Grisfötter,stylister,hemliga gäster, svinerier och en liten flyttkarusell

Det är mycket som händer i min lilla värld och i en avsevärd fart. Vi hemsökte Anybody för ett litet tag sedan och det var himla trevligt i synnerhet som hon hade oanade talanger som stylist. Jag åkte hem med några urtjusiga kreationer som bara väntade på att bli burna av mig när rätt tillfälle kom.

För snart ett år sedan startade jag Café M i moderatlokalen här i staden. Det skulle vara en mötesplats för alla, ett ställe man kan ta en fika, kolla riksdagsdebatten på tv och ett ställe för medlemsvård helt enkelt. Det har funkat bra och jag har haft en del uppslag som jag förverkligade. 1:a Majtal med kaffe o gräddtårta efter, studiebesök till MSB och hemliga gäster har varit en del av de saker som har ägt rum. Varje onsdag sker något och förra veckan var det dags för en hemlig gäst att komma och berätta om sin verksamhet. Han är mannen som basar för stiftelsen "Blå Rummet" som gör en massa för sjuka barn och utsatta barn som behöver hjälp eller stöd av olika art. Stiftelsen förfogar över en loge i LL-Arenan så där sitter eller ligger barn och tittar på hockey eller konserter när det är sådana. Ett riktigt bra projekt som jag ville fler skulle få ta del av så det var hur kul som helst att den mannen ville komma och berätta om stiftelsen.

Med nyborstade tänder, nykammad och i en Gunilla Pontén-klänning (från Anybody) körde jag igång kaféet och gästerna var så nyfikna vem vår "hemlis" var och vad det gällde. Han kom och han åt sallad med oss för att sedan presentera sig och det han brinner för - då dök en "hemlis" till upp! Först kom två gossar med avsökande blick och en lockig svans i örat, efter dem klev Statsministern in! Fredrik Reinfeldt har pratat med mig, jag berättade om det jag startat och varför och att jag ansåg att det var bra medlemsvård. Han höll med mig och han skrev in sig i gästboken vi har på vårt kafé   sedan fotograferades vi och det blev ett mycket bra kort som inte jag kan visa för det är låst i moderatposten. Men vackert var det - han i grått och jag i rosa.
 När uppståndelsen lagt sig och Statsministern åkt fortsatte vi som vanligt och lyssnade till en eldsjäls berättelse om vad man kan göra för barnen som behöver det där extra som kanske inte familjen kan eller orkar med. En man som Lennart Åhs (hemlige gästen hette så) gör ett fantastiskt arbete för de barn som inte familj, samhälle eller sjukvård klarar av alla gånger. Om inte kan man avlasta från det svåra en tid.

Förra veckan gjorde jag min plikt som Lortgris, jag var med om att tvätta, klyva och koka cirka 100 kg grisfötter. Dessa fötter som står i ett kylrum, men skall serveras nu på lördag i Statts festvåning där KGB har sin årliga fotbehandling. Grisfötterna är den enda maten och sköljs lämpligen ner med vin, öl och snaps. Blanda aldrig alla tre för det tar död på den kulinariska akten d v s ätandet. Vi sjunger om grisar och särskilt om vår skyddsgris GRISELA mellan tuggorna. Den festen ser jag fram emot.

I vårt källarförråd, som är till för fem stora fastigheter och inhyst i grannhuset, har det varit rena dårhuset. Vi övertog två mikroskopiskt små utrymmen efter de som bott i vår lägenhet tidigare och allt har varit frid och fröjd. Nu är det inte så fröjdeligt längre, någon har försökt tyda koderna som sitter på varje nätdörr och kommit fram till att i stort sett alla hade fel utrymme. Vän av ordning fick därför igång en process för att alla skall flytta till "rätt" kyffe. Vi fick utrymma båda förråden, samtidigt som han som i 18 år haft "vårt" förråd skulle flytta till något som ingen visste var det fanns. Den grannen har kvar sina grejor i vår garderob men vi har vårt namn på den, samtidigt som vi är inneboende hos kille med det största förrådet - som han inte använder - men som har hans namn på dörren. Det här är mycket skrik för lite ull sa käringen som klippte grisen, men vi fick motion.

Tänk att man kan bli så glad för ett telefonsamtal som jag blev igår. Jag skall åka till andra kommuner i länet och berätta om och hjälpa till med att starta upp fler Café M. Det var så roligt att jag hade tänkt rätt och att med facit i hand blev det en succé trots olyckskorpar som inte ville tro på min idé. Jag är barnsligt glad att det blir en lite kedjereaktion av något jag körde igång i våras. Men jag hade aldrig klarat det utan alla trevliga människor som hjälper mig på alla sätt.

Om 100 minuter går tiden för provvalet till kommunfullmäktige ut - undrar om jag kommer med på någon lista? I vilket fall överlever nog både jag och kommunen om det inte skulle vara så. Kanske är jag inte nog tjockhudad och utan vassa armbågar går man inte heller särskilt långt. Det ordnar sig alltid och jag kan nog sova gott så länge jag lever efter mormors motto: Krusa aldrig större skit än du själv är. Min mormor var klok hon!