Granntantens Garderob

Älskade Pappsen

2012-02-01T12:11:00.000-08:00

När mamma dog för sex veckor blev pappas liv inte halvt utan nog bara en kvart av det liv han hade haft tidigare. Vi lovade pappa att vad det än var så kunde han ringa efter oss och vilken tid på dygnet det än var. Visserligen besöker vi pappa dagligen någon av oss men han skall få den trygghet som han givit oss.

Fredagkväll ringde min ena bror och bad mig följa med till pappa som ringt och mått dåligt.Han visste inte vad det var med pappa men var orolig för en ny stroke och inte "bara"värk i sorgochsaknadshålet i pappas hjärta. Pappa såg verkligen inte bra ut där han satt hopkurrad i soffan och efter någon minut började han ulka ända från fötterna. Lillebror kastade sig över bordet samtidigt som han nappade till sig papperskorgen - mot alla odds lyckades han hinna få papperskorgen mellan pappas knän innan spyorna vräkte ur pappas mun.Brorsan trollade fram en blöt handduk och tvättade ren pappas ansikte , jag tog spyhinken och gick på toaletten med den. Hinkinnehållet försvann ner i toan med ett gurgel när jag spolade och i bakgrunden hörde jag min fars rop: "Mina tänder, mina tänder".Den toan har aldrig spolat så effektivt förr, de tänderna var säkert i reningsverket innan vattnet slutat porla - oåterkallerligt borta.

Pappa hade en lång tråkig helg där han åt blötlagda smörgåsar och olika drycker. Måndag morgon ringde jag Folktandvården och fick tag i en människa som meddelade att man inte kunde skynda på eller hjälpa en gammal man som förlorat sina tänder och det skulle dessutom ta 2-3månader för att få nya bissingar. Tänderna skulle gå på mellan 8000 och 10000kr och första besöket skulle man klämma in om 11 dagar. Jag tog den tiden medan jag försökte förklara att min pappa nog skulle dö svältdöden innan dess.

Brorsan blev så arg så han ringde hans och min privattandläkare och förklarade läget, en timme senare var vi på den mottagningen och det gjordes avtryck för gommar. I morgon görs det avtryck för rätt höjd på tänderna, måndag sker inprovning och på torsdag har pappa tänder i munnen. Det blir en dag tidigare än den tid han fick på sin vanliga mottagning hos Folktandvården för första besöket.De nya tänderna blir inte ett dugg dyrare heller än på Folktandvården.

Min bror frågade om jag hade drulleförsäkring och föreslog att jag skulle kolla med mitt försäkringsbolag. Trots att handläggaren på Länsförsäkringar fnissade lite lätt när jag berättade den sorgliga historien om pappas förlorade bett så skickade hon blanketter till mig och sa att jag troligen får ersättning till pappas tänder. Ingen vet hur mycket det blir men det kvittar - viktigast är att pappa snart kan tugga sin mat igen och att Wikanders tandläkeri har en så otrolig service så att en gammal man får hjälpen han behöver snabbt.

När pappa har fått ett nytt bett så skall jag och mannen i mitt liv ta med pappa till katthemmet. Pappa vill ha sällskap och är van vid djur så vi skall se efter en innekatt som han kan bo ihop med. Vi får givetvis borga för att han klarar det och att om något händer så tar vi ansvar för den katten. Det kan bli så att Surögda Ester blir sambo på gamla dar. Det löser vi då - nu skall vi snart få en leende far

Fantastiska Filippa

2012-01-30T06:54:00.000-08:00

Jag har fått ett underbart litet barnbarn, nu skall jag försöka visa en bild av henne.

Han kallade mig vacker och elegant

2012-01-20T07:46:00.000-08:00

Vi har städat och vädrat garderober , jag och några av mina syskon. Det är mycket som kommer fram på gott och ont när någon dör och alla har sina skelett i garderoben. Vi syskon har alltid vetat att ett av oss alltid räknats före oss andra i alla tider och det är inte roligt. På något vis har vi förlikat oss med det även om det kändes orättvist när vi var yngre när en fick förmåner på olika vis eller när mamma blundade eller dolde rent kriminella saker som det syskonet gjorde. När det barnets barn fick samma understöd så blev det rent otäckt i förhållande till min mors andra barnbarn.

Min mor dog djupt skuldsatt och brev från Kronofogden fann vi i hennes väska och ett till föll ner genom brevinkastet på hallgolvet morgonen efter att hon dött.Det var på obetalda hyror (för barnbarnet)bredbandsuppkopplingar, datorer mobilabbonnemang i det oändliga. I dag dök ett krav för el på 24 000kr upp för ett annat boende åt barnbarnet(barn är det inte , han är 30 år fyllda).

Vi ordnade begravningen åt vår mor, mina bröder har studsat runt hos myndigheter såväl statliga som kommunala för att ordna alla skulder,få mamma begravd och att pappa skulle få det så lugnt och ostört den tid han har kvar på jorden. Vi har inte berättat att ljuset i hans liv - hans drottning ljugit för honom och hur ett av hans barn pungslagit en svag mor.Pappa vet inte heller om stölder som skett eller att hans fru borgat bort om rim och reson. Han vet inte heller hur vi fyra övriga försöker hålla ihop livet för honom och göra det drägligt.Vi har inte heller kommenterat vårt syskons lögnaktiga telefonsamtal till pappa med förklaringar till att inte vara med eller dyka upp när vi mötts för att ordna allt före och efter mammas begravning.Vi har svalt förklaringar om tvåveckors magsjuka,allergi och galopperande mjältbrand för att inte göra pappa mer ledsen.

Mammas begravning är nu över, pappa mår hyfsat och vi försöker lägga oförrätter bakom oss så gott det går. Man måste varken älska sina föräldrar eller syskon men lite hyfs kan man bjuda på. Att DET syskonet strukit mig och en bror ur sin familj på facebook har jag hört och det står jag ut med - tror inte det är speciellt meriterande att vara där för mig.

Idag fick jag höra något som inte var meningen att jag skulle få veta men det blev så ändå: Syskonet har utan orsak alls meddelat vår far att det uteblev från begravningskaffet hemma hos mig för att jag inte tillät det att komma. Jag grät inför en sådan lögn både inombords och med mina ögon.Jag försökte bjuda en extra gång innan vi skiljdes vid begravningslokalen men fick svaret att hemma väntade magsjuk familj. Mina bröder fick samma svar.

Jag var nedstämnd när jag jag for ned till centrum för att handla men tänkte att frisk luft skulle pigga upp. När jag med fullpackad "dramaten"styrde stegen mot busshållplatsen stannades jag av en medelålders gentleman.Han log med hela ansiktet då hans sa att det var roligt att se en vacker och elegant dam som visste hur man bar upp en hatt. Jag både stammade och rodnade när hans komplimanger hamrade mot mitt hjärta och rotade sig där. Mannen försvann över torget och jag stod kvar i min gröna gangsterhatt och lika gröna fuskpälskrage fastsatt på den gamla svarta kappan.

På bussen speglade jag mig i den smutsiga fönsterrutan för att kontrollera om där fanns en elegant dam men var lite osäker på om så var fallet.Hemma såg mannen i mitt liv på mig och log. Då visste jag att jag faktiskt var både vacker och elegant - allt beror på vem som ser och om man har vänliga eller kärleksfulla ögon.En främling gav mig ett gott öga så nu känner jag mig ganska fager och slipper tänka på onda ögon.

Från mörker till ljus

2012-01-10T09:36:00.000-08:00

Jag tänker inte berätta hur det känns när en mor berättar att hon inte orkar eller vill vara med i livet längre. Inte tänker jag heller berätta om min fantastiska lillasyster som vände upp och ner på kommun och landsting för att mamma skulle få terminalvård i hemmet och ett avslut på det liv hon hållit fast vid i 82 år som var värdigt,smärtfritt och utan ångest för henne. Vi barn lovade att finnas där för henne och gamla pappa.Jag skall inte heller tjata om hur jag tvättade och klädde min döda mamma heller, men ni skall veta att Flickan Som Skrattar i Vinden kommer inte att missa mormor när hon kommer elegant som en drottning till Det Stora Lugnet.

Att ni skall behöva genomlida en skriven beskrivning av en borgelig begravning är inget som ni skall utsättas för. Jag vill bara tala om att mannen från begravningsbyrån var fantastisk då han kommuniserade med min pappa som först knappt orkade gå in i rummet där akten hölls.Han skapade en inre dialog där han fick pappa att se hur fint det var inte att mamma var död utan de facto hade pappa fått 62 år med henne i livet. Det var en fin akt där pappa fick ta farväl av "sin flicka" som han kallat mamma i alla år.Det var fint för oss ungar också och det är lättare att kunna gå vidare tillsammans och var för sig med våra liv.

Drygt 20 personer trängdes i min och makens trea efteråt där jag serverade kaffe och smörgåsar. Ena svägerskan kom med mjuka kakor och alla lät sig väl smaka medan alla pratade med alla.Knutar och muskler slappnade av och gamla papsen kunde äntligen skratta lite försynt han också. Vid uppbrottet hemifrån åkte många hem med bytta minnen och kanske en matlåda fylld med laxsandwichs.Natten som var var vi många som sov gott för första gången på fem-sex veckor, så underbart det var.

Nu är ljusare tider på väg, dels kommer troligen det att bli vår även i år. Det mesta av det mörka har vi lagt bakom oss nu när mamma är begravd och vi har lovat stötta farsgubben att finnas tillhanda för honom.Sist men inte minst så vaknade jag som FARMOR. Mannen i mitt livs hockeyspelande son och hans sambo har fått en fantastisk liten dotter. Enligt sanningsvittnet fadern är det det vackraste barn som någonsin fötts så det är säkert så.Barnet modern och fadern mår bara bra. Livet är fantastiskt eller hur?

Jag tänker på vad det står på stenen i minneslunden bredvid Flickan Som Skrattar i Vindens grav: Tidevarv komma tidevarv försvinna släkten följa släktens gång..... Igår begravde vi någons "flicka" idag föddes en liten flicka in i släkten.Livet är märkligt, förvirrande men samtidigt ganska underbart. Jag är FARMOR för det har ett litet barns föräldrar sagt - jag är hedrad glad och rörd över denna tjusiga titel - FARMOR.

Värdefullt papper

2011-12-04T13:39:00.000-08:00

Jag har arbetat som en iller i flera dagar med mamma och pappas bröllopfest. Det är lite arbetsamt att ljuga och le när man skall skall arbeta med släktingar som man inte tycker om eller vill ha med att göra i vanliga fall. Det var svettigt men det gick och sedan åt vi hemlagad mat vi 25 som kommit för att fira två gamlingar som varit gifta i sextio år.Våra föräldrar var nöjda och alla fick äta sig mätta på hemlagad mat så festen får räknas som lyckad. Att vissa inte ville prata med varandra och att några andra uttalade sig om allt och alla lämnade jag där hän. Skönt att festen är över tycker jag

Min lilla rara granne har flyttat till ett demensboende och det är både skönt och tragiskt.Skönt är det för mig för nu slipper jag rädda henne när hon kommer ångande med sin rollator för att ta sig ut via trappan. Det blev så jobbigt så jag kunde inte sova för jag kände så stort ansvar för att hon inte skulle skada sig. Efter några akututrykningar så klagade jag hos Vård- och omsorgsnämnden. Grannen bor nu på ett demensboende och jag är så löjligt känslig så nu har jag dåligt samvete för att min agerande skickade henne till ett annat sorts hem.

Nu är jag jättetrött efter att varit på teaterövningar från 10.00 till 17.30, ett känslosamt möte med alla andra i gruppen.Vi slutade höstterminen idag och det blev så att många av oss grät när vi skulle prata om våra känslor. Det blev ett katarsis som jag ser det - befriande och ärligt. Kursen börjar igen den 9 januari och jag längtar redan.

På fredag eftermiddag fick jag bland de vanliga fakturorna och erbjudandena ett stort kuvert. Min nyfikenhet fick mig att ge reklam och räkningarna till min egen trötta make medan jag öppnade den stora posten.Jag har fått examensintyget på att jag studerat konstvetenskap och faktiskt har en examen. Ingen i min släkt verkar gilla det jag gjort utom mannen i mitt liv men det gör ingenting. Jag skall rama in diplomet för min egen skull och vara stolt över vad jag gjort. Jag känner mig duktig över mig själv och konstigt nog sä känns det bra att veta och ha svart på vitt att jag alldeles själv gjort något bra vid ganska hög ålder. Jag tänker inte gå runt i ett självgott rus men jag känner mig stärkt i mig själv en stund här i livet.

Tänk att jag är så duktig - jag klarar vissa mål och det har jag bevis på.

Köttslig lusta vore inte dumt

2011-11-27T11:29:00.000-08:00

.....om jag orkade bara. Det är advent som betyder (lite olika) ankomst eller förväntan. Själv hatar jag för tillfället allt, och i synnerhet allt med julen. Jag vet att jag är överspänd och löjlig på alla håll men jag skulle vilja försvinna in i en evighet och aldrig komma tillbaka.Jag är helt införstådd med inställningen hos omgivningen men att ta livet av sig framstår som ett ganska trevligt alternativ emellanåt.

Mina dagars upphov skall strax fira sin 60-åriga bröllopsdag utan att förstå vad det innebär för omgivningen. Jag är så oresonlgt korkad så jag lovade att sköta festiviteterna med min äldsta brors benägna hjälp. Han åker till Portugal han på jobb och tar sin fru med - trevligt för honom och min svägerska när den stora dagen infaller. Det som han lovade fixa blir inte av och han har tydligen missat att meddela sina barn om vad han lovat att de skall göra och bidraga med.Han åker bort och hans barn nekar komma för att inte farföräldrarna inte inbjudit dem till någon fest (och han tydligen inte skickat inbjudan vidare).

Min andra bror är mycket upprörd för att han inte är inbjuden och inte hans barn är det heller (det skulle första brodern ordna). Att försöka få mina syskon att förstå att våra föräldrar är senila tycks inte gå in och att saker och ting inte fungerar beror på deras ogocentiska läggning och min försummlighet.

Min syster ena syster tar inga råd och de som eventuellt faller henne på läppen är hennes egna och det får det vara bara det fungerar. Enligt vårt moderskap är hon fantastisk duktig och intelligengt som sina barn - det är ju skönt att ha sådana enotma snillen i familjen men roligt är det inte när ens egna barn alltid kommer till korta i jämförelse.Minsta systern är såååå enormt duktig och har så fantastiska barn som hon kämpar för som en lejoninna och hon är jättejätteduktig hon också.

Jag kräver inte att min släkt skall skrika :Halleluja, bara de tänker på mig inte alls. Jag är inte avundsjuk på mina syskon heler men jag vill få rätten att behandlas som den människa som jag är och som jag försöker vara i den närmesta kretsen. Jag vet att minba föräldrar är så jobbiga, jag vet också att jag lovade ordna deras bröllopsdag för att de inte klarade det. Likaså vet jag att man tydligen kan sparka på mig för att jag är som jag är - faSt orkar inte så mycket mer.

Den bror som inte åker till Portugal har lovat att skala potatis, min dotter fixar omkringsakerna och jag gör massor med kalops, som säkert inte kan kallas festmåltid - men jag orkar ingenting annat.

När man mår så här och bara vill försvinna från allt och bara dö så finns det saker som håller en kvar och de kan vara löjliga det är jag medveten om.En är mannen i mitt liv hur luggsliten han än må verka men varm är han och han är trygg att krypa nära och det är skönt omslutas av hans armar.

Det politiska partiet jag tillhör har gjort horribla skattemässiga utspel i landstinget som jag är glad att jag inte är med aktivtoch påverkar.Illa får det mig att känna och när någon (gärna syskon) påpekar att jag är dum i huvudet och borde ha en käftsmäll när jag pratar politik eller om kurser jag gått på universitetet då vill jag försvinna.

Jag är så rädd att min luggslitne riddares släkt tror att jag lever på honom för det göt jag inte.Han är min man och han har det varmaste hjärta och händer man kan tänka sig.Han har alla brister som en människa kan ha och det är precis som jag själv är förskaffad. Det är tryggt att somna med honom nära sig även om köttslig lusta är ett sällsynt förehavande i vår säng. Att känna hans kropp mot min får mig att vilja leva en stund till.Kroppens värme är viktigare än lusta.

Igår var mannen i mitt liv och jag hembjudna till vår landsahövding på Värmlandska Akademiens Högtidsmöte. En enorm upplevelse på alla sätt och temat var KÄRLEK.
Kärleken skildrades på många olika sätt där vi minglade runt med ett vinglas i handen och samspråkade med olika trevlig människor inom kultursfären. Min man var så stilig i stålgrå kavaj,svarta byxor och mycket elegant slips till den vita skjortan. Själv bar jag en lila klänning till svart kavaj och lila accesoirer.

Tänk att höra Håkan Hagegård deklamera till Elisabeth Boström spel på flygel eller förre riksmarskalk Ingemar Eliasson berätta om den 49å-riga Georg Adelsparre och förälskelse och bröllop med sin 17-åriga brud och deras lyckliga äktenskap. Det var lika underbart som att lyssna på julevangeliet på Dalbymål eller att få se årets stipendiat Jörgen Zetterqvist presenteras av min favoritprofessor alla kategorier Hans Olof Broström.

Det var skönt med ett andningshål som detta illustra sällskap gav oss,det må varA Att det bara vart för någora timmar men det gav min själ (eller psyket) andhämtning den stunden. Jag är nog överkänslig och dum men det är jobbigt att leva ibland och det är inte sett som något bra altenativ hos mig när det är en hemsk uppförsbacke utan slut. Jag är inte någon märkvärdig människa det vet jag och påminns om ofta av min omgivning - men trött är jag intill benen. Jag får krypa nära min man, sniffa in hans kroppsdoft och hoppas på att jag somnar. Det är väl vad jag kan komma kroppslig lusta och längtan närmast just nu. Det är väl det enda som får mig att inte gå under helt och hållet. Att jag låter patetisk bjuder jag på för det har jag hört så många gånger förr men så här känner jag mig nu.

Att klamra sig fast vid livet gör många och det får väl även jag göra för släktens skull. Jag är så trött över att vara ifrågasatt för den jag är och vad jag tycker men jag försöker hålla näsa ovan vattenytan. Kanske kan jag samla ihop mig efter den fantastiska bröllopsfesten och må lite bättre och kanske kan jag göra det jag lovade Håkan Hagegård att göra. Han tyckte att jag skulle skriva för Värmländska Akademiens encyklopedia om den enda romanska tympanon som finns kvar i länet.

Herre Gud så hopplöst gnällig jag låter! Sorgligt att jag faktiskt känner mig så hopplös och gnällig som jag ger uttryck för. Jag önskar så att känna lusta till min man,till att agera och verka. Tänka att skratta och må bra och inte känna att allt är fel eller att jag är en gnällspik. Det kommer en tid då jag kan gå på min egen väg utan att känna skuld och trötthet jag vet det, svårast är att jag inte vet när.Det andra om jag kan vänta på det ögonblicket - jag är förtvivlat trött och orkar inte hitta andningshål som ger mig styrka.

Jag skall härda ut, men det känns hopplöst emellanåt.Kanske blir det inte av den köttsliga lusta som jag skrev om men värme och närhet som värmer vore underbart att få njuta av - härda ut är det som behövs. Jag måste härda ut för att komma till framtiden. Vet inte hur men jag bidar min tid för att gråta nyttjar ingen och gråta kan jag inte längre.

Patetisk är jag.

Äldrevård

2011-11-19T14:15:00.000-08:00

Hon är söt som socker min granne - små bruna pepparkornsögon, ett vitt hår och en spröd kropp.Vi möttes i trappen förra veckan för vi skulle båda ut för att handla. Jag behövde glödlampor och en påse mjöl, hon skulle ha en "sån där" för att "ha den till det" och för att handla försökte hon ta sig ner för två halvtrappor med sin rullator. Jag försökte få henne tillbaka in i hennes lägenhet under förevändnig att hon kanske behövde ha sin kappa på sig för att det var så kallt ute.

Inne i lägenheten ringde grannens telefon men det tog hon ingen notis om så jag svarade i hopp om få kontakt med någon som visste vad jag skulle ta mig till med den lilla damen.Det var Hemtjänsten som ringde för att när grannen gick ut ur sin lägenhet så utlöses ett larm som går till hemtjänstens kontor och vidare till någon som är ute hos någon annan vårdtagare i området.Kvinnan som ringde bad mig att stanna kvar hos min granne så skulle de kunna vara hos oss inom 5 - 10 minuter. klart som korvspad stannade jag där jag var medan jag i mitt stilla sinne undrade vad som hänt om jag inte kommit ut ur vår lägenhet precis när jag gjorde och om jag inte svarat i grannens telefon strax efteråt.Allting löste sig när personalen anlände och jag kunde fortsätta mot ICA.

Igår var det dags igen - en liten dam (min granne)stod utanför min dörr med sin rollator för att ta sig till trappan och vidare ut på gården. Hissens funktioner och läge fanns inte i hennes tankevärld men ut skulle hon.Rollatorns korg var fylld med blandat bohag som hon skulle ha med sig och hon hade sin kappa på men inget på fötterna. Mannen i mitt liv blev beordrad att ringa till områdets trygghetsvärdar för akut hjälp medan jag försökte hindra henne från att ramla nerför trappeländet. Småpratande om kråkor kom vi fram till hennes öppna dörr och där blev det tvärstopp. I hallen ringde hennes telefon men innan jag kunde göra något fick grannen tag i dörren och slog igen den. Där skulle vi inte in och det var inte hennes lägenhet heller. Vi fortsatte att diskutera kråkor jag och min 96-åriga vännina tills trygghetsvärdarna för oss boende kom och tog över omsorgen om henne.

Jag är glad att allt hände innan trygghetsvärdarna slutade för dagen och inför helgen för då vet jag inte vad jag gjort om jag inte hade lirkat in henne till mig på lite kaffe. Nu har jag fått veta att grannen står i kö för ett äldreboende för dementa - men sådant kan dröja det vet alla. Jag är inte rädd för att se till den gamla damen inte på något vis men min ångest håller på att bli pyramidal nu. Varje gång jag öppnar dörren fruktar jag för att hitta lilla I.som fallit utför trappan med rollator och allt. Hon kommer absolut att bryta allt som kan brytas om hon inte slår ihjäl sig - och i hennes lägenhet ringer hennes j*^la telefon därför att hon bröt en strömkrets i dörrlarmet när hon gick ut. Hjälp anländer inom 5 - 10minuter efter att kontakt etablerats med klienten, det vet jag nu men det hjälper inte I. och inte mig. Vi kan inte låsa in henne vi som bor runt omkring även om man vill det, inte heller stänga av empatin eller oron för henne.

Grannens släkt bor inte i närheten men de försöker vara här så mycket det går fast hon oftast blir mer orolig då.Det blir nog att hoppas att någon dör på något boende så vår granne får flytta för sin skull och ärligt talat för släktens skull och även för oss hennes grannar. Tyvärr har alla dåligt samvete efter senaste tidens avslöjande om vanvård inom äldreomsorgen men det är faktiskt vanvård som det är nu också som grannen utsätts för. Något måste ske mycket snart för vi skall inte frukta att få se grannen nedanför trappen medan hon vaktas av ett larm på dörren som genererar en ringande telefon i hennes tomma lägenhet.Att det skall vara så kämpigt för vissa att bli gamla!

Ett litet kalas

2011-11-16T23:55:00.000-08:00

Föräldraskapet har om några veckor varit gifta i 60 år och det skall firas på något vis. Jag och äldsta brodern föreslog en tyst minut men det föll inte i god jord. Nu är det beslutat i sann Lars Norenanda att vi syskon skall ordna festiviteterna istället. Tydligen har inte inbjudningar gått ut till alla "nära och kära" om vad var och en skall göra och vilka som skall vara med på skojsigheterna.Hastigt och (o)lustigt har jag från att vara kalopskokare blivit festgeneral utan att vilja det.

Ett syskon känner sig inte ordentligt inbjuden och äkta hälften vill inte skala potatis utan tycker att ris blir bra. Syskon nummer två är svårt angripen av smärtor efter en ohyggligt komplicerad operation så vi får se om det blir efterrätt ordnad där.Hennes äldsta skall få förtroendet att duka lokalen där vi skall vara.

Nästa syskon får jag inte belasta för hon åker tåg med sin fästman och det är tydligen krångligt för kvinnor +40 men jag diskuterar inte det.Storebror han har fått veta att han skall på jobb i Portugal just när partyt kör igång, det är inte föräldraskapet informerad om än.

Min mor och jag har haft ansträngda relationer ett tag men det är bara att svälja för jag orkar inte vara den elaka dottern och jag skriver det mesta på demensens konto. Min far har dock glimmrende öjenblikk då och då. Igår ringde han och ville sälja den trehjuliga cykeln han fått av mig och mannen i mitt liv för ett bra pris. Han hade tänkt ta 1300:- för en cykel som gått en kilometer och som kostar 12000-13000. Vi får se vad det blir av det hela men jag vill ha ut en del och det skall jag ha till mitt fadderbarn.

Undrar för övrigt om McDonalds kan ha skojsigheter för vuxna - att jag tar de närmaste 30 familjemedlemmarna med mig till ett hamburgeri för ett skrovmål med ballonger och hattar. Jag slipper organisera och diska, var och en äter det h*n vill och sedan är allt klart. Tänk att slippa balansera kalopsgrytor och annat rart på en stadsbuss, det tål att tänka på.

För övrigt har jag inget att rapportera från mitt gråa vardagsliv.Mannen i mitt liv är vacker,Ester och Gunvald mår bra och snart är julen äntligen över(å Julholt också hoppas jag).

Bra början

2011-11-11T23:25:00.000-08:00

Det är någon minusgrad ute när jag kollar termometern. Stenhårde Gunvald har påbörjat dagens jogging runt väggarna i lägenheten medan Surögda Ester klockar hennes varvtider sittande under taket uppe på höga bokhyllan.Ester har redan varit ute på balkongen för att kolla grannhundarnas morgonpromenad och även ätit frukost tillsammans med mig.

Maken han sover sin skönhetssömn och har inte märkt att jag är strax skall ge mig iväg. Det är bara skorna och min tjocka jacka som skall på så är jag redo. En lördagsmorgon som vaccinationsvakt för Röda Korset på vårdcentralen blir min uppstart på helgen. Det blir nog en bra helg som jag ser det - Fars Dag och en födelsedagsuppvaktning samma dag blir också bra.

På med vantarna och mössan - nu sticker jag.

HEJ!

2011-11-09T13:19:00.000-08:00

Mitt pappa lever och är hemma.Jag lever som ni ser här i bloggen, och min mamma lever om.Jag diskuterar inte eventuell hemtjänst längre med henne eftersom hon inte anser att hjälp behövs och jag bara är elak och lägger mig i. Jag cirklar runt mina föräldrar men gör inga anstalter för att lägga mig i - det är deras liv.
Så då var det avhandlat.

Så konstigt vi människor reagerar och så olika vi fäster oss vid olika saker som sker. Jag såg Dokument inifrån på söndag och blev så fruktansvärd upprörd på hur förhållanden varit på två av Caremas äldreboenden.Jag tyckte det var så fruktansvärt hur man snålade in på allt från blöjor till uteaktiviteter. Att behöva ligga naken på plast och med plast över sig för att man har svår diarre'och ha avföring från topp till tå låter så fruktansvärt.Tyvärr var det sant och kvinnan det gällde tillbringade sina sista timmar i livet så.

Fallen som togs framm saknade motstycke och sammantaget blev det ett otäckt scenarie som utspelades framför oss - allt på grund av snikenhet och bonustänkande. Det som slog mig som åskådare var att man verkade glömma vad arbetet innebar, att ta hand om gamla sköra människor som inte längre kunnat göra sig hörda.

På kvällen kunde jag inte tänka på något annat än vårdskandalen som jag fått se och jag skrev ett mail till ordförande för Vård och omsorgsnämnden för att få veta att Carema här i staden sköter sig.(Svaret jag fått var lugnande).

Morgonen därpå blev jag stoppad utanför tvättstugan av en något nyfiken granne som frågade om jag sett det fruktansvärda på tvn. Jag hade inga skäl att förneka det och höll med om att det var hur hemskt som helst att göra så mot gamla och sjuka.Kvinna stirrade på mig och sa bara:"Jag tänkte på hästen jag". Missförstå mig rätt men hon tänkte bara på en hopphäst vars kroppspulsåder brast under en tävling som sändes samma dag som reportaget om vårdskandalen. Jag är en en människa som älskar djur och tokig i hästar har jag alltid varit men jag tycker ändå att hästen fick ett relativt snabbt slut även om det blev spektakulärt på grund av att det var under en tvsänd tävling.

De gamla som vanvårdades blev det bakom stängda dörrar och det var inget ljus på detta innan reportaget visades.Det svåra var att dessa människor som man berättade om var någons make/maka, mor,far eller syskon.Det kunde ha varit min man eller min far som satt där med liggsår och med avföring och urin rinnande efter benen.Tycker ni att jag är hemskt känslokall när jag tycker att det är bra mycket otäckare med vanvård av människor än att en häst blir akut sjuk och dör så får ni tycka det. Ni är inte ensamma om den inställningen för min granne tycker det med men jag tycker människan alltid skall gå före,alltid.

