Ibland måste man vädra ut i skallen för att inte bli komplett galen

Det har varit mycket nu - men det tycks det alltid vara i mitt liv. Norén påstår att "kaos är granne med gud" och det är en grav feltolkning av livet. Kaos är inneboende(permanent) hos mig. Trots det finns det ljus i mörkret. Jag har vänner, min man älskar mig trots att jag är som jag är. Mina skator är på gång med sitt nybygge då  deras trevåningspalä med balkong försvann när bostadsbolaget tog bort deras träd i höstas. Jag älskar skator för deras skönhet och deras idoga arkitektura flit, de är också ett säkert förebud om vår.

Mina rabatter ser förskräckliga ut men tulpanerna sticker uppkäftigt upp sina skott ur marken och massor av snödroppar är utströdda i gräsmattan. Sådana små tecken och annat glädjer mig när jag går mina morgonpromenader. Mörkret dunkar mig ändå alltför ofta omilt i ryggen. Men det ska väl bli bättre antar jag. Jag har trots allt hamnat på kommunfullmäktigelistan här i kommunen, och jag har vänner som bara finns där i alla tider även om jag är en jobbig djäkel.

Min pappa har det bra på demensboendet men han glider längre och längre bort från oss. Han har berättat hur mycket han saknar sin fru - vår mamma , för personalen, i övrigt pratar han inte med någon. Idag kom ett samtal från boendet och sköterskan bad att jag skulle komma för ett samtal med doktorn. Hon var så snäll och vänlig och pratade kringelkrokigt med mig om gamla far utan att säga rakt ut vad hon ville. Till slut frågade jag om det var "det palliativa brytsamtalet" det gällde och fick då svaret ja. Så märkligt att jag skall på ett vis ge mitt tillstånd eller samförstånd till att låta pappa dö som han vill. Det är ett mycket lätt beslut för det är nog nu för stackars pappa han skall få sluta det lilla liv han har på ett värdigt sätt bland folk som tar  varligt i honom och bemöter honom med den respekt han förtjänar. Det är också ett svårt beslut för det är vår pappa (eller de skröpliga resterna av honom) som vi pratar om. Jag och syskonen vet vad som gäller ändå så kom allt över oss så plötsligt. Vi åker ut till pappa på lördag med semla och kramar fast vi inte ser något igenkännande i hans blick, det är nog mest ett dåligt samvete som gör att vi åker dit. Han är vår pappa och det kan ingen ta ifrån oss eller honom.

Snart skall jag åka iväg med min vän Staffan och gå på opera, i förrgår var jag med en vän och min dotter Den Vackra Fru Johansson på ishockey och tjejkväll.

Det här är saker som bevarar mitt arma förstånd och livet går vidare lite lättare efter dessa andningspauser. Det blir vår snart både ute och inne. Nu mot operan.

Jag har rannsakat min lever och mina njurar

. . . . som de gamla grekerna sa när de funderade över sig själv. Jag har kommit på att jag är bra på en del och mindre bra på annat. Nästa steg blev att jag funderade på vad jag vill med mitt liv och hur jag kan påverka det - det var intressant att se på mig själv med klara ögon.

Viktiga saker i mitt liv är min familj, mina vänner och alla intressen jag har. Mina intressen är många men nu skall jag lära mig att prioritera dem för att se vilka som jag verkligen brinner för och det är inte så svårt som jag trodde att göra det. Nu mår jag bra med den insikten, den ger mitt hjärta ro.

Mitt hår har sedan några dagar en djup flamingofärg och det blir jag glad av liksom flera i min omvärld. På väggen har jag ett inramat brev från Hillevi Engström som också gör mig glad. Att vakna till en värld som badar i solsken är fantastiskt glädjande. Idag är det just ett sådant solsken och morgonpromenaden var lätt att göra i ljuset och med skatornas bobyggande i mitt synfält.

Vi skall äta på stan idag jag och min luggslitne riddare sedan blir det nomineringsstämma till kommunfullmäktige, en spännande dag således, som kan summeras i vårt pillow-talk.

Det är vackert ute och världen går inte under för att allt inte blir som man tänkt sig. Gå ut ni med och se alla vackra människor som befolkar vår jord (det finns mindre vackra också det vet jag) men njut av guldkornen för de är bara era!

Ha en bra dag - det skall jag ha!

Jag önskar jag vore Zlatan

Alla har sett reklamfilmen med en stencool Zlatan och jag vet att  han säljer bilar med sin medverkan. Det är inte fordonsförsäljare, fotbollsspelare eller reklampelare jag vill bli - bara en människa med hans utstrålning och attityd. Om jag vore en politisk Zlatan med hans spelintelligens och samtidigt möjlighet att med sitt kroppsspråk visa sin fuckoffrustning. Att stolt deklamera att man vill leva och dö i Sverige - ett bra Sverige.

Jag blir aldrig en politisk Zlatan eller en vardagsdito det vet jag. Mitt öde är att vara Stina op de Weegh - Lundström och vilja mycket och försöka att arbeta för att några av mina drömmar skall bli verklighet, jag får helt enkelt göra så gott jag kan för det jag tror på eller vill ska ske.

Onsdagens Café M blev det smörgåsar på hembakta rosenbröd och en kryddkaka efteråt. Trevliga människor som alltid kom och de fick höra Värmlands MUF-ordförande Artur Hulu berätta om sociala medier och hur man använder dem. Nu på onsdag har jag bjudit in en hemlig gäst som blir mycket intressant att höra på. Någon som arbetat mer än 30 år inom sin verksamhet har säkerligen mycket att berätta. Tänk om man fick sätta lapp på luckan igen !

Svenska Rallyt har pågått i vår stad men jag är inte så imponerad så det stör - mycket buller och oro och rädda älgar som flyr ut på vägarna eftersom deras skog är invaderad av rallyentusiaster av alla kategorier, fulla, nyktra, svenska och utländska i en salig röra. Tänk att stå i kyla och mörker för att se bilar dåna förbi som släpper ut en massa avgaser i vår fria natur. Nå ja det är bara en gång om året och själv håller jag mig hemma så slipper jag se på materialsporten där ute i naturen.

Vi kampanjade på gågatan som vanligt en lördag och då syntes det hur mycket rallyt drar turistmässigt - men jag hade ingen framgång i att omvända vare sig spanjorer eller fransmän till svenska moderater. Gott kaffe fick de dock.

I morgon söndag har jag som vanligt öppet hus hemma mellan 12.00 - 15.00 - då står min dörr öppen för de som vill ha kaffe, kaka och gemenskap. Jag är så envis så jag tror på möten mellan människor, trots att de flesta som bor i hyreshus inte ens pratar med sina grannar. Välkommen ni som kan och vill. Min vanliga varning utfärdas: Damm- och kattallergiker bör medicinera innan de kommer! Katten gör jag mig inte av med och OS-medalj i städning kommer jag aldrig att få.