torsdag 4 augusti 2011

SisterPride? Nä det är lättare att vara en av grabbarna

Anybody föreslog i sin blogg en manifestation för kvinnor och där Systerskapet skulle vara det allena saliggörande. Det skulle tyvärr nog bli en mager manifestation även om den innebar att vi skulle stötta varandra, få hänge oss åt glitter och glamour för vår egen skull och bara kunna njuta av systerskapet mellan oss. Uppslutningen verkar bli lite mager även om vi blir ett halvt dussin så är det bara sex personer.

Medan jag väntar på att fler samlas under den rosa? fanan så planerar jag för min nästa herrmiddag. De 6-7 herrar som skall bjudas är utsedda och nu skall inbjudan skickas till min lilla salong.Som vanligt är herrarna en mycket blandad skara när det gäller ålder,politisk och religiös åskådning och yrke. Det viktigaste är att de kan föra intressanta diskusioner och det kan de. Flera av dem känner inte varandra men det gör ingenting - det är bara bra.

Vad ger dessa middagar mig då? Hur mycket som helst faktiskt. Jag håller salongen, jag får beröm för maten jag serverar,jag får presenter och komplimanger både som kvinna och människa och för vad jag kan och vet. Det är väl det som kallas bekräftelse och är något som vi alla behöver.Så fantastiskt att höra att när någon talar om att man är duktig och underbart klädd. Efter en stund i mina herrars sällskap så ÄR jag både vacker och klok. Det är själens smörjelse att få veta sådant.

Någon jämförde mig och mina herrmiddagar med slutscenen i "den tatuerade änkan". Mona Malm håller hov med männen hon träffat på begravningar. Jag gillar den filmen och jämförelsen. Skillnaden mellan Änkan och mig är att för mig är anknytningen med herrarna bara intellektuell och den ger mig så otroligt mycket.Herrarna säger det samma och där det finns fruar håller de med. Inga problem tycks det vara att jag lånar deras män några timmar fastän några frågat om de inte får följa med karlarna. Det svåra är att det inte blir herrmiddag då och stämningen är inte heller den samma. Den gång jag föll till föga och bjöd in fruar och sambos blev det stelt och ett kollande på så att inte söta maken tittade på andra, drack för mycket vin eller inte tänkte på kolosterolet. Det är inte det samma det är bara så.

Vad tänker jag bjuda på då? Jag är inte riktigt klar än med kringgrejorna men huvudrätten blir hemmalagade norrländska kroppkakor - den vita sorten med kokt potatis i. Kanske spröd sparris inrullad i parmaskinka till förrätt.Efterrätten blir troligen en hemlagad farfait.

Efter en god middag så kör jag samma koncept som alltid - in i rummet där tv och bakgrundsmusik är förbjudet.Kaffe mandelkaka, cognac och cigarrer och diskusssioner så länge man vill och orkar. Det är underbart att delta och det tycker maken också. Inget tjafs blir det och att vara en av grabbarna är sanslöst spännande och lärorikt. Herrar vågar öppna sig mer och bjuda på sina kunskaper men även sina tillkortakommanden.

En man vågar säga att han inte kan eller vet en sak och fråga någon annan hur denne gör. Så gör inte en kvinna - hon tänker <2väldigt vad hon är märkvärdig då med sitt kunnande" allt som oftast.

Varför håller jag mina herrmiddagar då? Jag är duktig på mat bland annat,mannen i mitt liv är inte så rörlig men är social så då tar jag hem umgänget till oss.Viktigaste orsaken är annars att det är så förpipplat roligt att stå i centrum och bli bekräftad som människa. Diskussionerna stimulerar mig och jag lever länge på dessa träffar.

Tycker någon att jag är märkvärdig, så är det högst troligt(jag har fått antyningar om det - av kvinnor bara) men det lever jag med lätthet med.