Nu skall jag äntligen sova och vänta på bättre tider.Sov gott, det känns bra att vara i bloggen igen.

Stroke

2011-10-28T22:12:00.000-07:00

Hon är 82 år och mycket handikappad. Hennes hjärta är dels mycket förstorat och förtjockat och andningen tung av hennes kroniska astma och KOL.Benbrott i här och där i kroppen är det ständigt på grund av hennes benskörhet och urkalkade skelett.Omläggning av hennes bensår görs nere på vårdcentralen av distriksköterskan.Alla krämporna plus en enorm övervikt gör att hon endast kan ta några få steg och då med stöd av någon annan eller inventarier i bostaden - utanför den har hon en elektrisk rullstol en så kallad scooter för att ta sig fram.

Stödet och all hjälp för den kvinna i det dagliga livet är hennes 83-åriga make som varje morgon duschar henne,ser till att hon inte ramlar vid toalettbesök,lagar hennes mat och i övrigt finns till för henne. De vill inte ha hemtjänst för man klarar sig själv och det är en onödigt utgift enligt henne.Vad hon inte tycks tänka på är att hennes gamla make är by-passopererad,har diabetes, är gammal och till det har stora minnesproblem.Han kallar henne fortfarande "min flicka"efter sextio års äktenskap och han är så fin när de "går ut" på sin dagliga luftning.Det är en tur till distriktsköterskan och mataffären 200meter från hemmet.Hon på scootern och han med sin rollator erskorterar henne.

Det är mina föräldrar jag skriver om som ni säkert förstår. Min arma mamma har en monumental dödsångest när det gäller sig själv och även när det gäller pappa. Hon vet att hon inte klarar sig utan pappas omvårdnad och om han dör eller blir sjuk så måste hon till "hemmet".

Igår fick min far en stroke när han och mamma handlade.Istället för att "besvära" någon som kunde slå larm till vårdcentralen så bogserade mamma sin lutande man hem hängande över scootern.Väl hemma ringde hon ambulans och mig för att jag skulle åka till akuten och möta min far.Pappa finns nu på en neurologavdelning där avvaktar med den stora behandlingen med blodförtunnande då han har sina sjukdomar och sin ålder som spelar stor roll i sammanhanget.Han får god omvårdnad och min lutande far har bara ett bekymmer - vem tar hand om hans flicka?

Jag får ta hand om mamma, så får det bli så länge. Mina syskon är okvalificerade för tillfället. En av mina bröder arbetar i Piteå, den andra i Norge. Mina systrar kan inte för den ena är nyopererad för diskbråck och den andra bor och arbetar i Mölndal.Det som gäller är här och nu är att se till mamma och inte oroa pappa. Nästa steg är att se till att det görs en vårdplanering och bedömning av pappa där jag är med och är obekväm. I vårdbedömningen måste jag se till att mamma ingår som en del i vårdtyngden även om mina föräldrar anser att det inte finns problem för dem på något sätt.

Det är jobbigt att göra något mot sina föräldrars vilja, att på ett sätt omyndigförklara dem när det gäller vad de anser. Tyvärr finns det ingen väg runt om när det gäller akuta problem - mamma och pappa måste ha hemtjänst vad de än anser själv. Någon måste hjälpa till med hygien och annat,kanske med båda mina föräldrar. Försvinner pappas lutning och han kommer hem så skall han inte fortsätta med sitt tunga arbete med mamma, det är slut med sådant.Han måste tänka på sig själv och att han inte blir yngre och risken är stor att nya strokes kan inträffa.Genom att ta det lugnt är möjligheterna att få vara med mamma större än att slita med något han inte orkar.

Nu är det mammas välbefinnande som jag får ta hand om, pappa får den vård han behöver för tillfället. På måndag skall jag ordna med hemtjänst till mamma vare sig hon vill eller ej. Hon tycker säkert inte om mitt agerande men jag måste göra så nu när det är akut, när vi vet hur det blir med pappa så får vi väl vidareutveckla det hela efter hans behov också i samråd med någon käck biståndsbedömare.

Ett steg i taget gäller alltid så nu blir det bussen till mamma sedan besök till pappa på neurologen i eftermiddag.

Hemma men i paltkoma

2011-10-26T07:42:00.000-07:00

Som den välstrukturerade människa jag är så ordnade jag för allt som skulle kunna hända innan, under och efter vår Madridresa. Så korkat att göra det när det som sker sker oavsett hur jag gör.

Två välpackade väskor och mannen i mitt livs gåstavar gjorde att resan verkligen skulle bli bra.Livet lekte då vi stod på stationen i Karlstad och fick höra att vårt tåg var försenat, präktigt försenat dessutom.Vi skulle missa anslut 1 och 2 och i slutänden vårt flyg från Skavstad. Jag har ingen aning om hur Rolf på reseservice gjorde men med en knippe nya biljetter och en annan route så kom vi fram bara 10 minuter senare än det var tänkt.

Vi blev mötta av Anybody och fikade med henne innan incheckningen och väskvägande.Madrid är underbart även om det blivit dyrare där(i synnerhet om man åker svarttaxi utan att veta om det)men kulturen och stämningen var manifik. Goyarummen på Prado är enorma men Rubens nakna kvinnor får mig att känna mig underbar. Det är valkar,hängande tuttar och rumpor som sackar rejält. Vackert är det ändå och jag känner mig Rubensk när jag skall iväg och vara krokimodell(som ikväll).På akademinn för de sköna konsterna var de fantastiskt vänliga och gav oss egen guide och tillgång till hiss för min luggslitne riddare.Guiden tyckte att jag hade en så stor och stilig karl så han växte ytterligare några decimeter till de två metrarna han redan är.Vi var mycket kulturella under våra dagar i Spaniens huvudstad.

Att äta gott är viktigt så vi åt oxsvansragu en dag och en annan dag var vi på Botin och åt spädgris. Mums , tre gånger mums. Gott vin fanns överallt så vi körde Husets där vi drog fram. Skinkmuseet är också ett bra ställe att frossa på. Vi har verkligen inte svulltit under vårt turistande.

Innan hemresan så gjorde makens sjukdom sig påmind så han var orolig för att vi skulle försova oss, att vi inte skulle hitta till flygplatsen o s v.Älskade gubben blir stressad och till slut blir jag irriterad fast jag inte vill bli det. Fem timmar före avgång var vi på flygterminalen och mannen min hade hela ansiktet fullt av något svart oljigt klet och en skjorta som var sjöblöt. Vart kamouflagemålningen kom ifrån vet vi inte men den gick att få bort med våtservietter och en ren skjorta fanns i väskan.

Med flyg och bussar var vi hemma tidigt på måndagmorgon och det var underbart. Stenhårda Gunvald mådde bra liksom Surögda Ester. Vi sov en stund och sedan var vardagen igång igen.

Jag hade beställt specialmix för Pitepalt på min vanliga butik - jag uttryckte mig nog vagt för en förpackning för 20 paltar visade sig vara en dito för 200 paltar. Idag gjorde jag en sats och nu är vi båda i paltkoma. Om favoritsvågern läser detta så är ett paltgörarpaket på väg till honom i denna stund. Anybody det kommer en bok till dig om en kvinna som får en BC-vovve och lite annat. Nu är det dags att tjäna pengar på min kropp så jag tar min morgonrock och går.

Resfeber

2011-10-17T04:18:00.000-07:00

I morgon bär det av mot Madrid.Jag har packat två väskor och sedan packat upp igen. Mannen i mitt liv måste veta och se vad som finns med och i rätt färg och storlek.Jag förstår mer än väl att mannen har resfeber för när man inte riktigt kommer ihåg vad som behövs med och vad jag gjort av saker och ting kan det bli rörigt.

Packningen blir extra rörig när jag har benägen kontrollör sittande bredvid som vill kolla listor som hela tiden kompletteras med nya måste-ha-med-grejor eller minimeras med avdrag för onödigheter. Surögda Ester är absolut nödvändig i bagaget enligt sig själv men det vet vi sedan tidigare. Stenhårda Gunvald är däremot ny i gamet där hon klättrande tar sig in i resväskor eller necessären och försöker gömma sig.

Hur det än blir så blir det endast två i familjen som åker och Ester och Gunvald står inte på boardingkorten.Det här skall bli ljuvligt och jag hoppas ingen blir jalu på oss där vi sitter i 24¤ värme och äter god mat med gott vin därtill. Ljuva tid så skönt det skall bli att varva ner i den vackra staden med de fantastiska museerna.

Vi ses och hörs nästa vecka.

Livets resor

2011-10-14T23:31:00.000-07:00

Sent igår kväll kom vi hem från en lång resa. I en hyrbil och med mig vid ratten for vi till Horndal för att vara med om begravningen av en faster till mannen i mitt liv. En resa på 60 mil t o r kräver en del förberedelser så vi steg upp i gryningen för att starta utfärden. Med en stadig frukost i magen och kläderna i en en väska äntrade vi vårt fordon. Med en gammal bilatlas,den luggslitne riddaren som codriver och Greta Pettersson Säger (GPS)inkopplad bör inget bli fel säger dom som vet - det blev fel ändå. Vägbyggen var inte inprogramerade vare sig i bilatlasen,mannen i mitt liv eller i Greta så det blev en liten sight-seeing inbyggd i vår resa.

En begravning är också en resa, en slutetapp på livsresan och för den som tror är det det sista resan till himmelen och evigheten.För de anhöriga kan det vara ett sätt att mötas för de som kanske varit rangerade på olika stickspår i livet utan att ha träffats på många år. Det har helt enkelt inte blivit av och alla andra har också varit på väg på sina resor mot sina egna resmål.Denna vackra höstdag möttes vi så vid en av Livets Centralstationer för att vinka av Faster för slutdestinationen. Vi var alla levande kusiner med respektive,kusinbarn och det enda syskonet till henne som samlades i Horndals kyrka.

Vi samlades inte för att begrava Faster fick vi veta av prästen,vi var där för att Tacka För Henne. En sådan ljus och fin ceremoni det blev när man fick insikt om vad prästen menade och så mäktigt och varmt det kändes i bröstet av att höra underbar musik. Man förstod vilken sorts kvinna Faster varit när Janne Schaffers "Norrland" fyllde luften eller Ted Gärdestads "Himlen är oskyldigt blå".

Vid samkvämet i församlingshemmet upptäckte jag att jag som ingift fått en ännu större släkt än jag haft tidigare - rolig och intressant är den dessutom. Genom min norrländska mor så vet jag att osannolika saker är högst sannolika. Den man som jag föll för som en fura här i Karlstad, han är döpt i Umeå av samma präst som konfirmerade min mamma i Umeå.En av kusinernas mamma(en annan faster) har troligen arbetat tillsammans med min mamma i köket på Frimurarhotellet i Linköping för 60 år sedan. Man säger att om två norrlänningar börjar prata med varandra så ger de sig inte förrän de är släkt så tanken svindlar för mig. Snart är det nog inte bara ingift jag är utan jag ÄR släkt helt enkelt om än på långt håll.

Faster hade tydligen försökt driva fram en liten kusinträff i flera år men ingen har kommit till skott tyvärr när livet brusar förbi som det gör. Nu har jag samlat ihop adresser till kusiner och andra berörda så får vi se om vi inte kan träffas på den norrländska plats som var HEMMA för faster. Hennes urna skall sättas ned i föräldranas grav och då tänker vi vara på plats så många som möjligt. Mannen i mitt liv och jag hade redan tidigare bestämt att nästa sommarutflykt skulle förläggas norrut så det passar bra.

Nu reser vi snart iväg mannen och jag till Madrid och det skall bli så skönt att bara komma bort några dagar och bara vara.Det är en av alla resor vi gjort och det är lika fantastiskt varje gång att resa iväg och lika fantastiskt att komma hem. Livets resor är sannerligen märkliga.

Mardröm - Begravning - Insikt

2011-10-09T14:10:00.000-07:00

Mardrömmar har jag inte ofta men när de kommer är de gastkrammande vidriga.Natten som var hade jag en fruktansvärd dröm även om det "bara" handlade om ett djur så höll jag på att bli galen. Det började med att jag väcktes av ett ljudlöst skri som skar i hela mig. När jag rusade upp så slog jag foten i ett krossat sköldpaddsskal som låg i dörröppningen in till sängkammaren.Skalet var tomt men hela lägenheten genljöd av det ljudlösa skriet.Bakom fåtöljen låg Gunvald och det var hon som skrev ljudlöst.Hon såg ut som ett grårosa foster där hon låg och skrek. Hon skrek av smärta då hon inte hade sitt skal, dessutom hade hon en stor hattnål med en svart pärla på toppen inkörd rakt genom sin stackars kropp.

Jag satt på golvet och vaggade den lilla varelsen som hela tiden skrek sitt tysta skrik medan jag visste att hon var döende och att det inte gjorde någon skillnad att ta bort den otäcka nålen. Jag vaknade av att jag skakade av gråt men utan en döende torterad Gunvald i mina händer.När krampen inom mig släppt smög jag in i rummet och kontrollerade att min lilla sköldpadda mådde bra och det gjorde hon.Hon var dock inte ett spår intresserad av att bli gullad med mitt i natten.Maran fick mig att vara vaken resten av natten men med vetskap om att Gunvald var hel och levande.

Den här veckan skall vi åka långt - vi skall på begravning.Det är en gammal faster till mannen i mitt liv som dött. Jag har aldrig träffat henne men jag skall köra bilen ditt och det är självklart att jag är med som min mans fru helt enkelt.Vi blir inte många alls men jag känner att det är viktigt att åka om inte annat för att vissa vördnad för en gammal människa i släkten. Döden och begravningar har aldrig skrämt mig, det är en naturlig ändpunkt på ett liv och begravningen är till för att ta avsked.Jag tror det här blir en fin begravning.

Jag var på flera beklämmande sorgliga begravningar (frivilligt) genom arbetet jag hade förr. Begravningar där en präst försökte tala om XXs liv och leverne i en positiv anda där h*n stod vid kistan. De enda som hörde de orden var någon från begravningsbyrån,ibland en socialassistent och jag och någon av mina kollegor.Ofta var vi de enda den döde hade haft kontakt med under slutet av sin levnad.
Det kändes faktiskt helt rätt när det vid någon av dessa begravningar dök upp några som levt på livet skuggsida men tillsammans med den avlidne. Att andedräkten avslöjade att alla tagit några styrkesupar var inte särskilt viktigt - de var där, och de kunde nästan räknas in som familj - de brydde sig trots allt om den som låg i kistan.Tragiskt och värmande på samma gång.

Jag älskar kyrkor som byggnader och lugna ställen där man kan sitta ner och låta lugnet och friden skölja över sig.Att många människor i kyrkans organisation inte står för varken det ena eller det andra av de detaljerna är en helt annan historia. Alla kyrkor har en ljusbärare där man tänder ljus för någon och det har jag gjort varje gång jag kommit till en kyrka vart den än varit. Allt sedan Flickan som Skrattar i Vinden blev just Flickan som Skrattar i Vinden har jag tänt ett ljus för henne. Sedan några år har jag även tänt ett ljus för hennes Peter.

Idag var jag i en kyrkan och fick se när lilla Julia döptes med benäget bistånd av storasystrarna Josefin och Jennifer. Varken barnen eller deras föräldrar hade någon relation till mig men det var ett ljust och vackert inslag i högmässan.När mässan var över gick jag som vanligt till ljusbäraren och tände två ljus. Utan funderingar var det plötsligt självklart att de brann för min dotter Den Vackra Fru Johansson och Svärmorsdrömmen Johanssons välgång i livet.Så konstigt och så självklart - de döda skall vi minnas och de levande skall vi önska framtid och ett gott liv. Jag tror att det jag upplevde kallas INSIKT men är inte säker.Mina önskningar kan inte ge döda liv men kanske ge de levande något bra. Hoppas har man rätt att göra i vilket fall.Min barnatro har aldrig funnits så det är inte den som spökar, men min ide eller tanke vid ljusen känns bra för mig - alltså är de bra.

Nu jäklar i min lilla låda

2011-10-02T14:01:00.000-07:00

...så kom jag in på min blogg. Får skynda innan den släcker ner det jag skriver precis som mina kommentarer försvinner när jag försöker få dem att fastna hos andra.

Blommorna från Börje ser inte ut som de skall skrynkla ihop sig och pysa ut bakvägen - de är mycket ståndaktiga.

Hon som fått mig att må dåligt har riktat in sig på andra stackare- där hon spyr sin galla över mig den falska människan och smickrar dem. Hon kan inte göra mig mer illa men hon hittar hela tiden andra att skrämma, men en lösning är på väg säger de som vet.Vi får se, vi får se.

Den 18 i denna månad åker jag och min man den luggslitne riddaren till Madrid - det blir fantastiskt har jag beställt. Ett litet problem har seglat upp men det löser sig säkert - vi var på Höstsalongen på Museet idag och såg mycket konst jag gärna velat ha med mig hem. Det fick bli ögonshopping men det är inte dumt det heller och dessutom är det helt gratis. När vi gick ut från bygget så tog jag två steg ut genom dörren och så vek sig min högra fot och jag föll handlöst framåt. Mitt vänstra knä är sönderslaget och ordentligt uppskrapat och högerfoten (den som vek sig) gör djävulskt ont att stödja på och vrida på den är ett företag som inte finns i fantasin en gång.Nu har jag letat efter elastiska lindor men de är spårlöst borta men en handduk med inlindade kylklampar gör det lite bättre.

Vår husläkare får en påringning i morgon för jag tänker vara frisk när vi åker även om maken tror att det blir bra bara jag också har gåstavar när vi far till Spanien - Den raringen tänker nog inte på att jag förmodlingen får balansera resväskan på huvudet och handväskan i i ett stadigt bett i munnen.

Nu börjar det krångla med skriveriet ser jag så nu skickar jag iväg det jag skrivit.Mot sängen och ett nytt isklampsbyte.

Fådda blommor och en liten orgie

2011-09-27T04:48:00.000-07:00

Cyklade iväg och köpte blomkrukor, blomjord som skall mixas enligt noggrann instruktion och en flaska vin.Jag har skrivit ett uppsägningsbrev till kyrkan och nu mår jag fint.

Krukorna är till för sticklingar från Börje min gamle bloggvän - de bör anlända idag med posten och skötselanvisningarna har jag fått med mail. Det skall bli spännande att pyssla om något lite annorlunda i blomväg. Konstigt för resten, Börjarna jag känner är riktiga raringar alla tre och fena på olika blomster.

Idag firar jag och min Luggslitne Riddare 10-årig bröllopsdag därav vininköpet. Orgien jag skrev om blir nog en minnesorgie ur ett dåligt minne om vår tid tillsammans.

Mitt brev till kyrkan är en befrielse för mig,jag har inte tid att må dåligt i en situation när jag inte behöver.Jag tackar för förtroendet jag (inte)hade och går min egen väg. När livet blir så trångsynt som det var skall man gå, som jag gjorde.

Jag var på teatern igår igen och det var trevande och ängsligt i början men sedan lättade det för mig. Min gestaltning av djungelapa eller mörkrädd unge på vinden blev roliga att göra.

Nu ser jag fram mot att även i framtiden ha mina herrmiddagar för deras skull,mannen i mitt livs skull och givetvis min egen. Mitt liv skall levas av mig och som mig själv - men min väg kommer säkert att vara backig och gropig till och från. Det tar vi när det kommer och lever i nuet.

Ha en bra dag ni som tittar in här det tänker jag ha.

Jag är en egoistisk djävel som bara tänker på mig själv och gör omgivningen besviken

2011-09-22T04:03:00.000-07:00

Så då var det sagt - sådan är jag. Livet är rotigt det är bara så och när någon talar om att jag borde lära mig prioritera vad som är viktigt för att man annars gör någon besviken, då blir jag både trött och ledsen.

Jag är så förmäten så jag har anmält mig till något jag velat hela mitt liv, något som bara var min tid och min glädje, men nu vet jag inte varken ut eller in. Tänk att plötsligt få möjlighet att få studera teater för riktiga teaterpedagoger under två år. Jag har varit på två sammankomster och så roligt har jag inte haft på år och dag - tänk att få spela garderob och njuta varje sekund, eller ha rollen som nyskjuten döding som sörjs av en grupp andra.

Nu vet jag ingenting längre och gråter gör jag efter att någon kallar sig vän och talar om hur illa jag gör och hur sviken hon känner sig över det jag gjort. Senaste teaterdagen krockade med ett kyrkrådsmöte men jag meddelade att jag skulle på kurs till sekreteraren i kyrkan och även en av de andra i M-partiet. Det var fel vet jag nu för hon skulle meddelas. Dessutom hade jag en herrmiddag i lördags och det var partiinformation samma dag. Det mötet fick jag veta om två dagar innan det skedde - herrmiddagen var utlyst sex veckor innan och den ville jag inte ställa in. Mannen i mitt liv hämtades till det mötet för övrigt, så han hade alla papper som behövdes med sig hem när han kom tillbaka för att äta middag med de andra karlarna.

Nu krävs det bättre planering av mig och jag vet hur någon anser att jag bör prioritera men inget känns bra alls nu. Ingen skall tala om hur jag skall prioritera men lik förbannat tar jag åt mig så jag blir gråtfärdig och min glädje försvinner totalt. På den tid jag suttit med i kyrkan har jag varit borta en gång för magsjuka och en gång nu när jag gick på teaterkurs. Jag vill gå teaterkurs jag vill ha roligt, men det är bortblåst alltihopa nu.

Jag förstår att jag behöver den här glädjen, en liten egensfär några timmar i veckan, jag vet att den är mitt andningshål som nu stängs igen. Allt är så självklart men så söndertrasat och jag står inte i det hemska Träsket(stulet från Anybody)på vanligt sätt , jag står på huvudet i skiten och orkar inte ta mig lös. Varför stängdes dörren som släppte in en strimma ljus, varför skall jag prioritera för att någon blir besviken på mig för jag inte gör som hon bestämt mig för.

Om det finns en gud vore jag tacksam för att få veta varför det är så viktigt att svika sig själv,för att tillfredställa någon annans syn på hur jag skall vara. Jag fattar ingenting men jag tar åt mig och mår dåligt. Det hjälper inte att jag förstår hur mekanismerna fungerar men jag mår kalasdåligt ändå. Får prioritera bort kyrkan så någon annan som inte sviker kan ta över.

Nu skall jag dra något gammalt över mig och försöka se om jag hittar glädjen i det jag bara för någon dag tyckte var roligt om än en självisk yttring av mig.

Tänk att man kan döda glädje med ord - samtidigt som man gör det som "Vän med mer livserfarenhet".Ledsen är ordet i mitt huvud och det hugger och tuggar sönder mig.

Mitt fyrbenta barnbarn Bruno

2011-09-19T06:15:00.000-07:00

Min dotter Den Vackra Fru Johansson och hennes man Svärmorsdrömmen Johansson har en hund som är mycket trevlig. Som alla labradorer är den glad trevlig, nyfiken och äter allt möjligt och omöjligt som den hittar. Halvruttna döda råttor samt andra ospecificedrade dikesfynd slinker lätt ner om man inte klarar att avstyra det innan. Denna aptit på olika delikatesser har lett till otaliga veterinärbesök utan att Bruno lär sig ett jota. Charmig är hundskrället alltid och det tycker alla som möter honom(Surögda Ester och Stenhårda Gunvald räknas inte in i den skaran).Bruno är helt enkelt en glad och trevlig jycke som gärna apporterar allt som man kan apportera och lite annat.

Hela familjen vet hur stilig Bruno är och nu finns det papper på det också. Bruno var på utställning i veckan och han blev BIR (bäst i rasen) och det är helt enormt.Sedan blev han han i slutomgången tredje bästa vovve och det är också fantastiskt om man tänker på att många raser deltog. BIR och trea totalt tycker vi är jättebra för Bruno och alla är nöjda med den fyrbenta juvelen.

Hoppas att ingen av er var på utställningen för jag vill inte att ni skvallrar om att Bruno var den enda labradoren så motståndet var inte så stort i den ringen - men bäst i rasen blev han vår glada hund.

Journalister, skrivare, krönikörer och annat löst folk

2011-09-13T00:58:00.000-07:00

Jag blir mer och mer misstänksam mot de som skriver i dagligpressen. Dåligt språk, dåligt underbyggda artiklar och rena faktafel är otroligt vanliga numer. Jag tycker om ord och ordbrukare som kan förmedla ett budskap eller fånga mitt intresse när jag läser. En god ordbrukare behöver inte ha min politiska eller religiösa åsikt men skall skapa intresse för det som skrivits utan att det är sensationshysteri som serveras mig som läsare.

Trots att jag mer och mer ledsnat på pressen har jag ändå några favoriter som jag lägger ögonen på. Här är ett urval av dem utan inbördes ordning - jag läser dem helt enkelt för att jag tycker om sättet de skriver på.

Henrik L Barvå är ledarskribent på NWT och har ett bra språk och bygger sina ledare med stor analytisk förmåga.

Maria Abrahamsson SvD har underbara krönikor med "det lilla extra".

Hanne Kjöller DN alltid lika engagerad och påläst.

Johan Hakelius ABs fantastiskt underbare krönikör - och författare till roliga böcker om bland annat ladies och gentlemen från flydda tider i UK.

Jan Guillou är också en utmärkt krönikör i AB och att han är författare behöver jag knappast berätta för er.

Alla jag nämnt är sådana som i sitt yrke engagerar och når ut till många läsare och ni har säkert åsikter om det urval jag presenterat här. Några som kanske inte når ut på samma sätt finns det också - det är vissa bloggare.

Den som står mitt hjärta närmast för hennes fantastiska blogg där hon använder ordet och pennan (förlåt i modern tid skall det vara tangenterna)för att analyser, föra fram åsikter och debattera för de små och glömda i samhället är Anybody.Hon gör det med emfas och klokskap på ett vidunderligt sätt i sina blogginlägg vår Anybody.

Ta er tid och gå in på Anybodys Place på blogspot och läs er bakåt. Sätt er ner och begrunda noga vad Anybody skriver - det är hon värd. Jag är så stolt över att ha en sådan skrivare som henne till vän - läs henne. Hon slår de andra med hästlängder!

God om än upprörande läsning tillönskas ni alla som går in i Anybodys blogg.

En riktig tiger - förlåt puma menar jag

2011-09-06T21:35:00.000-07:00

På Öland finns sommartid en butik som säljer riktiga idrottskläder av märket Puma. Det är snygg design på allt och materialen som används är huvudsakligen naturmaterial.

När vi besökte Hockeysonen och hans söta sambo så gjorde hon och jag ett nedslag i sagda butik. Även om mannen i mitt liv kanske inte gör så stora intryck i idrottsvärlden i sig själv, så kan sportkläder vara sköna att mysa runt i hemma. Bekväma är de i viket fall och lätta att ta på och av. Maken fick ett par grå joggingbrallor med en svart pumalogga på vänster ficka,och en snygg vit t-shirt med samma logga.

En tappad glass i makens knä gjorde att brallorna måste åka tvättmaskin efter att jag läst tvättinstruktionen. Tyckte att det var lite snålt tilltagen temperatur med 40 grader med konstaterade att jag fick stå mitt kast som inte kollat detta innan jag betalade. Tvätten gick utmärkt och brallorna blev som nya.

Premiäranvändandet av t-shirten har varit fördröjd men är nu överstökad - den fick präktiga saftfläckar efter de frusna jordgubbarna på magen och blodfläckar efter ena sidan av okänd härkomst. Tvättinstruktionerna är betydligt mer luddiga när det gäller denna t-tröja. Halsringningens loggalapp har på utsidan en storleksangivelse och ett kattdjur, baksidan har uppmaningen WASH WHEN DIRT.Instruktionen om än på knagglig engelska lät bra och logisk så jag läste vidare på sidsömmens instruktion: En vit 100% bomullströja skall tvättas i 30 grader helst för hand.

Jag har ingen aning i vilken sport man bär kläder som måste skötas så försiktigt - man bör ju inte transpirera eller utsättas för risk att lorta ner sig förstår jag nu. Frågan är om man över huvudtaget skall tvätta dessa kläderna, kanske man bara skall vädra dem lite försiktigt i ett skuggigt hörn.Troligen har jag blivit lurad av ett piratmärke men möjligheten finns att Puma har dålig kvalite på sina grejor eller undermärker dem kraftigt. Vita t-tröjor från det bolaget får inte heller tvättas med tvättmedel med blekmedel - kan man ha dem i solsken är därför min nästa tanke.

Nu medan jag skriver detta åker den vita tröjan tvättmaskin med andra vita klädesplagg och jag kör ett tvättprogram på 40 grader med vittvättmedel (fläckarna fick sig en duvning innan med galltvål)Går det så går det - och reklamera är nog för sent, men jag köper aldrig mer något med instruktionen WASH WHEN DIRT igen - oavsett hur tvätten går.

Är det lag på att älska alla sina släktingar?

2011-09-06T13:18:00.000-07:00

Jag har syskon som jag har svårt för - det syskonet visar helt klart samma tendens visav mig.När det blir en sport att ljuga om allt och som jag ser det avsiktligt läser in avsikter och undermeningar i när man gör något av välmening blir det svårt att blunda för det.. Det är jobbigt, det är otrevligt och otroligt otrevligt när gamla föräldrar gråter i telefon och frågar varför jag inte kan vara snäll med syskonet.

