Nu är det jul igen..

På Fars dag bjöd vi in gamle far till julfirande hos oss - han blev otroligt glad och meddelade att han skulle delta. Han och katten Gottfrid kommer på julafton till oss med färdtjänst och båda två lär vara exalterade till max.

Pappa blev mer taggad än vi trodde för dagen efter när jag åkte förbi hos honom var det jul i hans lägenhet. Jullådan var framtagen ur stora garderoben och det var pyntat överallt. Mammas samling med över tvåhundra tomtar står i bokhyllor, på bord och precis överallt där man kan rulla ut lite vadd och göra ett tomtelandskap. Julgranen är klädd och står i köket och den enorma tomten står i hörnet i rummet. Så väl julstjärnan som de elektriska ljusstakarna finns i fönstren och stora adventsstaken står på bordet med nya ljus isatta. Det enda som oroar oss barn är den uppsjö av värmeljus som pappa monterat i tomtar eller placerat ut lite dekorativt i vaddsnö och andra spännande ställen. Den stora braständaren kan han troligen använda  som eldkastare och sätta eld på alla värmeljusen samtidigt med vadden och garndtomtarna. Lite oroande är det faktiskt även om pappa försäkrar att han inte är någon pyroman men vi får se till att braständaren förvaras säkert som man gör för små barn. Om julen varar fram till påska så har min dementa pappa en fantastiskt lång jul att se fram emot.Om inte har käre far en del tomtar på loftet som vädras nu.

Nu skall snart handeln tala om för alla korkade konsumenter vilken som blir årets julklapp men jag bryr mig inte för jag vill inte köpa något utsett av någon annan som de flesta får utan att egentligen önskat sig det. Hur många kan riktigt ärligt påstå att de köpt för att ge bort eller använda själv den "otroliga spikmattan som botade allt". Jag tror att de kostade cirka 300kronor, fanns i alla färger och såldes överallt utom på charkuterier. Ett halvt år senare kunde man köpa mattan för 49 kronor och nu finner man möjligen någon på loppis.

Helst vill jag inte fira jul men det säger jag varje år för det är en helg då jag vill äta en skinkmacka, dricka julmust och läsa en riktigt bra bok och vara riktigt osocial. De otäcka bakteriejulborden kan också kvitta.

 Nästa vecka skall jag skall jag däremot ha kul för då är det dags igen för en av mina herrmiddagar - 10 handplockade extrabröder(och mannen i mitt liv) skall samlas i vårt hem. Ingen av herrarna vet vad det blir för husmanskost men det är en del av konceptet och oj vad jag ser fram mot detta möte. Jag lovar en trevlig liten information från detta tillfälle efteråt för de av er som är intresserade. Min diskretion kommer dock att göra att det inte blir någon namedropping.

Jag pratar med dem ofta

Medier och det övernaturliga har blivit så vanliga på TV-tablåerna att det bara är matlagningsprogrammen som slår dem i mångfald. Jag är skeptisk till dessa mumlande människor som står där och "känner" in och ger vaga beskrivningar på någon nu avliden person som är osalig och stör folk genom att spöka för dem.

Jag tror inte på sådant som presenteras i tvn som övernaturligt och något som går att tjäna pengar på för att folk är troskyldiga och vill ha kontakter med någon på andra sidan d v s någon som är död. Visst finns det en liten treåring i släkten som berättade om flickan som ingen annan än hon såg på mitt 60-årsfest och som hälsade genom henne till mig. Flickan hon beskrev och hälsade från var hennes mammas kusin som hon aldrig hört talas om och som dog åtta år innan hon själv föddes. Det var min dotter "Flickan som skrattar i vinden" som valde att hälsa genom lilla Amanda som inte tyckte det var något konstigt med en flicka som bara hon såg på festen.

Min dotter "Den vackra fru Johansson" har viss kontakt med sin döda syster och tycker  att det är helt naturligt att både hon och jag har vårt eget lilla kontaktnät med Alexandra även om vi inte hänger ut de band vi har med varandra.Vi hör inte röster eller så men man får små förnimmelser och tröst av det man känner liksom råd.

Min gamla mormor lägger sig i då och då och det är handfasta råd hon levererar samtidigt som jag tycker att hennes dofter svävar mot mig - det luktar vanilj och svett precis som det gjorde när mormor bakade. Mormor dog 1980 hemma hos oss när hon åkt ner från Umeå för att hjälpa till när jag fick min andra dotter. Hon dog i sömnen, gammal men fortfarande behövd, aktiv och fantastiskt älskad - hon gör sig fortfarande behövd och påmind.

Svärmor är en ny bekantskap bland de som  jag pratar med även om hon inte heller finns med som oss vanliga levande på jorden. Att hon har tagit kontakt med mig beror absolut inte på min dragningskraft utan det beror enbart att hon är så orolig för sin son. Det gick inte att få henne att inse att mannen i mitt liv var en vuxen 6-barnsfar och inte en liten gosse som skulle daltas med så länge hon var i livet. Nu när hon varit död i flera år är det definitivt lönlöst att få henne att ändra sig när det gäller hennes omsorg om pojken. Man måste ta någon på allvar när man får ett påpekande från en mor om att det är lämpligt att kolla tempen bara för att hennes son varit så trött. Den 68-åriga gossen hade rejäl feber men fick medicin och mår bra nu.

Jag säger att jag" pratar" med dessa kvinnor och det blir ganska ofta och alltid är det de som tar kontakten. Pratar är fel ord för det är ordlöst och ändå förstår jag allt de förmedlar även om jag inte ser dem heller. Det är inte skrämmande på något vis, tvärtom är det bara tryggt och rogivande med min hird av kloka kvinnliga följeslagare. Jag har aldrig hört röster eller haft syner så jag varken vill vara eller är ett medium men de här döda kvinnorna är en del av mitt levande liv som aldrig stör och oroar. Jag är inte på något vis religiös eller tror på övernaturligheter inte alls. Det är är helt naturligt och fantastiskt tryggt. Jag har det beviljat att få ha kvar dessa starka kvinnors väsen runt mig.
 Sådan tur jag har.