Doft av kaprifol

Under gårdagens morgonlunk sneddade jag över en innergård då jag omvälvdes av kaprifoldoft! En vägg var full av klängande kaprifoler och det doftade underbart. Jag sniffade och njöt och plötsligt så slog det mig att det var årsdagen då "Flickan som skrattar i vinden" dog. Hennes älsklingsblomma var just kaprifolen och hon med hennes gröna fingrar såg till att vår furstukvist var helt överväxt med dessa blommor. För första gången på 15 år föll jag inte ihop av smärtsamma minnen utan kände ett stilla vemod över att hon inte fick vara med oss mer än de 21 år vi fick tillsammans. Plötsligt kom jag ihåg knasiga saker hon gjort och skrattade för mig själv medan jag gick vidare med blomdoften i näsan.

Tänk att jag efter så lång tid kunnat släppa alla om och men och idealiseringar om min förstfödda men döda dotter. Jag vet när jag påbörjade min resa från dödsältande till att se annat och främst då min andra dotter "Den Vackra Fru Johansson" - det var en natt i Almedalen då Anybody började fråga mig om henne och fick mig att använda min inre spegel och se på mig själv och de levande runt mig. Hon öppnade en dörr och jag gick genom den. Lite smärtsamt har det varit men mest befriande - mycket befriande faktiskt. Tror inte jag tackat Anybody för att hon är så klok men jag hoppas hon förstår.

Vi har återtagit den 19 juni från döden! Det är helt sant för så är det, den äldstes dödsdag är den yngres födelsedag. Orättvist kan man tycka men på något vis stal storasyster sin lillasysters dag genom att dö den dagen. Nu är det nog, vi åkte och firade dottern med tokiga presenter, pajer och tårtor. Det blev hur trevligt som helt fast labradoren Bruno var lite besviken över att varken tårtan eller paketen var till honom. Dottern min är en härlig människa och jag kan gå genom eld för henne även om det inte behövs, det gör hennes man Herr Johansson så bra.

Det blir en stilla midsommar här hemma för oss för mannen i mitt liv har ont i sitt lår. Vi tillbringade en dag på vårdcentralen och sedan på ultraljud för att man trodde han fått en propp i benet. Det var inte det men inflammation i kärlen. Det går över men skall medicineras och smärtsamt är det.

Om någon som läser detta tar en nubbe till sillen så gör det - men sätt er inte bakom ratten efteråt! Det finns inget som motiverar det! Inget ! Liv är alldeles för dyrbara för att riskera - ditt eller någon annans. Låt bilen eller nubben stå för midsommar blir det i alla fall.