Jag är helt säkert på att syskonkärlek inte kan tvingas på någon eller någon kärlek av vilken annan sort som helst heller. Att försöka förklara för föräldrar att jag inte orkar bry mig och faktiskt skiter i situationen som sådan faller definitivt inte i god jord-man kan inte strunta i sitt syskon. Om jag klarar av att inte bry mig så ska jag inte ge goda råd eller mina mina kläder till syskonet i fortsättningen.

Jag är inte okänslig för min familj och jag kräver inte ovationer och jubelrop om jag gör något för någon i familjen men ingen kan kräva min kärlek. Nu har jag gjort en deal med mig själv om att för min mor skull knipa ihop truten och varken säga bu eller bä om min syster. Det blir bäst så för fridens skull, men jag känner mig känslomässigt utpressad faktiskt. Jag tiger det skall gå bra men jag klarar inte det om jag blir varse att min syster ljuger igen.

Nej man behöver inte älska någon bara för att det råkar vara ens syskon, man behöver inte en gång gilla någon på de premisserna.Både skönt och sorgligt när man inser det.Situationen blir tärande och känslomässigt utmattande. Jag går min egen väg för det är bäst så för min egen överlevnad.

Att leva sitt liv

2011-09-04T13:12:00.000-07:00

Många av oss har åsikter om mycket här i världen och jag är ganska normal så det har jag också.Även om jag ser någon som klär sig på ett uppseendeväckande sätt så påpekar jag det inte för precis så kanske jag vill vara klädd.Mycket som folk har åsikter om har de inte ett dugg med att göra och ofta bygger de sina åsikter på lösa antaganden. Gamla damer med rollatorer får faktiskt gå på systemet och köpa två vinboxar utan att de antas vara alkoholister. Även tanter fyller år eller har andra fester och det skall omgivningen skita i fullständigt oavsett om det är grannfrun eller någon okänd.

Jag blir riktigt ettersur när folk lägger sig i mitt liv utan att vara ombedda - att lägga sig hur jag lever och med vem jag lever gör mig så ursinnig att mitt låga blodtryck nästan blir normalt.Jag vet att både jag och maken är "vinne å skacke", men vi reder oss väl trots muntra tillrop som: men hur ska ni klara av att göra det- bara för att jag pratar om Madridresan i oktober.Vi åker till Madrid med gåstavar och gott humör till ett hotell som ligger centralt och med Metro utanför porten.Det skall bli skönt.

Planering är A och O i livet så jag har redan bestämt att nästa sommar åker vi till Norrland eftersom Mannen i mitt liv och jag har rötter där. Innan dess skall jag fylla 60 år och det ser jag fram emot så lokalen är redan bokad. Om min vän Anybody känner för det så gör jag gärna London med henne igen i tidig vår.

Under den tid som förflyter dess i mellan tänker jag leva mitt som jag känner för inte omgivningens ide' om hur det skall göras.Jag får faktiskt utan att fråga uppvakta en god vän på födelsedagen iförd lacktights och smaragdgrön glittertopp. Fyller man 75år och är en stilig gentleman uppskattar han säkert det.

Livet skall levas även om det är motlut ibland men nu vet jag att det skall vara enligt metoden MY WAY

Jag blir mer och mer förvirrad

2011-09-01T05:47:00.000-07:00

av hur man kan utnyttja rätten att säga vad som helst anonymnt. Jag anser att yttrandefriheten är något bra och kostsamnt som vi skall vara rädd om, men jag tvekar mer och mer när jag ser hur den utnyttjas.

Wikileaks har släppt ut massor av fakta där man också lämnar ut namnen på uppgiftslämnarna som i många fall lovats total anonymitet. Flera av dessa sagesmän riskerar liv och lem för sig själv och sin familj. I'bästa'fall riskerar de bara att förlora arbete och anseende där de bor annars lever de under dödshot.

Flashback har definitivt förstört livet och framtiden för en god vän och skicklig yrkesman genom att man på detta forum kan komma med anklagelser - hur absurda som helst - utan att man sovrar dem. Stundtals så verkar det som om man försöker överträffa varandra i vidrigheter helt anonymnt medan man utpekar någon med namn och adress och en egen personundersökning.Roligt är det om man kan lyckas med att diagnosticera målet för sitt skrivarhat med något psykiatriskt.Vidrigt, vidrigt!

Våra slasktidningar gräver gärna i skithögen Flashback och gör i flera fall sanningar av de här spyorna på Flashback. Grattis ni några fega anonyma skribenter,har gömt er bakom er rätt att vara anonyma för att knäcka någon utan att bry er. Känner ni er nöjda nu? Känns det bra att låta någon schavottera med namn och allt för något som inte skett. Känns det fint att veta att ni utan risk kan förstöra människors liv med ert fega spel och medias goda minne. Härligt för er och lycka till om ni skulle vara offret nästa gång - fast det är ju bara en grej alltså - och vem bryr sig - och ingen rök utan eld. Tre fina försvar för att förstora och föra vidare små rykten även om de förstör livet för någon.

Du nya sköna värld!

Min vän Döden och jag

2011-08-29T22:38:00.000-07:00

Jag har aldrig varit rädd för Döden så långt jag kan minnas.Den dagen jag föddes var jag trots allt predestinerad för att dö. Allt som föds skall dö det vet alla även om man försöker trycka undan tanken på det. Visst, man sitter inte med sitt barn i famnen och tänker på att det skall dö, för just i den stunden är livet evigt för både barnet och en själv.

Döden kommer som en vän om man läser vissa dödsannonser och det är säkert så för den som är sjuk, utan hopp eller helt enkelt för den som livet har blivit utan meningsfullt innehåll eller för smärtfyllt. Det finns inget så demokratiskt som Döden - ingen, absolut ingen kommer undan Döden. Tidpunkten för dödens inträffande kan i omgivningen tyckas vara olämplig eller fel på alla sätt det förstår jag. Jag tyckte så och tänker så fortfarande när jag tänker på min dotter "Flickan Som Skrattar i Vinden" för unga människor skall inte skördas så tidigt och definitivt inte innan sina föräldrar av Dödens lie.

En del anhöriga och gamla i min närhet är rädda för Döden trots ålder och därmed livserfarenhet och det förstår jag inte riktigt - men det är deras liv och inställning som kanske gör att de tycker så och försöker förtränga att livet slutar med döden.

I en annan del av mitt liv försökte jag aktivt öppna dörren för Döden, men den rackaren nobbade min inbjudan. Mitt liv tycktes mig slut och meningslöst och jag såg Döden som en lösning på ett outhärdligt liv - och en perfekt lösning på något som inte var ett liv. Nobbad av Döden så kom jag igen och det finns inga planer längre på att fria till Döden mer från min sida. Jag är inte försmådd,Döden kommer till mig när det är dags och jag har massor med spännande saker att göra under tiden. Att boka tid hos honom är löjligt liksom att stilla vänta på den stunden när han anländer - jag skall leva fullt ut tills Döden och jag har vår träff.

Under den tid som är min tid på Jorden så läser jag om min vän Döden's framfart i Skivvärlden. Han är en aning rigid, han gör det som han skall göra och han är förvisso ingen muntergök det förstår man. Trots det lite tråkiga omdömet så är han fullständigt pålitlig i sitt agerande och korrekt när han utför sitt hantverkt.Döden kommer alltid i tid, sin tid visserligen men än då.Döden är den pålitligaste vän man kan ha, han finns för dig hela ditt liv - medan du lever ditt liv väntar Döden på dig.

En sådan uppbygglig tanke det är att ha en så trogen vän som Döden som väntar på dig i alla tider, trots att du inte bryr dig om den ett dugg. Jag tycker det är trevligt och tryggt med en sådan vän och det skrämmer mig inte alls. Visst,jag vill inte ha någon träff med Döden här och nu men det kan jag inte bestämma över. Man kan undvika att sätta sig i sådana situationer så att man får möta Döden men omgivning och kroppens utsatthet kan avgöra tidpunkten för finalen i livet.

Medan mitt liv rullar vidare utan grubblerier på min hädanfärd så vänder jag blad i bok om händelser i Skivvärlden och läser om min vän och friare Döden och hans idoga strävande som livsbödel.

Byte av hovleverantör

2011-08-23T13:25:00.000-07:00

När jag köper något så är det inte bara själva prylen eller plagget som avgör om jag handlar.Jag vill ha ett trevligt bemötande och kunnig personal vad jag än handlar.

Jag behövde nya jeans och sedan länge undviker jag specialbutiker som JC som pesten. De anställda ser ingen över 20 om man inte är den som betalar åt barnet eller barnbarnet och de har ju bara barnstorlekar.KappAhl droppade en byxbroschyr i min brevlåda med massor av förslag på allsköns benkläder till bra pris. Flera gånger har jag efter mycket provande och letande fått jag i något som gått hyfsat till min figur. Det är helt uppenbart för mig att det är svårt att få perfekt passform på mina kläder - jag är kort,tjock och försedd med taxben - men den kroppsbyggnaden är inte på något sätt unik det ser jag dagligen. Titta runt på gatorna där du går - väldigt få kvinnor vacklar fram på skyhöga klackar på sina långa bambiben och med en totalvikt av 42 kilo till en längd av 185 cm.

Att inte ha modellmått betyder inte att jag vill vara både snygg bekväm när jag går ut men det är svårt tametusingen om inte kläderna passar.Expediten på KappAhl var måttligt road av att jag på hennes fråga om vilken sorts jeans jag ville ha, svarade jag :"Jag vill ha modellen som ger mig långa ben,snygg hållning och svanhals". En sekund trodde jag att kvinnan skulle bita mig i halsen. Jag vet inte vad hon väste till mig men jag blev helt säker på att jag inte ville ha byxorna hon slängde till mig. Materialet i dem verkade vara K-märkt banlon och det var dubbel resår i midjan. Det är inte modellen som jag tror jag känner snygg i så jag promenerade ut ur affären.

Åhlens har aldrigt varit min butik,aldrig någonsin men idag blev jag omvänd. Efter att ha dragit samma 'skämtsamma' beskrivning på hur mina byxor skulle vara så log tjejen och plockade fram ett par byxor i rätt storlek och visade mig till provrummet. Brallorna satt ursnyggt!! Färg form allt var bra när jag ålat mig i dem.Som krona på verket kom expediten med ett blått skärp för att jag på ett bra sätt skulle kunna framhäva min läckra kvinnliga figur.

Jag svalde betet kroken och flötet med - och nu gratulerar jag Åhlens till deras smarta, trevliga personal. Jag köpte brallor,bälte och säljsnacket och kände mig nöjd med min läckra figur. Nu har jag ny hovleverantör som ni förstår.

Bäst som häst

2011-08-21T11:52:00.000-07:00

Årsmötet för Gustaf Frödings Sällskap har ägt rum och jag var naturligtvis där. Det är väldigt spännande att vara med och dessutom nödvändigt eftersom jag är en del av valberedningen.

Årsmötets dagordning var inte så svår att gå igenom men det mest spännande var nog punkten för utmärkelser och lyrikpriset till Gustafs minne. Lyrikpriset gick till poeten och musikern Emil Jensen som jag ärligt talat aldrig tidigare hört talats om. Det är inget fel med honom , det är bara trevligt när det inte är så förutsägbart vem som skall premieras med ett fint diplom och 25 000 kr. Roligast tyckte jag det var det året Kristina Lugn fick priset , kanske tyckte jag det eftersom hon är en av mina stora favoriter.

Tre hedermedaljer delades ut: den första gick till kvinnan som trycker och ordnar layouten på diplom och trycksaker till sällskapet. Nästa medalj utdelades till en av de stora på den svenska scenen - Sven Wollter. Den tredje medaljen fick den som regisserar Wollters senaste uppsättning där han spelar den åldrade Fröding
under hans sista tid, den heter: "En dåres sånger". Jag skäms oerhört men jag kommer inte ihåg vad mannen hette - eller kvinnan som fick första medaljen.

Vid middagen sedan var det livat och glatt(alla betalade sin förtäring själva utom de fyra som fick utmärkelser)och alla sprang runt buffebordet både två och tre gånger.Sven W såg verkligen inte ut för de 78 år han är och det syntes verkligen att han i alla tider varit damernas man. Det var mycket prat om hans paradnummer som Rasken och många damer kvittrade ljuvt mot honom om just Rasken. Han var hela tiden mycket artig och vänlig mot alla till och med mot mig när jag som vanligt klantade mig - men jag var ärlig.

Jag berättade vid fikat att jag sett Wollter en gång live och han frågade genast när och var. Tältprojektet såg jag honom i när han turnerade runt 1977 i hela Sverige och det var ett otroligt projekt med bland annat Nynningen,Nationalteatern och massor av skådespelare och musiker. Alla gjorde allt, man satte även upp sitt egna cirkustält.

Tältet stod på parkeringen mitt emot travbanan i vår stad det mindes både Sven Wollter och jag. När jag skulle berätta vilken roll som jag tyckte han var bäst i så slog jubelidioten till och jag klämde till med :"Du var bäst som häst".Wollter tittade frågande på mig så kände jag att jag måste förklara mig och beskrev en scen i Tältprojektet där han sprang runt med en vagn bakom sig där han drog kapitalets tunga last.Han skrattade rakt ut och hade roligast åt uttrycket "Bäst som häst" och att jag rimmade med min lilla strof.

I framtiden kommer jag nog alltid tänka på en häst när jag ser Sven Wollter.

Älskade lilla pappsen

2011-08-17T22:32:00.000-07:00

Jag är på väg till det stora sjukhuset där jag skall vänta in en taxi med min pappa i.Han skall på stora skrämmande undersökningar som varken han eller mamma förstår vad det är och hur det går till. Pappa är glömsk och har svårt att röra sig, han faller och det är allmänt eländigt. Mina föräldrar har fått för sig att datortomografi är smärtsamt och klarar inte att ta in upplysningar om hur det går till. Just nu är mamma förkyld och kan inte åka med pappa i sin elrullstol till sjukhuset. Mamma har färdtjänst men inte pappa och nu är de förvånade över att pappa inte får åka på hennes intyg och ensam.

Igår laddade jag ner färdtjänstpapper på datorn och skrev i och skrev under det genom mig och skickade in dem också. Får pappa färdtjänst så kan han få sin transport t ex mellan oss syskon även om inte vi har bil tillgänglig eller inte mamma orkar eller kan. Jag skall ringa till färdtjänsteriansvarig idag också och vara besvärlig.

Min starka stora far nu skall vi tillsammans greja datortomografin och den andra undersökningen och ordna en taxi hem. Min ena bror kommer att möta upp hemma då för då har han slutat sitt arbete. Jag är glad att vi är fem syskon son hjälps åt - men det är sorgligt att vara förälder till sina föräldrar.Samtidigt är det självklart att göra det.

Fly mig en kvast och en trollstav!

2011-08-14T01:50:00.000-07:00

Efter exellenta lästips från Anybody så har jag mitt nästa yrke klart för mig:"Det är häxa jag vill bli! Tänk att starta en liten häxkoloni tillsammans och dra iväg till Skivvärldens Ankh-Morpork och verkligen leva livet. Visst är Döden alltid där och det är hedersman som är jättebra med sitt jobb, han har hundra procent utfört arbete hela tiden. I en värld som är en skiva där fyra elefanter håller upp skivan medan de balanserar på den stora sköldpaddan.Kan Världen vara bättre säg?

Biblioteket här i staden hade gömt alla böcker om Skivvärlden på barnavdelningen så det var svårletat innan jag kunde lägga rabarber på en handfull av böckerna. Nu sträckläser jag och har kungligt roligt åt allt som kan krångla till livet för en trollkarl eller häxa. De gör stordåd blandat med katastrofer och med utsökt dålig taiming kliver Döden in för att ta med någon till sin värld.Det är utsökt skriven fantasy för någon som inte en gång gillar Harry Potter.

När jag blivit en fantastisk häxa och kan det mesta så blir nog Anybody och jag ett tjusigt team. Ett av det första trixen jag tänker göra är att trolla till oss Johan Hakelius och han skall få sitta vid våra fötter och läsa sina kolumner för oss varje dag.Vilken drömtillvaro vi får och omvärlden också när vi superhäxor lägger oss i.Vilken underbar matlagning vi häxor kommer att stå för- Akta er ni alla som vi inte behagas av, här vankas det nämligen rikligt med:
HÄXPOWER!

Både vacker och klok

2011-08-10T01:59:00.000-07:00

Politik är att vilja mycket och grunderna till det varierar i det oändliga.Det finns de som vill arbeta för förändringar och förbättringar i samhället,sedan finns de som är berusade av makten. För att nå till maktens boningar kan man använda vilka medel som helst för att förgöra eventuella motståndare och det har ingen betydelse om det är som kyrko- komun- landsting-politiker man figurerar. Om inte olika anklagelser kan krossa någon kan man alltid köra med härskartekniker av olika slag. Själv har jag en längre tid utsatts för att av en liten klick osynliggöras. Man hälsar inte och man ser inte mig trots att man trampar mig på foten när man går förbi. Det har gjort ont men nu har jag kommit över det och kör med mormors ord:"Krusa aldrig större skit än du själv är." Kloka mormor du hade rätt.

Det har blivit så extremt populärt att fokusera på problem som inte egentligen är problem men som blivit 'upphöjda' till det.När det kärvar på något sätt så skall man ha en terapeut eller coach oavsett vad det gäller. Många av dessa människor har ingen eller en tvivelaktig utbildning (nej jag menar inte alla terapeuter)och de tar emot det mesta i oro och ångestväg - för en hög timpenning.Du kan vara orolig för vikten eller för att du missbrukar polkagrisar eller genuint deprimerad och det finns alltid någon terapeut som tar emot dig och dina pengar. Desperata människor söker sina egna vägar och är tacksam för den som ställer upp. Det finns fall där människor är så bundna till sina terapeuter så de måste koordinera ledigheter och semestrar med denne och inte sin familj.Det finns också fall där någon har en underliggande sjukdom som inte upptäcks och behandlas medicinskt för att terapeuten inte förstått allvaret med den på grund av sin brist på medicinsk utbildning.

Jag undrar också över dessa stackars klienter har de ingen i omgivningen att prata med? Finns inte släkt och vänner någonstans? Jag vet vad det betyder att vara riktigt deprimerad och jag vet också vad det är att vara nedstämd, lite ledsen eller bara vara grå i själen.

Är man bara införstådd med att allt liknar pest, man är ledsen och även rejält tilltufsad av livet och omvärlden så går det över på ett eller annat sätt så småningom. Det är inte lätt alla gånger, du kan inte rädda världen ensam men om man gör så gott man kan så är livet inte så dumt. När det krisar så ring en vän eller kontakta ett proffs på dina bekymmer.

Det har varit svajigt en tid och jag vet så väl orsakerna, men nu orkar jag sätta emot. Det känns skönt och det är riktigt trivsamt att i spegeln se en liten rund tant som kanske inte är någon klassisk skönhet(har aldrig varit det heller)men som vet sitt värde och som ler mot mig med sina mejkade ögon.Vid 59 års ålder var det någon som lärde mig att sminka mig. Jag ser faktiskt inte ut som en dag över 57 nu.

Det är skönt att inte känna sig riktigt dum i huvudet och inte kapabel till något som det lätt blir när någon trycker ner en i avgrunden. Nu vet jag det jag hela tiden vetat - jag är alldeles lagomt klok.

Om någon undrar hur jag kommit till den insikten så har jag inte gått hos en terapeut om man tänker på någon på ett behandlingsrum.Jag har ringt en vän - samma vän som lärde mig att måla mina ögon i ett hotellrum i London. Genom att prata med henne så har hon givit mig insikter som jag faktiskt hade själv, men jag orkade inte ta fram dem. Nu orkar jag vara jag och vet att om världen välter så var det inte enbart mitt fel.

Tack min bloggkompis och kunde jag länka musik så skulle jag göra det med "Idag mår jag bra, idag är jag stark" sjungen(nåja)av Kenta från "Dom kallar oss mods".. Tyvärr som sagt var kan jag inte länka sådant men du får tänka dig den sången ändå. Min kompis på nätet(du vet vem jag menar) till dig vill jag bara säga DU ÄR BÅDE KLOK OCH VACKER!Jag är inte så dum heller så vi håller i ett tag till i livets berg-och-dalbana.Vi är trots allt nyfikna på fortsättningen eller hur?Vi lär inte bli helgonförklarade någon av oss och jag tror att glorior skulle skava på våra arma skallar.

TILLÄGG: Just idag är jag stark och jag kan lägga in musik HÖR HÖR HÖR till dig ANYBODY och min instruktör BÖRJE. Jag är nog ganska vacker också idag.

SisterPride? Nä det är lättare att vara en av grabbarna

2011-08-04T22:34:00.000-07:00

Anybody föreslog i sin blogg en manifestation för kvinnor och där Systerskapet skulle vara det allena saliggörande. Det skulle tyvärr nog bli en mager manifestation även om den innebar att vi skulle stötta varandra, få hänge oss åt glitter och glamour för vår egen skull och bara kunna njuta av systerskapet mellan oss. Uppslutningen verkar bli lite mager även om vi blir ett halvt dussin så är det bara sex personer.

Medan jag väntar på att fler samlas under den rosa? fanan så planerar jag för min nästa herrmiddag. De 6-7 herrar som skall bjudas är utsedda och nu skall inbjudan skickas till min lilla salong.Som vanligt är herrarna en mycket blandad skara när det gäller ålder,politisk och religiös åskådning och yrke. Det viktigaste är att de kan föra intressanta diskusioner och det kan de. Flera av dem känner inte varandra men det gör ingenting - det är bara bra.

Vad ger dessa middagar mig då? Hur mycket som helst faktiskt. Jag håller salongen, jag får beröm för maten jag serverar,jag får presenter och komplimanger både som kvinna och människa och för vad jag kan och vet. Det är väl det som kallas bekräftelse och är något som vi alla behöver.Så fantastiskt att höra att när någon talar om att man är duktig och underbart klädd. Efter en stund i mina herrars sällskap så ÄR jag både vacker och klok. Det är själens smörjelse att få veta sådant.

Någon jämförde mig och mina herrmiddagar med slutscenen i "den tatuerade änkan". Mona Malm håller hov med männen hon träffat på begravningar. Jag gillar den filmen och jämförelsen. Skillnaden mellan Änkan och mig är att för mig är anknytningen med herrarna bara intellektuell och den ger mig så otroligt mycket.Herrarna säger det samma och där det finns fruar håller de med. Inga problem tycks det vara att jag lånar deras män några timmar fastän några frågat om de inte får följa med karlarna. Det svåra är att det inte blir herrmiddag då och stämningen är inte heller den samma. Den gång jag föll till föga och bjöd in fruar och sambos blev det stelt och ett kollande på så att inte söta maken tittade på andra, drack för mycket vin eller inte tänkte på kolosterolet. Det är inte det samma det är bara så.

Vad tänker jag bjuda på då? Jag är inte riktigt klar än med kringgrejorna men huvudrätten blir hemmalagade norrländska kroppkakor - den vita sorten med kokt potatis i. Kanske spröd sparris inrullad i parmaskinka till förrätt.Efterrätten blir troligen en hemlagad farfait.

Efter en god middag så kör jag samma koncept som alltid - in i rummet där tv och bakgrundsmusik är förbjudet.Kaffe mandelkaka, cognac och cigarrer och diskusssioner så länge man vill och orkar. Det är underbart att delta och det tycker maken också. Inget tjafs blir det och att vara en av grabbarna är sanslöst spännande och lärorikt. Herrar vågar öppna sig mer och bjuda på sina kunskaper men även sina tillkortakommanden.

En man vågar säga att han inte kan eller vet en sak och fråga någon annan hur denne gör. Så gör inte en kvinna - hon tänker <2väldigt vad hon är märkvärdig då med sitt kunnande" allt som oftast.

Varför håller jag mina herrmiddagar då? Jag är duktig på mat bland annat,mannen i mitt liv är inte så rörlig men är social så då tar jag hem umgänget till oss.Viktigaste orsaken är annars att det är så förpipplat roligt att stå i centrum och bli bekräftad som människa. Diskussionerna stimulerar mig och jag lever länge på dessa träffar.

Tycker någon att jag är märkvärdig, så är det högst troligt(jag har fått antyningar om det - av kvinnor bara) men det lever jag med lätthet med.

Jag vet vem jag är och behöver som alla få en bekräftelse som människa i första hand men även som kvinna. Mina herrar ger mig den bekräftelsen och jag njuter av den varje minut den varar. Min varelse och mitt intellekt fröjdas och frodas av denna stimuli så ingen borde missunna mig den,fast det finns de som gör det.De som faktiskt känner så mår nog sämre än jag gör -avund är en förgörande känsla som dödar själen.

Nu skall jag sköta min tomatodling så jag kan plocka några solsmakande tomater till herrmiddagen - en av männen skall ta med sina egna recept på pickles och syltade tomater.Den mannen skall baka champagneskorpor till mitt 60årskalas har han lovat. Tacka vet jag karlar när inte systerskap fungerar.

En beige blondins bekännelser

2011-08-03T13:48:00.000-07:00

Min bloggkompis Anybody shoppar loss när livet är i motlut. Reor och utförsäljningar är hennes otium.Att få göra fynd när man är trött och sliten är inte fel , men jag har en annan medicin vid sådana tillfällen. Det är fåningt men jag lär mig aldrig hur många gånger jag än gör det.

Var gång livet är apa piggar jag upp mig med en hårfärgning. Det skall vara billiga preparat som man fyndar i korgen brevid kassan på ICA.Oftast är det en färg som skall utgå så färgkarta finns inte att tillgå.Men namnet på kulören fick mig att falla som en sten. Jag gör alltid på samma vis och det har jag gjort i fyrtio år - jag gillar ett namn och sedan är det klart i min fantasi hur vackert det blir på min huvudknopp.

Gyllenblond låter väl fint? Det tyckte jag och därför cyklade glad hem med mitt fynd.Tänk att jag aldrig lär mig - en tant med HSBbeige hår med mycket grått insprängt skall inte tro sig om att bli en blondin. Jag har nu en mycket intressant färg på mitt hår, men någon blondin är jag inte.Ljusbeige kan jag sträcka mig till att håret är men det ser extremt konstigt ut det gör det. Fast det går nog över vilket år som helst. Just nu får jag gå runt och se lite eljest ut och snart trivs jag nog med det.

I morgon fyller mannen i mitt liv år men alla i vår närhet är upptagna på något sätt så det lär inte bli någon rusning till oss.Jag har fixat tårta och vår vän Staffan kommer hit och det blir det hela. Hoppas att han blir firad i morgonradion för jag har mailat dit.Jag håller tummarna för att man vill fira gubben.

Det är inte så illa för gubben, han har tre femininer i huset Gunvald, Ester och jag och i morgon kommer någon trevlig tjej(oftast) från Hemtjänsten och hjälper min man. Det kommer att bli en fin födelsedag det vet jag - det blir ännu bättre när alla uhgar ringer sin far- Då skall jag inte gnälla om min hårfärg utan bara mysa med min make.

På tur med Greta Pettersson

2011-08-01T04:18:00.000-07:00

När vårt främmande hade avrest och både min luggslitne riddare och jag satt med mental pyspunka som bestämde vi oss för att något måste hända. Efter lite funderande så bestämdes att nu skulle Greta Pettersson luftas så med en lånad bil for vi vår färde ut i det okända. Jag har varit skeptisk till Greta men ju längre man väntar ju krångligare blir det.

Greta talade om hur jag skulle köra och jag höll i spakarna. Så spännande det var med en GPS även om den kan bli lite tjatig för ni vet väl att GPS står för Greta Pettersson Säger? Greta pratade en hel del när vi for till goda vänner som vi aldrig besökt efter att de flyttat. Det var ingen konst att under Gretas ledning hitta rätt och vi fick en mysig eftermiddag. Kaffe i trädgården och dopp i poolen.

Hemfärden programerade mannen i mitt liv in adressen åt Greta. Något förvirrade henne i makens inknappande av hemadressen för hon letade hysteriskt efter satellitanknytning och påstod stundtals att vi befann oss i Beringshav och på Svalbard. Så spännande blir det att göra utfärder med Greta.

Grinig trött och mycket irriterad

2011-07-29T04:48:00.000-07:00

Nu krånglar inloggningen igen och då blir jag småsur. Vi har besök denna helgen två små barn och deras föräldrar. En av föräldrarna har en svårartad matallergi och det är väldigt få matvaror som fungerar.Problemet löses med medhavd matsäck.Minstingen är mycket aktiv och han vet hur man använder olika redskap - man kan använda katt klättergrejen för att komma åt låset på ytterdörren t ex.Skåpet med familjeservisen är hoptejpad med silvertejp och ömtäliga saker är undanstoppade (trodde jag).

Tvättmaskinen startade mystiskt, tom och på ett tvåtimmarsprogram och Gunvald behöver nog syrgas och en terapeut.Jag har inte sovit en blund i natt och vill hallucinera så det gjorde jag medan den ena föräldern skrev födoämnesjournal och matdagbok och den andra hjälpte till med frukosten som var beställd. Då gick spishelvetet i pension utan förvarning.

Vi har fått spisen ordnad av våra bovärdar och besökarna är ute och turistar i staden. För en stund sedan fick jag telefon - det är kaos så de måste lämna dottern hos oss medan de tar tag i situationen. Jag vet inte vad de pratar om men jag är så trött att jag sa Ok, kom ni med henne. Maken förstår inte att jag verkar irriterad och jag orkar inte förklara.

