Jag kokar

..inombords när jag tänker på att min dementa pappa blev sittande ute i en rullstol i ösregn efter att hemtjänsten kört ut honom och sedan glömt honom där. Jag kokar ännu mer när jag tänker på biståndsbedömaren som sa att vi måste komma in med en ansökan om särskilt boende åt pappa trots att pappas god man skickat in en sådan för ett par veckor sedan. Nu har gode mannen varit i kontakt med denna biståndsbedömare idag och då "hittade" hon den (icke registrerad). Hon skall behandla den nästa vecka men först skall hon på kurs några dagar. Givetvis kan hon inte lova att pappa får permanent boende där vi vill - det kan ta flera år enligt henne.  Tröst är att ingen blir utkastad från korttidsboende, men sedan? Det är väldig skillnad på boende och boende trots allt.

Jag kokar sten som vanligt en gång i månaden så att inte Skaldjuret Gunvald får algblomning i sin lilla vattenvärld. Det ser lite lustigt ut men det blir fint i slutänden.

Jag kokar och förbereder herrmiddagen i morgon. Det doftar gott och det är skoj och faktiskt är det en underbar terapi att göra mat åt ett dussin rara män. Jag ÄR bra på mat, jag trivs med män och det jag gör är en kombination av två trevliga saker när jag dukar fram min middag. Tänk vilken tur jag har som får låna dessa karlar några timmar då och då.