Kroppen min och jag

Den här morgonen började med en mjukstart - jag blinkade två gånger så var morgongymnastiken klar. Medan jag lyssnade på Miffo-Radio fick Alvedonen verka så att mina höfter och jag blev någorlunda samarbetsvilliga. Har ni lyssnat på Miffo-Radio någon gång på söndagsmorgonen? Fantastiskt program där alla har någon form av utvecklingsstörning vilket inte inverkar på att de gör ett helproffsigt program. Idag diskuterade man om förlåtelse med så väl ärkebiskopen som en överlevande från koncentrationslägren under andra världskriget. Enkelt och fint och inga frågor som var fel. Den enda som krånglade till det för sig var mannen som skulle berätta för programledarna att de vunnit årets folkbildningspris, uppstyltat språk och stor nervositet gjorde det onödigt töntigt när han talade - men priset var Miffo-Radions helt klart.

Två veckor kvar tills jag åker till Almedalen och nu måste jag snabbtrimma min kropp, det hänger bara på några små detaljer så är det klart. För att inte missa något så börjar jag checka av bodyn uppifrån och ner.
Håret fixar min frissa Lotta till veckan och det blir som vanlig silvervit stubb förutom en cerise slänglugg.
Ansiktet där blir det vanlig tvål och stora spackel- och sminkväskan som får följa med. Make-up blir det efter tycke, smak och tillfälle.
För att framhäva min sälkropp fyller jag stora resväskan med valda mästerstycken ur min garderob. Det blir hemsytt, bortasytt och köpt i en salig röra som ackompanjeras med bijouterier i olika form och färg.
Jag har taxben men inga åderbråck som jag sett, så det blir att förlänga benen eller i alla fall ge en illusion av att de är längre än de är. Det får bli en skoväska med högklackat i parti och minut för den förlängningen,  Viktigaste är dock ett par synnerligen sköna skor att gå runt i  Visby, ingen annanstans är underlaget så eländigt som där  - om man inte ägnar sig och bergsklättring.

Nu råkade jag gå förbi vår enda eländes spegel på väg till datorn - den är felaktig och inte förskönande på något sätt. Den påstår att jag har en stor men något vissnande barm, en välutvecklad magsäck, en häck som påverkats av jordens dragningskraft, stabbiga lår och fötter storlek 41-42. Det finns säkert  massor av sätt att komma undan dessa små lustifikationer som min kropp utsatts för och jag väljer på två - kasta ut spegeln eller sluta gå runt naken hemma. Spegeln kommer nog att bli alternativet jag väljer.

Nu packar jag Alvedon för min artrit, laptopen för att kunna rapportera det jag ser och hör i Almedalen och en portion gott humör så fixar nog det mesta sig. Som "Almedalsveteran" (var där förra året på egen hand) så skall jag ha med min syster i anden till cirkusen. Kvinnan jag pratar om har jag skådat Björn Skifs med och även varit till London med - Anybody och jag blir ett fantastiskt team där jag har de flesta  fördelarna av resesällskapet. Hon är duktig på att uttrycka sig och framförallt är hon sällsynt strukturerad - något ingen kan påstå att jag är eller varit.

Det här blir säkert  bra och jag ser fram mot veckan i Almedalen och utflykter vi skall göra. Det blir Anybody, jag och min kropp  och det skall bli spännande.