Jag är skittrött "But who care?"

Jag tror inte på dödsstraff

2011-07-24T01:12:00.000-07:00

Det ohyggliga som inträffat i vårt broderland har framkallat många förståeliga reaktioner. Man vill plåga och pina gärningsmannen eller önskar att han får brinna i helvetet. Många röster höjs för dödsstraff som straff eller som preventation. En del tycker så med Bibeln som stöd andra för att få bort den skyldige och/eller för att skrämma andra från att begå fruktansvärda brott.

Att skrämma någon med dödsstraff fungerar inte för att de gärningsmän som diskuteras här drivs av egna åsikter och ideal. De har en egen världsbild och ideologi som styr dem.Jag förstår inte hur de kan ha den bilden och hur fruktansvärda händelser kan utlösas, men jag kan inte tänka mig dödsstraff hur vidriga saker som än sker.

Bibelns öga för öga vill jag se som att man kan ge ett liv för ett liv istället. Ni tror att jag är konstig eller vill skydda ogärningsmän men så är det inte - jag menar att jag som förälder skulle vilja byta plats med mitt barn om det gäller att rädda det från döden.Det är en självklarhet för mig och andra föräldrar.Det är en bit av föräldrarollen som är omöjlig att få göra(ge sitt liv för barnet)även om viljan finns.

När jag ser på mannen som i Norge dödat närmare 100 personer flertalet ungdomar och barn kan jag ändå inte se vad som skulle bli bättre om vi dödar den mannen. Blir det enligt "öga för öga-dogmen" då skall han dödas minst 92 gånger enligt nuvarande offerantal.

Blir Världen bättre då? Får de döda nytt liv? Blir alla anhöriga glada och lyckliga då? Det enda som jag säkert förstår är att det blir ekonomiskt billigare att döda mördare. Mördaren bör förvaras för all framtid och det är dyrt, men är en säkerhets åtgärd för samhället och individen som sitter inspärrad.

Man skall inte ta liv för liv för då har man accepterat mord som hämnd. Hämnd ger inget mer än att man har sänkt sig till låga moraliska nivåer. Sorg och hat släcks inte av att ta liv.Vi ska inte bete oss som djur även om vi står inför ett odjur i människohamn.

Jag förstår fortfarande inte det som skett i Norge,och jag klarar inte av att ta in allt, men jag är säker på att man inte skall mörda någon även om denne är en mördare. Hat föder hat men i slutänden kan man man skapa en bisarr martyr av en galen mördare. En sådan martyr får alltid anhängare som kan föra hans budskap vidare samt leva som honom. Det kan verkligen vara ödestigert för alla.

Lås in för evigt, men mörda inte det tror jag att moral och etik betyder .

Någons barn har dödat andras barn

2011-07-23T00:04:00.000-07:00

Ordet som hela tiden uttalas är 'ofattbart', om och om igen säger man 'ofattbart'. Jag håller med och jag kan förstå hur ofattbart det är att förlora ett barn. Det jag inte förstår är hur någons barn kan skjuta andras barn med beräkning och så många som det gäller i Norge.

En person har så vitt man vet dödat minst 84 barn och ungdomar som var på läger på en ö.En person har tagit från unga resten av deras liv samtidigt som han dödat mångas barn,syskon, barnbarn och vänner.Det är sannerligen ofattbart - ofattbart hemskt.

Den första delen av det ohyggliga som skett träffade oss svenskar som extrauttsändningar på tv och radio. För min del så tänkte jag i första hand på ungdomar jag känner som arbetar och bor i Oslo och reagerade precis som om jag vore deras mamma. Jag är väldigt glad att ni lever och jag glädjs med era familjer.Skönt att ni lever och har hälsan både Love och Sebastian. Det är kanske ett mått av egoism att känna glädje för er(som inte en gång är mina ungar)när närmare 100 människor dött i er närhet.

Jag vet inte vad som kan få en människa att bomba och kallt skjuta ner människor på det sätt som gjordes igår för det är 'ofattbart' men det har hänt.Jag undrar hur mördarens familj känner nu?

Jag vill tro att det barn som mördaren var en gång hade bra föräldrar som hade förhoppningar och drömmar om sin son - inte tror jag att de hade några som helst framtidsvision om vad som nu hänt.

Jag tänker på mördarens familj och hoppas de får hjälp, de är ofattbart stora offer i detta drama. De kommer alltid att ses som massmördarens föräldrar och för alltid bära på frågan : vad gjorde vi för fel - hur kunde vi undvikit att detta skedde.

Jag tänker på den här fruktansvärda katastrofens alla offer och jag hoppas att alla räknar in denna specifika familj som alltid kommer att bära ett stigma på grund av familjebanden.
Denna familj behöver massor av stöd oavsett om deras anhörig gjort sig skyldig till det OFATTBARA.

Möt dina demoner

2011-07-20T22:30:00.000-07:00

Det absolut värsta jag vet är stora otäcka köpcentra och den bit som jag verkligen hatar är IKEA och den köplabyrint som leder från ingång till kassan. Jag får både utslag och mjäll när jag tänker på att närma mig denna plåtask i blått och gult.

Idag smäller det - vi skall åka till IKEA i det STOOOOOOORRAAA köpgettot kallat Bergvik. Turligt nog är jag utrustad med eskort av Den Luggslitne Riddaren beväpnad med sina gåstavar. Det går långsamt,men det går på något vis för att det måste gå.

Undrar ni varför det är sådan panik med att störta iväg så här så beror det på att mannen i mitt liv förbereder för mitt 60 årspartaj och det brådskar eftersom jag fyller detta runda jämna årtal 8 maj 2012. Lokal är bokad och nu skall vi kolla glas eftersom allt finns i porslin och bestick förutom glas i festlokalen.Nu sover söte maken och det låter jag honom göra tills hemtjänsten kommer för duschassistans så får vi se hur dagsformen är på den lagvigdas kropp. Är den lika fin som min så kan vi kanske mata duvorna utanför IKEA utan att tuppa av.Nu gäller det att bita ihop och tänka 'det här går vägen - jag är inte trött och mår dåligt.Det här är kul'. Vi kommer nog iväg och vi överlever säkert båda två också. Gör vi inget annat så får vi sätta oss i restaurangen och äta konstgjorda köttbullar till billigt pris.

Undrar om IKEA säljer silvertape? Det är något som bör finnas i alla hem där småbarn hälsar på.Barnbarnet med familj kommer och hälsar på nästa helg och jag vill undvika att storinventering går av stapeln i det nya vitrinskåpet där arveporslinet står. Med ett väl igentejpat skåp undviker vi tandagnisslan både hos bonusfarmor och barnet ifråga.

Innan resten av familjen vaknar (man och katt) skall jag ta min gnisslande kropp med mig ut på balkongen och ta en kopp tea. Där skall jag läsa uttalanden från våra lokala landstingsråd som jag ibland ifrågasätter hur de tänker eller om de tänker och bara slappna av en liten stund. Jag har en vilohörna i en berså av tomatplantor på balkongen som visar tecken på riklig skörd längre fram. Sent igår kväll hade jag sju små ärtstora kart i grönskan. Jag får väl lägga in delar av skörden senare eller så torkar jag tomaterna. Nu kokar mitt tea och dagen kommer närmare sin höjdpunkt.

Jag kommer att klara dagen det vet jag också även om jag inte förstår vitsen med köpcentra - de måste vara djävulens påfund.

Skapade behov

2011-07-18T02:53:00.000-07:00

För en tid sedan fick vi en ny toalett installerad. Det är en vanlig vit pjäs från IFÖ.Den fyller sin funktion d v s vi sitter på den när nöden så anbefaller. Denna moderna porslinstoa har en spolknapp som man trycker vänster eller höger på efter hur man bedömmer att stor eller liten spolning behövs.

Man kan öppna spolknappen och stoppa i några blå pinnar som medföljde vid troninstallationen. Efter ett dygn cirka så spolar toaletten blått. Jag vet inte varför man skall ha syntetiskt färgat vatten i toan och tycker det är fullständigt löjligt. Jag funderar på varför man skall ha det så här för vi behöver inte ha vattnet decinfiserat eftersom ingen dricker ur toaletten vad jag vet. Vatten är inte heller blått när det kommer ur kranen utom i serier.Färger döljer inte heller eventuella kissningar/bajsningar om man glömmer spola.

Idag i affären så såg jag askar med blåstavar,och fem stavar i en förpackning kostar 25:-! Stavarna räcker fyra -fem dagar när två personer spolar i toan - till vilken nytta skall jag ha denna dasskosmetika jag bara undrar. Om ni undrar hur jag vet hur det funkar så fick jag tre stavar av killen som installerade stolen och jag använde dem.

Jag är inte imponerad och några inköp av nu blåelse blir det inte - det här är bara larvigt och dyrt. Jag skiter i blått helt enkelt och låter andra nappa på den löjliga trenden med färgsatt kiss och bajs om de vill. För rengöring använder jag toaborste och citronsyra och såpa.

Livet flyter på

2011-07-16T00:41:00.000-07:00

Det har lovats sol och otroligt varmt ett bra tag nu. Metrologerna har sett till att det varit inflation i solar på väderkartan så jag har en stilla undran - vart fasen är värmen och solen?

Igår trampade jag till affären i regnponcho och på fötterna sandaler för att vattnet lugnt skulle fara vidare och inte fylla några skor. Tvätten på balkongen är otroligt välsköljd och ingen av oss vill gå ut dit - varken folk eller fä. Gunvald duschar gärna ljummet i badrummet medan katten glor från säkert håll uppe på tvättmaskinen. Mannen i mitt liv och jag själv har ingen rädsla för att åka på torrsprickor trots hög ålder, men det börjar vara motigt med vädret. Någon dag tänker jag kolla kantarellmarkerna för det lär finns sådana nu.

Jag har stora problem med att bloggen vill publicera sig hela tiden jag skriver så jag får hela tiden gå tillbaka via redigera knappen. Vet inte vad det beror på - mig, datorn, bloggen eller med samverkan mellan dessa delar. Slutar dagens inlägg efter fyra publiceringsintermesson för det är så förpipplat tjatigt.

Tills jag har större tålamod och vet var jag skall felsöka så säger jag bara:SIMMA LUGNT!(I denna eländes blötan)

Tekniskt support för att fara åt helvete

2011-07-13T10:12:00.000-07:00

De som känner mig förundras över att jag verkligen föddes på samma sjukhus som min mamma lades in på att föda. Jag saknar och har alltid saknat lokal- och orienteringssinne. Så vitt jag vet kan jag utan svårighet gå vilse i en liten hiss - en ganska unik förmåga (förlåt, det skall vara oförmåga).Troligen skulle jag beviljas ledsagare via kommunen om jag(eller mannen i mitt liv)ansökte om det.Otaliga är de gånger jag på garanterat nykter kaluv cyklat eller gått vilse i min egen hemstad eller tappat bort en parkerad hyrbil.

I Åmål som är en mycket liten ort finns ett talspråk som lyder:"En nesa för mig men en ära för staden,sa Edgren när han gick vilse i Åmål". Jag vet hur det känns så jag hyser stor medkänlsa med Edgren.

Under min realskoletid blev jag skolmästare i orientering något som fick gymnastikdirektör Vilda Vera att försöka anklaga mig för fusk.Hon visste mycket väl om mina brister men det föll på sin egen orimlighet. Jag hade kontrollerna inprickade rätt men att jag genat sista biten simmande för att unvika en livsfarlig ko det syntes inte på kartan.Jag blev väldigt sjuk efteråt för jag fick cykla hem en halvmil i kalla blöta kläder i slutet av april.Den tämligen fula plaketten finns än i mina gömmor.

Idag kom en avi med posten om paket som fanns att hämta på Konsum, avsändare var favoritsvågern.Familjerådet enades om att jag/vi glömt något när vi var där sist fast jag tvivlade på att han skulle skicka vidare en halvtömd tandkrämstub eller några gamla strumpor.

Spänningen var olidlig när jag öppnade det hämtade paketet och 'TADAM-TIDDELEDI' jag har fått en GPS!Underbara okända platser kommer att upptäckas nästa gång jag hyr en bil det vet jag. En co-driver som min man och en GPS blir en osviklig kombination men jag tänker köra GPSen ljudlöst. Om jag och den luggslitne riddaren grälar om hastighet, riktning eller vägval vill jag intge ha en näbbig GPS som lägger sig i hur och var jag kör det vet jag säkert.

Tack Börje-raring det var en jättefin present och jag lovar skicka kort från våra resor vart vi än hamnar,även om vi får posta dem med asbestvantar på nävarna.

Maken tror att tekniska prylar är grabbleksaker så han kommer nog att ha instruktionsfoldern som kvällslektyr.Livet är ett riktigt äventyr inte sant?

Vilket språk talar Blogspot?

2011-07-12T00:03:00.000-07:00

Jag blir så trött när jag inte kan logga in i min egen blogg hur jag än gör och hela tiden får frågan om jag vill skaffa en NY blogg. När man påstår att mitt eget lösenord/inloggningnamn är fel blir jag både trött och kinkig.Jag funderar på att skriva en riktigt kritisk drapa till de som styr och ställer på Blogspot men den måste vara på engelska dessutom sitter väl denna personal "by the sea"nu i semestertider. Den gärningen lägger jag på is ett tag till därför.

Efter elva inloggningsförsök så blir det därför ett kort inlägg om viktiga saker innan min blogg går bananas och inte tillåter mig skriva i den.

VIKTIGHETER:
1.Vi blir nog tvungen att flytta. Vi har alldeles för få väggar där vi bor eller också har jag för mycket trevliga tavlor. Kan vi inte hitta något nytt system för vår konstvisning(permanent) så måste vi få tillgång till fler väggar och det får vi bara genom att flytta.
2.Jag tänker fylla 60 år den 8 maj nästa år. Därför behöver jag snarast få reda på hur många som kommer för att kunna beställa vackert väder så vi kan vara ute allihopa och/eller kombinera detta med lämplig festlokal. Ni får anmäla intresse snarast ni som vill komma så kan jag börja förbereda matinköp,gå en grundkurs i hembränning och kontakta polisen om evenemangstillstånd ådeåsånt. Jag förutsätter att varje festdeltagare medför eget porslin och bestick.Det blir en oförglömlig födelsedag det är jag övertygad om.

Det är mycket nu - men har man som jag god förmåga att hålla huvudet kallt och organisera vardagen så går det.
Jag kommer att göra nästa inlägg när min blog släpper till nästa gång. Nu vågar jag inte skriva mer för då försvinner väl allt ut i rymden. Glöm inte anmäla er till festen bara - födelsedagen är snart här.

Knepigt värre

2011-07-07T23:24:00.000-07:00

Så har jag landat i hemmet igen och allt är som vanligt. Hemtjänsten glömde komma till mannen i mitt liv så de kommer idag istället för hjälp med hygienen - givetvis efter att jag gjort påstötningar.Man kan undra hur hygienen sköts på de som inte är gifta med en gnällspik som jag men jag orkar inte riktigt engagera mig längre för de utanför familjen - jag skäms men så är det tyvärr. Mina leder önskar jag snart skilsmässa från men det går inte heller.

Jag sitter här och avundas alla som fick vara på Gotland och i Almedalen, inte för att frottera mig med politiska högdjur, definitivt inte. Jag skulle ha velat gå på många seminarier som jag valt själv efter eget huvud och intresse, föredrag som jag kan avvika från om de inte hållit mina mått. Jag har inte råd och inkvartering är ju en omöjlighet då hyreskostnaderna stiger med 1000% för ett övernattningskyffe där i Visby under denna vecka.Men sånt är livet och det är nog inte meningen att jag skall få vara där. Till min 60års- dag nästa år har jag dock önskat mig en Almedalsvecka.

Måste bara berätta att jag skall bli farmor!!!! Inte bonusfarmor utan FARMOR!!!! En av mannens söner har sagt det så då är det så - och trevligt är det att se fram emot.

Något jag inte ser fram mot är det Sverige som Ordförande Juholt utmålade i sitt Almedalstal igår, det skrämmer mig från vettet. Jag är inte rädd som moderat men som innevånare i Sverige och får Jan Helin stå för all information så blir man på gränsen till suicidal. Man kan undra vilka kvalifikationer man hade när man nominerade Johult som den Store Ordförande - jag begriper ingenting,men jag är ingen socialdemokrat heller.

Till något helt annat: Jag har äntligen hittat ett bra sätt att använda mina gåstavar som bara stod och skräpade i hallen. De är numer upphöjda till att stödja tomatplantorna som jag odlar på balkongen. Det blev hur snyggt som helst och framför allt så kom de till användning för mig.

Nu skall jag ut och gå i Pridetåget som jag brukar göra varje år, och det verkar bli bra väder i år, peppar peppar.

Det var allt för närvarande från GranntantsNytt - nu måste jag ila så må så grankott som Nicke Lilltroll sa.

Åh en sån karl min man är

2011-07-04T23:48:00.000-07:00

Mannen i mitt liv är fantastisk! Han är pedagog,co-driver,världsmästare på fartbedömning,hittar över allt,är en suverän guide, har dåligt minne och som en bonus älskar han mig.Våra resor utvecklar sig alltid till stora spännande odysseer ut i det okända.

Veckan som gick har vi besökt Öland, Kiviks marknad - men utan marknad. Ystad var fint med sina gamla byggnader med mycket trappgavlar och låga husbyggnader i skön blandning.Tomelilla var också en annorlunda upplevelse och i synnerhet var det roligt att gå på det pyttelilla !Hasse och Tage Museumet" där. Turen stod oss bi när vi upptäckte att museekafeet firade jubileum med att bjuda på tårta. Om ni har vägarna förbi så prova gärna deras specialsmörgås med färska handskalade räkor med hemlagad majonäs och ägg på en botten av kavring. Fenofantastiskt läckert och priset var 88 kronor.Till det drack jag ett Valfrid Lindeman-tea medan gubben min tog en kopp Robert Lind-tea.

Vi har tangerat Lund och Malmö (sett Turning Torso på håll)samt uppsökt byhålor som inte ens finns med i KAKsbilatlas på våra irrfärder. Vi har övernattat i Valleberga hos en gammal vän och arbetskamrat till mannen i mitt liv och dit hittade vi bara för att huset ligger bakom Skånes enda kvarvarande rundkyrka. Siluetten av den var en syn för gudar när den uppenbarade sig för våra ögon efter många kringelikrokar i den skånska grönskan. Det var gott att kliva in där och få en övernattning på köpet.Ale stenar var mäktigt att se dagen efter men ack så obekvämt för mina leder att ta sig dit och det var helt omöjligt för maken.

Sista natten på resande fot tillbringade vi i Tollered mellan Göteborg och Alingsås hos barnbarnet Linuz med föräldrar och efter en natts stärkande sömn styrde vi färden hemåt efter att ha tittat in till svågern och svägerskan.Nu är vi hemma och maken planerar redan nästa Sverigeresa. Då jag inte kan tänka mig att byta karl får jag se till att byta upp mig till en nyare bilatlas nästa gång om jag inte kan lära mig en GPS funktioner innan dess.

Jag har längtat och längtat efter att åka till Almedalen och längtar fortfarande. Tyvärr har jag inte råd och inte är jag ackrediterad på något vis heller. Tänk så många spännande föredrag som hålles av alla de slag och så många människor.Det enda jag inte är intresserade av är Aftonbladets porrtält där allsköns snaskerier kokas upp och serveras som DAGENS RÄTT - fast det är fel, fel fel.

¤Porrtält dök upp på 70-talet och fanns i Värmland nära norska gränsen för att tillfredställa sextörstande norrmän med dålig strip-tease,sexfilmer med mera.Här finns tältet i Almedalen för att skapa ett snaskigt behov på gamla dåligt underbyggda gammalheter. Unket vill jag påstå.

Ölandstok

2011-06-30T12:50:00.000-07:00

Jag har anlänt till Öland i min lånebil och med maken ganska intakt också.Det är tydligt att när man åker över bron så deltar man i något hemskt race där enda regel är HÅLL INTE HASTIGHETSBESTÄMMELSERNA! Konstigt att man inte fick bända lös mig ur bilen med en ratt i nävarna.

Det är ganska lugnt här säger de som vet och att det börjar röra till sig först när industrisemestern startar.Jag är glad att vi inte är här då för då hade jag blivit skogstokig. Numer upplever jag mycket ofta att det som skall vara genommysigt och populärt enligt andra - det upplever jag som enbart jobbigt.Troligen håller jag på att bli asocial eller i alla fall utveckla eremitiska anlag.

Nu börjar jag längta borta från ölandsjordgubbar,ölandspotatis och turister som tror de äger ön - samt att min bredbandsuppkoppling ballar ur hela tiden.

I morgon blir det Skåne och Kivik som hägrar och sedan fortsätter vi till Ale stenar

Nu skall jag snart ut och lufta mig

2011-06-26T13:50:00.000-07:00

Undrar om jag får änglavakt när jag åker till Öland till veckan. Förra gången jag för dit fick jag nämligen eskort av Hell Angels och det var mäktigt och skrämmande på en gång.

Jag och min luggslitna riddare fortsätter sedan mot några spännande kyrkor och Ale stenar i siktet för fortsatta spännande vyer.

Jag blir tokig om jag skall sitta och känna hur jäkla ont jag har så nu är det miljöombyte som gäller och det ser jag fram emot.Dock kommer jag inte att som någon käck miljömupp föreslog :kolla in några sophanteringsstationer runt om i Sverige. Det är bra om man kan förena nytta med nöje - men det finns gränser för mitt politiska engagemang även om jag sitter i Miljönämnden.

Vi far på onsdag och det blir fantastiskt , i synnerhet för dem som vi hemsöker för nattlig inkvartering.Min lilla rara dator åker med så det blir lite reseinslag på bloggen.
Inskolningen är snart klar för Ester och Gunvalds skötare och det blir toppen då hon bor i samma hus som vi.

Det doftar viol

2011-06-22T12:47:00.000-07:00

Jag har krupit runt på värkande knän och skruvat med lika onda händer. Mannen i mitt liv har hjälpt mig när vi gemensamt skruvat ihop ett vackert skåp som vi fått efter svärmor. Jag har inget grepp att tala om, min luggslitne riddare har en urusel motorik men tillsammans uträttar vi storverk. Vårt skåp har fina dörrar och upptill är de av glas och det är glashyllor i det också. Det ser verkligen burget ut med det skåpet så jag undrar så vilka dyrbarheter jag skall exponera där. Mannen har förbjudit mig att ha mina skor där så det är idetomt för tillfället i min skalle.

Surögda Ester vet i alla fall var hon skall vara - högst upp skall hon sitta bakom toppkrönskanten är det helt perfekt. Så högt upp syns hon inte (tror hon) och är därför lite märkvärdig. Hur hon tar sig upp förtäljer inte historien men hon lever om när hon ska ner. Hon skriker hysterisk tills någon korkad hjälte(jag) dyker upp. Det hela avslutas med att Ester kastar sig ner på räddaren och för att landa komfortabelt har hon alla klorna ut. Nästa gång får kattskrället antingen bli en installation ovanpå skåpet eller också läggger jag en madrass framför skåpet för att undvika kraschlandning.

Det här förbaskade reumatiska skovet gör mig vansinnig och sätter ideligen käppar i hjulet för saker jag vill eller måste uträtta till exempel sådana småsaker som att handla mat. Mannen i mitt liv vill hjälpa till men det är svårt att bära matkassar när man går med stavar för att hålla balansen och jag klarar inte av att bära något i mina nävar. Cykel är ett dåligt alternativ just nu men det bästa för mig ändå. Med vurpollon och packväskor på cykeln for jag min färde på provianteringstur. Mycket av de livsmedel jag suktat efter fanns inte och skulle inte komma in före midsommar. Inte en burk med paprikasallad så långt ögat såg trots att jag stod i en stor köplada för mat och inte mycket annat heller.

Missmodig och med ödsligt skramlande kassar vände jag hem men halvvägs gick jag i depå hos Karin och Lasse mycket goda vänner till oss. Jag fick en hemlagad latte och digestivekex med hemlagda krusbärsmarmelad. Min dag blev ljus och fin och nu mår jag bra trots värk. På bordet står ett stort snapsglas med violer som Karin plockade åt mig innan jag for från dem. Vårt hem doftar underbart av violer och det är bara att njuta så länge som det går.

Vurpollon klarar man sig inte utan!

2011-06-19T01:40:00.000-07:00

Jag är så gammal så jag har insett att jag behöver inhandla nya skyddsmedel för att bevara min hälsa. Min försäkringsbolag har sådana till mycket förmånliga priser.

Som alla begriper har jag skaffat en snygg välsittande cykelhjälm - som man kan ställa in exakt rätt passform på med en liten skruv i nackken. Jag ser så chic och proffsig ut att det inte är sant även om jag alltid har haft utseendet för mig. Enda problemet var att jag fick välja på rött och rött när det gällde färgen så det blev rött. Hjälmen matchar i alla fall perfekt mina röda oäkta conversedojor.

Min favoritsvåger i Alingsås har inte cyklat på länge eftersom han haft så ont i sin arma rygg trots förflutet som elitgymnast. Han är opererad nu på ryggkliniken i Strängnäs och har fått ett nytt liv som bättre begagnad och utan smärta. Han har fått en lika vacker hjälm av mig som den jag har och han blev glad för den.

Har man något i huvudet så har man något på det - trots att det är förödande för frisyren-

Sunday Bloody Sunday

2011-06-17T00:20:00.000-07:00

Jag och mannen i mitt liv var med Moderata Seniorer till Stockholm igår för att träffa våra riksdagsmän och se på riksdagen. Det var trevligt och gav lite flykt från vardagen. Allt gick bra utom att jag inte fick se Anders Borg men jag har kort på honom hemma så jag klarar mig. Naturligvis kan jag aldrig åka någonstans utan att klanta mig så även denna gången lyckades jag och det gjorde jag i kassan i riksdagens restaurang. Precis när jag skulle betala för maten upptäckte jag att skosnörena på mina vänstra blommiga sko gått upp, så jag störtdök ner mot golvet för att ingen olycka skulle ske.Raskt åstadkom jag en dubbelknut och reste mig sedan - för att göra en baklänges volt och sätta mig på fötterna på mannen bakom mig i kön.

Om ni har hört gamla sketcher om Valfrid Lindeman så vet ni att det alltid slutade med att vad som än hänt så berodde det på att Valfrid knäppt ihop västen med gylfknappen - men sådant sysslar inte jag med. När jag knöt skosnöret så hade jag min kamera i en rem runt handleden, helt osannolikt så knöt jag in den remmen med skosnöret.När jag sedan reste mig så satt jag fast med hand och arm i skon och vurpade baklänges. Jag vet inte hur jag trasslade mig ur den fåniga situationen men kameran höll och jag med, Troligen töjde jag armen för den känns väldigt lång - men det är nog bara en känsla.

Maten var inget vidare men den är kanske bättre i finare delen där man serveras vid bordet på vita dukar.En bra utflykt blev det och det är alltid intressant att få vara med om det som inte bara är grå vardag.

Nu går det inte att smita undan längre, nu är det den där hemska årsdagen igen.På söndag är det årsdag för Flickan Som Skrattar i Vindens dödsdag. Det är också hennes döda fästmans födelsedag och sist men definitivt inte minst Den Vackra Fru Johanssons födelsedag. Varje år är det likadant och man vänjer sig aldrig trots att tiden går, låg blir jag varje år och tycker det är så orättvist att barn dör. Livet är som det är men det måste levas för alternativen är ändå sämre. Vi kommer att åka iväg på samma sätt som de andra åren, först till graven och sedan till min vackra levande flicka.

Livet är bara till låns och nu jobbar jag på att inte knäcka mig själv eller grotta ner mig i elände. Nu skall jag och gubben gå på inspelning av Gladiatorerna som jag tycker är urlöjligt men det gör ingenting alls.Ni behöver inte undra varför jag går på det för det är som så mycket annat en flykt från den bistra verkligheten. Inoljade, säkert fyllda med anabola steroider kommer en massa absurt uppumpade individer att paradera framför oss - det kan inte bli större verklighetsflykt.Nu åker vi strax med våra vattenflaskor och en påse friterade grissvålar.

Till söndag är det flera dagar än.

Självklart eller?

2011-06-14T10:45:00.000-07:00

Vissa saker tar man för givet utan att reflektera vidare i själva sakfrågan.Om man ser en dödsannons med namnet Anders Andersson från Andersbyn i kan man vara säker på att denne person är avliden.Det är däremot inte självklart att annonsen som tidigare pryds med ett kors. Tågföraren eller -entusiasten kan ha ett lokomotiv i rutan och utrymmet som man oftast hade en psalmvers eller ett bibelcitat kan bytas mot en strof ur en hårdrocklåt.Det ovanligaste jag sett var dödsannonsen som hade en bild på en semla och under namnet på den avlidne så fanns Ted Gärdestads "Satellit". Kanske betydde både låten och bakverket något speciellt för både de anhöriga och den gamle mannen som dödsrunan var upprättad över.

