lördag 27 september 2014

Här slängs ingen handduk in!

I varje boxningsmatch har de två boxarna minst en sekonder i sin ringhörna. I pauserna smörjer, peppar och tar denne hand om sin adept. Sekondern har att se till att bevaka sin boxares välbefinnande så att i en ojämn match där inte domaren avbryter matchen när hans egen boxare får stryk för att motståndaren är så mycket starkare, se till att skydda sin kämpe - han kastar in handduken i ringen för att avbryta matchen. Det är ett bra sätt att se till att någon inte massakreras.

Mannen i mitt liv - Den Luggslitne Riddaren har fått en ful utmanare då Cancern kastat handsken och utmanat honom. Det finns inga bra val så vi har tagit emot utmaningen för att vi måste - alternativen är ändå sämre. Vi har varit på olika undersökningar, Mannen som den utmanade och jag som sekonder. Tur att vi är ett team och känner varandra och jag vet inte om vi har någon nytta av att jag är så sällsynt tjurskallig men det kan kanske vara till någon nytta i den här processen. Tumören sitter i lungan och behandlingen skulle bli strålning för kirurgi skulle inte vara möjlig.

Vi har väntat på tid på onkologen för remiss var skickad och besök där skulle vi få inom 14 dagar. De dagarna har kommit och gått så jag ringde igår och frågade varför inget hände. Först hittade man inte remissen sedan påstod man att man väntade på provsvar vilket inte är möjligt då alla prov är gjorda och svaren skickade med remissen. Jag blev sur, arg och ledsen när sköterskan förklarade att sådant här händer ibland. Tänk jag skiter fullständigt i om det sker, jag är så enögd och egoistisk så jag vill inte höra sådant när det gäller mannen i mitt liv. Tumören växer och tid är något som kan vara en bristvara så en tid då behandlingen kan påbörjas är faktiskt något som vi har rätt att kräva! Efter helgen kommer jag att ringa eller hemsöka onkologmottagningen och vara riktigt besvärlig . Vi tänker inte vänta tills nästa remissrond om någon vecka, ett besked är vad jag ska ha åt oss.

Jag är nog en konstig kropp men jag hamnar ofta i sekonderrollen både frivilligt , påtvingad eller för de känslor jag har för någon. Här ska det peppas pushas och stöttas - det gäller ju mannen i mitt liv. En dag i taget funkar fint som strategi så det kör vi i fortsättningen också. Vi har massor med saker vi skall göra i höst och till våren så nu behöver vi komma igång, inte bara stå i startblocken.

Hösten har kommit fort här så jag har planterat pelargonerna i krukor så de skall flytta in. Resterna av tomatbushen och bönrankorna är borttagna. Det börjar se lite kalt ut runt vår altan och snart skall utemöblerna ställas ihop under sin presenning. Träden runt oss är ännu gröna men det rör sig nog bara några dagar så faller löven. Med hösten så kommer snart Wermland Opera's stora program Trilogin och den skulle jag så gärna vilja se med maken. Får cykla förbi och kolla vid teaterkassan om det finns biljetter.

Nu skall jag kolla min ugn, då jag hade köttfärs i frysen och köpte billig vitkål blev det massor med kålpudding. Bra mat att frysa in för framtida måltider och gott är det också.

6 kommentarer:

  1. Håller tummar och tår för att kära gubben får börja behandlingen så fort som möjligt. Kram

    SvaraRadera
  2. Hoppas verkligen att behandlingen är igång vid det här laget! Tänker på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måndag den20de kör vi äntligen igång.

      Radera
  3. Jag tänker på er båda, tur att han har sin envisa tant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se ovan Tina men de flesta i min bekantskapskrets nämner mig som "stönig som en röd gris". Det är tydligen det som gäller och det är tragiskt för dom som inte är det eller har någon dito i den här situationen.

      Radera