Men hur tänkte du nu Janne?

Som jag tänkt så var jag i Almedalen i tid för att höra på Jan Björklund men innan dess var det återlämning av cyklar och en liten tackturne till Bloggplats H12 och Telias Glashus som blivit små favoritställen att ladda upp/ner både sig själv och mobilen och datorn. Som vanligt blev jag lurad av Aftonbladet med deras annons i gratistidningen Almebladet. På grund av det fina vädret så bjöd de på gratis glass från GB mot en kupong på sidan 24. Trevligt tyckte jag och tog en tidning och rev ur sagda kupong. Snart hoppade sig bekymren sig över hur man skulle få denna glass för ingen kiosk ville göra det. Ett gäng från KRIS sonderade terrängen och det visade sig vara så att man skulle uppför den djävulska backen som går från Donners plats, vidare hela Hästgatan upp, ut genom Öster port och in i Öster Centrum och DÄR KÖPA EN NY AFTONBLADET för att få en glass. Jag vill inte ha någon Aftonbladet och en glass som inte är gratis utan en sorts bilaga till tidningen, det blev ett besök på Guteglass för en ärligt köpt glass istället.

Såg ni Jan Björklund idag - live eller på tv? Han gav oss en gripande kvinnohistorisk lektion när han berättade om sin farmor född för 130 år sedan och om Selma Lagerlöf som första svenska kvinna att få Nobelpriset. Han berättade om Irina som startade sin firma "Hemänglarna" i Karlstad och mottot för detta var Feminism utan socialism. Fyndigt och väl pratade han i ämnet men jag är lite trött på pratet om feminism, det står mig upp i halsen faktiskt. Det känns nu som ett rent modeord som skall anammas av allt och alla utom tack och lov Fredrik Reinfeldt,

Efter det så föll det sig naturligt för talaren att prata skolfrågor och vad Alliansen uppnått eller tänker sig uppnå i framtiden. Ett riktigt bra tal och väl framfört men vart tog era ord i Fp vägen om försvaret? Vårt försvar har ni alltid haft på agendan, men inte nu - varför då? En sak till käre talare hur kan man stå och tala om den rödgröna röran iförd en skjorta som just var en rödgrön röra?

I morgon lämnar jag ett nästan öde Almedalen , kvar är nästan bara Annie Lööf och hennes tappra skara. Jag längtar hem till gubben och katten, bort från den plats som kallas "det årliga kosläppet för politiker". När jag är hemma skall jag blogga om intressanta människor jag mött under veckan, men nu släcker jag lampan och sover.

Kom ihåg att: Vi består till 70% av vatten så troligen är vi bara gurkor med ångest.