Idag lade jag märke till något som jag inte tänkt på tidigare men som jag säkert sett utan att reflektera över." XX X-son och XY XY-dotter har förlovat sig för kärlekens skull"- jaha det är väl självklart var min första tanke. Min andra tanke var likadan även om jag förstod att man ville visa på kärleken till varandra på detta vis. Givetvis förlovar man sig för att man älskar varandra och vill visa att man hör ihop med varandra så jag tycker själv att det är lite överkurs att ha med den upplysningen i annonsen - men det är jag det och jag kan ha fel i min uppfattning.

Trots allt tror jag inte att någon förlovar sig för att få egen chaufför eller hundvakt så det är nog självklart att det är för kärlekens skull man förlovar sig.

Vad då smurf???

2011-06-08T13:06:00.000-07:00

Jag blev inkallad som modell lite halvakut till idag. En hoper kulturarbetare från Österrike gästade universitetet och mina tjänster behövdes.Inget blev som jag tänkt där jag stod naken mitt på golvet.Jag skulle bli en installation som skulle sättas in i olika miljöer och skapa intressanta interaktioner.

Det låter mycket mer spännande än det var - men mycket ovanligt blev det. Min lekamen målades blå överallt, jag fick till och med en svamp med färg till mina "intime parts" som jag själv fick färgsätta.Mitt hår färgades orange och fick stå rakt upp innan fotografering och posering tog vid. För mitt inre öga såg jag mig som en vacker och spännande Avatar och den fantasin behöll jag som en sanning hela sessionen trots att det kliade över allt, mina "intimate parts"inräknade.

Om ni undrar hur man blir av med färgen som förhöjde min kroppston så undrar jag det med. Efter ett gatlopp genom universitetet så hamnade jag i ett vilrum som hade en nöddusch som verkligen led av vattenkastningsproblem av svår art. Med möda letade sig tre trötta små stålar genom strilen vidare på min hud. Det var en expedition impossible jag stod inför men den måste genomföras för jag hade passerat en spegel på väg till saneringen och visste precis hur jag såg ut. Det var ingen avatar som tittade tillbaka på mig utan en något fetlagd smurf var närmare sanningen. Min make-up uteslöt alla tankar på att färdas mot hemmet med kommunala färdmedel. Hade jag satt på mig mina kläder hade dessa blivit förstörda och åkande utan dem hade jag gripits för förargelseväckande utseende.

En stor flaska Yes , en diskborste och nästan en timmes envist skrubbande senare hade jag antagit en gråblå ton med utspridda öar av klarblå på bland annat ryggen och i mina öron så insåg jag - det blir inte bättre än så här - nu ger jag upp. Att ingen försökte ge mig syrgas på hemvägen det förstår jag inte inte heller hur jag skall få en hälsosammare färg innan vi åker till släkten i Alingsås och sedan vidare till Bjärred i Skåne. Släkten har vant sig hur jag är så det är ingen fara med det.

Nu skall jag strax in i duschen igen och försöka bli något renare på något vis - mannen i mitt liv föreslår Scotch Brite och lut men jag tvekar. Något måste göras innan jag åker och hämtar bilen hos killarna på Europcar för där vill jag inte göra bort mig. Personalen där är lika gulliga som på vår lokala Teliabutik och det vill inte säga lite. Service är bara förnamnet för personalen på de två ställena jag flitigt frekventerar.

Apropå ingenting har ni sett surfplattorna som finns på Telia? Efter konsultation av Jon på Telia så suktar min själ efter en sådan - inte efter Jon alltså- utan en Samsung surfplatta. Det blir nog en sådan för det är vad varje liten Granntan behöver.

Mot duschen med mannen jag har hört att det skall vara lustfyllt att duscha parvis men jag tvivlar. Det blir nog mer lite löjligt eftersom jag nog får sitta i knä på gubben på hans duschpall om vi skall få plats.

Å Jante å ja, å Jante å ja .......

2011-06-05T23:38:00.000-07:00

Jag är hur duktig som helst på vissa saker det vet jag - men det får man inte säga. Man får däremot ljuga om sådana saker och förneka sig själv för det är helt korrekt att bete sig så. Har jag lagat något gott i mitt kök och bjudit mina herrar på så skall jag inte bemöta berömmet jag får med: "Jo jag vet att det är gott för jag är duktig i köket och tycker att det är så roligt att kombinera roliga och smakliga måltider för mina vänner." Enligt seder och bruk i detta landet skall jag klädsamt utbrista i "Äsch det var väl inget märkvärdigt - bara lite jag plockat ihop ur kylskåpets restavdelning."

Knallar jag iväg in till centrum i mina högklackade prickiga skor och min illgröna kaftan så gör jag det för att jag känner mig snygg i detta och skulle jag få kommentarer om det så talar jag om att så är fallet. Jag har inte ett plagg i min garderob fått eller köpt för att det är fult för det ser jag inte någon vits med. Det finns kläder som jag älskar och jag använder ofta, sedan finns det kläder som är till fint och inte kommer fram så ofta för att man inte vill slita på dem eller för att det inte "passar i vardagen". Sådant trams egentligen att säga så! Vem fasen mer än jag själv bestämmer vad som passar mig här och nu. Från och med nu skall jag själv bestämma vad som passar mig oavsett vad omgivningen tycker och tänker. Smaken är som baken - delad, sa min älskade mormor. Mormor hade alltid rätt så nu försöker jag ta ut skilsmässa från Jante på stört.

Mitt nya mantra skall bli : JAG ÄR DUKTIG PÅ MYCKET OCH MIN SMAK ÄR BÅDE BRA OCH MIN! Så där nu var det sagt och skrivet, och bra känns det också. Folk får tänka vad de vill om mig och hur jag är så lovar jag att inte försöka slå ner dem i skoskaften för att jag kan . De får vara duktiga och känna att de mår bra med sitt liksom jag gör med mitt.

Från min balkong kommer jag att även i fortsättningen se på löparna som trafikerar stråket nedanför. De har gärna tighta trikåer av dyrt märke, dito skor och hörlurar. Många släpar på en hund som inte hinner med i deras fart eller också skjuter de en barnvagn framför sig i trettio knyck. Ofta, ofta låter de som en kombination av akut astma kombinerat med en pågående hjärtinfarkt. Ansiktsfärgen motsätter på inget vis diagnosen jag satt men de verkar ha koll på läget för de tittar ideligen på sin pulsklocka. Det enda jag inte förstår med dessa löpares vedermödor är att det är alldeles vanligt folk (inga tävlande idrottsmän) som utsätter sig för detta och de säger att det är skönt och de mår så bra av detta. Jag tycker att det ser ut som ett fruktansvärt plågsamt sätt att ha roligt på. Inte en utövare har jag sett som lett eller skrattat, nej svettiga högröda och sammanbitna ansikten sitter på de människor som stapplar förbi i sin kamp mot Nirvana eller vad det är. Nå ja, det kanske är ett släkte av självplågare som bor i min omgivning och var och en blir lycklig på sin ordning(mormor igen). Jag bryr mig inte längre nu skall jag ha det som jag vill och kan i möjligaste mån.

Det är Nationaldag i dag så det blir till att knalla iväg till Sandgrundsparken och höra på Hemvärnets Musikkår - som har fått nytt namn - bli bjuden på kaffe av kommunfullmäktigeledamöterna och sist men inte minst: Välkomna våra nya svenska medborgare. Det blir kul då de är mycket gladare för sitt land än vi som bott här hela livet. Vilka fantastiska kläder en del har och så vackra människor vi får möjlighet att välkomna - jag ryser när jag tänker på det.

Mitt nya antijante liv startar jag idag med att ta fram min "finklänning" den långa varianten och i äkta silke. Den är jättefin i en underbar blå färg och endast använd två gånger på fem år. Med kvarnhjulshatt och en lite fjäderboa bli det elegant att fira Nationaldag med. Mannen i mitt liv får ta sin blåblommiga skjorta till ljusa byxor och sina blå gåstavar så matchar vi varandra. Ett så vackert par slår Världen med häpnad.

Det är tur att vissa har skyddshjälm på hela kroppen

2011-06-03T06:41:00.000-07:00

En del skulle säga att vi har en självmordsbenägen sköldpadda - jag vill nog säga att hon är ohälsosamt nyfiken. En gång satt hon hårt fastkilad mellan balkongens betongplatta och bräderna i balkongräcket. Ett par baklabbar viftade frenetiskt i luften och spektaklet åsågs av Surögda Ester från en stol. Gunvald Sköldpadda visade ingen som helst tacksamhet över att bli räddad inte alls.

Andra upptåg som man kan göra är att lyckas krångla in stora delar av sin kropp i husses joggingsko och fastna där, man kan KLÄTTRA upp i kattlådan och få en psykotisk katt att jaga sig.Det går också bra att klättra in i kattens korg och gosa ner sig i den.

Både maken och jag har slagit i böcker och googlat om rödörade sköldpaddor och ingen tar upp att sköldpaddor kan klättra, de är inte skapta för det. Gunvald klättrar lik förbaskat och det gör hon raskt också.I förrgår small det i köket och jag tusade dit och fick se att skärmaskinen fallit ut lagerhyllan som står där. Jag har den hyllan till kokböcker och köksmaskiner av olika sorter. Skärmaskinen stod på hylla två nerifrån i vanliga fall men där stod en kaxig sköldis som försökte ta sig upp till hylla tre via sladden till mixern.

Kommer folk hem till oss tror de att vi skaffat en hundvalp för vi har småmaskiga nätgrindar ut till balkongen och framför kökshyllan. Hoppas det hjälper fast jag tvivlar på det i synnerhet som en vän är övertygad om att vi har världens enda sköldpadda med ADHD.Undrar om man kan köpa sköldissele någonstans i Karlstad?

Tillägg: Alla som kommenterar hos mig - fortsätt mer än gärna med det. Jag läser dem och kommer att svara när det fungerar igen på blogspot med dessa petitesser. Jag gillar era kommentarer de piggar upp!

Innan någon obskyr källa träder fram erkänner jag - jag har tillbringat en natt på porrklubb!

2011-05-31T23:06:00.000-07:00

Det stöts och blöts i pressen om vårt statsöverhuvud har varit på porrklubb med grabbarna för länge sedan. Om han nu varit det så krävdes ett offentligt framträdande av honom där han skulle förklara sig och erkänna. Bevis på vad han gjort skulle ha presenterats för en tvkanal och tidningarna har firat lilla julafton med spekulationer om vad som hänt. Kungen har gjort sitt och framträtt och svarat på frågor om "det hemska som hänt". Det har inte hjälpt ett dugg så nu analyseras Kungens svar och hur han formulerat sig liksom även vad man kan utläsa av hans kroppsspråk.Författaren till den spekulativa boken om Majestätet och uppgiftslämnaren till denna bok skriker :"Han ljuger,han ljuger" och skall komma med nya avslöjande och bilder på att så är fallet.

Varför får får vi inte dessa avslöjande nu och får saken ur världen på en gång? Det finns bara ett enda skäl - det här är en fantastisk mjölkko och det kan dra in hur mycket pengar som helst för tidningar, författare och sist men inte minst den gangster och torped som säger sig veta allt.Spekulationerna får ta fart ett tag till, nyfiknas nyfikenhet skruvas upp ett snäpp till och "bevis" kan säljas ännu dyrare än nu. Det stör inte ett dugg att källan är en kriminell person som uppenbarligen har gjort det mesta mot andra för pengar.

Någons eventuella snedtramp och umgänge för länge sedan kan få hur stora propotioner som helst och försörja mängder och det äcklar mig.

Jag erkänner att jag umgåtts i kriminella kretsar och framför allt så var min chef dunderkriminell (även om det inte skall ha med verksamheten att göra) men han har fått ett långt fängelsestraff.Vad han gjort och hur svårt han skadat Röda Korset det kan man inte riktigt överskåda. Jag pratar naturligtvis om af Donner som fick "guldfeber" och man får bemöta brottets vidd dagligen om man kommer med en RK-bössa.

Nu till porrklubbs och bordellbesöket. Jag och min dåvarande man skulle hämta en mycket berömd idrottsman på hans fästmös firma där hon också arbetade med sina anställda.Firman hette Afrodite och bistod den manliga populationen med strip-tease, porrfilm,samlag och ljummen lättöl.Vi fick snällt vänta medan "Idrottarn" lättade på testesteronet inne hos fästmön och vi fick en god inblick i hur det fungerade. Strippen hade jag klarat av bättre själv, ljummen vattenskapad pilsner har aldrig tilltalat mig och nuppa har jag ingen tanke på att göra för pengar.Mycket nuppa förekom och det såg man rester av om man gick in på den enda toaletten som var tillgänglig. Papperskorgen var full av papper och kondomer, det låg t o m kondomer i handfatet och på golvet. Min blåsa fick vänta på tömning när jag såg det för jag ville inte använda den toaletten.

Så där, då vet ni vad jag gjort inom den smutsiga branchen. Jag har sett på strip och porrfilm och varit på ett etablisemang som tillhandahöll könsligt umgänge. Man får inte heller glömma att jag besökt livstidsdömda mördare också - en på Hall, en på Kumla.Visserligen gjorde jag det som frivillig i ett projekt för fångars väl. Det var ett kortlivat projekt men där umgicks jag i kriminella kretsar.

Om någon nu vill hänga ut mig så varsågod, det bjuder jag på - men min bekännelser kanske inte är tillräckligt lukrativ att intressera någon.Kanske kan det bli mer spännande om jag berättar att jag har samlat på mig 5!!! parkeringsböter under mina år. Det är något som inte går av för hackor - eller?

Jag håller mijg inte undan eller är sur

2011-05-30T00:56:00.000-07:00

..... tyvärr så krånglar bloggens in och utloggning och kommentarer är inte att tänka på, Anybody har hittat svaret varför det är så här. Nu bidar jag min tid och väntar på att Google rättar till eländet. Vi hörs!

Lycka smittar!

2011-05-25T11:16:00.000-07:00

När en av mina vänner blev änkling för drygt ett år sedan så gick solen ned för honom totalt. Han satt här stilla vid mina herrmiddagar och blev tystare och tystare, han liksom bleknade och hans konturer suddades ut på ett stilla och sorgesamt sätt. Han blev tunnare och tunnare och jag försökte se till att han åtminstone åt ordentligt.

En dag när han satt hos mig sa han försynt :"Jag har träffat en kvinna - men jag förstår inte vad hon skall med en gammal gubbe som jag."Jag blev så glad så jag kramade om honom ordentligt och förklarade att han var en trevlig medelålders herre med många trevliga kvaliteter. Nästa gång jag träffade min vän hade han en klarblå tröja och randiga strumpor och med ett matchande leende. Mannen i mitt liv och jag var för några dagar sedan på födelsedagsuppvaktning av vännen och den kvinna som fröjdade hans hjärtat så - de hade firat hans 68årsdag med en förlovning!! Att se två lyckliga människor som verkar sväva på moln är sagolikt roligt och det värmer och glädjer mig så. Lycka kan vara att uppleva andras lycka och vad den gör med människor.

En av mina kvinnliga vänner har haft en vidrig vår med ett arbete där arbetsmiljön har knäckt flera stycken.När hon började känna svåra stressymtom med bland annat en mage som kollapsade blev hon riktigt nere. Hon blev riktigt eländig och klarade ingenting. Det fanns tankar på att det var riktigt svåra åkommor hon led av och det slutade med att hon fick söka sjukvårdens hjälp.

Det var inte så svårt som man kunde tro - min kompis skall bli mamma till hösten. Hon är gravid för första gången i sitt liv och blir då en 43årig mamma. Det är första barnet för både mor och far, allt är konstaterat vara bra och de är självlysande lyckliga.

Jag mår så bra och är så glad så det betyder inte ett dugg att inte en led hos mig fungerar som den skall. Man blir lycklig att ha lyckliga vänner.Jag mår så gott!

Still alive and kicking(or moving)

2011-05-22T11:49:00.000-07:00

Herre Gud så ont ett riktigt dundrande reumatiskt skov gör - och ingen reumatolog i sikte. Händerna fungerar inte som de ska och mitt ena knä är svullet och har en inbyggd kniv med blad åt båda hållen som hugger i varje rörelse. Paraffinbehandlingen lindrar värken i händerna för stunden och jag har fått mängder med hjälpmedel utskriva. Väldigt fiffiga saker som specialsax och osthyvel med uppåtvinklat handtag,så i morgon så tänker jag ringa husdoktorn för värktabletter som dämpar att det känns som någon misshandlat mig. Jag mår annars ganska bra med livet och det som sker med det.

Hur många vet att det för några dagar sedan var "Bokbytardagen" och att man skulle ta sig till något torg bärande en bok för att få kontakt med någon som ville byta ut den mot en annan? Det var verkligen skralt med intresserade på våärt stora fula torg där jag hasade runt med en bok av nobelpristagaren Herta Muller för att få kontakt med en bytare. Slutligen dök en kvinna upp med en ryggsäck full med böcker, sedan ytterligare en kvinna och därefter en kvinna till. Som avslutning stegade en reslig äldre gentleman till oss med en bokpåse. Vi exponerade våra skatter på en stenbänk vid Fredmonumentet i folkmun kallat för "Tekla på tôrget" och vägde konfererade och bestämde oss för vad vi ville byta till oss. P.G Wodehouse's De bästa golfhistorierna blev min i byte mot min nobelpristagare. En Sigge Stark inbunden i halvfranskt band bytes mot en blodig deckare och det var mysigt att vara med i ett litet bokälskarkotteri i snålblåsten på torget. Roligt var att en av kvinnorna med böcker har en bokblogg som innehåller mycket godis för en bokmal. Denna blogg heter LYRANS NOBLESSER - titta gärna in där om ni vill.

Denna helg har har vi haft besök av mannen i mitt livs senaste barnbarn. Han är i stora upptäckaråldern (1½ år) och den gossen är ett tekniskt snille.Vår tv är inställd på nytt sätt när det gäller ljud färg och annat som kan justeras. Det finns små knappar bakom en liten vikpanel på tv och de fann han direkt. Allt som har en knapp som kan tryckas in eller petas på är tryckt och petat på och i. Vi har en sköldpadda som lider av shellchock efter att ha blivid dunkad på med en boll och sedan blivit utsatt för ett fritagningsförsök ur skölden. Surögda Ester vill ha mat och kattlåda inflyttad garderoben hon har skaffat politisk asyl i - maken har slagit sig medvetslös mot sängkudden och tar in sin skönhetsömn, själv kör jag diskmaskinen för tredje gången och tvättmaskinen går för fullt.

Här sitter jag och saknar Lillen, hans storasyster och föräldrar. Barn är underbara men det är bäst att veta att dessa barn har egna föräldrar som tar hand om dem så man kan njuta av dem i lagoma doser. Visst blir det mer än intensivt det är sant och det är faktiskt jätteskönt när de åker hem. Nu ekar det tomt i lägenheten och i synnerhet kylskåpet, men jag är säker på att vi får nya trevliga besök. En sak förstår jag inte alls och det är gamla kvinnor som med hjälp av konstgjord befruktning och obskyra gynekologer skaffar barn - de kan inte veta vad de gör sig själv och barnet. Jag är helt slut efter besök av en liten kille och hans syster under en helg - de skall ta hand om ett barn dygnet runt på alla sätt.Det är roligt med småungar men bäst är ändå att någon annan har ansvar för ungarna.Härligt att det är så-

Nu orkar inte nävarna mer skriveri men jag lever och är på G.

Här är dagens stora gnällspiksforum

2011-05-16T02:19:00.000-07:00

När inget stämmer och det är motlut från det man slår upp ögonen bör man stanna i sängen. Jag funderar verkligen över varför jag bemödade mig med uppstigning alls denns jämmerliga dag.

Mina leder värker och är obrukbara och påklädningen var så hemsk så den fick jag avbryta och åla i min gröna kaftan istället.Jag mår apa och ingen hjälp finns att få för närvarande.Min älskade husdoktor har skrivit ut värktabletter och en remiss till reumatologmottagningen - där gäller dessvärre inte vårdgarantin alls- Det finns så ont om reumatologer så man kan inte få de nya fina(och dyra)biologiska medicinerna eftersom de bara får skrivas ut av specialistläkare.Jag får vänta länge än på en tid på reumatologen helt enkelt.

I morgon skall jag till sjukhuset för att få någon hjälp medan man betar av patientkön.Jag blir ganska grinig på att vänta på läkartid och ont har jag. Jag klarar inte av att öppna en skruvkork, det gör ont att trycka ner tangenterna på datorn och att använda nycklar kan jag bara glömma. Nu skall jag få en serie paraffinbad för händerna så får vi se. Funkar det vill jag stoppa hela min kropp i ett fullt kar med varmt smält paraffin, men det finns nog ingen möjlighet till. Fötterna skulle jag bli överlycklig om jag ändå fick doppa med i badet. Jag mår illa så ont har jag.

Inte nog med att jag är så ömkansvärd - vädret liknar ingenting heller.Amplarna på balkongen innehåller mer vatten än blommor för tillfället. Surögda Ester vill inte ut på balkongen för fågelspaning en gång - hon vill ligga i garderoben bland de vita tröjorna så hennes pälshår syns och fastnar riktigt bra där. Gunvald Sköldpadda har för tillfället ockuperat husses ena sko.Husse sover sin skönhetssömn eftersom han sov dåligt i natt med en gnällig tant bredvid sig.

Hemskaste sak jag måste utföra snart är att trots väder,vind och allmän djäklighet ta mig till affären för toapappret är slut. Det är pappersnäsdukarna och blommiga servietterna också. Dressed for succees kommer jag säkert att vara när jag hasar runt hos hökaren i mina gamla tofflor.

Så där, nu har jag gnällt av mig allt vad jag kan.Kroppen känns lika eländig men det regnar inte - i morgon är en annan dag trots allt och den blir säkert bättre.

Tommy Waidelichs tidigare arbete

2011-05-13T22:58:00.000-07:00

Tycker inte ni liksom jag att det socialdemokratiska partiets nya finansiella talesperson verkar bekant och samtidigt helt anonym? Jag tror jag vet vad han var tidigare om man tänker efter. Tittar man efter så ser man att han bär upp sina kläder väldigt väl och rör sig ledigt vad han än har på sig. Tommys grå hår var för en tillgång hos arbetsgivaren fast man nu mer har plockat bort flera av sina anställda och ersatt med yngre förmågor.

Tommy har tagit med sin firmans honnörsord som egen liten slogan men har tyvärr missat vad som skall sägas. Ordet han använder är MISSMATCH och det är fel,fel,fel uttal - det skall vara MIX & MATCH för det står det i annonserna i tv och tidningar.

Titta HÄR och säg mig att jag har fel (men det tror jag inte)- nog har Tommy Waidelich rätt profil för att ha platsat bland dessa män. En dekorativ karl bland andra karlar i Dressmans reklamkampanjer?

Aaaaah Ooooh Ååååh - eller:Äntligen stod HAN i talarstolen

2011-05-07T22:42:00.000-07:00

Ingen har väl missat att Moderaternas stora stämma avhölls i min hemstad. Vi var hur många som helst härifrån som har arbetat med allt som skall göras. Vi har varit lotsar, städare och seminarievärdar bland annat. Vi har varit som en arme av blåklädda myror som har utfört alla tänkbara sysslor (och några till) i olika lokaler i konferenscentrat och även ute på stan.

Mitt första uppdrag var som seminarievärd i museets hörsal åt Filippa Reinfeldt. Hon är ett riktigt proffs som lägger märke till ser alla i servicestaben runt omkring och det känns bra när man blir tilltalad med namn och verkligen blir sedd. Mannen i mitt liv var samtidigt på något annat ställe och avkrävde seminariebesökare utvärderingsprotokoll.

Nästa seminarie som jag var värd för handlade om webbkommunikation och bland åhörarna hittade jag någon som jag bara stött på i bloggvärlden - Tokmoderaten. Han kände givetvis igen mig på min beskrivning - snyggast på stämman och den med de längsta benen.

Så var det dags!!!! Vår finansminister ANDERS BORG skulle tala - ni vet han världems sexigaste finansminister med hästsvans och ring i örat. Ååååh det ringet i huvudet bara jag tänker på det och paniken jag fick när jag letade en sittplats så nära honom som möjligt var hemsk. När jag såg EN plats längst fram på första raden så ålade och klättrade jag dit och snodde åt mig den.

En trevlig dam som verkade bekant höll ner sitsen åt mig så jag kunde dimpa ner på hela rumpan. Under massornas jubel stod han äntligen där på scenen och jag kunde inte låta bli att ventilera vad jag tyckte om Borg med kvinnan bredvid och hon skrattade hjärtligt och sa att hon uppfattade honom som mycket trevlig och lite blyg. (Vi) nåja jag svamlade vidare om detta sexiga handjur och min åskådarvän skrattade så det inte var klokt - då ramlade poletten ner i min arma träskalle också.Jag diskuterade eller rättare sagt höll en monolog och detta sexobjekt med vår kulturminister. Hon var hur gullig som helst även mot en praktidiot som mig i fortsättningen med. När jag upptäckte var jag befann mig såg jag att jag hade arbetsmarknadsministern, justitsieministern och partsekreteraren därefter. När jag vred huvudet åt höger så stirrade jag in i statsministerns bruna ögon två stolar bort.Jag satt plötsligt i regeringssäte - jag och en massa ministrar och annat löst regeringsfolk.

Undrar ni om hur Anders Borg formulerade sig eller vad han pratade om när det gällde finanserna? Ingen aning faktiskt men om ni inte tror mig om att jag var där och satt där jag sa så gå in på SR play så får ni se en tant som sitter bredvid kulturministern,hon har huvudet på sned,extatisk blick och påminner om en fisk på land med sin gapande mun. Den tanten är jag och jag har inte hämtat mig än efter den händelsen.

Efter ytterligare några timmars arbete ilade vi hem för snabbdusch och tillbaka för buffe och mingel. Maken stannade hemma han sa att han var för trött men jag tror det var hockeyn på tvn som var orsak till den tröttheten. Sjalen i grönt och rosa som jag fått av Anybody i födelsedagspresent var perfekt till den gröna blus jag hade och passade perfekt till blommiga strumpor och svart kjol. Mina gamla platåpjuks från sjuttiotalet blev perfekta till och med diamantörhängena(för det var det väl Any?)i öronen blev det perfekt.Min rosa rosväska fick mig att verkligen se nobel ut. Maria Corazza Bildt tyckte väskan var jätteläcker och sa att hon hade sett sådana Italien i andra färger med. Det var urkul att minga, jag har pratat med så många trevliga människor från alla möjliga håll och kvällen var underbar på alla sätt. Det är fånigt med namedroping så det låter jag bli. Det enda som jag inte gillade, men där var jag nästan ensam, var underhållningen som bestod av SvenIngvars.Gillar inte dom och har aldrig gjort. Höjdpunkter under aftonen var kram av Tokmoderaten och Anders Borg.

Lördagen var lika hektisk men inte så lång och avslutades med tal av Fredrik Reinfeldt innan alla avreste utom vi som skulle städa.Tvi tusan vad vi städade och plockade affischer och kampanjmaterial. När man kom hem var man fullständigt slut och vi blev sittande och bara glodde utan att orka något annat.

Nu skall jag hämta tårta och besvara hälsningar från vänner och bekanta som skickat hälsningar på min födelsedag. Den allra första bloggvännen har hört av sig liksom andra. Kram på er som firar mig, jag älskar sånt. Tack!

Nu jäklar laddar jag!

2011-05-03T23:13:00.000-07:00

Som alla smarta människor vet så kommer M att ha sitt stora kommunmöte i vår stad - och framför allt så skall jag jobba med det då. Som ni säkert förstår så kommer Världens sexigaste finansminister med hästsvans dit och det är inte en bonus för mig, utan hela meningen med mitt engagemang.

Jag funderade länge på klädseln min, skulle jag ha mina nya jeanstights med glitterfjärilar i rumpan och min top med neondödskallen på och några stilettoskor på fötterna? Som jag ser det och som jag tror han ser det får det nog bli Tretorns gröna stövlar och mannen i mitt livs Fjällrävenjacka- För att inte SÄPO skall ta mig får jag väl lämna jaktgeväret hemma och sätta på mig mitt moderata pärlcollier.

Om någon har missat det så fyller jag år på söndag och motser utan blygsel att få mängder av presenter från alla håll. Diamanttiaror har jag nog med så strunta i sådant.Anders Borg inslagen i cellofan funkar nog inte heller så annars kan ni väl skrala till en liten motorcykel med sidovagn. Vagnen bör klara av en make på två meter, en sköldpadda och en galen katt.

Jag ställer upp dörren tidigt på söndags morgon så det är bara att kliva på.Ni får gärna ta med fikabröd om ni vill för en 30-40 personer - kaffet står jag för.VÄLKOMNA!!!

PS. Jag fyller bara 59 i år så det blir en fest i all enkelhet - men vänta till nåsta år OJ OJ OJ!

Oljigt

2011-05-01T11:14:00.000-07:00

Hade jag varit en pizza så hade jag varit en sådan där "extra allt" det vet jag. Jag har mycket kropp men jag har bott in mig i den och mår gott i och med den. Kort sagt så är jag yppig på ett sätt som i dagens läge är klart ute. Tuttar, mage, höfter och häck är extra allt men mitt enda problem är att kläderna jag vill ha inte finns i min storlek.

På Rubens tid hade jag varit mycket eftertraktad för min skönhets skull som modell och likaså hade jag säkert gått hem hos Zorn.Tyvärr är tiden förbi när det gäller dessa herrars behov när det gäller mina tjänster som modell men det är på inget sätt hopplöst för mig - ingalunda. Min storhetstid som konstnärsmodell kom när jag var 50+.

