De (o)frivilliga

Är det några ord som jag går fullständigt bananas på så är det IDEELL och FRIVILLIG och alla deras böjningsformer. En gång i tiden spydde jag på ordet kränkt som användes i tid och otid för att bevisa allas rätt att vara förorättade för varje möjlig skitsak som man kände sig utsatt av. Jag skiter på ren svenska i om någon tar anstöt av att jag anser att man som ideell och frivillig används som plåster när inte samhällskroppen håller ihop och varken tid,pengar eller personal finns

Dagligdags hör man om åtgärder som behöver göras till exempel från vår regering - ideella samfund kommer alltid upp i åtgärdspaketen. Man lutar sig tungt mott trossamfund, föreningar och andra ideella krafter som till syvende och sist består av frivilliga. Frivilliga är ofta någon med rättspatos, en "god människa" , har ett intresse som överensstämmer med vad sin förening står för eller gör, äldre och ofta anhörig till någon som behöver frivilligheten. Yngre har inte tid för de skall förändra världen på annat sätt.

Enligt NE så betyder ideell - "något som verkar för ett gott syfte utan vinstintresse (som inte kan räknas i pengar). Frivillig är någon som gör saker av egen fri vilja. Lätt som en plätt alltså eller? När går frivilligheten över i tvång, plikt, eller helt enkelt något som var en gång, därför att man varken syns, hörs eller efterfrågas. Man bara förutsätts vara till hands och göra saker som man inte vill eller orkar med längre bara för att.........

Ta frikyrkorna som ser till att romska tiggare får tak över huvudet och mat när det är kallt vilka gör arbetet förutom någon pastor - de frivilliga och de är få, gamla och vill gärna ha lite mer hjälpande händer för att täcka upp och kanske få vara lediga någon dag/natt. De sliter drivna av sin människokärlek (tror jag).

Pappan som på frivillig basis tränar knattelaget i fotboll med 12 knattar, får plötsligt förstärkning med 20 nya knattar från flyktingförläggningen. Han ställer upp men det blir svårt i längden för han talar inte något av språken hans nya spelare talar och de medföljande syskonen och föräldrarna vill gärna lägga sig i hans träning. Ledig tid försöker han få tag i begagnade fotbollsskor till de nyanlända samt förklara att han inte ämnar peta flickorna som spelar i laget. Vid resor till bortamatcher blir han ifrågasatt som rasist då han nekar de nya spelarnas föräldrar att åka med i bilarna som fraktar laget. Hans fru lagade och tvättade gamla fotbollströjor samt bredde smörgåsar till spelarna som aldrig hade matsäck med. Det paret var mycket slitna när säsongen var över men på avslutningen fick de presenter - hon fick blommor och ett tvättmedelspaket och han fick en flaska whisky, en lämplig gåva till en nykter alkoholist. Deras barn gladde dem mest genom att förklara att fotboll var inte deras grej för de ville spela hockey istället. Föräldrarna är nu mer ivriga matchåskådare, inget annat.

De vanliga organisationerna som Röda Korset och Rädda Barnen tror jag har en medelålder på 75 år på sina frivilligarbetare, många är otroliga eldsjälar men även de blir gamla och dör som alla gör. Nya yngre fyller inte upp de hål som blir när någon försvinner. Dessa människor (oftast kvinnor) skall samla in pengar till behövande, besöka ensamma och hålla tusen bollar i luften för sina medmänniskor trots att man kan svikta i sitt värv. Man är inte frivillig längre man gör något för att man måste och inte vill känna sig ovänlig eller lägga ännu tyngre lass på sina medarbetare.

De mest utsatta frivilliga är nog ändå anhöriga - de får bli frivilliga oavsett om de kan, vill eller orkar dessutom blir de det för att andra tycker så. Visst älskar man sitt barn eller sin make men sådant kan bli ett rent helvete som gör att kärlek blir till hat.
Föräldrarna till det funktionshindrade barnet "orkar" lite till när valet är mellan att ha barnet hemma eller på ett demensboende där ålderskillnaden mellan barnet och de andra boendena är ca 60 år.

Den äldre kvinnan som går med kryckor sedan många år hon har heller inget val så hon framlever ett begränsat liv i hennes och makens lägenhet. Sjukhuset och kommunen har beslutat att han är färdigvårdad trots att han efter 2 stora stroke är rullstolsbunden och inte kan tala samt behöver hjälp med allt. Han har hemtjänst både på dagen och natten och nu är inte längre deras hem ett hem utan också en arbetsplats som skyddsombudet har utformat för vårdpersonalen. Hon sover i soffan i vardagsrummet för i sängkammaren sover maken i sängen från landstinget. Tre gånger per natt vänder man mannen och väcker henne när man passerar in till sängkammaren. Toalettbesöken för henne är också svåra - först skall man backa ut patientliften ur badrummet och sedan tar hon sig med svårighet upp på den förhöjda toalettstolen för hon är väldigt kort. För att hon frivilligt gifte sig med denne mannen för 50 år sedan och haft det ganska gott med honom så är hon ofrivilligt bunden till honom och deras lägenhet - hon vågar inte gå ut mer än när hemtjänsten är där om han skulle krampa även om hon inte kan göra något mer än larma. Hon har inte råd med eget boende och vill inte skilja sig, kommunen har inte heller annat boende än på demensboende, men där hör han inte hemma för han är inte dement. Det enda hon ser fram mot är att hon skall få avlastning en vecka i månaden för då skall hon sova utan att bli störd.

Jag vet en gammal man som sköter sin dementa hustru som är mycket pigg i kroppen men i övrigt lider av alzheimer i långt framskridet stadium, det finns inget demensboende i deras närhet så han får hela tiden göra nödlösningar för att hon inte skall skada sig. När han skulle till optikern så låste han in sin fru samt stängde av strömmen så hon inte kunde sätt på spisen eller gå ut och gå vilse. Han satt hos optikern med ångest för att han gjort som han gjort "tänk om han skulle bli sjuk" och inte någon visste om henne.

Det förekommer tyvärr våld inom förhållande där någon är sjuk på något sätt och det är oförsvarbart jag vet det. Det hindrar inte att jag kan förstå hur det fungerar just när det inte fungerar. Tänk att redan före frukost ha svarat 10 gånger på vilken dag det är eller förklara att katten är död sedan många många år. När tvättmaskinen är full med böcker eller brödrosten brinner med en kaktus som innehåll. Jag blir så trött på den här skiten med FRIVILLIGHET!!!!

Om en enda surögd minister rapar om frivillighet då vet jag inte vad jag gör. Nu yrar vår statsminister om det där frivilliga flyktingmottagandet också är han dum eller? Vi tvingas bli frivilliga vi längst ner i kedjan oavsett om det är vård, omsorg, bostäder åt romer eller annat på hemmaplan som skickas vidare med olika direktiv, regering - kommun - DE FRIVILLIGA.

Tycker ni jag låter bitter och arg? Utmärkt för jag är båda delarna. Frivillighet får aldrig tas för given och inte heller vara en självklarhet när man skickar signaler vidare uppifrån och ner utan att ha en tanke på den där människan längst ner - den frivillige! Gör ni det så danar ni en ofrivillig tvångsansluten.