Jag vet vem jag är och behöver som alla få en bekräftelse som människa i första hand men även som kvinna. Mina herrar ger mig den bekräftelsen och jag njuter av den varje minut den varar. Min varelse och mitt intellekt fröjdas och frodas av denna stimuli så ingen borde missunna mig den,fast det finns de som gör det.De som faktiskt känner så mår nog sämre än jag gör -avund är en förgörande känsla som dödar själen.

Nu skall jag sköta min tomatodling så jag kan plocka några solsmakande tomater till herrmiddagen - en av männen skall ta med sina egna recept på pickles och syltade tomater.Den mannen skall baka champagneskorpor till mitt 60årskalas har han lovat. Tacka vet jag karlar när inte systerskap fungerar.

10 kommentarer:

  1. En man vågar säga att han inte kan eller vet en sak och fråga någon annan hur denne gör. Så gör inte en kvinna - hon tänker "väldigt vad hon är märkvärdig då med sitt kunnande" allt som oftast.

    Här ser du systerskapets gränser. Kvinnor är duktiga på att stötta någon syster, som har drabbats av något problem - de är empatiska och medkännande (kvinnor är duktigare än män på detta).

    Kvinnor vill att kvinnogruppen ska vara PLATT - utan några stora skillnader. Ingen kvinna bör ha större problem än andra. Då kickar det stödjande systerskapet in.

    Men, baksidan är, att kvinnor vill inte heller att någon kvinna ska ha mer kunskap eller vara mer framgångsrik än andra; då blir kvinnor missunnsamma och de kan också bli ganska elaka - eftersom (kvinno)gruppen inte längre är platt.

    SvaraRadera
  2. Johan .. jag ska faktiskt hålla med om att du har en rätt stor poäng i det du skriver, min man brukar säga detsamma.

    Men jag tror att det till stor del beror på att det är så trångt hos oss kvinnor. Vi konkurrerar först med varandra innan vi kommer upp på den nivån där vi kan mäta oss med männen .. och konkurrera ut dem!! ;-)

    Och det tror jag i och för sig också handlar om det Granny skriver .. jakten på bekräftelse!! Se på alla de lågavlönade kvinnor som är själva grunden för att samhället ska fungera .. hur mycket bekräftelse slösar vi på dem??

    SvaraRadera
  3. "Men jag tror att det till stor del beror på att det är så trångt hos oss kvinnor. Vi konkurrerar först med varandra innan vi kommer upp på den nivån där vi kan mäta oss med männen .. och konkurrera ut dem!!"

    Any, tror du själv på det där? F.ö. ganska märkligt hur någons grupps mindre tilltalande (och i genomsnitt hos gruppen rel. vanliga) egenskaper ska bortförklaras med att gruppen har det kämpigt (ur någon aspekt) eller är "utsatt" (oklart för vad) m.m.

    Varför inte bara acceptera, att kvinnor och män (i genomsnitt) är, som de är - med allt vad det innebär av starka och svaga sidor.

    SvaraRadera
  4. Johan .. Jag vill verkligen inte ursäkta eller bortförklara någonting vare sig hos mig själv eller någon annan. Men se bara hur vi gör skillnad på barn. Flickor får sin bekräftelse för typiskt kvinnliga egenskaper .. empati, hjälpsamhet, "snällhet" medan pojkar bekräftas för mer prestationsinriktade egenskaper.

    Jag har stått emot min egen längtan efter att vara "duktig flicka" i ett helt liv utan att för den sakens skull skylla på att jag är fostrad sådan eller låtit mig hindras av det.

    Hur jag hanterar mitt liv är mitt eget ansvar!

    Men den sitter djupt .. känslan av att jag borde ta hand om, förstå, stödja och mamma allt och alla. Därmed inte sagt att jag vill ha den.

    Jag kan inte uttala mig om hur det är att vara man, men hur det är att vara kvinna DET vet jag!