För några dagar sedan blev jag uppringd av någon som presenterade sig och sedan frågade om jag kunde sitta naken för ett konstnärskollektiv som ville träna på gammaldags modellmålning i olja. Jag älskar utmaningar och tackade ja. Det kommer att bli spännande men lite ansträngande för det gäller pass på drygt tre timmar åt gången och tio sådana pass.

Jag är van att vara krokimodell med korta poser och serier av sådana men att sitta (eller stå) i timmar medan några låter sin kreativitet bli oljemålningar med mig som musa är en nyhet. Det låter märkvärdigt men framför allt så blir det en fantastisk utmaning för mig. Man skall inte vara någon posör utan låna ut sin kropp som ett verktyg till konstnären. Min kropp skall förmedla en känsla till konstnären till något som blir ett bra motiv.

Vilken utmaning jag fått!

Lite grann i hatten

2011-04-29T23:13:00.000-07:00

Som så många andra var jag på bröllop igår. Vi var visst några miljarder som satt på första parkett för att få se Prins William få sin Kate till äkta maka.Rojalist eller ej så är det kul att få delta i all pompa och ståt även om det är framför tvn. Även och även så är det faktiskt en fördel att sitta och beskåda allt i sin egen tv. Det är nära till kylskåpet och man behöver inte bekymra sig om klädkoden utan trosor och t-shirt går utmärkt- Störst fördel med att sitta där man gör att man kan kommentera precis vad och hur man vill.

"Philip ser faktiskt fräsch ut för att vara 90+". "Jaja Bettan kör med samma hattmodell fast i olika matchande färger","Brudgummen kommer att vara flintis om några år". "Åh så söt bruden är - fast inte lika söt som våran Victoria". Etc, etc i all oändlighet.

Hattar är alltid ett kärt ämne och det fanns det hur många som helst och både vackra och helt anskrämliga kreationer.Jag var inte nådig i mina kommentarer när det gällde hattarna men en del gick det inte att göra annat än skratta åt.

Den eleganta damen som balanserade en gammaldags lampskärm på ena örat, eller brudgummens kvinnliga kusiners "prylar" som satt fast i pannan på dem gick i en klass för sig bland fågelolyckor ock blomarrangemang i filt och tyll.

De vackra klassiska hattarna är dock de som föll mig mest i smaken - jag älskar hattar och fanns det råd och lägenhet så skulle jag ha många fler än de sju jag har. Det är inte omöjligt att jag till och med skulle skaffa en sådan där sak som Fergiedöttrarna ståtade i om jag bara kommer på när den skall användas och hur man får den att sitta. Mannen i mitt liv föreslog en spik rakt genom skallen eller en skruv. Det förslaget låter dock onödigt dramatiskt -det blir för mycket Frankensteinstuk på det hela då.

Jag får nog göra som den minsta brudnäbben gjorde med sin blomsterkrans - hålla fast den med ena handen. Hon var oemotståndlig där hon gick med en hand om kransen och den andra i brudtärnans hand.

Bettans hattar är jag dock inte intresserad av - det är bara hon som bär upp dem ingen annan.Detta gäller både de bredbrättade, puddingformarna och murkelhattarna - de är bara hennes.

Till dom ensamma

2011-04-25T11:59:00.000-07:00

...heter en fin sång av och med Mauro Scocco. Den sången ger mig kroniskt dåligt samvete varje gång jag går förbi ett hus här i närheten. Jag vet att jag inte behöver ha det men det hjälper inte.

Hon är nog den ensammaste människa jag känner till, men jag ryser när jag ser hur hon bevakar sin omgivning från fönstren eller balkongen.När någon närmar sig så kastar hon sig ner för trapporna med sin hund släpande efter i ett koppel för att hinna slå klorna i den som är på väg att passera. Den arma jycken är nog den mest välvädrade hunden i vår stad. Hinner matte ifatt sitt offer så är det klippt för det går inte att komma undan denna kvinnan. Hon pratar och pratar och jag kan alla hennes sjukdomar utan och innan, liksom alla oinkompetenta och elaka läkare som inte ger henne medicin eller tror på henne och hennes lidande. Det är lika svårt med hennes krav att få veta om mina medhyresgästers väl och ve och eventuella brister och felsteg. Det är bara otrevligt och pinsamt det hela.

Om hennes ensamhet beror på hennes sätt, eller sättet skapar hennes ensamhet det låter jag vara osagt - jag är tämligen säker på att det finns en psykiatrisk diagnos i sammanhanget. På håll kan jag både känna empati och sympati men jag gruvar mig mycket för att gå i klinch med henne.Flera gånger har jag dock verkligen försökt att ge henne tid men det hjälper inte och det slutar med att man är fullständigt psykiskt utmattad och totalt dränerad på allt. Kvinnan själv förstår inte alls att man kan ha annat än att lyssna på henne som göromål under dagen.

Numera så sliter jag upp porten och kastar mig på cykeln för att komma förbi den stackars kvinnan utan att bli infångade och det har lyckats flera gånger.Att ta cykeln till busshållplatsen går dock inte så skall man iväg med buss får man räkna med att missa några sådana och därför vara ute i extremt god tid.

Mannen i mitt liv blir oftast infångad då han går mycket långsamt på grund av sin neurologiska sjukdom . han hinner helt enkelt inte undan. Han har tur att han kan luta sig mot sina gångstavar annars vore damen en risk för fallolycka.En bonus han har är trots allt hans dåliga hörsel som gör att han inte hör ens hälften av vad kvinnan mal på om.

Det är tragiskt med en del ensamna (det finns även de som vill ha och har ett ensamt liv - självvalt) men det kan vara ett helvete på jorden för omgivningen också och det gäller så väl anhöriga och grannar. Det ger mig dåligt samvete att jag inte orkar med den arma kvinnan ens korta stunder när hennes familj får stå ut hela tiden med hennes tirader.Jag orkar helt enkelt inte med henne denna ixoida kvinna som jag kallar tant - hon är faktiskt flera år yngre än vad jag är.Situationen är mycket jobbig hur jag än ser på den, jag vet att många tycker det samma på gården - det hjälper ingen av oss ändå.

Påskharen kommer inte till mig

2011-04-21T04:01:00.000-07:00

...men den Vackra Fru Johansson kommer istället. Hon har inte med sig en enda chokladbit eller godis, hon har något bättre än så. Min vackra dotter har gjort en invententering av sin skogarderob och plockat ut sådana som är lite för små men köpta med hopp att de skall töja sig eller något.Det finns tyvärr inte så många damskor i storlek 42-43 på vanliga skoaffärer - men hon uppsöker showartisternas inköpsställen i Stockholm då och då.

Det skall bli spännande att se vad Fru Johansson har med sig och jag hoppas att hon gillar de snygga skorna som jag inte får att sitta på mina fötter trots isatta hälgrepp -de är för stora för mig.

I övrigt skall jag kanske städa här hemma fast motivationen är minimal. I tre dagar har jag klivit över dammsugaren som står framme och nu är det dags att göra något. Jag tror att jag ställer in den i städskåpet så inte mannen i mitt liv snubblar över den och bryter ett ben.Gunvald gillar inte snabeldjuret heller,nu åker den in i skåpet nu.

Dammråttor är också människor och jag hatar skyddsjakt av all slag och jag är säker på att det blir påsk även med damm.
Om jag sticker till Blåkulla och inte kommer åt bloggen så önskar jag alla GLAD PÅSK!!

Konstinköp på konstigt vis.

2011-04-20T13:21:00.000-07:00

Jag är inte klok det vet jag, men igår bevisade jag det verkligen.Jag läste Smålandsposten på nätet för att jag var så nyfiken på Bonushockeysonens varande i sitt lag och dessutom är jag intresserad av hans lag rent allmänt. Tingsryds AIF ligger mig varmt om hjärtat men jag förstår att sonen förmodligen gjort sin sista match där. Enligt Gröna Brigadens (TAIFs fans)sida är han inget att satsa på då han fått många skador under sina år i föreningen. Man pratar vitt och brett om vilka man vill skall köpas in från olika håll men sådana som som börjar gå sönder eller bli lite ålderstigna - de tiger man bort.

Sonen överlever det och han skall opereras igen 2 maj så får vi se om någon anser att han är något att satsa på eller om han blir en hockeypensionär.

När jag letade efter några hockeynotiser föll blicken på en artikel om att Växjö kommun säljer ut "gammal" konst som smyckat deras instutitioner och förvaltningar. Det var mycket olika saker men de har inte varit exponerade på länge utan bara varit hyllvärmare. För ett bra pris kunde man köpa god konst och för pengarna som man får in på denna försäljning köper kommunen in ny fin konst.

Jag föll i extas över ett vackert skulpterat enhörningshuvud som fanns på bild i tidningen - jag var tvungen att få det! Med lite googlande hittade jag både telefonnummer och mailadress till Konsthallen i Växjö och ringde genast.Både Maximus och Fredrik som arbetade var jättetrevliga men tyvärr så fick de inte boka enhörningen åt mig utan de var tvungna att låta den stå framme när de öppnade. Inget fick tingas på även om man bodde i Karlstad.Jag fick dock ett löfte om att de skulle ringa om enhörningen var kvar när de stängde kl.20.00.

De ringde för att berätta att enhörningen gick med en gång och sedan fortsatte vi prata.De var duktiga på att per telefon åskådliggöra hur några tavlor som blev kvar såg ut. Nu har jag alltså på hörsägen köpt en underbar akvarell av Olsson?,en annan akvarell med Vadstena kloster som motiv av okänd upphovsman,en olja av Sjöwall och 2 grafiska blad.

Det skall bli ruskigt spännande att få se mina fynd(de var otroligt billiga) utan att göra det med någon annans ögon - den som lever får se sägs det ju så jag skall leva ett bra tag till för att få njuta ordentligt.

DAGS ATT DEKLARERA

2011-04-19T01:40:00.000-07:00

Så var det gjort. Lätt och behändigt var det också. Ett kryss här och sedan där, en namnteckning med förtydligande fullbordade det hela innan det var klart att lämna på skattekontoret.

Vissa yrken gör det lätt att fullborda sina plikter mot staten - vi krokimodeller har som ni vet inget att dra av. Så är den nakna sanningen för oss som konstnärliga redskap.

Undrar om det finns så kallat köldtillägg kvar och om man kan få extra pengar i vissa fall eller om man får dra av (fel av mig)under inkomstens förvärvande för svinkalla golv.Jag får undersöka det till nästa år eller kalla in arbetsskyddsombud om det finns.Arbetsskador vill man inte ha.

Bokstavsbarn i min generation

2011-04-16T23:31:00.000-07:00

Det blir allt vanligare att man skall etikettera eller facklista människor efter olika kriterier. Den som inte har någon snitsig titel (som var så viktig förr i världen) så bör man åtminstone ha minst en diagnos att skylta med.

Vi är i Alingsås för att fira en bland många födelsedagar och alldeles innan jag slog ihop mina (blå)bruna korpgluggar så kom insikten om att jag är ett bokstavsbarn. Min mamma, de tre första barnen i syskonskaran och många många fler av oss är bokstavsbarn. Min holländske far vet jag inte så säkert hur det är med och han själv är osäker om så är fallet.Helt säker är jag i alla fall om att min man, hans syster och min favoritsvåger är riktiga bokstavsbarn.

Tänka sig att man måste var sextio år eller runt det för att inse sådana saker som vart man hör hemma.Tro nu inte att jag är läkare eller har säkerhet att diagnoserar folk, inte alls - jag diagnostiserar inte någon alls - jag konstaterar att vi växte upp med det gamla betygssättandet. Vi var den sista generationen som kunde få A, a,Ab,Ba,B, Bc och C i betyg. Vi fick till och med lära oss att bokstavera i telefon. A som i Adam,B som i Bertil var det som inledde alfabetet. Jag drar därför slutsatsen att vi som var med då måste vara riktiga bokstavsbarn.

Vi ligger över som vanligt på Pensionat Fransson när vi är i Alingsås men nu är vi inte ensamma om att vara inackorderade här. Söte svågern fjäskar oändligt för den tredje inhysningen må jag säga. Första kvällen som han varseblev att gästen var inloggad ordnade han pannkakor åt denne - något han inte fick tack för en gång. Igår kväll serverade han handskalade räkor och stekt ägg till gästen och inget tack fick han då heller.

Jag gissar att den gullige igelkotten som flyttat in i svågerns och svägerskans förråd (och förmodligen bott där hela vintern) mår utmärkt och verkligen kommer att äta upp sig inför sommarens eskapader. Med svägerns kockinsatser fär man nog hålla för troligt att "Kotten" redan bestämt sig för var nästa övervintring kommer att ske.Svågern kommer säkert att få en långliggare där.

Igelkott börjar på I - den kan nog räknas bland bokstavsvarelserna också.

Som ren information vill jag meddela att nonsensinlägg börjar på N.

Upp som en sol, ner som en pannkaka

2011-04-14T12:07:00.000-07:00

När man känner sig så där lagomt vacker och klok - då är det gott att leva. Jag startade min dag med att deltaga i kommunens kulturfrukost och fick mig ett intressant föredrag till tea och sovel. En hjärnforskare pratade om hur man gympar hjärnan för att inte bli svårt dement eller fördröja en Alzheimersjukdom. Kultur var ett viktigt verktyg för att hålla hjärnan i trim.

Stärkt till kropp och själ cyklade jag hem för att finna min man nyduschad och fin och läsande kyrkans tidning. Medan jag ordnade med min luggslitne riddares frukost så sminkade jag mig enligt Anybodys recept och satte på mig lite snygga kläder då jag måste ner och handla lite i centrum. Jag kände mig absolut lagomt vacker och bekväm då jag äntrade stadsbussen.

Två hållplatser längre fram klev en man i trettiofemårs åldern ombord - han var mycket snygg. Han lyfte in en sulky med en liten kille med Färjestadsmössa på huvudet.Grabben tvinnade sig runt i kärran och ställde sig upp och stirrade på mig.Plötsligt började han skrika - det lät förjäkligt och hans röstresurser var enorma, medan pappan försökte trösta sin telning.Alla i bussen blev berörda av den lilles hysteriska gråt.

När pappan försökte trösta frågade han ättelägget varför han var så ledsen och fick ett snörvlande svar:"Tanten är så jätteful".UNGJÄKELN pekade på mig när han sa det och ALLA såg vem den fula tanten var som skrämt barnet.Jag måste säga att jag kände mig mobbad utpekad och ful medan jag fortsatte min färd, det var en pina innan jag kunde kliva av.

När jag handlat färdigt gick jag hem med mina kassar. När jag tänker efter så var nog inte pappan snygg för en snygging kan väl inte han en sådan förgrymmad unge?

Glidare

2011-04-12T12:50:00.000-07:00

är jag inte, men iblad önskar jag att livet vore vallat för bättre glid. Jag klagar inte för vädret är ok, maken är så bra han bara kan. Vi har varit bilburna i en vecka eftersom min gode vän LG har lämnat sin 28-åriga bil i min ömma vård medan han är i Prag.

I morgon skall jag lämna tillbaka bilen och åka och hämta vinster som både jag och mannen i mitt liv erhållit från ett lotteri hos Biskopen. Vinsterna skall hämtas på pastorsexpeditionen. Jag undrar om det är hembakt, hemvirkat eller om det blir religiösa betraktelser vi får. Vi får se.

Onsdags kväll så har Konstvetenskapliga föreningen föredrag på vårt museum - jag har engagerat en tatuerare för att prata om tatueringar som konst. Det blir spännande och jag funderar på om hur jag skall vara klädd när jag presenterar honom. Det blir nog mer ur min kollektion som jag köpte i London. Silverpaljettbaskern,svarta toppen i lager på lager och de blommiga tightsen.

Jag får fundera över natten - vaknar jag och tycker livet liknar apa så går jag iklädd sopsäck (men jag har mina chockrosa stilettopumps på fötterna)

Jag tror det blir vår i år också

2011-04-09T08:19:00.000-07:00

Det blåser ordentligt men solen skiner. När jag åkte till Flickan som Skrattar i Vindens grav igår var dikesrenarna knallgula av tussilago. Flickan gillade det säkert eftersom hon älskade gula blommor. När hon var liten så kallade hon maskrosor för solblommor.

Det är sol i sinnet på hockeybonussonen likaså för hans Tingsryd spelar i Allsvenskan nästa säsong också. Det var ovisst tills sista spelsekunden.

Denna lördag har jag varit till biskopen och druckit kaffe och efter det var vi på vernissage. En vän till oss visade sina fantastiska foton med stränder.Lars Lerin var där så jag värvade honom till konstföreningen jag startade för några år sedan. Han lovade att ställa upp på ett föredrag till hösten den raringen.

Färjestad har precis slagit Skellefteå i hockey - jag skall korka upp en flaska Rosè.Livet kan i sanning vara trevligt ibland.

Då och då får jag besök.

2011-04-06T07:35:00.000-07:00

Några dagar efter begravningen av Flickan som Skrattar i Vinden sov hela familjen utom jag. Jag låg i soffan och funderade då jag fick höra ett skratt som jag kände igen. Det var min dotters skratt och jag visste att det jag hörde var något som jag inte borde prata om, om jag inte ville betraktas som galen.

Under åren som gått har jag hört henne många gånger och känt hennes närvaro. En gång berättade jag för min dotter Den Vackra Fru Johansson att jag hörde detta skratt och då log hon och sa : "Syrran besöker dig också så klart." Min döda dotter är med sin familj har jag förstått utan att hon är någon skyddsängel. men det är tryggt och gott att veta att hon finns med.

Igår hälsade vi på mina gamla föräldrar och drack kaffe och då berättade min gamla och lite demente far att han hörde en liten klocka som pinglade i ena rumshörnet. Min mamma hade också hört den lilla pinglande klockan och tyckte inte det var konstigt alls för hon kommer från en släkt där man sett och hört eller fått varsel. Ingen av oss hör några röster utan det är mera förnimelser eller budskap som kommer. Det kan vara att min mormor visste när besök var på väg. Min mamma undrade bara vem som pinglade i hörnet och varför. Hon och pappa funderade lite vem det var som sökte kontakt och hade frågat ringaren om han var deras granne som dött för ett tag sedan. De fick inget svar.

Natten efter besöket vaknade jag av ett välbekant skratt , som alltid så skrattade min flicka snett till vänster om mig och jag fick veta en massa saker. Det var HENNE som mormor och morfar hörde och att hon hördes i hörnet var inte konstigt alls - där finns bilder av alla 13 barnbarnen och där fanns hon med.

Klockan som pinglade var ingen klocka utan en så kallad "änglapingla"som hon hade runt halsen i en kedja.Det var en rund silverboll som innehöll något som lät som en liten klocka. Det ljöd som ett sprött änglaspel. Flickan hade den alltid runt halsen från tretton års ålder och fram till sin död. Den försvann då och fanns varken i påsen med hennes kvarlåtenskap eller i bilen hon förolyckades i. Hon hade givetvis fått den med sig den även om jag inte förstår hur (det är inte viktigt för mig heller).

Min första dotter är ingen ängel utan hon har meddelat att:Hon ÄR men på ett annat sätt än andra. Hon har en viss uppsikt över de hon bryr sig om och finns där i deras närhet. Hon kan ha olika sätt att skapa kontakt med olika från detta livet som vi andra är i.Det känns bra och de som vill kan tokförklara mig men som sagt var så hör jag inte röster ,jag förnimmer min dotter när hon söker kontakt.Själv tror jag inte på att gå på seanser eller annat mumbojumbo - min dotter tar kontakt med mig så är det bara.

När mina föräldrar på morgonen fick reda på vem som besökte dem så var det självklart för dem och de ifrågasatt inte alls vad jag sa.De väntar på att få kontakt med sin dotterdotter och undrar om hon tar med sin fästman.

Den som ifrågasätter det jag skriver nu förstår jag mer än väl, men jag har aldrig sett syner eller hört röster - jag bara vet plötsligt att "Flickan som Skrattar i Vinden" finns i min närhet ofta med ett budskap.

Nu är dagen långt på väg och jag går vidare med den på gott och ont, men jag är trygg för min dotter är med på sitt sätt - alltid. Men jag tror inte på andar och troligen är det jag skriver rörigt - det bryr jag mig inte om, det här är min verklighet.

När kändisar får SVÅRA sjukdomar

2011-04-03T01:52:00.001-07:00

då får de ofta mycket spaltutrymme i alla sorters tidningar. Ibland misstänker jag att det gör att de får en ny skjuts i karriären. Det heter att de vill berätta och ge sjukdomen ett ansikte. Jag vet inte om det hjälper och det känns lite ute när man tänker på den förste som verkligen exponerade sin dödliga(och skamliga sjukdom) Sighsten Herrgård. Han gick ut med att han hade HIV som utvecklades till AIDS och det var säkert ett bra sätt att avdramatisera sjukdomen.

Ingvar Oldsbergs prostatacaner vet vi mer om än vi förmodligen vill veta bara genom att läsa löpsedlar. Andra SVÅRA sjukdomar berättas det om utan att personerna har uttalat sig om dem,prins Daniels njursjukdom plockas fram i td och otid, samma gäller drottning Silvias förkylning.Alla klassas som svåra sjukdomar på löpsedelarna.

Dramatiska beskrivningar om sjukdomar som vanligt folk lidit av i alla tider blir fruktansvärda när den drabbar en kändis. Jämförelser och uttalanden saknar all grund. Senaste att berätta om sitt lidande är artisten Miss Li. I en tidning berättar hon målande om hur otroligt hemskt hon har haft det med sin SVÅRA sjukdom.

Hennes reumatiska sjukdom har givit henne smärtor som varit som förlossningsvärkar. Förlossningssmärtorna är vidrigare än vid vanliga förlossningar för det gäller ena gången att föda barn via axlarna, nästa gången via benen.

Jag förstår att man som artist äger en dramastisk ådra och använder den - men det här är löjligt enligt mig. Själv har jag fött flera barn och hur jag kände smärtor var olika vid de förlossningar och de är definitivt inte jämförbara med med hur jag upplever min reumatiska sjukdom. Teatraliska utspel blir löjeväckande om de görs som de görs av denna artist.

Alla vet att barn inte kommer till världen via axlar eller via knäna - de kommer ut ur sin mors underliv. Visst det känns men det är olika från föderska till föderska och vid förlossningar av samma moder. Riktigt löjligt blir det när en kvinna i 25-års åldern sitter och talar om sin sjukdom och och gör jämförelser om förlossningar - hon har inga barn och har inte gått igenom några förlossningar.

Miss Li har en reumatisk sjukdom, det har jag också. Det finns riktigt bra mediciner för dessa smärtor och både hon och jag har sådana så där är vi lika. Jag har fött barn men inte hon nu tycker jag därför att hon kan tala ut om denna vanliga folksjukdom hur mycket hon vill men använda fakta när hon talar. De osannolika saker hon jämför med gör att hon bara verkar att vara ute och cykla. Det är i och för sig en utmärkt motion för reumatiker om de inte har för svåra artriter.

Rörligt eller rörigt intellekt

2011-03-31T22:44:00.000-07:00

Jag har alltid varit nyfiken och det har nog varit den egenskapen som lett mig genom livet. Slumpen har väl varit en bidragande orsak också om man ser till hur mitt liv gestaltat sig.

Jag älskar föreningar för där finns alltid ett gemensamt intresse som gör att just den föreningen existerar. Medlemmarna ger massor av spännande av egna erfarenheter och det man delar med sig av ger kedjereaktioner hos de andra som är där, man får nya infallsvinklar och tankar om mycket. Framför allt så stagnerar eller stelnar man inte som människa om man inte går in i ett sällskap för inbördes beundran för då faller allt spännande tänk som ett korthus.

Det är intressant att få dela andras tankar om saker och ting även om man inte delar deras åsikter - det kan däremot vara grunden till roliga diskussioner.

De flesta av "mina" föreningar ligger på det kulturella planet, det är landskapets kulturförening,några konstföreningar,Gustaf Fröding Sällskapet,stadens humanistiska förening, litteraturföreningen och några föreningar till. Den Konstvetenskapliga föreningen bildade jag själv då landskapet hade en skriande brist på en sådan. Under kulturen får jag givetvis sortera in hockeyföreningarna FBK och TAIF. I FBK fostrades en av mina bonussöner och han spelar numer i TAIF(Tingsryd).

Politiskt är jag medlem i den lokala M-föreningen och även i kvinnoföreningen. En del av kvinnorna åker upp till Stockholm och tittar på riksdagshuset och träffar M-kvinnorna i riksföreningen i dagarna.

Det är berikande som sagt att möta andra men ibland kan det vara tufft beroende på hur man själv känner sig eller på grund av orsaker som man helt enkelt inte rår över. Det gäller att ta vara på här och nusituationen så lever man ett rikt om än rörigt liv - man har ju inget annat liv att leva. Hur än dagen blir så "i morgon är en annan dag". Tar dagarna slut och ingen ny kommer till dig - då har du ändå levt ditt liv så gott det gick.

Nu måste jag rusa för jag råkade bli styrelsesuppleant i försäkringsbolaget jag alltid nyttjat.Jag var så nyfiken på hur det fungerade så jag gick dit på en bolagsstämma. Resten är historia.

Plötsligt en dag händer det.........

2011-03-30T00:33:00.000-07:00

..man står där och kan eller vill inte förtränga att det är just den speciella dagen. För trettiotvå år sedan födde jag en liten flicka - hon som blev "Flickan som skrattar i vinden". Efter hennes död har hennes födelsedag blivit den dag som jag inte har orkat (eller kanske skämts - jag är inte säker) att syssla med världsliga saker. Inte får jag tillbaka min dotter för att jag vegeterat men det har blivit så ändå.

Detta år bestämde jag mig för att både gå på styrelsemöte i Röda Korset,utbildning i miljönämnen och avsluta med kyrkofullmäktige. Det var inte meningen att allt skulle ske på samma dag och definitivt inte på min första dotters födelsedag.

Dagen började med blommor på graven, middag och sedan körde jag igång med mina självpåtagna förpliktelser.Styrelsemötet färdades jag till på cykel och det var inga problem med det.Sedan var det dags att fara vidare fortfarande på sagda cykel. Då och just då hände det orimligt löjligt hemska.

Precis när min rumpa landade på sadeln så nös jag och gjorde ner mig kapitalt.Avföringen rann nedför mina ben utom den som tog vägen uppför ryggen. Det klibbade och det rann - det luktade dessutom SKIT. Jag har ingen aning hur jag tog mig hem och in i lägenheten.

Min förvånade man fick en en åthutning innan han hann säga något och jag försvann in i badrummet. Allt jag hade på mig skalade jag av mig och slängde i tvättmaskinen som jag omedelbart satte igång. Innehållet skall jag ta hand om under dagen och då får jag kanske slänga de persedlar som inte tål tvätt i 60¤.

Oj vad jag duschade och använde mängder med tvål innan jag var säker på att jag var ren och inte luktade. När jag satt på sängen och klädde på mig rena kläder - då hörde jag hennne, min dotter. Det var inte det att hon skrattade i vinden, inte alls, utan jag hörde ett litet stilla fniss. För min inre syn såg jag jag hennes leende samtidigt och då blev inte livet så eländigt längre.

Många säger sig ha en skyddsängel och jag har min "flickan som skrattar i vinden". Hon är med mig alltid vad som än sker, hon följde med mig när jag omklädd och ren for till kyrkofullmäktige.Jag har mina döttrar - den skrattande flickan och den vackra fru Johansson. Jag är just nu tacksam över det liv jag har. En annan dag kanske jag inte tycker det. Jag tar en dag i taget.

(S)pyfärdig och äcklad

2011-03-28T02:36:00.000-07:00

Alla som var unga för 50 år sedan eller tidigare, vi kommer ihåg när de stora "hallelujatälten" dök upp. På någon allmänning eller fält kom alltid olika missionssällskap eller kanske frimicklare som man inte kände till så mycket om. De hade sina hallelujamoments under en vecka på våren och på hösten. Underhållning var varierad - förkunnelse av någon pastor som var känd inom flera mils omkrets,sång av vackra flickor och sist men inte minst tungomålstalande och botbänk där man under förbön blev helad.Allt avslutades med kaffe och gott dopp.Man kunde anmäla sig för att bli medlem och senare dop.

Botbänken var ofta upptagen av någon av kommunens snedseglare som vill möta Herren , bli nyktra och träda in i den sociala gemenskapen.Det var säkert inte sant att de personligen ville allt det där -lika ofta var det någon anhörig som ville rädda en förtappad varelse. Det kunde vara en supande make eller en dotter som rökte eller blivit ogift mor. Det var skrämmande och fascinerande att smyga in på dessa otäcka möten då man med tungomål och böner åkallade den store Guden och drev iväg Djävulen som orsakat allt ont.

All den hemska stämning jag upplevde för så längesedan bubblade upp under helgen och jag skrämdes och skämdes över oss människor och vad vi gör vandra. S-kongressens spektakel när man valde nu partiordförande var riktigt otäckt. Det tungomålstalades, det var dans runt den gyllene kalven och det var extremt äckligt. Var det det här som mannen det gällde tänkte på när han plötsligt och i mitt tycke nästan akut ansökte om återinträde i kyrkan och anslöt sig till Broderskapsrörelsen?

