När det är motlut och allmänt jobbigt ska man göra de enkla tråkiga sakerna istället för att navelskåda. Jag har nu navelskådat mig genom min trinda gestalt och kommit ut på baksidan d v s på ryggen. Nu är det nog - pappa blir inte bättre och Flickan som skrattar i vindens dödsdag kommer som alla andra år den 19 juni.
Makens alla långbyxor är nu pressade trots att jag anser att strykjärnet är ett djävulskt tortyrredskap och föredrar kläder i naturligt "skrynkel". Gunvald Skaldjurs alla fina stenar är kokta liksom hennes sandbädd. Läget på hennes akvarie i nya lägenheten är så ljus att det är försett med en grön algmatta och jag misstänker att vi hade en fantastiskt algblomning på gång. Det kan inte vara skönt att vara Gunvald i den soppan. Allt är nu åtgärdat och det är fin sikt både in för oss och ut för Gunvald.
Nu bär det strax iväg för att köpa studentpresent syskonbarnet Simon som vi skall fira. Min vän som inte ville leva är på sin mödosamma väg tillbaka till livet.
Livet går vidare runt mig och min familj - jag kliver på Livets Tåg och åker med, fast jag ibland förbannar att jag inte fick en första klass biljett.
Jag fick inte heller någon förstaklassbiljett! Men jag måste ändå säga att nu när jag ändå åker i andra-klass, så är jag himla tacksam för att jag har träffat så många trevliga, fina och goda medresenärer i samma kupé! Du är en av dem!!!
SvaraRaderaKram!! <3
Ja det är skönt med en tur i den vagnen fast sittplatserna inte alltid är särskilt bekväma eller en gång är fällbara. Man får ändå se mycket spännande och alla möten är fantastiska.
SvaraRaderaFörstklass är bara trist att åka, det är mycket mer liv i andra klass.
SvaraRaderaTänker på Flickan som skrattar i vinden, jag tänker på henne varje år, så här dags. Hon har ju skrattat i vinden lika länge som jag har varit nykter.
Tänkte bara komma in och berätta det. Så att du vet.
Tack Ninja nu vet jag och det känns bra.
Radera