tisdag 24 september 2013

Grågås eller kanske liten hackspett

Jag har svängt mig i ornitologins terminologi när jag skulle förklara hur jag sett ut under mina morgonpromenader. Det slutade med liknelsen om en kortbent flamingo sedan blir det bara värre och värre. Idag var min rosa dress så ofräsch så den åkte i tvättmaskinen och jag fick plocka en annan out-fit. Ljusgråa tights som är randiga på tvären i mörkgrått är snyggt men inte speciellt spännande i färgen och tillsammans med en grå hoodjacka blir det inte muntrare. Jag såg ut precis som en grågås förutom att häcken på mig inte är så stor i jämförelse med övriga kroppen som den är på gåsen. Det var inte kul att känna sig som en gås - jag upplevde mig till och med som tung och ovig när jag tänkte mig som en sådan fågel. Efter en tankesaltomotal lättade det dock för mig, hoodien drogs ned , min röda lugg kom fram och jag var plötsligt en liten söt hackspett. Jag seglade fram så lätt och fort som om jag hade vingar på min färd förbi huset där de flesta av högsta hönsen inom kommunpolitiken häckar (nu var jag ofrivilligt vitsig).I samma hus är stadens stora konferensanläggning där olika politiska partier brukar lägga sina riksmöten. I slutet av veckan kommer KD dit för sitt möte så kanske får vi se ytterligare en fågel vid Klarälven - den heliga anden har möjlighet att ta ett dopp där.

Nostalgi är inte mycket för mig men ibland dras man in i minnena av något som man inte hade en aning att man saknat eller visste kunde sätta igång en liten känslodarr inombords. En äldre gentleman passerade mig på gångbanan och doften av honom nästan knockade mig - han doftade så gott. Jag kunde inte  placera vad han luktade men efter några sekunder visste jag att han luktade "morfar", och då stod jag inför nya val. Antingen var det Le Coq mannen luktade eller också var det Aqua Vera för min morfar använde aldrig några andra dofter. Le Coq slutade man tillverka i mitten på sextiotalet så det var bara ett alternativ kvar : Aqua Vera. Konstigt att nostalgi kan förändra "doftkänslan" och minnet som hänger ihop med det -  jag trodde att Aqua Vera inte fanns kvar på marknaden och var en inbiten hatare av doften som sådan. När jag arbetade på långvården på sjuttiotalet hade alla herrarna en flaska Aqua Vera i sängbordet om de inte hade unga släktingar som förärat dem en flaska Brut. Usch så jag avskydde dessa två dofter, förmodligen därför att man blev överdoserad med dem för 40 år sedan. Nu gillar jag Aqua Vera bara för att det luktar morfar - undrar om mannen i mitt liv vill ha en "Vera" i julklapp.

I morgon skall jag intervjuas av nomineringskommitén inför landstingsvalet. Det blir väl frågor om vad jag tror att jag kan göra om jag blir vald, vilken erfarenhet jag har och hur jag tänkt mig att det skall ske. Nå ja - den som lever får se och det är ingen idé att ligga sömnlös för funderingar om det så nu slår jag mig medvetslös mot kudden så jag vaknar fräsch imorgon för min promenad.


Tillägg efter promenaden: Mer sällsynta fåglar efter Klarälven! Sveriges räddningskårer finns på konferenscentret CCC, alltså syns mängder av arten "den röde hanen" samlas i och utanför "Hönshuset". Det finns även några "röda honan" här om det blir dans antar jag. Kul med en sådan samlingsplats för sällsynta fåglar men synd att rikets snyggaste brandman Janne (sonen) från Alingsås inte var där.






http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A5g%C3%A5s  


http://www.youtube.com/watch?v=wEE-mdiia60

https://www.youtube.com/watch?v=9A-yjB3Y5zA

2 kommentarer:

  1. Min morfar luktade grovsnus. Jag tyckte att han luktade gott. Men det var väl för att det var morfar.....:-)

    Ett stycke tyg är inköpt idag.....:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dofter är viktiga oavsett vad det är. Man förknippar vissa dofter med vissa personer och det hänger ihop sedan med hur man gillade eller ogillade personen i fråga Jag hade en gång en mycket otrevlig chef som använde parfymen Miss Dior - usch vad jag avskyr doften av den trots att det är fyrtio år sedan jag slutade på det arbetet..

      Radera