    Jag har ett bra liv och ett bra förhållande .. men det har inte varit gratis. Vi är alla fullproppade med måsten och villfarelser som vi korvstoppats med som barn och det fordras en hel del insikt .. och humor .. att ta sig förbi eller radera bort dem. Både för kvinnor och män.

    Visst kan vi säga att det finns genetiska skillnader, men jag tror att det är till ytterst liten del.

    Kvinnor HAR alltid bekräftats när de är "duktiga flickor" som tar hand om .. gud vet vad, i princip allting och oklart varför .. utan att klaga. Hela rena, söta och varmhjärtade.

    Jag tror på människor före kön, men man vore bra dum om man inte inser att tidigare generationers förhållningssätt sätter sina spår.

    SvaraRadera
  5. Vad kul att få igång en diskussion i min blogg och både Anybody och Johan har sina poänger i det de skriver. Jag vidhåller att oftast blir det gnissel när en gäng kvinnor skall komma samman och stötta varandra. Vi blir kattor som slipar klorna och slåss om hierarkier, Några blir taomhandare och ställer upp i alla lägen - en del utnyttjas å de grövsta av andra av födsel och ohejdad vana. Beteendet är mycket vanligt på arbetsplatser med många kvinnor t ex på sjukhus.Jag har en tendens att bli utnyttjad och utspottad efteråt.
    Jag är mycket medveten om att mina herrmiddagar inte bara är för att jag tycker om att laga mat och vara social bland trevliga män - till syvende och sist får jag trevlig bekräftelse. Det står jag för och trivs med det.Men bekräftelsen är i första hand som människa - inte kvinna.

    SvaraRadera
  6. Granny .. Man kan inte säga att ett Systerskap inte fungerar för att kvinnor lever ut Jantelagen helt öppet och ogenerat och samtidigt inte se att ett Broderskap fungerar ungefär likadant fast då kallas det taktik och strategi och förs fram bakom stängda dörrar.

    Kvinnlig kattighet motsvaras helt av manligt rävspel. Så ser i alla fall jag det.

    Att sedan DU .. och jag om jag varit i samma situation .. njuter av en helt manlig omgivning utan konkurrens är en helt annan sak, eller hur? ;-)

    För vid parmiddagar finns det lika ofta "bevakning" av partnern från båda håll.

    SvaraRadera
  7. Anybody du har rätt i att kattrackandet bland oss kvinnor finns hos män och kallas rävspel. Det har ju i alla tider funnits förbund och ordenssällskap som funnits för att män skall kunna klia varandra på ryggen och pusha för varandra i olika sammanhang. Partnerbevakning finns också i många sammanhang - MEN det hindrar inte att jag njuter skamlöst av att vara medelpunkten i ett gäng herrar om jag skall vara ärlig. Det är skönt att någon gång få creed för att jag är jag.

    SvaraRadera
  8. "Visst kan vi säga att det finns genetiska skillnader, men jag tror att det är till ytterst liten del."

    Any, varför tror du det? Det framstår som ett mycket långsökt antagande.

    Hos alla djur - inklusive hos våra närmaste släktingar - finns medfödda skillnader i lynne och kynne mellan hanar och honor.

    Hur skulle selektiontrycket ha sett ut under evolutionen, som utplånat dessa skillnader enbart hos homo sapiens?

    Och då man dessutom har påvisat (genomsnittliga) intresseskillnader hos spädbarn - vilka är yngre än 36 timmar (!) - där flickor (som regel) är mer intresserade ansikten och pojkar (som regel) är mer intresserade av rörliga mobiler, så torde det vara klarlagt, att det (i genomsnitt) finns medfödda skillnader i intresseprofil.

    SvaraRadera
  9. Jag säger bara att det låter alldeles förbannat trevligt...

    SvaraRadera
  10. Det är jättetrevligt Spöket - akta så jag inte skickar en inbjudan.

    SvaraRadera