fredag 31 augusti 2012

På grön kvist

I början av sommaren fick jag tre överblivna tomatplantor av en vän. Hon hade dragit upp dem själv från frön och resultatet blev över förväntan så hon adopterade bort de som skulle hamna på komposten till mig.

 En planta hamnade i en stor kruka och knöts upp mot ett gammalt kvastskaft, andren grävdes ner vid min minimala rosenspalje och trean fick en odlingslåda alldeles för sig själv. Utvecklingen har följts minitiöst från gula blommor till små hårda kulor. Blad och skott har tjuvats, gödning har portionerats ut i lämpliga doser men solen har jag inte rått över. Höstens skörd har jag verkligen sett fram emot hela sommaren och i princip har jag vetat vad jag skulle göra med tomaterna när de var mogna nog.

 Min första svärmor lärde mig hur man lade in gröna tomater och de var så fantastiskt goda när hon serverade dem till trettondagens surstek. Tomaterna lade hon nog in för sin son skull för sursteken hon serverade dem till lagades endast på sonens födelsedag på trettondagsafton.

 Min andra svärmor gjorde chutney på tomaterna eller marmelad. Båda blev mycket goda oavsett vad man tror, kanske var det för att hon använde honung vid tillagningen - jag vet inte säkert men tror så.

 Tredje svärmodern gav mig inget recept på godsaker av något slag, hon var övertygad om att sådant behövde inte jag. En kvinna som jag satt nöjd utan recept jag hade redan fått det bästa från henne alla kategorier - hennes dyrkade son. Den inställningen behöll hon livet ut, det var ett faktum för svärmor även om hennes dotter tillika min svägerska inte riktigt delade hennes övertygelse.            

 Här har skördetiden närmat sig alltmer men i morse var katastrofen ett faktum, denna dimmiga morgon har någon slem bandit stulit mina tomater. Det blir inte att sätta tänderna i en egenodlad tomat eller syltning inkokning eller annat för tomaterna är borta från min altan. Jag borde förstått att det finns hakar med att bo på bottenvåningen men det är försent att gräma sig för den flytten.

 Du som skattade mina tomatplantor kan väl åtminsone njuta av den frukt de bar genom att bara äta en tomat om dagen så räcker de längre. En tomat på fredag, en på lördag och den sista på söndag så har du fått hela skörden av c-vitaminer att räcka över helgen. Njut och vet att nästa år skall jag näta in hela altanen så katten inte kommer ut och du inte in . Upplysningsvis vill jag berätta att c-vitaminer inte kan bunkras upp i kroppen så efter helgen får du köpa dina tomater på ICA eller Coop för jag tillhandahåller inte några mer åt dig.


6 kommentarer:

  1. Aj, aj, aj .. den här berättelsen svider! Och så drabbades jag av retroaktiva skuldkänslor över den gurka som jag stal ur ett trädgårdsland när jag som korkad tonåring vinglade hem en midsommarafton för länge, länge sedan. Fast till mitt försvar kan jag säga att det fanns gott om gurkor kvar till odlaren.

    Om det inte kom en skolklass efter mig förstås? :-/

    SvaraRadera
  2. Fy, så bittert! När man har jobbat en hel sommar för att få njuta egna tomater, blir man verkligen uppgiven av att någon stulit dem!
    Hoppas att åtminstone samvetet hos tjuven smakar dåligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bittert var ordet. Jag hade tänkt mig så mycket för mina tomater och om ni undrar hur jag skulle kunna göra både marmelad och chutney på tre stackars tomater så är svaret: utgå för proposionerna vid lärkpastejtillverning.Ta lika delar lärkkött som hästkött dvs ta en lärka och en häst och mal samman. Jag hade tänkt tomaten i lärkans ställe men inte riktigt räknat ut vad som skulle vara hästens substitut, bara vetat att jag skulle komma på något bra. Nu har jag ett år till att klura på det receptet och lärkor och hästar blir inte inblandade.

      Radera
  3. Men vad arg jag blir på tomat tjuvarna!!!
    Hoppas dom sätter tomaterna i halsen och kvävs!
    Eller att dom visar sig vara tomat allergiker och får klåda över hela kroppen.
    Jag har som du märker inga problem att komma på gruvliga straff för dom som gjorde intrång på din altan. Men nästa år när du nätat in altanen blir skörden säkert jättestor. Och då får dom stå där med lång näsa.

    Kram =)

    SvaraRadera
  4. Förlåt, förlåt .. men jag kunde inte komma på någon annan som med gott humör kan ta emot den utmaning som finns inne hos mig.

    Jag hoppas systerskapet tål den påfrestningen?

    SvaraRadera