änklingen med blossande kinder berätta att han träffat en förtjusande kvinna. Han skulle vid tillfälle komma förbi och visa upp henne. Att se en vän stråla är nog värt hur mycket som helst och han strålade verkligen. Hans vardag var förbytt till sol- och glädje- dagar som spred värme till oss också.

Det behövs så lite för att göra den grå och ibland rent motbjudande dagen guldkantad och leende. Jag hade öppnat ett julklappspaket på morgonen (klarade inte att vänta på julafton) och fann bland annat en kimono i "riktig" design med längd och elegans. Den var blå med fjärilar på och sååå fin. Det är bara dålig fantasi som begränsar hur och när man använder vissa saker, så jag skred runt i min kimono som jag bar över min gamla blå silkesklänning. Jag var och kände mig mycket elegant, mina herrar sa att det var så också - ni kan därför ta det som en sanning. Du som gjorde kimonon skall ha tack för vi gillade den allihop. Surögda Ester gömde sig i tygvecken när hon skulle köra övervakning av den runtpromenerande Gunvald. Denna strategi föll sönder när Gunvald kröp in i samma tygveck utifrån och upptäckte Ester utan att sjäv bli upptäckt.Esters självkänsla åkte ner på noll och kunde inte återupprättas förrän hon ömkats svårt av tre herrar i rad.

Livet leker inte alltid, men det skall levas fullt ut. Hur vi gör det är olika men det här är mitt sätt. Jag njuter det med människor över en god bit mat och jag klär mig i sådant som får mig att må bättre och känna mig vacker i mig själv.Jag vet att jag inte är någon skönhet och det har jag aldrig varit heller. Jag känner mig som en skön människa i en föränderlig värld - en värld som jag inte kan förändra men ta fram de guldskärvor som finns - sedan låter man dem glittra.

Man mår bra av glitter och stjärnor på livets stig även om det man får uppfinna dem själv. Det är värt mycket när man vågar prova.

4 kommentarer:

  1. UNDERBART!
    Du har så rätt, det är guldkornen man ska leta fram och glädjas åt och av, det andra kommer nog ändå.
    Jag lever än på promenaden jag gjorde på Nobel-dagen!
    :O)

    SvaraRadera
  2. Man har inte roligare än man gör sig. 8-)

    SvaraRadera
  3. Vet du vad Granntanten? Jag har glömt en sak! Jag har glömt säga Tack!

    Tack för julkortet!

    SvaraRadera