Jag kände mig som åskådare till någon sorts politisk prostitution med många bredvilliga hallickar."Vi/jag erbjuder er vanliga dödliga precis det ni vill ha" lät det som i mina öron, men jag kan ju ha fel, det var nog bara ett vänligt Fia med knuffspel för oss icke inviterade. Tyvärr vill jag meddela att jag inte ställer upp som spelpjäs någon enda gång. Jag tänker ta hand om mig själv utan den (st)hjälp som erbjuds av detta väckelsesällskap från S.

Här sitter jag och äcklas och är arg/ledsen och samtidigt är jag politiskt mycket förvirrad. Jag har i alla tider varit moderat - dock inte via modersmjölken - och lever inte alls upp till det honnörsord som alla moderater har klistrat i pannan : Vi är ju helt EMPATILÖSA - det vet varje AB-bloggare är en sanning.

Det rimmar mycket illa med de känslor som jag har för två av S politiker. Mona Sahlin drev den politik som hon skulle och när allt gick fel hade hon modet att stå för de fel som hon ansågs hade blivit begångna.Den nykrönte S-kungen HJ var den förste att kräva hennes avgång och även hennes kabinett. Mona hade stilen att avsluta sin tid nu i helgen på ett samlat och fint sätt.
Den jag i alla tider tyckte rent illa om är Tomas Östros - och så jag skäms nu som människa utan partibenämningar. Fy fasen hur denne mannen har hanterats av de sina, man tror inte sina ögon. Såg ni bilderna på Östros? En partilojal man och tillika en mycket duktig ekonom enligt de som förstår sådant som genom journalister får veta att han är utsparkad. Stukad och ickesedd stod han där med en enda ros.Usch vad jag skäms som människa.

Medan kung Håkan bärs runt av sina trogna och mottager 22% av invånarna i (S)verige jubelrop sitter jag och funderar på den berusning som heter MAKT och ger utövaren rätt att krossa andra som inte faller honom på läppen utan att det skall bestraffas.
Usch och tvi över smutsig politik och det fegaste omkring den. Jag menar då flinande medlöpare som väntar på bonusar och favörer av något slag,inställsamma fjantar och genuina rövslickare.

Nu skall jag vaxa min överläpp och försöka att inte falla i gråt över hur man nästan extatiskt visade på hur man sätter Mona Sahlin och Tomas Östros ute i kylan - låånngt ute.

Vi människor är vidriga djur och jag tror att man blir värre om man kan gömma sig i politikens eller religionens burka av osynlig och slitstark sort.

Kanske en bild på Gunvald

2011-03-26T01:31:00.000-07:00

....skulle vara något för er bloggläsare. Jag skall försöka att följa Anybodys instruktioner , så nu kör vi.

Jag är ett GENI!!!Nu blev det en bild på Surögda Ester också.

Nästa gång skall jag skrytsamt använda teknikn med beskärning av bilder - det gav Any också info om ,men det verkar så skrytsamt att köra allt på en gång. Hoppas ni lade märke till vår dammiga men äkta matta som djuren har som liggunderlag.

Hel,ren och snäll

2011-03-24T11:46:00.000-07:00

Var man inte den vackraste flickan i klassen så var det kört när det gällde framgång hos de söta pojkarna.Min fantastiska mormor sa att det räckte långt med att vara hel och ren. Ville man göra sig oemotståndlig så toppade man sig med att vara snäll. Det framgick inte vem man skulle vara snäll emot för att vara åtråvärd eller på vilket sätt man borde vara det, men det kunde inte vara mot dessa rara gossar för man kom aldrig så nära att man kunde försöka visa snällhet.

Hel det var man alltid för det stred mot allt morsan kunde tänka sig att någon av hennes ungar gick ut i trasiga kläder.Ren var man åtminstone på morgonen när man knallade iväg till skolan,under dagen förändrade sig ofta det tillståndet.Mormor tjatade ofta på att man alltid skulle ha rena trosor på sig när man gick ut för man kunde bli påkörd av en bil och hamna på sjukhus. Att hamna på sjukhus i lortiga trosor var tydligen det hemskaste mormor kunde tänka sig och mitt resonemang att man vid en påkörning kanske gjorde både det ena och det andra i brallorna bet inte på den damen.

Vid en ålder av nästan 60 år har jag kommit så långt att jag inte kan luta mig mot de tre dygderna som tidigare generationer höll högt.Mina skavanker och ålderstecken skäms jag inte för men det är kul om man ser några år yngre ut. Anybody visade hur man målade ögonen på ett snyggt sätt trots att man är enögd. En slipad kosmetikaförsäljare i London lyckades sälja en burk foundation och en burk blusher för priset av en medelårsinkomst. Det var ett bra köp för jag fick en borste i äkta gethår på köpet.

Nu har jag köpt två ögonskuggor till vardagsbruk och en mascara för att hålla mig riktigt vacker. Nästa inköp får bli till hushållet och då blir det en ny möbel - ett kassaskåp! Det kostar att ligga på topp men jag tror att man kan räkna kosmetika till stöldbegärligt gods så en möbel av den arten kan vara på plats.

Om jag inte orkar hålla på med underhållet på mitt skal får jag gå tillbaka till mormors huskurer. Jag är inte säker på att jag orkar vara snäll men hel skall jag försöka vara i fortsättningen också. För säkerhets skull får jag se till att alltid ha rena trosor på mig - om inte annat får jag ha ett reservpar i handväskan om jag mot förmodan skulle bli påkörd eller enleverad. Troligen är det ingen som bryr som om mina underbyxor - men det vet man ingenting om.

Bejaka dina lustar

2011-03-23T00:06:00.000-07:00

.......det var ett slagord som var gångbart på 60-talet.Troligen var det i första hand ett tillåtande alibi för vissa moraliska övertramp men jag återanvänder det här och nu.

Om någon enda bloggläsare har missat det så har jag och Anybody "gjort" London under två hektiska dygn. Två dygn då vi startade från maxhastighet och sedan ökade vi hela tiden. Min insikt om mig själv har ökat så pass att jag villigt erkänner : Jag är en första klassens shopoholic!Den som inte tror mig kan få titta på min fantastiska garderob inköpt i Camden och Petticoate Lane.

Queen of the Shopping = Anybody, hon har med insikt och varsam hand guidat mig genom Londonmarknadernas underbara områden. Tänk bara att få mig på rätt spår i ett gytter av små bodar så att jag inte missar att förnya mitt förråd av fjäderboor eller snygga mössor tillverkade enbart av silverpaljetter. Tack vare Any så har jag en lila boa nu och en mössa som tack vare sin tyngd aldrig blåser av skallen.

Det är kul att dela sin tid med någon som man faktiskt inte känner så väl mer än i sin egen lilla bloggvärld och se hur det hela faller ut. Det föll ut alldeles utmärkt enligt mitt sätt att se fast Any såg lite underlig ut på flygplatsen. Hon var helt övertygad om att jag packat ner mer än två par trosor och tandborsten i min resväska bara för att vågen slog till med cirka 8,5 kilo i resestarten av totalt tillåtna 10 kilo.Jag åkte hem med samma vikt trots att jag hade shoppat maaassssorrr.

Ett äventyr(för det var det)innehåller så mycket, det kan vara dofter,synintryck känslomässiga intryck som gör allt till en fantastisk härlig känsla. London bjöd på vår - gröna blad, blommande parker som spred berusande dofter. Lika berusande var kryddofter från matstånden eller kläder som doftade rökelse eller något som man helst inte ville veta vad det var.
Att göra små matknyten på en liten pannkaka med gurkstavar,purjolök,plommonsås och "roasted duck" är himmmelskt och det blir inte sämre av att man gör det på Cecilia Hagens favoritrestaurang i London.En jättecrepe med honung och citron på marknaden är också otroligt gott.

För att denna blogg inte skall bli en bland många andra modebloggar så kommer jag bara att i förbigående nämna några små fynd jag gjort och som jag är övertygad om kommer att framhäva mig på ett mycket smickrande sätt - silverpaljettmössan och min fjäderboa är redan nämnd så nu kör vi. Jag har ett par enormt läckra jeanstights med broderade och paljetterade bakfickor på och motivet är fjärilar.Subtilt vill jag lova och de går mycket bra till min top av svarta spetsar i lager på lager.Den svarta tshirten i slinkigt material från punkäffären är inte heller dum - den har ett vackert motiv bestående av en jättelik dödskalle som det växer rosor ur - givetvis är trycket neonfärgat. Den våffelstickade tunikan med fjärilsarmar går inte av för hackor den heller.

För att ni inte skall förgiftas av avund slutar jag min uppräkning över klädinköp där medan jag grämer mig en aning över att jag inte kunde få med mig ett par gummistövlar i rosa med galopperande hästar på i handbagaget.

Även en Granntant måste inse den bistra sanningen - mitt apanage skall inte användas endast till lyx och flärd, det är till för kulturella utövanden också.Att vid ett tillfälle som detta få en handledare som Anybody till sitt förfogande är en skickelse - hon hjälpte mig att bestiga shoppingparnassen med nya friska kulturögon.

Lite smolk i glädjebägaren fick vi erfara sista morgonen, vi hade blivit bestulna!
Det är fruktansvärt att vakna och kliva upp ur sängen då en dm av musklerna på lårens baksidor är borta och hälsenorna fanns det intet ett spår av. Efter lite egenkomponerad morgonyoga klarade vi att äta frukost i matsalen trots handikappet som vi fått.

Underbart är kort men två hektiska dygn var ändå lagomt för en sådan här utflykt och det gör att man kan tänka sig flera små resor framöver.Resan hem förgylldes också av trevliga engelsmän. Den förste demonstrerade makeup och lade lermask på Any som han tog bort med en magnet!!!! medan han berömde hennes unga vackra hud. Sådant är bedårande och befrämjar välbefinnandet hos vilken kvinna som helst. Själv stod jag glatt och tog åt mig för hennes "lovely skin".

I säkerhetskontrollen på flygplatsen stod nästa gentleman. Han gick igenom min resväska med ett instrument som såg ut som en rakad diskborste med en liten putsduk på toppen. Any frågade vad den var till för och han berättade att det var en detektor för sprängämnen som han sedan stoppade i ett avläsningsinstrument.Vid frågan om vad som skedde om testen gav positivt utslag så svarade han bara:"We lay you down on the floor and rippe you naked." Vid våra suckar och tindrande ögon, rodnade säkerhetsmannen och avslutade hastigt undersökningen (han hann dock konfiskera min hutlöst dyra saltvattenspray för ostyrigt hår)men han gav oss ett oförglömligt minne ändå.Anybody har troligen en helt ny syn på mig och är ni intresserad så titta i hennes blogg HÄR.
När jag nu givit er en kort resume av vår fenofantastiska resa så förstår ni säkert att jag hoppas att Anybody kan tänkas göra fler resor med mig och redan idag börjar jag spara för det. Vet ni någon som är intresserad av kroki? Modellen finns här och jag tar alla uppdrag inom cykelavstånd, snuskigt bra arvode mottages med tacksamhet.

Det är roligt med avbrott i det grå men det var skönt att komma hem till min luggslitne riddare,Gunvald Sköldpadda och Surögda Ester. Samtliga mår väl trots att vissa spår tyder på att de haft en mycket märklig mathållning under min bortavaro.

Mer packad än jag är nu kan jag nog inte bli

2011-03-18T11:36:00.000-07:00

Om någon skulle ha missat det så skall jag och Anybody till London denna helg. Jag har fyllt kylskåpet med nyttig mat och matlådor till mannen i mitt liv. Han har nu varierad kost som bör räcka fram till midsommar även om släkten hälsar på, Gunvald Sköldpadda har också matlådor med finskuren lax och räkor och Surögda Ester har sin delikatessblandning färdiggjord.

Mannen i mitt liv har fått en motionscykel att träna benen på medan jag är borta - om han gör det är en annan sak. Ester har fått en ny klätterställning med kattgym och bo, dessutom har hon fått en flygelbyggnad på sin kattoalett. Gunvald hon har fått nya klätterstenar och nyskurat terrarium.

Nu har jag märkt upp alla våra äggkoppar med dag, datum, morgon eller kväll och sedan har jag pytsat i makens medicin i dem - jag tror det skall funka så.

Min resväska är packad och ompackad hur många gånger som helst och varje gång har jag tydligen packat ner en katt. Ester ser lika förvånad ut varje gång hon blir upptäckt och förpassad ur packningen. Jag ljuger om jag inte säger att jag är en aning stressad, det blir så när jag inte har full kontroll över det som jag skall sköta. Tyvärr har jag lite dåligt samvete för att jag åker, jag sköter inte om den jag lovade att göra.

Nu tar jag ett djupt andetag kollar min packning en gång till och försöker att inte klappa ihop när tvn visar eländet i Japan eller en gormande Khaddaffi. Jag kan inte göra något i de fallen mer än att tycka att det är hemskt så nu andas jag in, och ut. Framåt midnatt har jag nog slappnat av tillräckligt om jag inte hyperventilerat mig i koma.

Ibland är det jobbigt att vara människa, men ibland är det underbart att vara det. Jag är övertygad om att Anybody ooch jag får det underbart i London, och för att vara kvar i den övertygelsen struntar jag i att kolla väderleken runt Englands huvudstad.

Jag återkommer med en reseskildring när jag återvänt till hemlandet - jag är övertygad om att ni blir gröna av avund när ni får höra om våra upplevelser. Ha det bra medan vi shoppar loss i västerled.

Viltvård eller vild vård

2011-03-16T03:02:00.000-07:00

Mitt landskap har vargen som landskapsdjur. Jag kan bara två sådana djur och det kan beror på att de är mina favoriter. Det är som sagt Värmland och vargen och sedan Gotland och igelkotten. Det är stor spännvid mellan mina favoriter och jag kan faktiskt inte riktigt argumentera för varför de är mina favoriter, de är helt enkelt bara det. Båda arterna är hotade och det är människan som är det största hotet i båda fallen.

Ingelkotten lever farligt för att vi har förgiftat mycket av det som utgör födan för deras föda. Värst var det när vi kvicksilverbetade utsäde som smådjur smaskade i sig och sedan åts de upp av "kottarna".Många igelkottar har eldats upp då deras övervintringshögar av ris och löv eldats upp utan att man kollat om den är bebodd. Värst kottedödare är ändå bilarna. Evolutionens läror har inte nått "kottarna" så de reagerar som de gjorde för 100 000 år sedan - vid hotande fara rullar den ihop sig till en boll med alla taggar utåt. Tyvärr imponerar det beteendet inte på en bil så igelkotten omkommer.

Vargen har alltid setts som ett hot och många människor anser sig ha rätt att med alla medel utrota vargen. Man har skrikit på sk skyddsjakt för att det finns alldeles för mycket vargar, de är genetiskt defekta, de tar tamboskap och jakthundar och river och dödar allt vilt så att det inte blir något över för jägarna.

Att t ex förgifta eller tjuvjaga varg på grund av de orsakerna förstår jag inte.Trots allt så är vargen ett rovdjur så den tar bytesdjur det är ställt utom allt tvivel. Får vargen syn på några får i en dåligt stängslad hage så ser han mat ingenting annat. En jakthund den är utsläppt i skogen för att jaga upp och ifatt villebråd så där gör den precis som sin kusin vargen. Skillnaden mellan hunden och vargen är att den ena är ett jaktredskap åt en människa den andra skaffar mat åt sig och sin flock.Hunden kan bli det byte som blir vargmat för att den är lättjagad och finns där i reviret. Slutligen tar vargar älgar och det är helt sant - det är nästan alltid kalvar och försvagade individer.

I viltvårdande (jägare) kretsar har det skrikits högt och länge om skyddsjakt(helst utrotande) av varg. De två sista åren har man i första hand använt två argument - vi måste skydda klövviltet som annars minskats radikalt på grund av att vargarna äter upp det. Den andra orsaken är att alla vargarna lider av "genetiska defekter". Verkligheten är då det är en liten populatin så har man mycket lika dna och det vore önskvärt med lite nytt blod i stammmen. En avvikelse (inte regelrätt defekt) har noterats och det är ett litet bettfel på en eller två dödade individer.

För att rädda älgstammen har vår miljöminister givit tillstånd till vargjakt med ett visst antal dödade vargar. Jag tror att 7000 jägare ställde upp för att döda 20 vargar i hela landet. En varg i vårt län var en så illvillig best så "skickliga,välutbildade" jägare behövde 14 skott för att avliva denna vargtik. Vi hade jägare som vägrade ställa upp på jakten för att det var för få vargar som fick dödas. Vi har också ett beslut från Värmlands jägare att de kommer inte att från och med i höst ställa upp på eftersök efter trafikskadat vilt, det får plågas till döds på egen hand. Jägarna förutsätter nämligen att ALLA vargar kommer att äta upp deras hundar då.

För några dagar sedan berättade lokalavisan om att man hittat totalt 8 älgar avmagrade och döda. Flera magra älgar fanns i området och en jägare som i alla tider jagat där förklarade orsak och verkan bakom det. Det fanns alldeles för mycket älg i området och betet räckte inte till.Stödutfodring var det ingen ide med för det skulle inte hjälpa alls och djuren skulle inte bli något att ha till hösten om de överlevde för hullet skulle vara i underkant.

De allt för många och svältande älgarna finns i området där vargarna äter upp allt villebrådet för jägarna -jag fattar ingenting. Man vill döda vissa djur för att de dödar och äter upp djur som mänskliga jägare vill döda och förhoppningsvis äta upp.

Viltvård för mig är att stödfodra när så behövs, ta bort sjuka skadade individer och se till att oavsett vilket djurart det gäller undvika lidande och det skall vara på naturens villkor. Människans villkor är något helt annat. Vi ska inte göra våld på naturen för att vi betraktar den som våran, den är till låns och skall brukas med varsam hand för alla arters fortlevnad.

Den så kallade viltvård som nu förs på en del ställen ger jag inte mycket för, jag föraktar den faktiskt. Samklang med naturen det skorrar falskt när vi människor skall stå för melodin.

Vill bara berätta att jag har jägarexamen och har jagat och efter att ha sett en del "jägares" skjutförmåga så hyllar jag tesen: DU BEHÖVER ALDRIG ÅNGRA DET SKOTT DU ALDRIG AVLOSSAT! Det är den viktigaste jaktinstruktionen du skall ha med i skogen.

Det närmar sig i expressfart

2011-03-15T00:26:00.000-07:00

Nu är det inte många dagar kvar tills jag reser iväg till London med Anybody. Jag längtar så in i bängen efter det. Tänk att bara få lufta sig med någon som känns som en soulsister.

Nu är det en annan dag det vet jag säkert, så nu är jag på språng mot Miljönämnden. Efter det blir det Röda Korset och den fortsatta insamlingen till Libyen. Det är fruktansvärda förhållanden för civilbefolkningen och på sjukhus. Tsunamin och jordskalven i Japan är nya katastrofer men där finns det ändå struktur i t ex hjälparbetet och det är andra som gör förstainsatser där, så jag fokuserar på insamlingen till Libyen. Förhoppningsvis så kan jag göra lite med min insamlingsbössa där.

Lite underhållning måste jag ha även idag.Svt och kunskapskanalen sänder interpellationsdebatter från Riksdagen från klockan 13.00 och det är roligt. Bombastisk män och kvinnor står i talarstolen och orerar för allt de är värda och säkerligen kommer man att få se Monica Green interpellera om precis allt. Det finns ingenting som hon inte har en åsikt om. Hon har en hög unedrhållningscoefficiens där hon står och gnäller full av allvar.Politik hade varit jätteroligt om hon valts istället för Juholt till S-ledare.

Schlagerfest - snarare schlagerpest

2011-03-12T23:23:00.002-08:00

Iklädd min gröna vackra kaftan satt jag i soffan för att åse årets Melodiskandal. Jag visste att jag skulle bli besviken men framhärdade som alla år tidigare att se om startfältet mognat och blivit bättre under resans gång.Så var inte fallet!

Mannen i mitt liv var ganska säker på att vi skulle plågas av Tomas di Leva när han såg min klädsel och inget kunde ändra på det. Han satt och väntade på "Spring för livet" med Vargas för hennes mjuka röst och för att hon är så söt. Själv har jag svårt för budbärare av djupa budskap i sådana här forum, dessutom tycker jag att det är en ren parafras på "My name is Luka" med Vega.Hon kommer säkert att sjunga på Festival för systerskap som hålls en vecka runt Internationella kvinnodagen varje år i vår stad.

Min luggslitne riddare ville inte att "han som slog sönder duschkabiner" skulle vinna - vilket han just precis gjorde. Jag har också svårt för falsettsångare som försöker bara vara söta och ta efter alla salig Michael Jacksons moves.Har så svårt för någon som vid 18 års ålder gör slut med tjejen för att kunna satsa på sin karriär och "man har lättare att nå ut till sina beundrare om man är singel". Urk säger jag.

Mitt schlagerhjärta klappade lite extra för Brolle och det är en obotlig kärlek jag när till honom. Tänk att komma från ett litet ställe med fem gårdar där alla är släkt med alla,döpas till KJELL och ha en sådan röst. Jag erkänner villigt att hans frisyr trotsar alla beskrivningar och att han har någon tatuering för mycket - men hans röst är tvärläcker. Brolle kom tvärsist men iof skall någon göra det.

Nu konstaterar vi att det var inget bra på tv och att Melodifestivalen inte skall vara en show utan något som bara skall sändas på radio för då blir det rättvist.

Vi slog över till tv24 och därefter till Kunskapskanalen för att vår gode vän Staffan sa att det skulle vara Åsa-Nisse på någon av dessa kanaler. Tyligen hör jag också illa för det var en stor missuppfattning alltihop. Det var inget program om mannen från Knohult - det var repriser om Juholt!!! Men kanske han kan göra sig i ett buskisprogram i stället för som ledare för Socialdemokraterna. Jag vet inte men det får väl alla utsedda ombud bedöma vid sin kongress. Skönt att man själv slipper göra det. Jag klarar inte en gång att avgöra kvaliten på schlagers.

Bechamelperson?

2011-03-10T01:04:00.000-08:00

När man skall göra en Bechamelsås gör man den för att den passar (eller inte stör smaklökarna)tillsammans med vilka maträtter som helst. Den såsen kan serveras fisk, fågel eller olika kötträtter. Fyller sin funktion som sås men inte mer.

Jag kallar personer som också "passar" till allt och inte sticker ut på något vis för bechamelpersoner.Flera sådana har varit kandidater för att leda S-cirkusen om än inte alla.

Den senaste och nu utsedde kandidaten heter Håkan Juholt en man jag sett många gånger i riksdagens debatter - hur kommer jag ihåg honom då? Jag tänker och tänker och till slut kommer jag bara ihåg honom för en enda sak - HANS ÖGONBRYN!! Det är nog inte vad man skall komma ihåg om någon karismatisk och duglig ledargestalt men det är det enda jag kan värka fram ur min hjärna. Nu kan jag bara konstatera en sak: Grattis S ni har just tagit fram en bechamelpersonlighet som er endaste kandidat.
Men men ni får en Bechamelledare men ögonbryn man aldrig glömmer och detta kanske är en gråsosse personifierad i övrigt.

Jag vet inte vad det är med hans ögonbryn som gör honom oförglömlig.Alltid något sa fan när han fick se Åmål, så jag nöjer mig med det.Som moderat får jag gratulera alla sossar till valet för det måste vara vad de vill ha. Grattis till ett par oförglömliga ögonbryn.

Fira Internationella kvinnodagen eller Fettisdagen?

2011-03-07T23:10:00.000-08:00

Att fira alla kvinnors i Världens Dag eller en dag för Hetväggen = Semlan kan ställa vem som helst i stort bryderi. Det gäller inte mig en endaste sekund. Det självklara valet är givetvis att fira min bloggkompis ANYBODY*S FÖDELSEDAG!!!! Anybody fyller är idag och det tycker jag är väldigt viktigt.

Hipp Hipp Hurra Anybody!!!! Firandet gör vi i London och present blir det då också. Ha en kolossalt bra dag utan pelletsbärande eller snöskottning. Jag hör säkert av mig under dagen. Kram syrran i anden och dunderkvinna

Unplugged??? Nej äntligen inpluggad

2011-03-06T11:59:00.000-08:00

Det sista åren har jag besvärats av röster - de pratar eller sjunger om saker jag inte har intresse av. Jag hör aldrig röster dagtid, bara när jag är mycket trött eller till och med sover - då väcks jag av dessa störande agiterande voicies. Att röster stör mig beror på sjukdom det vet jag men det blir inte bättre av den vetskapen. Sjukdomen är inte min ute mannen i mitt livs - den luggslitne riddaren.

Stroke alltför många och en neurologisk sjukdom gör att hans motorik inte fungerar bra alls.Finpill blir aldrig fint utan rörelserna blir grova. I vår sängkammare har vi en gammal radio av modell bergsprängare ståendes på makens sängbord Den är toppen när han läser cdböcker eller lyssnar på sportresultat.Maken försöker alltid att skruva upp volymen när jag ser ut att sova - och det blir fel varenda gång. Att vrida ljudknappen ett snäpp fungerar inte för fumliga fingrar så ljudet höjs alltid till max och jag vaknar.

Så vidriga röster de har i Karlavagnen - Marcus Birro och Stina Wollter låter vidrigt hemskt på maxljud trots att de säkerligen är både trevliga och empatiska. Den gamla sjörapporten vaccinerar min hjärna med hur det är i Kvarken när det programmet är på och Mixmegapols låtutbud borde förses med gammaldags dödskallestämpel.

Fumliga fingrar, en kraftigt nedsatt hörsel hos maken har fått mig att fundera på separata sängkammare. När nöden är störst så är hjälpen närmast säger de som vet - nu har jag sett att det kan vara så.

Sist vi var och hälsade på svågern och svägerskan fick maken ett par hörlurad för att koppla till datorn. Härom natten fick jag en Lidnersk knäpp letade rätt på hörlurarna, hittade ett lämpligt hål på radion och undret skedde!! Det blev tyst i rummet men ljudet skvalade i hörlurarna.

För andra natten i rad så sover mannen min sin skönhetssömn iklädd nakenhet och hörlurar. Själv hör jag inga röster och det enda som hörs är makens snarkningar. Det är så skönt att ha det så, men väldigt ovant.Risken finns att jag blir bortskämd med tystnad nu när jag fått nattro. Tack kära svåger för den gåvan.

Det enda som behövs nu är att få Gunvald Sköldpadda att låta bli att sköta sin heminredning nattetid.En sak i taget får jag ta i så hon får vänta.

Utpressning

2011-03-04T12:36:00.000-08:00

Ibland orkar jag inte och då känner jag mig som en extremt dålig och usel människa. Jag vill gärna hjälpa och ställa upp i de flesta hänseenden - men ibland infinner sig känslan (fast jag vet att det inte är så)att det bara skall vara jag som ställer upp. För att jag ställt upp några gånger i olika sammanhang så skall jag utnyttjas och dräneras på kraft, känslor och pengar jag inte förfogar över.

Jag har det bra här i livet med min fantastiska dotter och maken, min egen luggslitne riddare. Han är något begagnad som jag, men han är min. Mina husdjur är också begagnade - katten Surögda Ester behövdes inte längre så hon blev våran.Gunvald Sköldpadda ställdes ut i en låda bakom en affär första frostnatten. Vi adopterade henne för att det var ett bättre alternativ än att polisen skulle döda henne.De här djuren berikar min tillvaro mycket och mannen i mitt liv trivs också med dem.

Att jag lägger ner tid och pengar på att mata fåglar och de magra strykarkatterna är mitt egna beslut och det klagar jag inte på, det är helt självpåtagna sysslor. Svårast är när man pressar blod ur stenar och hela tiden bombarderar givare med fler och fler (och dyrare)projekt för att man en gång givit något genom en organisation.

Jag har ett litet fadderbarn som har HIV,förhoppningsvis skall hon få ett hyfsat liv och bromsmediciner för det jag betalar i månaden och jag ger ett litet bidrag till ett skolprojekt i Tibet.Släkt och vänner får getter, skolböcker och bybarnmorskor när de fyller år eller på andra bemärkelsedagar. Just nu håller jag på med Röda Korsets Libyeninsamling och jag har fått in bra med pengar.

Min brevlåda svämmar över känns det som av brev om elände som jag skall avhjälpa. Jag tror inte jag är snål eller småsint men jag börjar äcklas av alla personligt skrivna och adresserade tiggarbrev för kvinnor i Kenya, fattiga i Bangladesh sjuka i ...... Jag vet att livet är vidrigt för otroligt många men jag kan inte hjälpa hur mycket som helst.

Kan inte dessa organisationer som sköter bistånd titta på sina trogna givare och kolla att h*n ger varje månad Xkr och tycka att det är bra. Istället ser man bara att här är en blödig idiot som ger just X kr varje månad - det kan vi säkert fördubbla om vi skickar brev med förtryckta insättningsblanketter och tragiska bilder och berättelser.

Jag är dum i huvudet det har jag förstått men Herre Gud jag vill göra mina egna val om hur mina pengar skall förbrukas eller omsättas. Jag har inga pengar mer än de jag förtjänat som krokimodell och nämndarvoden. Jag vill inte gnälla även om jag ser att det är vad jag gör - men som det är nu så får jag dåligt samvete för allt till och med att jag skall åka till London med Anybody över en weekend.Det är barockt jag vet det men det hjjälper inte. Åker gör jag i vilket fall.

