söndag 18 mars 2012

Hockeyhuligan

Alla har ett lag i sitt hjärta om man har ishockeyintresse - så även jag. Lördagen tillbringade jag i Löfbergs Lila Arena tillsammans med mannen i mitt liv och gamla pappa. Efter att ha fått tag i tre biljetter så fixade vi Färdtjänsttaxi åt pappa och mötte upp honom utanför ispalatset. Jag var helnöjd med tre biljetter i rad och som jag trodde nära evakureringstrappan för lätt tillgång till korv, dricka och toaletter. Gissa om vi satt som en kork i en smal flaskhals? Dessutom var platserna längst uppe under taket - långa, långa trappsteg upp och hiss fick inte användas.

Älskade maken drog sig upp i ledstången tre trappavsatser upp. Jag tog ett rejält tag om pappas midja och pushade-höll emot och stöttade honom. Sedan fick vi gå runt hela arenan för att komma till sittplatserna eftersom man satt för gången med kravallstängsel för att skydda motståndarlaget hejaklack där de var placerade. När vi äntligen blev sittande så fick man verkligen känna att man inte hörde hemma där vi var. Den luggslitne riddaren är 2 meter, han är stel och orörlig och han är utrustad med gåstavar som är i vägen även undanstoppade under stolarna.Pappa sitter framåtböjd och hör som kratta och lyckas alltid vara i vägen.Jag oroade mig hela tiden för vad herrarna skulle råka ut för.

Några minuter efter att matchen kommit igång märkte jag att jag till vänster om mig hade en HULIGAN - och vilken man det var. Han skrek,han hoppade och busvisslade när han inte sjöng kampsånger. Mannen var lite mager och liknade E.T. där han plirade mot mig genom stora tjocka glasögon. FBK-mössan klädde honom inte men han verkade mycket pigg där han satt min gamla pappa, han fick hållas med ålderns rätt. Är man mellan hundra och döden så må man väl få tjoa och gapa tycker jag.

En förlustmatch, men med tillräckligt mycket korv i magen gjorde att pappa var nöjd när han åkte hem med sin färdtjänsten. Kvällen ägnade pappa åt att analysera matchen ur båda lagens synvinkel per telefon, utan att bry sig om medias eller mina åsikter. Idag går pappa runt i sin fina FBK-tröja som han fick - ingen kommer att missa vilket laget i hans hjärta är.

Nu vet vi också att pappas nya tänder håller för en busvissling. Vilken farsa jag har- trots att han är en huligan.

2 kommentarer:

  1. Helt underbar berättelse om att få möjlighet att hänfalla i lyckorus, även i hög ålder!
    Hoppas att du själv kunde njuta litet av matchen trots att du satt mitt emellan en huligan och en luggsliten riddare!
    ;-D

    SvaraRadera
  2. Jag njöt hela tiden av mina karlars glädje och det räckte. Vi tog oss faktiskt både dit och hem och hade roligt dess emellan.

    SvaraRadera