tisdag 18 mars 2014

Troll spricker om man sätter dem i solsken

sa en mycket klok vän till mig. Jag antar att samma sak gäller med nättroll också även om jag tror mer på att göra anmälan mot dem. Man får gå efter sin egen känsla och därför har jag gjort en personlig polisanmälan mot just sådana hatspyende troll som begått hemfridsbrott i min personliga mejl.

Natten mellan onsdag och torsdag förra veckan rasslade cirka trettio meddelande in i min mejlbox och de var sannerligen inte trevliga varken i ordval, innehåll eller med de bilder som illustrerade med all tydlig önskvärdhet vad de ville understryka i texten. Att avsändarna skrev med ett glödande hat mot moderaterna (i Karlstad) gick inte att missa, inte heller på vilken politisk sida "skribenterna" anser sig höra. Det enda som är ett mysterium är hur all denna sörja hamnat hos mig i min privata mejl istället för i moderatkansliets det vet nog varken jag eller polisen.

Analyser har givit vid handen att jag inte är personligt hotad och det är ju bra, mindre bra är att det finns en nätkultur som gör att man kan vräka ur sig vad som helst mot andra partier och att det dessutom är ganska vanligt att det sker. Jag tycker det är vedervärdigt oavsett vilket parti som får dessa mejl och vilka nättroll som ligger bakom utskicken - det är oacceptabelt punkt slut!!

Man kan undra hur många andra privatmejl som fyllts med denna dynga för att ägaren tillhör ett visst parti, för jag är övertygad om att jag inte är unik på något vis mer än att jag är jag och moderat. Mina intressen är inte så politiskt upphetsande och spektakulära heller. Jag brinner för äldrefrågor,  drömmer om att starta hospice och håller i caféverksamhet. Inget av detta är särskilt världsomstörtande och kommer nog aldrig att bli det heller - fast jag är ju moderat och det kanske kvalificerar mig för att vederfaras denna attack å partiets vägnar.

Nu har jag som sagt gjort en personlig polisanmälan mot dessa personer som gjort intrång i min mejl och jag sitter och känner mig nöjd med det. Visst är jag medveten att "leda saken i åtal" som polisen sa kan vara svårt trots namn och ip-adresser på avsändarna - men jag vill markera vad jag anser om kulturen som grasserar på nätet. Lika så vet jag att det hela tiden kommer nya troll  och att de inte är rumsrena veta jag också , men jag sätter ner foten nu för det räcker och blir över. Så här mycket dynga har jag inte sett sedan jag tillhörde Aftonbladets bloggportal där angrepp och utspel kunde vara hur grova som helst utan åtgärd. Här skriver jag om min personliga del men ingen organisation, förening eller enskild skall behöva ta emot sådana budskap - ingen

MIN PERSONLIGA MEJL ÄR INTE TILL FÖR MENTALA SPYOR FRÅN NÅGON ! ÖVERTRÄDELSER KOMMER ATT BEIVRAS!

Vill ni ha lite kultur? Gå in på Sandgrund (irl eller på nätet) och beskåda den 95-åriga konstnären Gerd Göran´s skapelse "näthat". Den är enorm och består av ett stort nät full med munnar som spyr ur sig ormar, paddor spindlar och hat. Den är mycket bra och talande. 

7 kommentarer:

  1. Jag hann skicka iväg mitt mail innan jag såg att även du skrivit....:-) Så jag mailbombar väl dig med lite fler kramar. Kramar kan man aldrig få för mycket av. Eller som Glada Hudik-teatern frågar: Hur många kramar finns det i världen? Här kommer en hel hög: ((((((((((kram))))))))))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Cicki uppskattar dig o kramarna mycket.

      Radera
  2. Man kan verkligen börja fundera över om det på ett personligt plan är värt att hålla på med politiken. Kram.

    http://minamoderatakarameller.blogspot.se/2014/03/vart-priset-att-vara-politiskt-aktiv.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du Mary det vore enklare att börja med makrame och definitivt skulle nätterna bli lugna. Synd att jag inte gillar sådant hantverk bara, men jag funderar lite. Man kan fylla sitt liv med politik men bör inte ta livet av sig med det. Jag bidar min tid och har faktiskt fått mycket stöd från ibland oväntat håll. Kramar tar jag gärna mot från dig Mary (och din härlige son också)

      Radera
  3. Jag var politiskt aktiv på 90-talet, satt i en socialnämnd i en Stockholmskommun.
    Där var fin stämning och vi var vänner, alla, både sossar o moderater, men nu förstår jag att det blivit annorlunda, det är verkligen eländigt, men det är ju tur för oss som slutat, att andra orkar fortsätta. Jag hejar på dej, ge dej inte. Kramar i massor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gör som Torsten Flinck - jag reser mig igen. Tack för kramar - jag tilläggsisolerar min själ med dem.

      Radera
  4. Men fy för sådant beteende! Det är som att skärm och tangentbord lockar fram det värsta hos folk.

    Bra att du gör som Torsten Flinck.

    Allt gott

    :-)

    SvaraRadera