Vår pappa får demensboende om några veckor - det är klart nu. Vi har baxat, slitit och svurit och äntligen äntligen. Det hemska är att någons släkting har dött för att pappa skall få boendet där han kunde tänka sig vara på den tiden han kunde förstå vad sådant boende innebar - jag är just nu enbart tacksam att någon drog sitt sista andetag igår. Hemsk? Känslokall? Empatilös? Jag är säkert alltihop det erkänner jag samtidigt som jag är så glad.
Pappas nya grannar är gamla arbetskamrater till honom och samtliga lika dementa som han. De har massor att prata om, om och om igen. Kalla mig tokig men nu känner jag en stilla lycka, vi lyckades ta oss igenom stelbenta och rigida regelverk - pappa kommer att ha ett fint och stilla boende resten av sitt liv. Jag är så glad att han får må så bra som han kan efter sin förutsättningar. Jag är så glad!!!!!!
Tänker dock på de som inte har någon som skriker och bråkar, utan bara blir lämnade åt sitt öde i en lägenhet som bara hemtjänsten springer igenom.
Jag är ändå glad, lycklig, utpumpad men tom,- där jag sitter och bara andas känns det overkligt. Undrar hur det känns om 14 dagar när vi inreder pappas lilla lya? Nu är det bara en stilla frid som jag njuter av. Konstig frid.
Meddelas endast på detta sätt!!
Underbart. Det måste ju vara perfekt att han har gamla arbetskamrater. Eftersom jag har lite sjuk humor så kan jag le åt att de aldrig kommer att ledsna på att prata gamla minnen. Om och om igen......:-)
SvaraRaderaDen enes död, den andres bröd är ju ett gammalt ordspråk som fortfarande är aktuellt. Kram
Unna dig din glädje du! Jag är också glad att din pappa fick komma dit han ville. Och den person som avled så att platsen blev ledig skulle ju ha avlidit ändå. Även om din pappa valt ett annat alternativ.
SvaraRaderaKram =)
Lite som att gå och vänta på ett hjärta eller njure...
SvaraRaderaSå är livet på nåt vis. Men skönt att din pappa får omvådnad nu.
Hej kyrksyster det var långe sedan. Det är skönt att det verkar ordna sig och att pappa får det så bra som möjligt.
Radera