Längst innerst i mig vet jag att ingen kan göra allt men alla kan göra något.Varför känner jag så här ändå?Jag har allt jag behöver jag vet det men vill veta varför livet känns som det gör.

En himla käck biskop

2011-03-01T10:52:00.000-08:00

Vi har en mycket trevlig biskop i vårt stift.Han är som folk är mest och intresserad av det mesta .En gång höll han ett mycket trevligt föredrag i Konstvetenskapliga föreningen om Gud i konsten.

Den gången när vårt Museum hade utställning om djävulen i olika former så hade biskopen öppet hus i biskopsgården som ligger nästgårds med museet.Han har dragit igång veckor då han inbjudit till diskussioner med människor från olika håll. Det har varit artister och författare - själv har Biskop Esbjörn suttit i köpcentrat och svarat på frågor och diskuterat om livet.

Nu har Esbjörn blivit Sveriges första bloggande biskop. Det är hans egna funderingar om hur tillståndet är i Världen så väl nära som långt bort. Det är en vänlig och klok bloggare och oavsett vart du själv står, eller känner inför tro och religion så läs den gärna. Jag rekommenderar den och inte för att jag gillar Esbjörn - den är helt enkelt läsvärd.

Gack sta och läs! Try it you like it.

Går det att få idolkort på personalen i Teliabutiken i Karlstad?

2011-02-28T06:13:00.000-08:00

Jag har varit på korståg till Telia igen. I arla morgonstunden omjordadejag mina länder och sadlade min blå dramatenväska. Väskan fyllde jag med dåligt fungerande 3G och 4G med vidhängande små trevliga datorer. Den ena fick jag inte igång och den andra pep hysteriskt och gick inte att stänga av.

Visserligen är jag teknisk idiot men det betyder inte att jag inser min begränsning och söker hjälp. En gång (av många)då jag och min mobil inte var komparativa med varandra så fixade en av killarna det problemet - tror det var Kent - och sa uppstår det fler problem så kom hit.För mig är det ett löfte och ett krav att gå dit vid krångel. Jag har aldrig ångrat mig och alla är lika vänliga när jag kommer.

Nu har jag som vanligt fått exellent service, två fungerande datorer och nya bättre villkor för mina abonnemang. Dessutom ordnade man så att en trevlig tjej från Telias kundtjänst ringde upp mig om ett annat abonnemang. Det här är en tekniskt fulländad dag och att gå ut genom dörren med ett"kom tillbaka om det är något du behöver hjälp med" ringande i öronen är livet skönt.

Nu skall mannen i mitt liv få en dator han kan följa sonens hockeylag på, jag skall knattra in mig på min fina nya dator - nu när jag klarar att öppna den.
Undrar om man kan ladda upp en bild på personalen i Teliabutiken här i byn som jag kan använda som skärmsläckare. Idolbilder är aldrig fel:Folket i Teliabutiken,Robbie Williams och Anders Borg det vore inte fel det.Det är precis vad en tjock liten granntant behöver i den grå vardagen.

Små njutningar

2011-02-27T01:16:00.000-08:00

När klockan masat sig förbi midnatt, låg jag i min säng och slappnade av. Jag låg där i ett tillstånd som min äldsta hon Flickan Som Skrattar i Vinden skulle ha uttryckt det "i bara nakenheten". Katten låg lindad runt mitt ena ben, min man Den Luggslitne Riddaren snarkade bredvid mig och i terrariet i rummet höll Gunvald Sköldpadda på att möblera om som vanligt.

Klockradions cdfunktion hade precis avslutat en av mina operacd med Bizet Pärlfiskarna och det kändes finfint att bara ligga och lyssna. När cd var slut gick ljudet automatiskt över på radions p4. Där pågick Vaken med Önskelåten - det kunde jag inte motstå så jag mailade raskt liten tjock tants önskningar.

Tur som en tokig,naturligtvis hade jag det - så i bara nakenheten flöt jag bort till tonerna av The Flood. Jag är mycket medveten om att Take That är ett gammalt pojkband, men å andra sidan är jag en gammal flicka, så det passar bra. Man får inte heller glömma att Robbie Williams är en del av det bandet. Finns det någon i mogen ålder som är intresserad av att gå på konsert om killarna kommer nära Sverige? Jag vill ha sällskap då och vill gärna höja medelåldern på lyssnarna rejält. Ring så gör vi upp om var och när.

En ledsen pojk

2011-02-26T07:48:00.000-08:00

Han var säkert inte mer än tio år ,grabben som stod hos bovärden. Han var ledsen och hans underläpp darrade. Han stod där och bad snällt att någon skulle öppna dörren till lägenheten där han bodde. Han blev otroligt ledsen när han fick veta att bovärdarna inte hade nycklar och att ingen kunde hjälpa honom att ta sig in i hemmet.

Tårarna rann på honom när han berättade att mamma skulle vara hemma halv två men nu var klockan strax fyra utan att mamma fanns innanför dörren. Killen hade ingen nyckel för att mamma var rädd att han skulle tappa den.Förr hade barn vars föräldrar inte var hemma ofta en nyckel i ett band om halsen, och de kallades följdaktligen nyckelbarn. Den här pojken höll en mobil i handen och den sa han att han försökt ringa mamma på många gånger.I mammans telefon svarade bara en telefonsvarare att hon var upptagen men det var hon hela tiden trots att hon skulle vara både ledig och hemma.

Grabben visste precis vad mamma arbetade med och vart, problemet var bara att han inte visste det nya numret till växeln på mammas arbete. Han visste inte heller att man kunde gå vägen via växeln.Bovärden fortsatte att hjälpa pojken medan jag satte upp anslag om att jag ville köpa en begagnad träningscykel. Klockan tickade förbi tiden då kontoret skulle stänga och jag skulle gå därifrån då bovärden fick tag i mamman. Hon hade haft en såå intressant klient så hon stängde av mobilen för att inte bli störd och tänkte inte på att underrätta sin son om att hon var försenad. För övrigt var det 20 minus ute.

Det var tur att jag inte visste vilket husnummer mamman och hennes son bodde för då hade jag gjort mig olycklig på henne. Pojken fick sitta kvar hos bovärden och hon trollade fram mjölk och smörgås åt honom medan han väntade på sin mammma. Jag kunde inte göra så mycket men jag talade om för pojken var jag bodde och om han inte hade något att göra efter skolan fick han gärna komma och titta på Gunvald Sköldpadda.

Inte vet jag om jag är särskilt lockande men en sköldpadda drar säkert - det är bättre att ledsna pojkar får komma hit och beskåda Gunvald, än att gå ute i kyla och mörker.Min dörr skall vara öppen för alla.

Värmlänningen är sig själv nokk

2011-02-22T04:58:00.000-08:00

När bondeägda Milko lade ner sitt mejeri i Värmland, så bestämdes att mjölken skulle åka till Falköping och där packas i speciella förpackningar som var märkta med VÅRMLANDSMJÖLK och sedan komma tillbaka till ursprungslandskapet.Så blev det inte utan mjölken far på turne till Göteborg istället. För att mjölken skall bli mer atraktiv här i sitt "hemland" trots att den blivit dyrare än annan mjölk så har man förbättrat förpackningen med en plastpip med skruvkork. Man får alltså betala extra för en miljöförstörare som gör mjölken ännu dyrare. Producenterna är övertygade om att vi skall köa för mjölken det står Värmland på för att vi är värmlänningar och därför beredda att betala för allt extra som står för Värmland - vi är oss själva nokk.

Landstingen kommer säkerligen att försvinna på, sikt i alla fall så kan de ombildas till storregioner. Sammandragningar sker och kommer att ske över allt i Sverige och diskussionerna har gått fram och tillbaka i vårt kära landskap också. Där andra är positiva till att gifta ihop sig med andra län för att t ex få en komplettare och bättre sjukvård - då sätter sig värmlänningarna på baken och tycker att vi är "oss själv nokk". Vi behöver ingen samarbetspartner trots att vi är rätt små när det gäller.Blir vi hjärtsjuka eller bor längst upp i norr och skall föda barn då är det väl bara att kvista över gränsen till Norge - de blir säkert jätteglada av att vi dyker upp. Vi klarar oss själv, vi är värmlänningar och alla vet att vi är oss själva nokk.

Värmlänningarna har otur för staten tycker inte att alla vargar i länet skall skjutas som de själva tycker. Det vet ju alla människor att de elaka vargarna äter upp jägarnas hundar när de släpps ut i skogen vid jakt. Värmlänningen vet hur man besvarar ett sådant utspel eftersom de är sig själva nokk så jägarförbundet i detta landskap har meddelat länstyrelsen och polisen att de inte ställer upp vid s k eftersök längre för att skydda sina hundar. Jag tycker det känns som om man försöker "straffa" polis och länsstyrelse till att utrota vargarna här. Värmlänningen är sig själv nokk och bryr sig tydligen inte om mål och medel när det gäller att få det som de vill.

Vi skall alltså låta påkörda älgar och rådjur släppa sig fram på två eller tre ben och med svåra inre skador som förhoppningsvis gör att de dör (fort) innan plågorna blir för svåra. Vi skall döma dem till ett ofattbart lidande - som vi tillfogar dem vid bilkörning eller nöjesjakt. Lika illa blir det väl med klantigt påskjutna djur också - någon eller något får ju offras när värmlänningen är sig själv nokk.

Finns det något län som kan tänkas ta emot mig om jag begär asyl? Jag är mobil och INTE mig själv nokk - jag vill ha folk omkring mig och tror inte att allt cirkulerar runt mig och definitivt behöver vi alla ett samarbete med andra för att fungera.
Ingen människa en ö - ingen är sig själv nokk.

Nu är jag på G

2011-02-21T04:17:00.000-08:00

Genom köld och is traskade jag till bussen som skulle ta mig till Moderaternas förbundstämma i Torsby. Det var -24 grader och klockan var före 7 på morgonen. Nu ljög jag faktiskt maken och jag utnyttjade hans färdtjänst och det var skönt att kliva in i en varm bil utanför porten och sedan från bilen direkt in i bussen. Så skönt att kunna åka utan att sitta vid ratten och ha hand om transporten - bara åka med och sova en stund.

Jag höll på att spricka i alla fall var jag på gränsen till hybris när jag gjorde debut som motionsskrivare. Det känns enormt bra att få höra att man har författat en bra motion i ett angeläget ärende och förbundsstyrelsen beslutar att bifalla motionen i sin helhet och genast skicka den till Moderaternas riksdagsgrupp för beaktande och åtgärd.

Vad motionen handlade om? Jag skrev om tillgänglighet för funktionshindrade med elektriska rullstolar, hela Sveriges Järnväg är inte för dem . Det finns inga liftar eller personal som kan sköta dem eller ramper på stationerna. Man skall inte diskrimineras i sitt åkande av att inga resurser finns att ta tåget.

Söndag var fantastisk för jag har haft herrmidag igen. Lika roligt varje gång då mina herrar droppar in.Vi åt lax, smörslungad färsk kokad gurka och min gröna sås. Käre staffan bakade en fantastisk tårta till efterrätt och hade Marsala vin med sig till den. Maten är viktig men våran snack och avslutningsceremoni med kaffe cognac och trevlig samvaro är den största upplevelsen. Jag fick dessutom ett stort album med Barockmusik av raringprofessorn. Äh vad trevligt det var.

Nu skall jag förbereda mig för kursen:"Kvinnor i politiken", intressant tror jag. Nu är jag på GGG:

Att missbruka orden sorg och död som Aftonbladet gör får mig att äcklas

2011-02-18T05:00:00.000-08:00

För några dagar sedan omkom två unga flickor från min stad när den båt de sov ombord på sjönk i en vik i Vietnam. Det var 11 unga människor som dog och de var från många olika nationer.

Det är ofattbart när ens barn dör just när det är på väg in i det vuxna livet. Så plötsligt är livet slut och de anhöriga står där med sin sorg och alla frågor - frågor som många gånger förblir obesvarade. Jag förstår hur vidrigt det är eftersom min "Flicka som skrattar i vinden" var i samma ålder som dessa flickor när de dog.Det är ofattbart att förlora ett barn och sorgen är svår och hårdtacklad - lika hårdtacklat som faktumet är ditt barn är oåterkallerligt död.

Jag förstår hur svårt flickornas anhöriga har det det har med vanlig enkel empati att göra och att jag har den tvivelaktiga erfarenheten av en död dotter. Därifrån till att säga att jag sörjer flickorna är det ett lögnaktigt steg, men hemskt tycker jag det är.

Aftonbladets lokala löpsedel tycker jag därför är hemsk idag. En svartvit bild pryder den och under står det:KARLSTAD I SORG. Den är en stor lögn för så är det inte- De närmaste sörjer men i staden är allt som vanligt och man pratar inte särsklit mycket om händelsen. Nämner någon något så är de ofta med att man konstaterar att det är hemskt.

Denna skandal och sensationsjagande blaska talar också på "löpet" att flickorna omkom på DÖDSKEPPET. Den båttypen finns så vitt jag vet inte och enligt tillförlitliga källor var det en djonkliknande båt.

Jag köper inte en tidning som försöker skaffa poäng och lösnummer på en tragedi som berör två familjer där livet aldrig mer blir sig likt.

Jag köper inte Aftonbladet sedan tidigare, det här får mig att vilja be folk bojkotta denna "skittidning.

Jag sörjer inte flickorna - sorg är privat tror jag.Vad jag gör att jag tänker på flickornas familjer och jag känner med dem.

LÅDAN FÖR AVLIDNA PROJEKT

2011-02-17T11:59:00.000-08:00

Nu har jag gjort det, jag har gått längst in i det mörka hål som innehåller utslocknade ideer och eruptiva kreationer. Längst inne i klädkammaren finns lådan som innehåller spruckna drömmar och infall. Jag har hur många påbörjade kreationer som helst och lika många detaljer som jag skaffat för att kunna kreera vackra kläder.

Vid en djupdykning hittade jag vackra röda tränsar som jag säkert köpt till någon snygg jacka eller något. Spetsar, brodyr och vackra band i olika material, bredd eller färger har jag hur mycket som helst. Roliga knappar och hakar finns det också mängder av liksom blixtlås.

När och varför jag har köpt tre meter svart kardborreband det övergår mitt förstånd - men 5 centimeter brett midjeresår i vitt har jag inte heller något ahaminne att jag införskaffat - men jag har det i min låda.

Nu har jag städat och sorterat medan jag rannsakat mig noga "kommer jag att använda den här grejen?" är frågan jag ställt mig. Nu har jag gjort en påse med fynd till min syster och ett litet paket till Anybody som skall skickas snarast.

Nu känner jag mig ganska nöjd för nivån sjönk en aning i min fyndlåda. Det blir skönt att ha plats för kommande insomnade projekt.

Jag är nog faktiskt barnslig

2011-02-16T10:12:00.000-08:00

Jag stövlar runt här i kortkort klänning och har strumpor med rosa fjärilar på. Jag mår fin fint och har absolut inte tagit något berusande eller så. Det är trevligt att utan orsak må fint och jag tänker inte ifrågasätta min känsla.

Mannen i mitt liv är på "grabbkväll" i gårdslokalen vi har här. Det är en man som har stenhuggeri som skall prata om hur man hugger ut gravstenar eller något åt det hållet. Ämnet är ganska lugubert men han ville gå - kaffe och god smörgås ingår i träffen och han får vara lite social, min gubbe.

Nu skall jag leta fram min favorit på spotify, han har varit flickidol många år och tillhörde tidigare ett pojkband - som han nu gått tillbaka till. Så klart att jag pratar Robbie Williams och Take That. De har nog blivit tantidoler nu och jag tycker att de är så bra. Vid närmare eftertanke skall jag plocka fram en favorit som är ganska ny med hela gänget "The Flood" är låten jag skall höra . Det gör jag flera gånger ,vaggar och sjunger med. Maken kommer inte hem på en timma än och slipper höra på bandet han tycker så illa om.

Nu njuter jag av musiken som givetvis sjungs enbart för mig - en liten rund tant i kortkort.

Bestick mig! Muta mig! NU!!!!!

2011-02-14T06:48:00.000-08:00

Mannen i mitt liv har några behov som måste uppfyllas för att han skall må bra. Snus är ett av dessa behov och det andra är en fungerande fjärrkontroll. Inget av dessa saker kan han anskaffa själv när väderleken är som den är. Han kan inte tampas med kung Bore trots ett par fina gåstavar.

Varje kommun skall kunna tillgodose sina innevånares behov oavsett hur och vem de är. Vädrets makter rår de dock ej på. Hala gångbanor och trottoarer gör det omöjligt att ta sig fram om de överhuvudtaget är plogade eller skottade. Det föll allså på mig att gå ut.Det var -15 ute det blåste småjäklar och det var mycket knockligt att ta sig fram. Med en god portion självömkan klädde jag på mig och gick mot city. Med livet till låns handlade jag vad som skulle inhandlas och återvände till hemmets trygga och varma vrå.

Nu sitter jag här och är frusen in i märgen och undrar om någon är intresserad av att muta mig.I Göteborg har massor med folk blivit mutade på olika sätt. Jag är inte intresserad av att få tegel till ett fint garage för det verkar löjligt att bygga för en cykel och en rollator. Intresset för att spara ägodelar för att få ett skrytigt dödsbo ligger inte alls för mig. Den nämnds tjänster som jag sitter i,kan den intressera någon tro? Just nu kan jag var fal och korrupt för en resa till Bali för mig och maken. Vi vill ha sol, värme och paraplydrinkar. Muta mig gärna, jag lovar ta mitt straff efteråt och erkänna min uselhet.

Om hugande intressenter ej finns så kan jag meddela att jag sitter i kyrkfullmäktige också. Intresserad kanske av att smidigt bli medlemmar i Kyrkan? Jag kan tänka mig att som tack få åka till "the rivers of Babylon" eller Kaanans land? Alla varma resmål mottager jag med stor tacksamhet.

Hallå! Vart är ni alla som har en tanke på mutbrott? Här sitter jag och fryser och väntar på mer snö som vädermonstret på tv har hotat med.Muta mig då - annars blir jag tvungen att åka till brorsan som har en bastu för att tina. För att komma till honom måste jag klä mig varmt, frysa medan jag väntar på bussar som inte kommer. Hemresan blir lika eländig fast tvärtom.Herre Gud vad det är synd om mig här och nu, och min självömkan har inga gränser - den är faktiskt astronomisk.

Min heder är räddad då ingen hör av sig till mig och jag fortsätter att vara oförvitlig liten politiker i en liten nämnd i min hemstad. Det är faktiskt skönt att vara så betydelselös så man slipper bli påhoppad eller mutad. Men ack vad en resa till ett varmt ställe hade suttit fint - bara det inte var helvetet. Det lär vara varmt där enligt de som är insatta i ämnet.

Toppluva och raggsockor är ganska sexigt när man vant sig - sandaler och blommor i håret är roligare dock.

Katastrofen är ett faktum!

2011-02-11T13:09:00.000-08:00

Det är 14,5 grader kallt ute, min man sover sedan länge och han somnade sur och förtvivlad.Hushållet viktigaste redskap är förstört och kan inte repareras trots försök från mitt håll enligt beprövat koncept:Räddas det som räddas kan. Det gick inte alls och min luggslitne riddare kunde inget göra eftersom hans finmotorik inte lämpar sig för finlir.

Vad är det som hänt undrar ni säkert och varför blev det som det blev? Tja mannen i mitt liv motionerade som vanligt sitt pekfinger med tvns fjärrkontroll - han tänkte ta en paus i denna minijogg och lade fjärrisen på bordet bredvid sin fåtölj - trodde han. Han la den i glaset med bubbelvatten och fjärrisen omkom med en endaste gång.Förra kontrollen dog av en grogg som spilldes över den, den här klarade inte sodavatten en gång.

En fjärrkontroll som inte fungerar mer än med att läcka vatten varje gång man trycker på en knapp är totalt värdelös men jag har försökt åtgärde den på mitt sätt. Först så petade jag isär den och använde hårtorken för att fördriva fukten. Ingenting hjälper dosan är stendöd hur jag än gör. Det ser ut som om jag får åka till CO i morgon och köpa en efterträdare till den avlidna fjärrkontrollen.

Har ni suttit mer eller mindre inuti en stor och präktig tjocktv och petat på yttepytte små svarta knappar som sitter i rad i en svart liten panel. När man försöker sköta maskineriet,leka fjärrkontroll, försöka hålla maken på gott humör och se "På Spåret" själv - dä är livet pyrt jag lovar.

Maken sover som sagt var,Surögda Ester ligger i garderoben och surar,Gunvald Sköldpadda lever loppan till max för hon håller på att möblera om i terrariet.Själv roar jag mig med att fröjdas åt alla som står ute i skogen för att se en Rallybil dåna förbi samtidigt som de fryser häcken av sig.

Den enda sanna glädjen är skadeglädjen, den hänger jag upp mig på för att slippa tänka på att det säkert är svinkallt och blåsigt när jag går ut i morgon.Det är inte mycket att hänga upp sig på det vet jag, men jag måste göra det för att inte behöva tänka på att säkert flera bussar är inställda också. I dag var en linje helt inställd och alla andra kraftigt försenade.

Under kan ske, kanske fjärrkontrollen torkar under natten, jag hoppas det. Så där, nu skall jag bara tänka positivt och inse att natten ger fjärrkontrollen nytt liv. Håll tummarna snälla ni - jag vill inte ut i det vita kalla helvetet.

Snöar gör det och rally är det - usch!

2011-02-10T12:28:00.000-08:00

Jag tror inte på meterologer, de snackar goja oftast. Igår snackade alla meterologer i alla tvkanaler ihop sig och förutsådde minst 1 till 2 dm snö. Löjligt ansåg jag eftersom jag vet att vi är på väg mot våren enligt almanackan.

Fy attan vad det snöade i morse och blött och äckligt är det när det faller i hår och blåser i ansiktet.Jag hatar att pulsa i snö och vara livrädd för att mannen i mitt liv skall snubbla och falla på sin vingliga färd trots gåstavar.Vaktmästaren här i bostadsområdet arbetar säkert 25 timmar om dygnet med snöröjning - ett arbete som verkar ogjort så snart han försvinner till nästa kvarter.

Svenska Rallyt drar igång nu och jag vill bara stänga av omvärlden där motorer dånar runt med många hästkrafter och spyr ut mängder av saker som inte är bra för naturen. Skogarna är fulla med åskådare som är fulla och som gärna håller sig inom områden där ingen skall befinna sig - om man inte är levnadstrött. Jag blir så trött så det är inte sant - jo visst är det sant. Det gäller att stå ut det är bara så.

Nu har de där hemska vädermänniskorna lovat oss kyla också i flera dagar. Det finns bara ett sätt att komma ifrån min lugubra stämmning, något som bryter dysterkvisten rätt av,så jag ordnar en herrmiddag nästa helg. Ungsbakad lax blir huvudnumret med ett gott Alsacvin, förrätt tror jag blir en smörkokt gurka också med ett gott vin till. Min vän Staffan står för efterrätten så det blir nog fantastiskt. Kaffe, cognac, mandelskorpor och cigarrer avslutar menyn.Jag bidar inte min tid så herrarna är redan vidtalade, de blir sex stycken och så lilla jag.

Jag mår redan bättre och ser framtiden ann med tillförsikt - i alla fall till nästa helg.

Fint så det förslår

2011-02-09T00:48:00.000-08:00

Folk åker hit och dit på kärlekssemestrar och shoppingweekendar - och det är så märkvärdigt och konstigt för att man försvinner i väg någonstans med andra seder och språk.

Nu har jag gjort det också och försökt göra det på ett fiiinnnt och märkvärdigt sätt för att uppleva det lilla extra.

Jag och mannen i mitt liv tog "le train" till le Metropol au Pomme utan några missöden. Vid Gare de Principale mötes vi av limousinservice av förnämlig sort. Vi åkte till vårt favoritställe när det gäller övernattning CHATEAU FRANSSON.När man välkomnas med ett glas whisky då känner man sig genast hemma och många andra trevselfaktorer bjuds man på där utöver whiskyn. Vill verkligen rekommendera etablisemanget i fråga.

Madame Anita vet precis hur vi vill ha det så vårt vanliga chambre stod ledigt för bara oss. Le Grand Chef Börje undfägnade oss först med poulet au gratin de pommes de terre och mot aftonen en fantastisk pot-au-feu. En plateau de fromage med portvin fulländade aftonen.Innan det hade vi träffat Bonus-Janne som fick en SodaStream för att han fyllde år.

Morgonen därpå åt vi en continental frukost, njöt av den frugala stillheten innan vi fick en visit av minsta barnbarnet Linuz med vidhängande pappa. Han är en härlig kille som är nyfiken på allt.En av le Chefs hemlagade lasagner serverades innan det blev tid att resa hem. Samma limousinservice tog oss till Gare de Principale som dagen innan körde oss i motsatt riktning.

Vi åkte hem ståndsmässigt i First Class för vår vagn var utbytt.I hemstaden väntade makens färdtjänst som verkligen bjöd på något extra. En stor fin buss som allt elektriskt lade av och sedan stannade hela ekipaget 200 hundra meter hemifrån så vi gick sista biten och fick frisk luft.

Om ni undrar vad vi gjort under helgen på ren svenska så våldgästade vi vår (favorit)svåger och svägerska i potatisstaden Alingsås och åt gott på alla sätt plus gav Janne en läskeblaskapparat.Vad vi åt får ni gissa, men sagolikt gott var det. Gare de Principal är iaf Centalstationen och Limoun var Börje och Anita Merca i gubbgrått.

Vi hade trevligt i trevligt sällskap - le Chefs köttsoppa vart värd hela resan.

Högmod och förfall

2011-02-04T21:26:00.000-08:00

När man vaknar en tidig fredagsmorgon och känner sig helt utsövd och till och med vacker - då bör man verkligen skåda den givna hästen i munnen. Jag gjorde inte det utan tog emot denna underbara gåva för dagen.Jag skulle på kulturkafe och såg fram mot det trots tidig timme. Inte en gång makens ampra meddelande att han minsann inte tänkte gå med mig eftersom bara idioter gav sig ut i det väder man kunde skåda genom fönstret. Troligen såg jag fram mot hans kommande benbrott.

Jag var vid så gott mod så jag sa bara att han kunde bli kvar i sängen så kunde jag gå ensam. Denna sköna morgon beslutade jag mig för att gå i min fina nya gråa klänning - kompletterad med cerice strumpor och topp som stack fram i halslinningen. Det hade blivit för präktig färgsättning med bara grått på mig för sticka ut vill jag gärna. Min bredbrättade hatt åkte fram ur garderoben och till den min italienska "drömkappa", köpt i Stockholm vid en utflykt med Anybody. Den är så fantastisk denna stickade kappa, den rör sig i böljande vackra rörelser när man har den på sig och jag känner mig så elegant i den.

Er eleganta granntant kastade sig ut i sin omvärld utan att tveka trots att klockan ännu inte slagit mer än kvart i sju denna morgon.Järnvägar vad det snöade och blåste - dessutom var underlaget för mina fötter såphalt. Det är inte roligt när en flott huvudbonad lyfter från min nyfriserade skalle samtidigt som jag står och klamrar mig fast i ett cykelställ ivrigt spanande efter något mer att hålla mig i på min livsfarliga strapats mot busshålplatsen. Jag tog mig dit och hatten fann jag också för med raglande gång forslade jag mig och min kroppshydda till bussen via den gamla kyrkogården. De dödas hemvist gav mig stöttning och lite lä mellan gravmonumenten.Min fina kappa däremot fastnade i allt och flaxade klumpigt runt mina stövlar. Jag såg nog ut som en maläten Mary Poppins isället för den eleganta dam jag ville vara.

Frukosten då? Jag kom dit i ett något upplöst tillstånd - cabby chich tror jag man kallar stilen. Frukosten var god och riklig och trevliga bordsgrannar hade jag också. Ämnet som avhandlades kunde jag dock varit utan för det som skulle vara en paneldebatt om kultur var inte alls det.Två "kulturpolitiker" från oppositionen + en föredetta från jag vet inte var satt och berättade vad som var fel med den nuvarande majoritetens politik utan att en enda konktet tanke kom ur det hela. Den ena politikern är också poet och han presenterade djupsinnigheter som :"Man kan ha roligt utan att ha trevligt",och andra aforismer som jag inte alls förstod.

Hemfärden blev bättre för jag fick skjuts av en vänlig herr. Min herre - mannen i mitt liv blir dock bara surare och surare för att jag inte skriver på min uppsats. Det spelar ingen roll att jag talar om att det gör förtvivlat ont i mina händer - jag har artrit och en nyupptäckt inflammation i nervändarna i mina extremiteter.Härom dagen fick jag en alldeles ny medicin som fungerar fullt ut om 3-4 veckor, den botar inte men lindrar. Uppsatsen känns inte angelägen alls och ibland undrar jag om den skall skrivas för min skull eller för att glädja maken. Jag vet vad jag kan och inget kan ändra det. Vi får se tiden ann, men lat är jag inte som maken tror.

Nu sticker vi till Alingsås. Bonus-Janne fyller år och har slutat sin utbildning till brandman. Jag tar DEN kappa när vi åker men strunta i den tilltusade hatten.